Magasinera hundar

Jag har funderat på en sak.
Häromdagen ringde en gammal valpköpare och ville prata. Hennes familj hade just mist sin gamla dobermann och ville ha en ny hund.
Fast inte en dobermann.
Trots att familjen haft rasen i över 20 år, och alla hundar blivit gamla hade de tagit beslutet att avvakta med Älsklingsrasen, som hon sade.
För de är ju så sjuka.
?
Den nya rasen skulle de ha en hund av, och sedan komma tillbaka till ”den enda rasen” när vi andra fått den på köl igen.
”Och dessutom verkar det vara mycket slitningar i klubben”

Jaha.

Den här familjen är en underbar familj, de har tagit hand om sina dobbisar på bästa sätt och även om de aldrig engagerat sig i klubbarbete har de varit aktiva med sina hundar.
Nu hade de bokat en annan bruksras, utan hjärtfel, men med hög andel belastade hundar vad gäller allergi, cancer och hudproblem.

Kort tid efter ringde en annan valpköpare. Hon hade tankar kring sin åldrande hund, och ville boka en valp till.
Hon pratade länge med glad röst om våra underbara hundar, och hur kul det skulle bli med valp i huset igen och allt de skulle hitta på.
Jag förde in ämnet på defekter och hon svarade att hon var mer än väl medveten om detta, men att dobermann ändå var hennes ras. I vått och torrt.
Om hennes hund skulle bli sjuk och dö skulle hon bli förtvivlad, men att leva utan dobermann kunde hon ändå inte tänka sig. Det var liksom ännu värre. Hon skulle då köpa en till.
Och hoppas att vi uppfödare och rasentusiaster skulle få rasen bättre under tiden.

Efter detta har jag funderat. Ja, jag funderar mycket på uppfödning, avel och genetik. På hälsa, sjukdomar och trista saker. Och på världens bästa ras och hur vår framtid skall bli. 

För mig känns det som om vi alla måste hjälpa till. Avla klokt, arbeta gemensamt så gott vi kan, dela erfarenheter och behandla varandra med respekt. 

Vi måste dock ha hundar. För om vi inte har det har vi inget att arbeta med. Det behövs flera olika individer för att bibehålla mångfalden. Och vet ni, mångfald är inte bara ett ord, det är verkligheten som vi måste arbeta med, ta till oss och ha respekt för. 

Grejen är väl också att vi måste ha valpköpare. För om vi inte har det – var skall våra hundar ta vägen? Uppfödarna kan ju knappast sitta med en massa osålda valpar, halvvuxna hundar och vänta in bättre tider?

Ett alternativ skulle kanske kunna vara att föda upp och magasinera hundarna (och katterna) ?
Om vi är fler kanske vi kan få till ett schysst pris hos Shurgard?

Om ingen köper våra uppfödda hundar – kommer det då att finnas uppfödare som kan avla oss bort från sjukdomar, bevara de positiva egenskaper våra hundar har och bredda vår genpool för framtiden?

Jag tror faktiskt att vi alla måste hjälpas åt. Uppfödare och Valpköpare.
I med och i motvind. 
Det är ju ALLAS VÅR RAS! :-) 

Apropå avelstankar

Här är en artikel jag just läst, som jag gärna delar med mig av.
Vill man bli en bra uppfödare är detta en tankeväckare tror jag.

Klicka här och läs texten

Här är bla en bra bok om hunduppfödning.
Den kan du köpa via SKK

Bakom kulisserna

Igår fotade vi valparna sådär som vi uppfödare gillar. Uppställda efter konstens alla regler, fint och prydligt. Alla likadant, så vi lättare kan se för och nackdelar.
Tråkigt som husse skulle säga.

Idag har vi bara njutit av de små, myst i solen och fotat lite sådär gulliga kort också. Ja, inte jag, men döttrarna. Några bilder kommer här;
Ps, visst ÄR de söta! <3

Här ligger jag
Brun tik

Fast VIPS! Tar jag dina glasögon :-) 

De säger att jag är pussgurka <3
Blå hane

Klätterapan Rosa

Okey, jag gör det för en frolic!

