Under en tioårsperiod satt jag i Svenska Dobermannklubben och svarade på dobermannägares (eller blivande dobermannägare) alla möjliga och omöjliga frågor om vår ras. Förhoppningsvis hjälpte jag några och själv blev jag också klokare på kuppen - det är nyttigt att fundera över andras tankar och funderingar.
Numera finns inte funktionen "Frågor och svar" kvar i SDK, men fortfarande mailar en del till mig privat med sina tankar och jag svarar i mån av tid.
En fråga fick jag idag, en gammal klassiker som dessutom väcker många åsikter och känslor till liv. Inte hos hundarna men hos oss tvåbenta :-)
Kan man ha två hanhundar ihop?
Svar :
Ja, det kan man. Men det går oftast inget bra när det gäller dobermann.
Ja, det kan man. Men det går oftast inget bra när det gäller dobermann.
Utförligare svar;
Jag tycker det är en mycket dålig idé att skaffa sig en hane om man redan har en dobermannhane. Risken att det inte fungerar är stor och vad gör man då?
Det finns alltid människor som berättar om sin hund, eller andras som har fungerat med hanar, men tyvärr måste jag kontra med att det finns minst lika många, om inte dubbelt, med historier där det hela har slutat med Stockholms Blodbad.
När jag säljer dobermannvalpar till blivande valpköpare undviker jag att sälja hanar till de som redan har en hane. Oavsett ras.
Dobermann är enligt min åsikt en fantastisk hundras! De är pigga, glada, sociala, snälla, gulliga, arbetsdugliga till max, starka, kloka, och alldeles underbara.
Men. De har också negativa sidor, det har såklart alla raser. Ett starka minus enligt min åsikt är att de ofta har svårt att gå ihop med andra hundar - de kräver mycket träning och en konsekvent hand.
Vän av ordning kontrar ofta här med att det gäller att vara ledare i sin flock så löser det sig. Själv berättar jag gärna då om många djur som inte går ihop - Vem sätter två hingstar i en hage? Eller två fertila hankatter i samma rum?
Två tuppar i en hönsgård, eller varför inte två tjurar ihop?
Den som har arbetat med vargar eller hundar vet att de bor ihop i flockar och där finns en ledarhanne. En dag växer hans söner upp och vill ta över. Det blir slagsmål och de blir allvarliga. Den unge tar antingen över eller blir dödad. Eller - han förlorar slagsmålet och blir så kuvad att livet inte fungerar i flocken, och han packar ryggsäcken och flyttar. Hittar en fru och bildar en ny flock.
I vårt urbana samhälle ger vi våra hundar ingen som helst chans att flytta. I stället tvingar vi dem att stanna i en onaturlig konstellation.
Värt att veta är också att i vilt tillstånd har aldrig någonsin ledarhannen (eller tiken) intresse av att lägga sig i hur deras undersåtar sköter sin rangordning.
Ledaren är intresserad av att hans flock lyder honom, låter honom äta först och åtnjuta det en ledare ska. Hur de sedan har sin sociala rang bryr han/hon sig inte om.
Med detta för ögonen, vill jag med mina 30 år som dobermannuppfödare och många erfarenheter i detta med hanhund tillsammans säga LÅT BLI!
Ha inte hanhundar ihop.
Varför måste man?
Risken är så stor att det inte går. Att en av hanarna blir kuvad, får stryk, måste sys, och helt enkelt bara mår dåligt. Det blir dyrt att sy ihop dem, besöka kiropraktor när de slagit varandra sönder och samman eller bara ledsamt och stressande att hela tiden ha ett hököga över de två herrarna som troligtvis inte alls - i kösnmogen ålder- är helt nöjda med situationen.
Jag tycker det är en mycket dålig idé att skaffa sig en hane om man redan har en dobermannhane. Risken att det inte fungerar är stor och vad gör man då?
Det finns alltid människor som berättar om sin hund, eller andras som har fungerat med hanar, men tyvärr måste jag kontra med att det finns minst lika många, om inte dubbelt, med historier där det hela har slutat med Stockholms Blodbad.
När jag säljer dobermannvalpar till blivande valpköpare undviker jag att sälja hanar till de som redan har en hane. Oavsett ras.
Dobermann är enligt min åsikt en fantastisk hundras! De är pigga, glada, sociala, snälla, gulliga, arbetsdugliga till max, starka, kloka, och alldeles underbara.
