På radio

För en tid sedan fick jag vara med i ett radioprogram -Hundpodcasten- och prata favoritämnet; Avel och uppfödning.
Spännande, och väldigt annorlunda för mig som mest trallar runt på vårt hundpensionat varvat med hund och hästaktiviteter på leråkrarna i området.

Nu fick Berta från landet besöka Hufudstaden, äta supergod lunch och betrakta det myllrande storstadslivet  som pågår varje minut och sekund, hela tiden. :-)

Programledarna Maria, Gurgin och Eva var proffsiga, glada och fulla av kloka och frågvisa tankar. För mig var det förstås annorlunda att prata i en stor... hm, vad ska jag kalla den.... Jo, typ, platt nätmick, så nära munnen som möjligt.
Det var inte heller helt lätt att svara på frågor jag inte hunnit förbereda mig på, men samtidigt spännande och roligt! Andra frågar saker jag inte alltid funderat över, det är kul och ger mig ännu mer funderingar :-)
Och med tanke på hur många som skickade in sina frågor via Facebook och Instagram är det nog inte bara jag som är hopplöst uppslukad i ämnet Avel och Uppfödning.
Det engagerar. Roligt!

Vill Du lyssna till programmet, klicka HÄR

Valpar väntas (Förhoppningsvis)

Vi hoppas på valpar i slutet av januari, början av februari.
Dagen idag har nämligen ägnats åt att försöka få fina Noa att tycka bra om snyggingen från Norge, Aragorn.
Det gjorde hon (!!) och nu är det bara att vänta.
Och hoppas. :-)

KORAD JEAN DARK NOA PERLE 
Född 2009 11 02 
e. Multich Latvian W-10 ZTP V1B BH IPO 1 KK 2 Stay In Style AxiroStay In Style Axiro 
u. Korad NO V-08 Jean Dark Hot Couture 

KORAD ZTP V1A IPO I SEUCH DK UCH NO UCH Aragorn V Noble Line
Född 2007 04 06
e. Multi CH Smart Wood Hill´s Elisir
u. Giorgia Di Altobello 

Detta är Noas första kull, och vi har väntat med att para henne, och hjärttesta henne till så sent som möjligt. (Holter sent 2013) Mormor Hot Couture hjärtestades fri vid sju års ålder, och morfar Axiro likaså, vid åtta års ålder.

Pappa Aragorn fyller sju år till våren och är fallen efter föräldrar som blev gamla och inte hade problem med hjärtat.
Aragorn är Holtertestad UA -nov 2013

Förutom hjärttesterna har de blivande föräldrarna fina resultat på mentaltester och utställningar, pappa Aragorn tävlar även IPO.
Båda är arbetsglada, vänliga, balanserade, sociala och stabila hundar. De kommer också från familjer med många trevliga och socialt, väl fungerande hundar, något som jag tycker är enormt viktigt.

Vi hoppas på ett knippe härliga och livsglada dobermann, gärna med lika fina attribut som sina släktingar och förstås lika många engagerade och aktiva valpköpare som kan matcha våra små.

Är du intresserade - maila oss gärna!
kennel@jeandark.com

En förlossning

Jag fick se en förlossning igår, och den kändes ...
stor.
Under åren vet jag inte hur många förlossningar jag egentligen fått uppleva, alla stora på sitt sätt. Men detta var mäktigt vad gäller olika betydelser.

När våra små föds kommer de i alla möjliga och omöjliga tillstånd.
En del försöker dia nästan innan de kommit ur sin fosterpåse. En del behöver några minuter att ta igen sig innan de vaknar till liv så att säga.
Och en del är nästan halvdöda. Dem försöker vi slunga igång, massera och vi nyper dem ganska oömt i nacken.
För den oinvigde ser det hårdhänt ut, men det behövs lite bestämda tag för att få igång en liten som liksom inte vill.

Och när jag ser den här filmen.... Ja, nog fattar jag att en elefant tål hårdare tag än en kattunge/hundvalp. Men, visst var det här lite annorlunda.
Duktig mamma, kvinnor kan! :-)

Våra nakenbabysar

Redo för suddiga foton?
Har inte lyckats övertyga döttrarna med kamerorna om vikten av att fotografera, så det fick bli mobilkameran och tungan rätt i mun;

Z-kullen som snart blir fyra veckor

Mamma Sally fixar med sina små. 

