Mitt busiga barnbarn

Sobers Dawson 7.5 månader
e. Sobers Pompilius u. Sobers Rosalinda 

En del har barnbarn, jag med.
En del har busiga barnbarn - jag med.
En del har tvåbenta barnbarn, inte jag.

Mitt barnbarn kommer från Italien och jag ville inte alls ha honom. Jag tänkte att jag inte skulle orka, att han skulle vara full av bus, hitte-på-grejer och spring i benen.
Dessutom var han en han.
Jag passar bäst som mormor till en hon. Jag vill inte ha hanhundar.... !

Men som alla säkert vet får man liksom inte välja eller bestämma själv kring kring det här när ens barn får egna barn - eller köper sig en hund.

Och så gick det som det gick, speciellt när dottern blev av med lägenheten några få veckor innan dottersonen-hunden dök upp för att bo i familjen.
I mitt hus.
I hans hus tyckte han.

Ursöt och UR-JEFLA-JOBBIG flyttade han in, och sedan juletider har jag mest försökt hålla mig vid liv. Och det har inte alltid varit lätt.
Vintungen själv är himla full av liv - och det värsta är att han är en uppviglare, han har givetvis LÄRT greyhoundungen ALLT han kan, och jag kan berätta att det är ganska mycket.

Whippetbarnbarnet har jagat höns, sprungit velodrom i nya skinnsoffan (tusen gånger per dag) vandrat miljontals mil på parketten, bitit sönder mina innetofflor och utetofflor, husses ALLA glasögon, viktiga plastmojänger man måste ha i en familj, kattleksakerna, köksattiraljerna och fjärrkontrollerna.
Han har grävt gropar i gräsmattan, försökt para dobermannen och stulit mat från köksbänken. Han har sprungit fram och tillbaka, tillbaka och fram, och upp och ner på parketten igen, sådär liksom V.Ä.G.R.A.T sova, tills dottern fått koppla fast honom i vardagsrumsbordet under mina dödshot - jag slår ihjäl honom! På riktigt!

Inte särskilt mormoderligt, nä, men han lever fortfarande. Han är bästis med katterna, har blivit ett med greyhounden och stulit dotterns hjärta.
Och ja, förstås har han charmat in sig hos mig med.

Det är svårt att inte älska en tillitsfull, orädd och alltid glad liten whippetperson - och när jag tänker efter tror jag inte det går.
Att inte älska alltså.

Så alldeles lagom tills dottern fått nyckel till sitt nya hus och ska flytta har jag kommit på att jag blir varm i magen av lycka över whippetligisten.
Den lilla Vintungen som passar så bra i vår familj!

Han är ju alldeles perfekt att vara mormor till - bra val Linn - Issun är en TOPPENUNGE! 💗😊

Stort TACK Bitte och Pieri för ännu en Sober Varelse, han är alldeles perfekt!

"Issun" 

Bästisarna. Vintungarna.
Alltid på G 

Hannah är den bästa att sova med - Alltid 💜

Celia och Issun, 4-5 månader och fulla av liv 

Vila lite innan nästa grej.... 

Dryga sju månader och såååå fin!
 = Stolt Mormor

MultiCH Sobers Ingrid
 - En stor anledning till att våra blickar föll på Sobers D-kull. 

Trött. Vill ha kväll. NU!

Vi har ju som bekant ett hundpensionat. Och förstås vill alla vovvar som bor där komma ut och kvällsrastas. Varje kväll.

Idag har varit en lång dag, ni vet, när man är sådär trött och helst inte vill göra ett skapandes gram. Bara handlamiddag-lagamiddag-ätamiddag-städaundan-och sen till jobbet och rasta alla vovvar. Phu, efter att ha gått millimeter-centimeter-metersmeter-kilometereeeeer är jag så trött på den här dagen, och efter att ha tagit trappan upp i huset i få steg bara längtar jag efter att slänga mig i soffan, framför TV:n och bara slappa!

Bara det att.
Jag
köpte
en
greyhound
för
en
tid
sen

På den gamla goda tiden, när jag liksom kunde vila efter en lång dag, tog det för givet och inte blev av med själva vilandet.

Iallafall. Nu har jag den där greyhounden, som jag älskar högt, hon är underbar, tro för all del inget annat.

Men. Asså. Suck.

