Rävbandmaskar och Gränsdragningar

Vi har just varit i Norge.

Vi har rävbandmask i Sverige. Första smittade djuret - en räv- hittades i trakterna runt Uddevalla 2011. Inte kul, för rävbandmasken är ful, farlig och jädrigt onödig.

Alla blev rädda, med rätta, för det är inte skoj att bli smittad.

Norrmännen blev ännu räddare tror jag. De stängde sina gränser. Smart. För rävbandmask vill man ju inte ha.

Så nu när man som svensk vill besöka Norge och ta med sina hundar måste de avmaskas. Drocit/Drontal eller Millbimax tex, enkelt att ge, veterinären måste skriva under i djurets pass och så betalar man. Det är det okuliga med det hela.

Vi har just varit i Norge och med oss hade vi fem hundar och det kostade en liiiten slant hos veterinären faktisk. Men det får man förstå, för rävbandmask vill man ju inte ha.
Vi körde sakta och när vi kom till gränsen gav vi oss till känna men ingen rädd-för-räv-band-masken-norsk-tullare hade faktiskt tid med oss.
Hm. Jag ville ju visa att vi hade varit duktiga och avmaskat och sådär.

Men det är klart. De kanske inte hade tid, norrbaggarna. Jag antar att de har fullt upp att kolla skogarna också. Sina milslånga staket och så. Så att ingen liten räv,katt eller hund på promenad råkar strosa in på fel sida om landsgränserna. (För det fattar man ju, att de måste ha staket eller nåt sånt. Så att inte djuren springer galet hejkonbacon fram och tillbaka. Nu när vi har rävbandmask och Norge inte)
Uddevalla är ju inte så långt från Norska gränsen menar jag. Men de har väl koll på det där, Norge. INGA HUNDARKATTERILLRARRÄVAR tillåts in i landet utan avmaskning.

En liten tanke slog mig, den kunde inte låta bli iallafall.
Tänk om... Den där räven 2011 varit på långis liksom och promenerade in från Norge och hit? Men så kan det nu ändå inte vara?
För de måste ju såklart ha örnkoll på hela linjen där, gränsen mellan våra två länder.

Det fattar man ju.

Detta är RÄVBANDMASK

Norska mattilsynet HÄR

När vårt husdjur fick egna husdjur

En av våra yngre hundar har haft lite problem med sin mage. Magen är ofta dålig, ja har vi tur kommer det korvar på första morgonrastningen, men vartefter dagen lider gör jag det också. För det blir nämligen svårare och svårare att plocka upp den lilla fröknens efterlämningar. Om man inte har sugrör med sig på hundpromenaderna vill säga, och det har i alla fall inte jag.

Den knasiga magen kurrar, rumlar och låter ibland. Och magens lilla ägarinna ser olycklig ut. Hon äter ganska dåligt och det som kommer in vill många gånger snabbt ut, fast i lös form.
Jag gör av med en förmögenhet på olika mag-snäll-pyssla-om foder, canicur, prokolin, morotspure och kokt torsk. Inget hjälper. Resten av stålarna går till Ajax, Klorin och såpa. För herreguuuuud vad det blir äckligt inne när en liten, stor älskling inte alltid kan hålla sig.

Den lilla vovven är förstås avmaskad som valp. Hon har också avmaskats som unghund, och när inget av ovanstående hjälpt har vi besökt farbror och tant veterinär. Det hjälpte inte heller, så på eget bevåg tog jag ett avföringsprov –låter fint, betyder på ren svenska att man samlar upp hundbajset i en bajspåse, försluter det och packar in det fint i ett kuvert- och kör upp det direkt till SVA, parasitologen.
Skriver på en lapp vad man vill skall kollas, och glömmer INTE att plita dit namn, adress och email. Dagen efter dimper svaret in i mailboxen (de jobbar snabbt på SVA faktiskt) att min hund är frisk, inga parasiter eller extra terrestrials (stavas det så?) bor inne i den ledsna vovvemagen. Och så har de lagt med en räkning. Betala tack.
Olyckliga magen är fortfarande olycklig. Jag med, för snart har vi inga mattor kvar. Hon hinner inte ut, och då får mattorna ta stryk. Eller bajs på ren svenska. Suck.

Nåväl. Hunden är alltså frisk.
?
Jag modellerar vidare med maten, och ber en bön att lillan kan växa sig stark på Intestinal. Det verkar ju gå bra, för hon ser ruskigt hälsosam ut, tack och lov. Min plånbok känns desto mer O-hälsosam. Intestinal kostar inte gratis.

En trött dag sent på eftermiddagen hinner Lillan inte ut. Det rinner över precis innan vår trapp, och jag försöker låta bli att svära när jag hämtar papper för att torka.
Noterar att jag måste vara megajättetrött, eller ha taskig syn, för det där bruna på golvet är vitt, nystanvitt och rör sig. Det rör sig hur mycket som helst....
Smala elefantsnablar som trumpetrar upp i luften. Som tunna spagettisar, typ 15 cm. Massor. En tennisboll. MENVADFAAAAAAAAAAAAAANIHELVETEEEEEEEEE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Hunden har ju mask!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Maskar.

De som känner mig vet att jag är mörkrädd.
Och LIVRÄDD för löss och loppor.
Parasiter, hajjar och maskar går inte heller. Detta och tanken på att något hemskt skall hända mina nära och kära kan i princip ta livet av mig och nästan dog jag häromdagen där i hallen, med pappret i handen och ögonen fixerade på spagettisarna som lyckligt (?) vinglade fram och åter i luften och funderade över var de hamnat.
Eller vad maskar nu funderar på.

Jag dansade regndansen, som mest blev hysteriskdansen och insåg att inget hjälpte. Maskarna måste bort. Och ingen tänkte hjälpa mig, (familjen lyste med sin frånvaro) jag måste göra det.
Okey, jag tog livet av de där äcklena. Tvingade dottern att titta så hon vet vad som kan gömma sig i en hundmage.
Och så anföll jag datorn.
Det var förstås stängt hos veterinären, vilket var tur, de hade knappast uppskattat en skriiiiiiikande kund som mest hade gett dem grå hår och tinnitus.
Jag såg i alla fall till att samtliga vovvar i mitt hem fick Drontal. Inom två timmar satt kennelns hundar fint på rad likt familjen Von Trapps ungar och svalde lydigt sina tabletter och somnade snällt på kvällen.
Dagen efter kom liken ut, grådassiga och stendöda en efter en ur lilla fröknens mage. De andra hundarna hade inga egna små husdjur, varken döda eller levande vad vi kunde se.

Och så började vårt andra liv.
Det med den unga vovven med BRA mage.
Plötsligt ville hon äta sin mat. Plötsligt var magen tyst. Och plötsligt hände inga fler olyckor på golvet och de som kom ute kunde man plocka upp med en vanlig hundpåse. Jojo.

Vad trevligt det kan vara med en lättsam hundkorv faktiskt.
Och lillan börjar bli tjock och mera nöjd med livet. :-) :-)

Klicka här och läs mer om parasiter hos hund
Avmaskningsschema och nyttig läsning hittar du HÄR

Sensmoralen i denna lilla historia är helt enkelt:
Avmaska Edra hundar oftare gott folk!
(Eller var mer medvetna iallafall)