Zsa Zsa Gabor och hennes fyra bröder,
Zlatan, Zvennis, Ztephen King och Zteven Zpielberg

A - kullen som är 12 dagar kommer här

Hona

Svartvit mönstrad hane

Svartsköldpadda (Hona) 

Blåsköldpadda (Hona) 

Rödvit mönstrad hane 

Mera tänk utan-innanför ramarna

Lite mail (varför inte skriva direkt i bloggen? ) har jag fått hem, och en del tankar på Facebook och i bloggen.
Kloka tankar.
Som Kaja skriver, klart man skall våga sig utanför ramarna ibland. Det är så man utvecklas. Och såklart som Cecilia skriver, skall man inte tumma på hälsan.
Men detta att tumma på hälsan kan vara svårt – vi har alla olika uppfattning om vad som är att tumma på och kanske vad som är framåttänk.
Jag är säker på att vi inte får glömma att prata med varandra.

Charlotte skriver klokt tycker jag – SJÄLVKLART skall bärarna finnas med i ett avelsprogram. Självklart har de massor att ge också!!

Någon frågar om färger och varför man inte kan para brunt med brunt.
Svar – KLART man kan! Fast många anser att man inte kan det, och skälet skall tydligen vara att färgen blir sämre.
Det är nog mest som med all avel. Para två dåligt bruna och du får dåligt bruna valpar. Para två fint bruna och du får fina bruna valpar.

En annan sak som några har röstat igenom är detta med att man inte får para två B hundar med varandra.
För den som inte vet, A och B är fritt. (Inom SKK:s ramar får uppfödare para A och B hundar hur de vill, eftersom det är fria hundar, men aldrig med C)C och nedåt anses som HD-fel.
Då tänker jag som avlat i många år såhär;

Du har två kombinationer;

1.       Fido paras med Fia. Båda har B-höfter

2.       Sixten paras med Sara. Båda har A-höfter.

I första kullen har samtliga kullsyskon till föräldrarna röntgats, alla har A.
Sara och Sixtens alla syskon har också röntgats, några har A, men en har D och resten B.

Jag funderar vidare över fenomenet höfter. 

I bla vår ras rekommenderar man (jag skriver ”man” så stöter jag mig inte med någon specifik) att avelsdjur inte skall ha fler än ett syskon med HD-fel.
Då tänker jag så här;

Uppfödare 1 skall para. Mamma tiken kommer ur en kull om tio valpar, samtliga har röntgats.
Två har HD C resten är fria.
Ramaskri från vissa håll.

Uppfödare 2 skall också para.
Mammatik kommer ur en kull om tio också. Tre är röntgade och de har A.
Inga ramaskrin från något håll.
Inte kan man väl säga något om alla dessa syskon. Det är ju inte X fel att folk inte röntgar.
?

Missförstå mig inte nu, jag förespråkar INTE att vi skall avla på HD-fel. Men.
Jag skulle önska att alla tänkte till lite mer…
Det handlar inte bara alltid om själva djuren, utan också om deras gener och vad de kommer att GE.

Jag tycker också det är viktigt att så många som möjligt testar sina djur, med ovanstående tänk tror jag en del kanske avstår att testa allt de har. Ni vet, ju mindre resultat, ju mindre dåligt kommer ev fram.
Ähum. Är det det vi vill uppnå?

Jag fortsätter:

Kombination nr 1
Mamma  och pappa Holtertestad UA. Men de är gudbevars testade vid tre års ålder och vid fyra då de paras igen. Deras föräldrar har en drabbad stamtavla. Mormor är död i DCM och farfar är död i DCM.
Några syskon till föräldrarna har också gått bort.

Kombination nummer 2
Mamma är holtertestad och pappa (nio år) är ultraljudad.
Inga syskon är drabbade av DCM. Mor och farföräldrar lever eller blev mycket gamla och dog inte av hjärtfel. Inga kända DCM hundar i linjen.
Ramaskri – pappan är bara ultraljudad, eller kanske var han rent av otestad.

Kombination nummer 3
Mamma och pappa är holtertestade Mamma är 3 år och pappa 2.
Mor och farföräldrar vet man inget om. Någon i linjen har dött i DCM men det pratar man inte om. 

