Morgnar på stranden. Den nakna sanningen

Nyrup Bugt/Kattegatts hav 

 Varje morgon får hundarna och jag en härlig och välbehövlig promenad på stranden.
Innan de flesta vaknat travar vi iväg, och det är vilt, vackert och alldeles underbart att gå en dryg timme jämte havet.

Idag hade vi vår första regniga dag, jag tror hela himlen har tömts över oss här nere i Danmark under natten. Det luktade fräscht, fåglarna sjöng och daggen glittrade i gräset. Jag orkade inte irritera mig över all min tvätt som ramlat i en sandig hög, utan tog tjejerna och gick.
800 meter från havet bor vi, fågelvägen, jag tror minsann bolaget som hyrt ut vårt hus har gjort en glädjemätning, för det tar minst 20 minuter att gå i rask takt till vattnet. Men det gör inget, vägen ned är vacker och hundarna springer glatt och mycket.
Ju mer vi närmar oss kommer havsdoften, ljudet från vågorna och frihetskänslan tar fatt i själen. Hundarna njuter lika mycket som jag, äter maneter som sköljts upp på stranden likt sushi, njuter av vinden som blåser deras öron åt alla håll och plaskar i havet, lyckliga som småbarn.
De leker tafatt i sanddynorna, gräver sönder småbarnens sandslott från gårdagen och smågnabbas över pinnar och annat de hittar.

Regniga morgnar som idag är vi dessutom nästan ensamma, och möter bara enstaka flanörer.
Först var det den rosaklädda damen med labradoren. Han kastade sig ut i vågorna med dödsförakt och äkta labbeglädje med pinne i munnen.
Efter någon kvart nickade jag igenkännande till shigongtanten, eller vad det nu heter. Hon står oförtrutet i alla väder och gungar kroppen åt alla håll medan hon spanar utåt, bortåt horisonten och in i sig själv. Hundarna blänger på henne varje morgon och undrar vad hon gör, ja, ärligt talat så fattar inte jag det heller, men hon verkar ju snäll, så de leker vidare i sanden.

Så är vi ensamma, och går barfota i vattenkanten, njuter av vind och vattendroppar i ansiktet och vågorna över våra tassar och tår.

Sista biten av sträckan ser jag två badande damer. De plaskar som småungar, och ser huldreliknande ut i diset och den vattenfyllda luften.
Sina kläder har de slängt i en hög på strandkanten, och när vi närmar oss flyger en upprörd liten tax upp och skyddar sitt revir.
Mot oss. Jag tar tjejerna i varsin hand, och pratar lugnande med dem. Taxen närmar sig, och hans mattar skriker irriterat från vattnet. Taxen får mer mod av de svärande ägarna och närmar sig med stormsteg. Plötsligt dyker en hund till upp från klädhögen, en storväxt modell dansk svensk gårdshund.
Minst lika arg som taxen tar hon sikte på oss, framförallt Tania och med allt annat än solsken i blick satsar hundarna på att komma fram till oss.
Tanterna ropar och hojtar och inser att deras hundar absolut inte tänker lyssna. De uppmanar mig att stå stilla och inte vara rädd. Deras hundar kommer på sin höjd att nafsa men det är ingen fara, de är ju så små.
?
Nu är vi på vår årliga semester i Danmark, och med den nya lag danskarna fått (läs om den i tidigare inlägg) känns det ju sådär måste jag säga.
Jag är förstås inte precis rädd att en tax och en korpulent gårdshund skall skada min dobermann, men betydligt mer orolig vad min stolta vovve tycker om två små elaka tvillingar (i själen i alla fall) som hoppar på henne.
Det är den som biter som kan anmälas, OCH faktiskt avlivas. Hm. Jag börjar känna mig obekväm, och ser att det inte är långt kvar nu innan de arga är framme. Men det gäller även mattarna. De har kastat sig upp ur havet, och fast de nog är i pensionsålder och har en heeeeel del extrakilon på nacken springer de ganska fort. Det guppar överallt.
Den ena får fatt i taxen och kastar honom under armen. På huvudet sätter hon sin handduk likt en turban och så andas hon ut. Vi ser faktiskt alla lättade ut, och jag samlar ihop mina tjejer för att gå vidare.

Tanterna vill prata.
Varför är den där spetsad på öronen vill den ena veta? Varför är den andra så tunn, frågar de om Twiggy? Och varför kan du inte bara släppa dem så får de lösa problemet själva, de är ju stora dina hundar du behöver ju inte vara rädd. Säger den ena farmoderligt och blinkar åt mig.

Jag berättar om danska lagen, som duon aldrig hört talas om (? Hur kan de vara ovetandes??) och om min rädsla att mina hundar skal bli inblandade i bråk. Jag vill såklart absolut ha dem i livet när vi åker hem igen på lördag.
Det förstår damerna, och hittar nya samtalsämnen. Och ännu fler nya.