Ett GREYHOUNDÅR - TWIGGY

Årstider är vackra

Greyhounds likaså

Här får ni några bilder
Att titta lite på

SOBERS TRUSSARDIA  född 2013 02 11
Ett helt år fyllt av glädje :-)

TACK Bitte och Pieri för den ALLRA finaste greyhounden i Världen!
Tänk att just vi fick henne <3

--------------------------------------------

4 veckor

7 veckor

6 månader

12 månader

 --------------------------------------------------

Några veckor

Några månader

 ---------------------------------------

Babyspring

Vuxenspring

 ---------------------------------------------

BIS-Baby Skokloster 2013! 

Sista gången innan vuxen; BIR-Valp i Danmark

---------------------------------------------

Vänner är skönt att ha :-) 

Men ofta vill jag sova själv

Tröttsamt att läsa barnens läxor... 

Hm, vad bor här nere??

Jag kan FLYYYGA!! (Fast jag ser bara med ett öga....?)

De har lärt mig "sitt" 

Ibland springer jag snällt

Men oftast inte :-) 

Dobermanns är INTE snabba (Fast de tror det)

Min egna bodyguard <3 

Konstig kompis, men helt okey

TWIGGY!
<3 

Godnatt

SW-13 CH Jean Dark Happy

   Sobers Trussardia

Natten är därute. Mörk, kall och stjärnklar. 

I soffan ligger mina alldeles egna stjärnor.
Snart kommer de tassande efter och vill dela säng.
Godnatt 

Greyhounds är ju dumma i huvudet

Ja, det vet ju alla. Alla utom jag (och några dårar till i vinthundsvärlden som ränner runt och har greyhounds) Så ungefär gick tongångarna när jag luftade ideerna om att jag kanske skulle skaffa mig en liten harkranksbaby. Ja, faktiskt så var det nästan bara vad jag fick höra.

Greyhounds är nämligen (håll i er gott folk!)
* Fula
* Osmarta
* Korkade
* Dåliga mentalt
* De bits (?)
* De bara jagar och går inte att ha lösa
* De är så tråkiga att de är döda i temperamentet
* De bara går sönder
* De har ingen personlighet

Nähä.

Det här trodde ju jag på ett tag. Faktiskt ett ganska långt tag. Jag skaffade whippets och njöt av dem (underbara hundar) i tiotalet år, och sedan var jag utan vinthund i minst lika många år.
Och sneglade på alla vackra greyhounds och deras människor. Människorna såg ju normala ut? Konstigt, om nu hundarna var så knasiga.

Åren gick och jag lärde mig att man inte skall tro allt man hör. Sanningar är spännande, men inte alltid den enda sanningen.

Jag lärde mig att Greyhounds är
* Nobla (Öhhhh, en sanning som kanske inte heeelt överensstämmer med verkligheten i Vita Huset)
* Trogna
* Snälla
* Tåliga
* Kloka
* Humoristiska
* Lydiga
* Lata

Och så köpte jag mig en greyhound. Twiggy.
Efter att ha väntat i nästan 20 år har jag fått en underbaraste, underbar varelse. En hund som nästan kan tävla med världens bästa ras - dobermann :-)

Twiggy kom in i vårt hem som en stormvind och hon fladdrar helst runt och liksom bara lever.
Hon njuter av varendaste sekund, myser i soffan, älskar att springa över fälten, pratar med oss tvåbenta, kramas med barnen och trampar på katterna.
Hon är vänlig, påhittig, tillitsfull, kommer när man ropar (japp, varendaste gång ) sabbar en del i huset så jag blir galen, och är nobelt kräsen vad gäller hundmat.

Att leva med greyhound är inte som att leva med dobermann, men raserna är faktiskt ganska lika. Förutom det där sista, det med att greyhounds inte är så smarta. För det är de ju inte. ?
De är till exempel inte lika benägna att samarbeta - läs träna- med oss tvåbenta som en brukshund. Men betyder det att de är dumma?
De är inte lika benägna att vara till lags - är hunden dum då?

Jag vet inte.... Twiggy är faktiskt ganska lik våra dobbisar, fast mer "Dobermann/Light" om ni förstår hur jag menar.

Och när hon bestämmer sig för något då gör hon sitt bästa för att få som hon vill.
Klicka här och Ta en titt på TWIGGY och hennes hyss

<3 

Den FANTASTISKA söndagen!!