Såhär? :-) 

Apport!
Svart omärkt tik

Middagsmys med familjen

Orange kille

Funderar....

Syskonskara och glad mammahund

Springa är KUL!
Röd hane

min-Min-MIIIIIN! 

Och några blev så trötta...

Mmmmmm! Mamma är bäst :-)

Gul tik 

Är en liten tjuv...

Och marodör...

Och så här ser det ut på riktigt, knappast så glamoröst.
Mest ont, svettigt och crowded.... :-D 

TACK Felicia och Ammi för alla fina bilder. Ni är så duktiga! 

När jag blev av med körkortet

Ja, en gång har jag blivit stoppad av polisen när vi varit ute och kört, och det datumet glömmer jag aldrig.
För jag körde för fort, hade tre glassätande ungar i baksätet, full sprutt på Pippi Långstrumps sånger på radion och den yngsta tjoade om att stanna och kissa. Då kom de, och jag skall inte trötta er med detaljer, men lappen konfiskerades och jag blev 5000 kronor fattigare. Inte så skoj i Juletider.
Jag måste ha sett ledsen ut, för den snälla polisen (den andra var den elaka, han som verkligen VILLE ge mig böter och straff) gav mig något sorts specialtillstånd, vilket gav mig rätt att använda körkortet 48 timmar. Bra, för då kunde vi köra till Danmark och delta i min gamla farmors 90 – års fest OCH hinna hem igen.
Kling och Klang frågade allvarligt flera gånger om jag förstod att jag INTEINTE fick köra bil efter den 7 december kl vad-det-nu-var-jag-minns-inte-helt.

Visst förstod jag, men efter att de kollat detta med mig flera gånger kunde jag inte hålla mig, och ut hoppade grodan ur min mun;
Jag frågade vad som skulle hända om jag överskred den stipulerade tiden. Skulle bilen måntro bli en pumpa? Poliserna så chockade ut. Och mina döttrar blev dödstysta.

Lagens väktare kände sig uppenbarligen tvungna att dubbelkolla att jag inte var tvärfull, nedknarkad eller skvatt galen. Man frågar tydligen inte allvarliga poliser om sådant. Såklart.
Så kom det sig att jag fick genomgå en massa koller längs E:4 en svinkall decemberdag för många år sedan, med tre storögda ungar i baksätet.

Samtidigt föddes Jean Darks C-kull.

Den yngsta dottern rapporterade förstås till samtliga familjemedlemmar på släktkalaset. (Vi hann knappt fram och ur bilen…!) Och det är MÅNGA på ett 90-årskalas. Hon berättade alla detaljer för den ömma fadern som kom efter med flyg (Skulle gå på fotbollsmatch någonstans i landet och möta upp oss vid festen) Som straff fick han köra resten av julen och avstå all nöjesdricka eftersom hustrun inte fick köra bil under sin indragna-körkortstid.
Yngsta dottern berättade förövrigt HELA historien på dagis också, och jag möttes av en stirrande fröken första dagen, med en lintott i handen – MIN lintott – som lite triumferande berättade att dottern berättat allt. Att hon visste varför jag hämtade min lilla Judas till fots. Att hon faktiskt visste m.a.s.s.o.r om vår familj. Hmpf.
Jag kontrade med att ungen har skitstora öron – och informationen gick andra vägen också. VI hemma visste allt om dagisfröknarna. :-)
Vi ingick pakten att inte prata om varandra där och då tror jag.

Flera år tittade tanterna på dagis dock lite extra på Lemmekes yngsta dotter när hon hämtades av Rallymamman.
Jag tyckte det var pinsamt.

Hursomhelst, jag glömmer förstås inte 5 december 2003.

Då föddes kennel Jean Darks C-kull, en kull som jag varit mycket glad över. De har genomgående varit friska, sunda och härliga dobbisar. Och i dessa hjärtetider är det skönt att veta att ingen haft problem med sitt hjärta. Ingen av deras föräldrar, syskon eller föräldrar i sin tur har heller haft problem med DCM. Inte heller avkommer till C-kullen.