Och till sist
Tusse är en fin Siameshane. Han kommer från Långtväckistan och har inga kända släktingar i Skandinavien. Han är snygg, trevlig och sund.
Knappt någon använder honom, för han är bärare.
Av vad? Tja, de flesta vet inte, men han är ju gudbevars BÄRARE!! Det får man INTE vara. Fritt skall det vara!
Om Tusse paras med fria honor blir inga av hans avkommor sjuka. De blir fria eller max bärare i sin tur.Vi pratar PRA på siames och oriental.

Jag anser att det är fantastiskt att man som uppfödare har möjlighet att gentesta avelsdjuren. Men - vi bör fundera över vad vi förmedlar till köparna och hur vi använder oss av våra testresultat.

Och nu fladdrar tankarna vidare - mentalitet....
och bla Chinese Crested Dog.

Rasen skall vara gladlynt och aldrig bitas.
För mig är inte gladlynt skygg, blyg, rädd eller arg.

Så jag avslutar med att säga att jag tycker vi också måste tänka innanför ramarna.

Ibland iallafall...

Innanför ramarna - Eller inte?

Jag funderar kring uttrycket att änka utanför ramarna. Det är häftigt med folk som gör det, och mycket gott kan komma från det. Inte minst utveckling.

Ibland stöter jag på folk som mest tänker innanför ramarna. Det tycker inte jag är utveckling. Snarare avveckling.
Eftersom jag är så intresserad av avel och det är vad min blogg mestadels handlar om går mina tankar förstås åt det hållet även nu.

I dobermannvärlden ”får” man inte
Para två bruna hundar
Para två hundar med B på sina höfter
Para två hundar som har fler än ett syskon med HD-fel

Man bör bara använda:
Två Holtertestade hundar som scannats fria

I kines och siamesvärlden testar man bla djurens ögon, och man kan få utslaget FRI, BÄRARE eller AFFECTED.
En del tycker att man bara skall använda de fria djuren.

Några av de här reglerna är oskrivna. Några har det tagits beslut om. Några av dem tycker jag är bra, några ganska tokiga.
Klart är i mina ögon, att man bör tänka sig för noga, innan man rusar å stad och ordnar regler för avel, valphänvisning och så vidare.

Har vi regler kring tex hänvisning via en rasklubb måste reglerna kunna följas av de flesta i klubben, speciellt de förtroendevalda som själva många gånger arbetat fram reglerna.

Tja.
Hur tänker DU?
Jag har en massa tankar, som alltid.
De kommer inom kort :-) 

Smått i januari?

Häromdagen blev vi så GLADA!

Häromdagen såg vi nämligen en sådan här:

Och kanske åker vi utomlands nästa vecka

Och kanske får vi snart sådana här:

Det här med avel

Ja, detta är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat.
Jag är otroligt intresserad av avel, och funderar nog många, många gånger varendaste dag på hur jag skall kunna föda upp bättre, friskare och snyggare djur.

Det är inte lätt, men roligt och en härlig utmaning. Idag snurrar tankarna inte kring djuren egentligen, men kring oss människor. Och hur vi tänker.
För jag fattar inte hur en del andra -ibland- tänker. Eller inte alls tänker?

De verkar tro att de bor på en öde ö.

Jag återkommer i ärendet.

Apropå avelstankar

Här är en artikel jag just läst, som jag gärna delar med mig av.
Vill man bli en bra uppfödare är detta en tankeväckare tror jag.

Klicka här och läs texten

Här är bla en bra bok om hunduppfödning.
Den kan du köpa via SKK

Memea och Jeanett funderingar på nätet

Häromdagen läste jag ett intressant inlägg på Memea Mohlins facebooksida.
Ja, det är ofta intressanta tankar där, vilket inte är så konstigt i och för sig. Kan man skriva böcker som bla "Lystra" och "Inkallning är så mycket mera", måste det bubbla över med kloka funderingar allt som oftast. :-)

Nåväl. Den här dagen fångades mitt intresse av Memeas tankar, som jag återger i sin helhet här;

Oj oj, nu ger jag mig ut på djupt vatten. Och kanske har jag inte rätt att uttala mig heller eftersom utställningsvärlden inte intresserar mig. Men ofta förundras jag över hur utställningsvärlden tänker. Här kommer min fundering. Om det är så att rasstandarden säger att en ras ska ha låg svans eller stort förbröst, si eller såna vinklar eller vad det nu kan vara. Om det nu är så och min hund inte har ngt av det där. Men att jag kan kamoflera det genom att lära min hund diverse trick som gör så att det ser ut som om den har (det där den egentligen inte har). Och så säger vi att domaren går på det och premierar min hund, varpå min hund blir efterfrågad i avelssammanhang. Kan jag då säga att jag finner rasen utseende viktigt? På ngt sätt har väl jag då ändå bidragit till att försämra den. Eller?? Bara en fundering alltså. Men det är som sagt tveksamt om jag får öppna munnen i det här sammanhanget. Själv håller jag mig till tesen "en bra häst har inte någon färg".


