torsdag 14 april 2011

Envist dröjer sig det dumma kvar

Ja, det gör det verkligen... Idag fick vi säga adjö till vår lilla söta och underbara Ellie.
Ellie blev sjuk, och hur vi än försökte, kämpade, åkte till veterinären, fixade, trixade och bönade och bad så blev det tunga beslutet tvunget att tas.

Vår lilla Ellie Mae blev bara dryga halvåret. Och en kattunge i himlen. Kanske behöver de just kattungar däruppe? Mindre, sötare, piggare , varmare och spinnande och alldeles jätteunderbara.

Jag tycker förstås att vi behöver dem än mera här nere på jorden. Men vad vet jag?
Ibland känns livet iallafall  tungt, och märkligt nog kommer olyckorna sällan ensamma.

Jag tänker att vår lilla älsklingstjej nu har fått fred i sin kropp, och jag hoppas hon hittat fina vänner där uppe, som älskar henne lika mycket som vi här på jorden.

Jean Dark Ellie Mae

5 kommentarer:

  1. :-( Fyfanken vad livet är orättvist mot er...tänker på er kramisar

    SvaraRadera
  2. Nej!!! Inte mer! Hur kan det vara så fruktansvärt orättvist? Kramar Anja

    SvaraRadera
  3. Tänker på er!!!!!!!
    Kram

    SvaraRadera
  4. Så ledsen för er skull!
    Funderar ibland på om det finns alldeles speciella älsklingar som bara är till låns en kort tid för att skänka mycket kärlek och ljusa minnen.

    Kramar Sabina o Olle

    SvaraRadera
  5. :-( så ledsamt, kramar till er. /Ammi

    SvaraRadera