Men. De har också negativa sidor, det har såklart alla raser. Ett starka minus enligt min åsikt är att de ofta har svårt att gå ihop med andra hundar - de kräver mycket träning och en konsekvent hand.
Vän av ordning kontrar ofta här med att det gäller att vara ledare i sin flock så löser det sig. Själv berättar jag gärna då om många djur som inte går ihop - Vem sätter två hingstar i en hage? Eller två fertila hankatter i samma rum?
Två tuppar i en hönsgård, eller varför inte två tjurar ihop?
Den som har arbetat med vargar eller hundar vet att de bor ihop i flockar och där finns en ledarhanne. En dag växer hans söner upp och vill ta över. Det blir slagsmål och de blir allvarliga. Den unge tar antingen över eller blir dödad. Eller - han förlorar slagsmålet och blir så kuvad att livet inte fungerar i flocken, och han packar ryggsäcken och flyttar. Hittar en fru och bildar en ny flock.
I vårt urbana samhälle ger vi våra hundar ingen som helst chans att flytta. I stället tvingar vi dem att stanna i en onaturlig konstellation.
Värt att veta är också att i vilt tillstånd har aldrig någonsin ledarhannen (eller tiken) intresse av att lägga sig i hur deras undersåtar sköter sin rangordning.
Ledaren är intresserad av att hans flock lyder honom, låter honom äta först och åtnjuta det en ledare ska. Hur de sedan har sin sociala rang bryr han/hon sig inte om.
Med detta för ögonen, vill jag med mina 30 år som dobermannuppfödare och många erfarenheter i detta med hanhund tillsammans säga LÅT BLI!
Ha inte hanhundar ihop.
Varför måste man?
Risken är så stor att det inte går. Att en av hanarna blir kuvad, får stryk, måste sys, och helt enkelt bara mår dåligt. Det blir dyrt att sy ihop dem, besöka kiropraktor när de slagit varandra sönder och samman eller bara ledsamt och stressande att hela tiden ha ett hököga över de två herrarna som troligtvis inte alls - i kösnmogen ålder- är helt nöjda med situationen.
Varför chansa?
Skaffa en tik, och ha en fin, fungerande, sund och lycklig flock hundar.
Mycket klokt skrivet av dig!
SvaraRaderaSå bra skrivet och precis mina tankar om rasen Hovawart. Köp aldrig 2 hannar oavsett ålderskillnad,det slutar i slagsmål förr eller senare...Bra att du satte det på pränt!!
SvaraRaderaMaria
Tråkigt att det ska behövas sättas på pränt hela tiden. :-(
RaderaBara av ren nyfikenhet: Har du samma åsikt om det gäller kastrerade hanar?
SvaraRaderaLina
Njae.
RaderaMed kastrerade hanar (Jag preciserar -dobermannhanar- för detta beteende hanar sinsemellan gäller definitivt inte alla hanar) kan det funka lättare. Dock bör de kastreras tidigt, så de inte får upptäcka och odla de här drifterna någon längre tid. Då blir det ett befäst beteende, och det är otroligt svårt att få bort.
Men.
Jag har svårt att förstå varför man ska skaffa sig två hanar och kastrera dem för att f dem att gå ihop. Varför inte ta en hane och en tik, som oftast är den allra bästa konstellationen för två hundar. Man får troligtvis två hundar som tycker om varandra, och som har stort utbyte av varandra.
Som ägare slipper man oftast passa och vara orolig att det ska uppstå diverse situationer.
Förstås gäller mina tankar och råd den generella dobermannen. Det finns alltid undantag åt det ena eller det andra hållet. Jag har också haft dobbisar som inte faller innanför ramen.
Det är förstås inte dem jag skriver om här :-)
Jag har massor med okastrerade tjurar som går tillsammans. Det funkar och har funkat alldeles utmärkt. Förstår inte alls varför du jämför höns/hundar/tjurar i samma mening? Som att jämföra bananer och vindruvor...
SvaraRaderaKanske du borde hålla dig till att debattera doberman och inte lantbruksdjur.
Hejsan Cecilia
RaderaSkönt att det funkar för dig och alla dina tjurar. Jag är absolut inte expert på tjurar, eller lantbruksdjur, och det utger jag mig heller inte för att vara.