Här nedan är en bild på CH Jean Dark Carolina Hererra. Hon är snart tio år, en ålder hon bär med stolthet.
Förhoppningsvis kommer en av hennes döttrar att bli mamma till kennel Jean Darks nästa kull under hösten.

Mer info kommer inom kort förstås, fram till dess – kör inte för fort ;-) 

CH Jean Dark Carolina Hererra
Född 5 december 2003 

Får vi presentera

"TWIGGY"

Sobers Trussardia – Greyhound

Född 11 februari 2013 i Italien

e. CH Mascotts Sobers Maranello
u. Sobers Nonpareil

Sista dagen i Rom.
Vi är på flygplatsen, och på väg hem till Sverige :-) 

Jag tänker på historien ”Det susar i säven”.
För det susar i motorerna. Det susar i kabinen, av människors prat, olika språk blandas i ett lågmält mummel varvat med prassel av papperspåsar, skratt, klunkande av olika drycker, hostande och två små babysars rosafärgade ansikten och tinnitusvarnande gallskrik. Bredvid mig sitter två tonårstjejer och ritar, äter medhavda smörgåsar, skrattar och pratar om hur fort man kan komma ned på jorden i ett flygplan. Eller utanför det. Hur det känns att dö.
Jag är vansinnigt flygrädd.

De ser avundsjuka ut varje gång jag prasslar med min chipspåse och jag beställer genast en till som straff för deras flygplansolycksprat. När de får vatten av sin ekomedvetna mamma köper jag en Pepsicola. Jojo.

Trots min totala avsaknad av teknisk förmåga har jag lyckats koppla upp mig på WiFi och surfat ett tag. Ganska kul, men mest tråkigt. Det tar ju flera sekunder hela tiden för datorn att hitta rätt. Jag tror jag har drabbats av det som kallas datorstress?
Istället rotar jag runt i min laptop och hittar bilder på min födelsedagspresent. Hon är liten, rund och har svarta pepparkornspigga ögon med långa ögonfransar.
Hon har växt, fått längre ben, men fortfarande är babymagen kvar.
Hon har fyllt fyra månader och ser mer ut som vårt föl, eller kanske en Bambihund? Benen är långa och slanka, kroppen kraftig och hon har en ung valps busiga uppsyn. 

Twiggy, 4 månader

Twiggys uppfödare har matat mig med bilder från första dagen hon föddes. Tur det, för jag har knappt kunnat stilla mig!
I många, många år har jag önskat mig en greyhound, och Ääääntligen kommer hon!

Hon är född i Italien, och jag är på väg ner till värmen för att hämta vår lilla röda dyrgrip. 

Twiggy 2 veckor - Gäääääsp! 

Det skrapar i högtalaren, kaptenen harklar sig och berättar att vi kan sätta på våra mobiler och ringa hem och säga hejdå. Vi skall till att störta nu, i solskenet över Alperna. Typiskt! Tankarna fladdrar i hjärnan på mig – VEM skall ta hand om alla djur? HUR går det med familjen/huset och hoppas livet på andra sidan är okey. Finns det hundar där?

Kaptenen pratar lugnt vidare och jag hör det han säger, på riktigt. Han ber passagerarna att titta på olika saker i naturen. Han berättar om Alperna, landet vi flyger över och informerar sedan om Rom, tiden för landning och avslutar med att säga att solen väntar på oss, där borta i Italien. Flygvärdinnorna börjar dra runt på försäljningsvagnen igen, babyn skriiiiker och det mesta verkar normalt.
Så vi skulle visst inte störta. Trevligt.
Det borde hursomhelst vara förbjudet att skrämma folk sådär.
Jag studerar de andra flygvärdinnornas ansikten, och de ser proffsigt oberörda ut. Det skulle de förstås  inte göra om vi var på gång att störta?
Okey, jag kanske kan passa på att läsa lite, anstränger mig att tänka på positiva saker. Längtar till vi sätter fötterna på backen igen. Till att träffa Twiggy. :-)

Efter landningen går jag på skakiga ben till utgången och blir snart hämtad av glad uppfödare och sommalovslediga barn, som inspekterar den svenska utbölingen med nyfiket intresse. De är inte gamla, och tjattrar på klingande italienska med varandra. Blandar med engelska, och nickar när deras mamma och jag pratar svenska med dem.