Jag läste inlägget igen, och lät ögonen fara över alla kommentarer. Och kände att jag också hade funderingar kring detta.

Så de kommer här;
Klart du har rätt att ha en åsikt. Det har man alltid. När jag läser din fundering tänker jag att du till stor del har rätt. Utställningar kan i mångt och mycket påverka oss i hur vi tänker kring framtida avel.

Min tro är dock att majoriteten av våra domare ser igenom några trick och självklart inte missar en tex dåligt vinklad skuldra, en svag rygg, ett för rasen dåligt huvud eller tex trista rörelser.

Jag hoppas också att vi uppfödare tänker oss för både en och två och tre gånger innan vi avlar. Titlar och utställning är en sak, uppfödning en annan.

Vidare hoppas jag att hundägarna hjälper till här - man måste inte vinna på liv och död. Och till vilket pris vill man vinna?

Jag tillåter mig att spåna vidare..
Om jag har en brukshund som reagerar på skott, då kan jag ju träna den som bara sjutton, förhoppningsvis klara mig med ett nödrop och få mina meriter och hunden en dag valpar. Blir de skottfasta?

Jag kanske har en hund med ganska mkt rädslor. Egentligen inte så särskilt bra hund, men jag är en väldigt duktig och ambitiös tränare så jag satsar allt och får min vovve till lydnadschampion. (Bruksbiten funkade inte)
Många blir impade och vill använda min hund.
Rädslorna sprids?

Min hund har dålig tillgänglighet. Jag kör spår och slipper närkontakt. Meriterar hunden och avstår budföring.
Ställer inte ut, men lyckas få ett bruksch.
Hoppas valparna kommer att gilla folk mer?

Jag vill ha bra MH - statistik och tar ut alla mina kullar och tränar i skogen innan testet.
Min statistik blir lite bättre, kanske inte rasen, men ändå..

Vår son har inget läshuvud, och vill bli sotare (förlåt alla sotare, bara ett exempel) men vi vill ha honom till läkare så vi mutar, hotar och puschar honom. Det tar nästan dubbel tid men det gick!
Blir han en engagerad läkare?

Såhär håller ju vi människor på... Till viss del.
Alla gör det definitivt inte. De flesta vill sina raser gott, och försöker avla med sunt förnuft, fingertoppskänsla och ödmjukhet.
Och med stor kärlek till sina raser.

Fick jag önska något skulle det vara att vi tvåbenta hjälpte varandra lite mer.
Att de äldre gav de yngre mer tips och hjälp i rätt riktning. Vi i Sverige är otroligt bra på att testa våra hundar, att meritera dem etc.
Jag skulle önska att vi också gav ägarna, förarna och uppfödarna mer verktyg att förstå testernas resultat, att lära sig just sin ras specifika egenskaper, som ju måste behållas och förvaltas och ibland förbättras.

Memea är klok och kunnig, titta gärna på hennes sida, och har du inte läst böckerna - Skynda dig till bokhandeln!! Jag försöker alltid tvinga mina valpköpare att införskaffa några av hennes böcker, de passar ypperligt bra när man skall börja träna med sin dobermann.

Hundliv

Jag har funderat på en sak.
Jag har funderat ganska mycket på den här saken. Men det är svårt att sätta på pränt. Helst vill jag knappt inte tänka på det. För jag tycker att jag får ont i halva mig när jag gör det.

Jag tycker det är skoj med hundar. Faktiskt så kul att det gränsar till besatthet.
Mitt liv består av hund.
Jobba med hund, hobby hund, mysa hund, sport hund, träna hund, tävla hund. Prata hund. Ja, andas hund. Det går inte över, och det är en aldrig sinande källa till glädje.
Jag Ä.L.S.K.A.R hundar. .-)

Hundarna i vår i familj är våra familjemedlemmar. De lever med oss i den dagliga vardagen, de är älskade vänner, som vi alla har ansvar för, ett ansvar att se till att dessa bästaste vänner har ett gott, lyckligt och anständigt liv.
Detta betyder inte att de är människor. Det betyder inte att de måste sova i sängen (fast de gör det) Det betyder inte heller att de måste få göra vad de vill.