Ganska trevligt att resa med hund är det tycker jag. Vi träffar så många annorlunda, roliga, mindre roliga och udda hundägare över hela världen.
De här två kommer jag aldrig att glömma. För det är inte varje dag jag står och pratar med två spritt språngande nakna -helt obekymrade- nudisterdamer med hund under armen och handduksturban på huvudet. Med regndroppande himmel och vågor sköljandes över tårna.
Annorlunda känsla.

Indeed. 

Förskönande bild.
"Mina tanter" var nog 20 år och kilo mer. Överallt.
Dessutom var det snorkallt, regnväder och de hade inte en tråd på kroppen.
Men iallafall. Som mina döttrar skulle säga. 

Att döda andras hundar

Jag såg en debatt på en facebooksida alldeles nyss. En debatt om hundar som biter. Och om vårt grannland Danmarks ganska radikala sätt att lösa problemet. 
Lösa och lösa. De tar helt enkelt livet at hundratals hundar och förbjuder massor med raser.

Egentligen är alltihop ganska förfärlig enligt min åsikt. 
Hundar skall INTEINTE bitas. Hundar skall inte bita människor, inte döda människor, inte alls göra så att människor känner sig obekväma. Tycker jag. 
Det betyder också att vi människor måste uppfostra våra hundar så att de fungerar i vårt samhälle. Precis som vi måste uppfostra våra söner, så de inte blir våldtäktsmän, våra döttrar så de inte slåss på stan, eller överhuvudtaget inte fostra våra barn till bankrövare, mördare eller knarkare.

Vi har alla ett ansvar.

En del hävdar att allt är mattes och husses fel om hunden bits. En del hävdar att det beror på ras. 
Vad kom först tänker jag, hönan eller ägget?
Jag som arbetar med hundar skulle vilja påstå att vissa raser är mer benägna att hitta på knasiga saker än andra. Vissa raser måste ha mer uppmärksamma ägare och de behöver definitivt mer uppfostran och styrning än en del mer ”lätta” raser.

Jag sticker ut huvudet direkt, och säger att många av de raser vi kallar för kamphundar, de där lite kraftiga, modell pitbull (vi har haft hundratals på vårt hundpensionat) är fantastiska hundar. Vänliga mot människor, uppmärksamma, rara och keliga. Lekfulla, roliga och kloka.
Oftast är de väldigt positiva till andra hundar och vill gärna vara sociala och tillsammans. 

Men. De har en grej som är lite annorlunda, de är generellt mer tåliga om andra hundar retas med dem, men blir de till slut arga, ja då blir de JÄTTEarga!! Inte alls bra, för de kan då vara svåra att bryta. Rent av omöjliga.
Detta är anledningen till att vi på vårt hundpensionat tagit beslutet att den här typen av hund inte får träffa andra hundar när de har semester hos oss. För allas säkerhet och bästa.

Tyvärr drar de ofta till sig fel klientel ägare, rent av ägare som inte alls skulle ha hund. Ibland inser ägarna det själva och lämnar sin fyrbenta vind för våg, eller hos en släkting. Några av de här vovvarna besöker oss regelbundet när nya husse och matte ibland inte orkar, och behöver semester. Jag talar tex om alla mor och farföräldrar som tagit över barnbarnets hund. Av kamphundsras.
Det är förstås jobbigt att aktivera en 14 månaders pitbull när man är 85 men ändå i god vigör. Frågan är vad man gör av hunden? De flesta behåller och gör sitt bästa. Det funkar också nästan alltid jättebra. Tills en situation uppstår.
Då blir det pannkaka.

En del ägare som skaffar fel ras borde inte alls få ha hund, tycker jag. De borde på sin höjd köpa ett basebollträ.
En del ägare har fullt upp med småbarn, jobb och andra hobbysar. De borde inte ha en aktiv stor modell liknande kamphund. Jag fattar ärligt talat inte varför de prompt skall ha hund, eller varför de ändå inte köper en hund som passar in i deras livsstil.

?

Jag ser att många tycker att de här raserna skall förbjudas. Om jag skall vara ärlig skulle jag också önska att de inte var så många. Att inte så många ville ha den här typen av hund. Just därför att de inte kan hantera sin hund.
Hundar måste fungera i vårt urbana samhälle, annars går det inte. Och det är VI människor som skall se till att de fungerar, det klarar nämligen inte hunden själv.

Om vi förbjuder raser lite på måfå, sådär som de gjort och gör i bla Danmark är det ruskigt lätt hänt att flera av våra underbara och kompetenta brukshundsraser plötsligt också hänger löst. Dobermann, rottweiler, schäfer och riesenschnauzer till exempel.
Hundar som i mina ögon är fantastiska, brukbara och alldeles jättemycket personifierar just detta med människans bästaste vän.
Men de kräver uppfostran, aktivitet och kärlek.