Välkomna till kennel Sobers! 

När vi anländer till deras hem några timmar senare (vi hann besöka en restaurang och äta härlig italiensk pasta) studsar de ur bilen, öppnar grindarna och fladdrar in på ägorna.

På uppfarten ser jag gröna gräsmattor, bevattningssystem, några JÄTTEstora och vackra kaktusar och i ögonvrån också grannhusets fantastiska oliv och vindruvsodling i långa, prydliga rader.
Jag har kommit till Kennel Sobers – House Of Hounds!

Men mest av allt har jag kommit för att hämta Twiggy. Min lilla röda babygreyhound. :-)

Jag blir placerad i skuggan, får ett stort glas iste och så visas det hundar. En efter en tas fram, och jag börjar ångra att jag inte tog bilen – för det är ju stört omöjligt att få med fler hundar än Twiggy hem!
I den långa raden av superchampions, prydliga, vänliga och stolta vinthundar fastnade jag alldeles extra för greyhoundstiken Sobers Orianne, den ryska hanen Monty och till sist en annan alldeles fantastisk drömhund – braccon Atticus. Och mest av allt den lilla söta whippetvalpen Rosie, som jag ville köpa (Jaaaa, jag VEEEEET!), och ta med hem, otroligt vacker, välkonstruerad och med en sällsamt underbar utstrålning.
Hon var förstås såld, och fick inte komma med oss till Vita Huset. Synd, men ganska klart att en sådan stjärna inte var tillgänglig.
Hon har en ofattbart lycklig lottad ägare någonstans i världen :-)

Nåväl.
Så var det dags att möta min lugna, värdiga, stolta och vänliga greyhound. Twiggy gjorde entré; Hon rusade ut, hade en liten rosa tunga rätt i mun, och rätt vad det var i alla andras mun också! Pigga, söta, kolsvarta ögon, låååånga slanka ben och kropp som ett rådjurskid. Twiggy såg glad ut, hälsade på alla och kastade sig upp i mitt knä. Gnagde på bordet, stal min kofta och drog runt med, skrattade med glad mun och studsade lite till.
En till buse till familjen Lemmeke, fast denna gång en söt italiensk fröken :-) Konstigt, om inte våra hundar är alldeles sjövilda redan från börja, så blir de det med tiden :-)

MIN!! :-) 

Vi pratade hund, och pratade hund. Och pratade hund. Kvällen närmade sig, och efter en kort stund på hotellet och duschen åkte vi allihop till en restaurang, ganska sent, men så gör man i Italien.
Maten –salladen, köttet, frukten och tillagningen var fantastisk! Italiensk mat ÄR fantastisk. Sällskapet var också härligt, det är ganska otroligt hur man kan träffas för första gången, och bara prata tillsammans nonstop i timmar och åter timmar.
Jag vet att människor i min närhet alltid sagt att hundarna begränsar mig. Och tänk, jag tycker tvärtom! Genom hundarna har jag fått vänner i Världens alla hörn, upplevt och lärt mig massor med saker, och inte minst fått resa alldeles jättemycket. :-)

Morgonen därpå var det varmt och skönt, altandörrarna fick stå på vid gavel, och det var rogivande att känna de mjuka vindarna fladdra i gardinerna, se solens strålar leta sig in bland möblerna och höra fåglarna sjunga sina vackra serenader där ut under den klarblå himlen. Frukosten intogs på hotellets terrass, med utsikt över poolen och alla blommorna. Jag fick sällskap av en liten hostande bondkatt med tjock mage och hungriga ögon. Hon följde mig med vaksam blick på behörigt avstånd. Köttet jag kastade åt henne åt hon glupskt, säkert skulle hon snart föda sina små – jag kastade åt henne lite till och hoppades inte hon skulle komma för nära. Tänk om hon hade loppor….