De tjurar jag har sett tillsammans går i stängda grupper, är avhornade för att inte skada varandra och de får inte ha någon kontakt med kor eller annat som kan störa deras egna relation inom flocken.
De sätts också ihop som små för att på bästa sätt fungera.
Kanske var det ett dåligt exempel – men min förhoppning är att de som vill ha dobermannhanar ihop förstår min andemening. Dvs att låta bli. Blinkar
Om man måste sätta ihop hanar när de är små, inte kunna tillåta dem träffa individer som kan tänkas ställa till det så illa så de slåss på liv och död, eller
man absolut måste kastrera/avhorna eller utföra andra operativa ingrepp på dem för att det ska funka fattar inte jag meningen med det hela.
Mitt blogginlägg handlar om det tokiga i att ha dobermannhanar ihop, och för att illustrera det har jag försökt ge liknelser. Om någon liknelse är dum ber jag om ursäkt för det.
Förövrigt är detta min blogg och jag önskar att de som har åsikter här har en trevlig ton.
Mvh
Jeanett Lemmeke
Två tjurar kan man ha i en flock med kvigor (det har vi) MEN då är oftast den ena äldre och är den som bestämmer fast den bråkar inte med den yngre. Men en gång vi släppte dit den nya tjuren var det kvigorna(????) som mobbade honom. Jag menar den nya häradsbetäckaren och sen mobbar honom;-). För övrigt håller jag med dig till fullo...jag säljer inte heller till ngn som redan har hane, iofs på din inrådan;-). Jag undrar om det inte gäller i stort sett alla raser??? Jag vet inte om det är vi människor som avlat fel eller??
SvaraRaderaJa, Annette kanske är det vi som behöver styra vår avel mot en liten annan väg?
RaderaVad vet jag.
Det är viktigt i ens avel att bevara det som är bra, att bevara just det som är ens ras.
Men de egenskaperna som är belastande för omgivningen, hundarna själva och oss tvåbenta tycker jag man ska ta sig en funderare över.
Inte tänka att man själv är så bra som klarar av problemen, utan tänka på sin ras framtid och de som ska leva med rasen framöver.
Det är viktigt att människor vill ha våra raser, annars sjunker de (ännu mer) i antal och vi som vill ha de här underbara hundarna får svårare och svårare att avla och vra aktiva med dem.
Haha jag har både flera hanhundar ihop precis som flera tuppar i samma hönsgård, funkar hur bra som helst :) Har dock aldrig haft en dobermann och vill heller inte ha :) Mina hanhundar har alla varit bästa vänner, sover tillsammans, ligger och "tuggar" på och vårdar varandra, äter mat och ben tillsammans - efter nästan 40 år med varierande storlek på hanhundsflockar har jag aldrig haft ett slagsmål eller ett veterinärbesök pga några skador pga osämja mellan hundarna. Mina höns slåss inte heller, de bor ca 25 st varav just nu 4 tuppar i ett hönshus på ca 20 m2 och får gå ut varje dag och bete sig naturligt, funkar hur bra som helst :)
SvaraRaderaLotta
Hej Lotta
RaderaVad bra att dina höns mår bra ihop. Vår ena granne hade två tuppar ihop och den ena var mobbad från ganska första stund. Den ena killen sprätte runt i full fart, vacker fjäderdräkt och präktig som få.
Den andra slokade, aktade sig och kuvades av minsta kyckling. Alla såg ju att det var fritt fram eftersom Tupp nummer ett var så taskig.
Vet du, jag har också en hundflock och det går hur fint som helst här hos oss också.
Speciellt går det bra med andra raser än dobermann och dessutom måste hundägaren vara duktig och hålla koll på sin flock. Precis som du säkert gör.
Mitt blogg inlägg handlade dock INTE om andra raser, där faktiskt de flesta går bra ihop som ju hundar oftast gör.
Mitt blogginlägg handlade om att dobermannhannar oftast INTE går ihop, och om de gör det så mår en part för det mesta inget bra.
Det finns alltid undantag och jag är den förste att tycka det är bra. Men tyvärr har vår ras en brist här, som jag ser det, och jag tycker vi ska vara öppna med det så folk slipper gå igenom den sorg det är att kanske måste vara tvungen att omplacera sin ena fyrbenta.
Mvh
Jeanett