Men det betyder att de skal ha mat, motion, social samvaro och en innehållsrik vardag.

Ibland i min egen vardag stöter jag på kollegor som har hund på ett annat vis än jag. Det är väl okey. Vi är alla olika, och vi lever våra liv på olika sätt.
Men länge levde jag den blåögda Blondiens liv;
“Alla hundar hos oss hundidioter har det bra”
“Alla hundar hos oss tävlingsdårar är omhuldade, och omhändertagna”
“Alla hundar hos ambitiösa och duktiga hundfolk är fint omskötta och välmående”

Jag har upptäckt och sett att så icke är fallet.
Många brukshundar lever åtskilda från social samvaro. Totalt. De bor i bur. Ensamma och amputerade. Själsligt.
Varför då - jo, de skall PRESTERA på plan. Och det gör de. De jobbar som FAN. För att få uppmärksamhet. För att få beröm. För att få kontakt.
De ger allt de kan, och så när de kommer hem igen får de bo i en bur. Eller - om de har tur - ensamma i ett rum. Ensamma i ett rum….
Ett fåtal lever med andra - de får vara "sociala". De bor flera hanar ihop, men går med munkorg. För att inte bitas när de slåss..? :-(

Många små utställningshundar åker kors och tvärs överallt. De är vackra, välskötta, kammade och trimmade.
Men de blir sällan rastade. De körs i burarna, Ställs ut, fixas, blåses och borstas. Sällan får de uträtta sina behov, de får helt enkelt vara kissnödiga.
De blir intryckta i transportburar, flera stycken. Trångt. Kallt ibland. Varmt ibland. Medan människan fikar i tältet, babblar med kompisar, funderar över kläder, väder domare och konkurrenter.

Gamla hundar glöms bort. De blir feta, bubbliga i kroppen och får nästan aldrig gå ut. Motion… ? Varför då… Platsen viks åt en yngre förmåga. “Man har ju bara två armar. Man kan ju bara träna ett visst antal hundar. Man behöver ju inget när man blivit så gammal”.
Trotjänaren får stå tillbaka.

Det är faktiskt inte okey. Vi som älskar hundar får inte glömma vilka vi är. Hundens bästa vän.

?

Hundar är hundar. Men de har en själ. Och de är fantastiska varelser. Och våra bästaste vänner.
Det är väl klart de förtjänar bättre.

Rastas.
Ha kompisar.
Omplaceras och få bli ÄLSKADE, OMSKÖTTA OCH LEVA VÄRDIGT om vi tvåbenta inte hinner.
Det är varje individs rätt tycker jag.

Glad sommar - och pussa på era hundar!

Klok som en bok, alla borde läsa. Och ta till sig

TWENTY BASIC BREEDING PRINCIPLES
by Raymond Oppenheimer

1. Don't make use of indiscriminate outcrosses. A judicious outcross can be of great value; an injudicious one can produce an aggregation of every imaginable fault in the breed.

2. Don't line breed just for the sake of line breeding. Line breeding with complementary types can bring great rewards; with unsuitable ones it will lead to immediate disaster.

3. Don't take advice from people who have always been unsuccessful breeders. If their opinions were worth having they would have proved it by their successes.

4. Don't believe the popular clichè about the brother or sister of the great champion being just as good to breed from. For every one that is hundreds are not. It depends on the animal concerned.

5. Don't credit your own dogs with virtues they don't possess. Self-deceit is a stepping stone to failure.

6. Don't breed from mediocrities. The absence of a fault does not in any way signify the presence of its corresponding virtue.

7. Don't try to line breed to two dogs at the same time; you will end by line breeding to neither.

8. Don't assess the worth of a stud dog by his inferior progeny. All stud dogs sire rubbish at times. What matters is how good their best efforts are.

9. Don't allow personal feelings to influence your choice of a stud dog. The right dog for your bitch is the right dog whoever owns it.

10. Don't allow admiration of a stud dog to blind you to his faults. If you do you will soon be the victim of auto-intoxication.

11. Don't mate together animals which share the same fault. You are asking for trouble if you do.

12. Don't forget that it is the whole dog that counts. If you forget one virtue while searching for another you will pay for it.