Frukost i Italien

Tiden gick fort, och snart stod bilen packad och redo för flygplatsen. Längst bak tronade min ögonsten i sin bur. Lagom imponerad över arrangemanget.
Den vana uppfödaren sicksackade sig genom staden, landskapet och slutligen Rom (de kör INTE bil som i Sverige, Italienarna!) och vi anlände i god tid till flygplatsen.
Värmen var bedövande och jag bad en stilla bön att ingen flygplatsanställd skulle lämna lilla babyn för länge i den stekheta solen, tjatade om det till alla ansvariga jag mötte på min väg. Hundägare….! 

Bus på flygplatsen

Godis är gott!

Hejdå Twiggy - vi ses när vi landar! 

Vi anlände safe and sound till Arlanda. Trött och lite fundersam, men glad - att - slippa - buren Twiggy!
Husse hämtar, och nu börjar äventyret! = Vardagen

STORT TACK Bitte och Piero, Emma och Livio, för er enorma gästfrihet och härliga dag i Vinthundens tecken!
Vi ser fram emot att träffa er alla på svensk mark och hos oss i Vita Huset! 

Så här har Twiggy växt hittills; 

2 veckor

4 veckor

7 veckor

11 veckor

16 veckor

Så här busig är vår lilla unge på flygplatsen innan vi åker hem:
https://www.facebook.com/photo.php?v=10151466518367001&l=3073297458983363634

Och JA - man måste ha glass i Italien! J J J 

Svensk Dobermann Vinnare 2013

Söndagen den 9 juni 

Svensk Dobermannvinnare – Valp

Hope Pink Gangsta of Sweet Black Dreams ”Råsa” :-)

Svensk Dobermannvinnare – Unghundshane

Jean Dark Rare Gold

Bästa Öppenklass hane & 3 Bästa hane

Jean Dark Nike

Svensk Dobermannvinnare – Bästa Veteranhane

Jean Dark Grabazzi

Bästa Öppenklasstik & 3 Bästa Tik

Jean Dark Noa Perle

2 Bästa veterantik

Jean Dark Glow

Svensk Dobermannvinnare – Uppfödare

Jean Dark Salming/Nougat London/Jackpot och Grabazzi

Så var det dags för årets stora Dobermannhändelse, en tillställning vi deltagit på sedan mitten av -80 talet vid det här laget, och det är alltid lika roligt, spännande och skoj att få träffa andra likasinnade, glada dobermannälskare som en själv :-)
Domare var den tyske rasspecialisten, Detlef Köhler med kennelprefixet Von Brunkenstein. Själv minns jag honom mest som ägare till den fantastiske hanen Wanja Wandor V Stevinhage. http://www.dobermann.com/rueden/stevinhage_wanja/wanja.htm

Dagens utställning gick av stapeln i Örebro, och vi rullade in på platsen strax efter åtta om morgonen. Samtidigt fick jag teleonsamtal från alla (de ringde om varandra) i min familj hemma – det efterlängtade fölet hade fötts, fyra veckor för tidigt och livet i Vita Huset var lite upp och ned vänt. Jag ville förstås vända och åka tillbaka, men så blev det inte.

Tält och packning sattes upp och alla Jean Darkare upptog ena sidan av ringen. Massa, tält, massa hundar, massa människor och en massa-massa skratt :-)

Tävlingarna började, och med tungan rätt i mun försökte vi handlers göra vårt bästa med eminent hjälp från ägare utanför och spralliga hundar som mest ville busa.
TUSEN TACK Pernilla, Mia och Ammi för ALL hjälp! Det märktes knappt att vi saknade två duktiga tjejer, men det blev en massa slit.

Lunchuppehåll gjordes samtidigt med själva utställningen, och allas medhavda buffé gjorde entré!
Snyggt uppdukat på fyra burar trängdes Kött, skinka, pajer, grillad kyckling, potatissallad, sallader, bröd-smör-ost, grönsaker, melon, chips, godis (i mängder), jordgubbar, mera melon fast annan smak, kladdkaka, grädde och en äppelkaka och en massa jag bergis missat.
Häftigt att äta så gott på en utställning, och spännande att få smaka på andras favvorecept. Bra idé detta – jag längtar redan till nästa tillfälle vi kommer att ses! 