I Danmark har man valt att gå ännu längre. Inte bara raser förbjuds, man förbjuder hundar som biter människor, andra hundar eller djur.
Om en hund gör det, biter enligt ovan blir den förbjuden. Det vill säga avlivad. Dödad som jag ser det.

Jag har nog lite dubbelmoral. Jag anser solklart att hundar skall ha en BITSPÄRR. Dvs den skall tänka sig för en, två och massor med gånger innan den biter en människa. Hundar skall ICKE bita människor. Om de gör det anser även jag att de har det bättre i hundhimlen.
Men, att avliva en hund för att den biter en annan måste enligt min åsikt utredas först. För det finns grader i helvetet:

Om min hund leker med din hund och så blir de osams. Din hund biter min, och vi måste sy den några stygn tex i örat.
Resultat om vi bor i Danmark – jag anmäler dig och din hund blir dödad. Som jag ser det.

Vi går en promenad och våra fyra whippets får syn på en liten flicka med kanin i sele. Kaninen blir rädd och hoppar till. Hundarna jagar den en kort bit och olyckligtvis får de fatt i den och biter den ganska ordenligt. Fruktansvärt, för vi har ju smådjur hemma som är superkompisar med hundarna.
Alla fyra whippets avlivas samma dag.

Grannens kamphundsblandning sliter sig ur sitt koppel och kastar sig över min kopplade valp helt oprovcerat. Min valp körs till veterinären men dör av sina skador.
Kamphunden avlivas på plats.

Din söta chihuahuatik får leka med min dobermannhane. Han slår glatt med tassarna på henne under deras tafattjak och hennes höftleder hoppar ur och hon krossar ena benet totalt. Hon måste tas bort av sina skador.
Min unga glada hane avlivas, då du anmäler mig. 

Din dalmatinerhane tycker min cockertik är supersexig och gör några ordentliga ansatser till att bjuda ut henne. Hon vill inte och han testar med flygande sex. Tiken tröttnar och biter honom i näsan. Du blir sur och anmäler mig, min tik avlivas av den lokala polisen samma dag.

Jag skulle kunna ge en massa exempel. De finns i hundratals. Tusentals.
Vad jag vill trycka på är att vi måste använda sunt förnuft. Jag vill också trycka på att vi hundägare borde samarbeta. Inte motarbeta varandra.

Hundar skall inte bita människor, även om vi tvåbenta ibland gör tokiga saker, barn låter/säger/skriker/hoppar etc etc så skall inte våra hundar bitas. De bör ha en bitspärr.
MEN.
Vi människor skall också vara snälla mot hundarna. Hundar är inte leksaker som våra ungar kan göra som de vill med.
Hundar som sover skall få ligga ifred.
Hundar under ett bord skall man inte krypa in till och försöka krama.
Hundar som äter vill äta upp och ifred.
Hundar som är sjuka kanske inte orkar hälsa.
Hundar som är rädda vill ofta inte bli klappade.
Hundar som är i affekt vill inte ha social kontakt just då.
Hundar som ligger/står/sitter vill inte bli hoppade på, nypta eller kravlade över av en dreglande glad ettåring.
Hundar är INTE våra barnvakter och hundar är inte hästar till ridsugna småbarn.

Med detta ovan sagt vill jag dock påpeka att om någon av mina hundar biter en människa kommer jag att låta honom eller henne somna in.
Jag anser starkt och absolut att hundar INTE skall bita människor.

I den här debatten tänker jag på den gyllne regeln:

"Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger."

Lukas 6:31

"Så som ni vill att människor skall göra mot er, så skall ni göra mot dem."

Ganska enkelt egentligen. Var snäll mot hundarna, så är de snälla tillbaka.
Behandla dem med respekt, kärlek och en sund uppfostran och glöm för guds skull inte att aktivera din fyrbenta.
Då blir det bra J

Här är en artikel från en dansk tidning som jag läst här i landet under min semester idag. Mestadels ledsam läsning anser jag. Klicka här och läs artikeln

Här kan du läsa mitt inlägg i bloggen förra året, då jag blev biten i ansiktet
Klicka här och läs inlägget

Semester

Ja, vi har semester, vår vanliga, årliga, härliga och soliga vecka i Dejlige Danmark.
Tillsammans med bästa vännerna och en hel hög med hundar har vi hyrt ett hus nära havet som vi fyllt med god mat och skratt. Mest är vi förstås ute och samlar minnen till resten av året.

Uppdateringarna den här veckan blir nog lite si som så. Men snart är jag back J

Dejlige Danmark

Dottern och hennes ögonstenar

Stillsam morgonpromenad

Och en stilla solnedgång




Klicka här och se våra strandvovvar njuta av kvällen