13. Don't search for the perfect dog as a mate for your bitch. The perfect dog (or bitch) doesn't exist, never has and never will!

14. Don't be frightened of breeding from animals that have obvious faults so long as they have compensating virtues. A lack of virtues is far the greatest fault of all.

15. Don't mate together non-complementary types. An ability to recognise type at a glance is a breeder's greatest gift. Ask the successful breeders to explain this subject-there is no other way of learning. (I would define non-complementary types as ones which have the same faults and lack the same virtues.)

16. Don't forget the necessity to preserve head quality. It will vanish like a dream if you do.

17. Don't forget that substance plus quality should be one of your aims. Any fool can breed one without the other!

18. Don't forget that a great head plus soundness should be another of your aims. Many people can never breed either!

19. Don't ever try to decry a great bull-terrier. A thing of beauty is not only a joy forever but a great bull-terrier should be a source of aesthetic pride and pleasure to all true lovers of the breed.

20. Don't be satisfied with anything but the best. The second best is never good enough.

AJ! Det gjorde JäTtEOnT!

Idag blev jag biten i ansiktet. En pytteyggebit från ögat, och mitt i planeten. Det ser ut som om jag fått stryk av någon större människa….. :-) Fast det har jag inte.

Snarare en av våra fyrbenta kunder som tyckte jag var en ovanligt dum och knäpp hunddagistant, och resolut tog saken i egna tassar. Eller, rättare sagt mun.

Som tur är har jag snabba reflexer och hann undan med en rejäl smäll, ont i hela huvudet, ganska mycket blod och en rejäl förskräckelse. För jag vet väldigt väl vad som kunde ha hänt……. Och jag hann tänka massor där jag stod med ett argt stycke raggresande hund som försökte bita både i armar och händer, innan den lugnade ned sig och vi kunde gå hem.
Vovven var ganska obekymrad, det goda humöret kom snabbt tillbaka, medan jag kände mig ganska mycket mer tilltufsad.

Under alla år jag har haft hund har jag ogillat hundar som bits. Och ännu mer har jag ogillat våra dumma bortförklaringar. För vi tvåbenta är otroligt, himla jättebra på att hitta passande orsaker till varför våra hundar gör saker som inte är bra.
”Den blev skrämd som liten” Den har blivit påhoppad av en svart hund för femtiotvå år sedan, så nu hatar den alla svarta hundar, det får man ju förstå” , ”Den hade en dålig barndom”, Den förstod inte hur du menade, så den bet dig”, Du gjorde fel, sade fel, betedde dig fel, så du blev biten, sorry, ditt fel”, ”Den är sjuk, har leverfel, sköldkörtelfel, migrän, eller bara en dålig dag, så den bet dig”.
”Min hund blev skrämd av blablabla, så nu kan den bita dig, men det är hunden det är synd om”. ”Det är ingen stor hund, så då är det inte så farligt”

Jag anser att en BRA hund har en bitspärr.
En BRA hund biter inte människor, och absolut inte människor den känner. Det är fel. Så fort en hund har bitit, släppt och biter igen, är den ingen bra hund att ha i samhället. Så tycker jag.
Det spelar ingen roll om den är VÄRLDENS BÄSTA BRUKS/IPO/LYDNAD/DRAG/AGILITY/UTSTÄLLNINGSHUND. För den är en dålig hund. En dålig hund bits, en bra hund biter inte.
Det spelar ingen roll om det är en dobermann eller en dvärgpinscher. Pudel eller tax. Bra hundar biter inte människor.

Vem skall se till att de inte bits?
Vi.

Vi skall avla på snälla hundar. Vi skall avla på hundar som tycker om människor och har en bitspärr.
Vi som älskar hundar skall se till att samhället tycker om hundar, och inte förbjuder våra fyrbenta vänner än här och än där.
Det hjälps inte om en hund är aldrig så bra att arbeta med - eller tävla med.
Den F.Å.R  I.N.T.E  B.I.T.A  M.Ä.N.N.I.S.K.O.R

Vi har alla ett enormt ansvar, speciellt vi som föder upp och tävlar.

Turligt nog älskar jag hundar över allt på jorden. Men jag kan säga att det är otäckt och det gör ont  att bli biten i ansiktet. Och i hjärtat.
Hunden är människans bästa vän. (Och vice versa) Det måste vi komma ihåg. Den blir vad vi avlar till.