Dagen gick fort och det var skoj. Ja, nästan allt. Riktigt snöpligt kändes det att se de fina unghundsvinnarna, hinna glädjas åt Unghundsvinnartiteln och sedan få höra att ”man” tagit bort titeln i denna klass.
Ingen ansvarig kunde riktigt svara på varför man gjort så, bara att man gjort så. Det var ändå ingen viktig titel.
?
Min förhoppning är att vi medlemmar kan få se ett protokollfört beslut på detta, givetvis taget innan tävlingen.
Och så får vi helt enkelt njuta av den inofficiella titeln, som numera är ännu mera inofficiell.

Våra hundar fortsatte under dagen att visa framtassarna i sina klasser, och som uppfödare är jag ytterligt stolt och glad över de fina placeringarna och resultaten våra hundar fick.
Stolt och glad är jag också över vårt fina, sammansvetsade gäng, som visar på trevlig sammanhållning och sportsmannaship. Härligt!! 

Svensk Dobermann Vinnare Valp - BIR
Hope Pink Gangsta Of Sweet Black Dreams 

Bästa Valp totalt BIR
Vår franska lilla Råsa

Svensk Dobermannvinnare Unghund som inte blev någon  Unghundsvinnare
Jean Dark Rare Gold

Bästa Öppenklasshanne och 3 Bästa hanne

Andra bästa Öppenklasshanne
Jean Dark Nougat London

Andra bästa Juniorhanne
Jean Dark Salming 

Svensk Dobermann Vinnare Veteran 2013
ZTP V1A BH KORAD NUCH VDH CH SDV-12 SDV -11 SDV-10 NO V-09 KBHV-09 C.I.E VICE WORLD WINNER -08 Scand DobV-08 OG-SÜD AUSTRIA WINNER- 08 NORDV-06 SDV ungh-06 Jean Dark Grabazzi 

Korad Jean Dark Orlane
2 Bästa Bruksmeriterade tik 

Korad Jean Dark Noa Perle
BÄSTA SVENSKFÖDDA TIK
Bästa Öppenklass tik och 3.a bästa tik totalt 

Jean Dark Glow
2:a bästa Veteran

Jean Dark Salming och Husse vilar lite :-)

Jean Dark Buffé
(SUPERGOD!)

Kennel Jean Dark Svensk Dobermann Vinnare Uppfödare 2013
Fyra olika kombinationer
Sex anmälda grupper
Jean Dark Salming  - Juniorhanne
Jean Dark Nougat London - Öppenklasshanne
Jean Dark Jackpot - Championhanne
Jean Dark Grabazzi - Veteranhanne

 Rolig historisk kuriosa som nu visst nog tagit slut:

Samtliga Svenska Dobermann Vinnare i Unghundsklass sedan 1995

2012 Dobvaganze Argos, Zonsierraz Ida
2011 Dark Destinys Anubis, Pin Dob's Gucci
2010 Mezzrow's Calle, Dobia'co Esperanza
2009 Jean Dark Kingdom, For Kai v Wolfstamm
2008 Bryanstams Tizian-Titan, Smart Wood Hill's Roma Raviol (scandinavian Dobermann Winner unghund)
2007 Jean Dark Havana Reserva, Dobvoyage Abigail
2006 Jean Dark Grabazzi, Jean Dark Gossip
2005 Kring of Crystal Front Fenomenal, Insight Furstin Fortuna Flicka
2004 Jean Dark Yang, Sant Kreal Prefera
2003 Jean Dark Ungaro De Jacomo, Smart Wood Hills Loreal
2002 Jean Dark Tsar V Cleef
2001 Gaindyke Lucas, Dobwinds Caprice
2000 Jean Dark Old Spice, Yulia van't Sabbatsveld
1999 Versus van't Sabbatsveld, Gullsjöns Larizza
1998 Jean Dark Fidji Fuirinus, Urania van't Sabbatsveld
1997 Lola des Duches de Bar (scandinavian Dobermann Winner unghund)
1996 Hannah
1995 Fleetwood Mac Amadeus Mozart, Juliettevilles Xira