 Bakåtdaterad uppdatering...

Söndagen den 28 juli var en fantastisk dag.

Jag vet inte hur mycket man får skryta på nätet? Fast om det är ens egen blogg borde man ju kunna skriva vad man vill. Vad JAG vill. Det är ju min blogg J

Vi är iallafall kvar i Split. Får SMS hemifrån.

Kort resumé;
För många år sedan, redan när jag var mycket ung, kände jag till de stora Vinthundsspecialerna. Välarrangerat, välbesökt och vackra vinnande hundar. Framförallt kände jag till den stora attraktionen som gick av stapeln på Skokloster. Vackert, stämningsfullt och en massa, massa människor.
Av olika anledningar åkte jag aldrig, men har alltid längtat till detta svenska Vinthundarnas Mecka, och tänkt att om vi någon gång fick vinthundar igen (vi hade whippets i drygt tio år när barnen var små) så skulle jag definitivt delta på framförallt, Skokloster. Resumé slut

Och så kom Twiggy. Min födelsedagspresent till mig själv. (Det kan du läsa om HÄR och HÄR bla)
Liten, röd, pigg och Sammetsögd studsade hon in i familjen Lemmeke och blev högt älskad alldeles på momangen.
Lilla nobla rådjuret älskar oss alla tillbaka, och får oss att skratta varje dag när hon likt Bambi på hal is, struttar runt och hittar på bus. För busig är hon! :-)
Förutom att njuta av min alldeles egna, fantastiska greyhound, vill jag gärna att hon ställs ut och om inte var, utom just Skokloster!
Planen var att Twiggy skulle anmälas, och jag såg fram emot att få delta och se alla vackra vinthundar, tillsammans med en egen. 

Twiggy, en vecka innan sin första utställning

Döm om min besvikelse när jag förstod att alltihop krockade med de fyra utställningarna i Split.

Vi surade, funderade och valde till slut Split. Anmälde lilla Sammetsögat sista dagen när gulligaste kompisen erbjöd sig att åka med Lillan.
Hon tyckte det var spännande att visa vinthund. Annorlunda mot terrier och helt nytt. Hm, nåja, terriers och vinthundar är ju liksom iiiiiinte lika, men kompisen är jätteduktig och jag bortrest i ett annat land, så så fick det bli.

Och på morgonen när vi just klivit upp, trötta efter dagen (förlåt, natten) innan och tävlingarna som höll oss uppe till över tre (!!) fick vi sms från Sverige.
Twiggy hade tävlat och vunnit Bäst i rasen –valp. Wohoooo!! Kul!

Och så kom ytterligare sms när vi börjat fixa våra egna hundar och bli klara för avfärd att tävla. Twiggy, min lilla ögonsten, hade tävlat och mött alla andra små vinthundsbarn, där på Skoklosterutställningen.
Fint visad av duktiga kompisen skötte hon sig ypperligt och vann. Kompisens man messade och jag trodde inte mina egna ögon.
För stod det att hon blev BIS…?!
???????

BEST IN SHOW TWIGGY!!
Sobers Trussardia BIR-valp och slutligen BIS på Vinthundsklubbens special 

Jo men visst.
Vår lilla rödhätta med de sammetsvackra ögonen, plirig blick och spring i benen vann hela klabbet! Hon blev BIS-valp.
På Skokloster.....!
Och jag var inte där…

Duktiga Dodo – du är BÄST! Tusen TACK!! (Och tack Conny för uppdateringarna) J
Stort TACK också till Bitte och Pieri på kennel Sobers, som låtit Twiggy få flytta till oss. Vi är så oerhört glada och stolta över henne!

Jag var förstås OVER THE MOON av lycka, och strålade som en sol redan vid insläppet på utställningen. Och jag fortsatte att stråla när det var dags att äntra ringen med vår första hund – Tania. Det var bra, för egentligen var jag rätt så nervös. Tania hade på de första tre dagarna fått CERT och jag visste att om hon fick sitt sista, så skulle hon bli Kroatisk Show Champion.

Och det fick hon!!!!!

CH HR I Tania de Akido San

GLAD Matte :-) 

Happy Girls

20 månader och ställd fyra gånger i sitt liv, fick vår bruna Tromb med sig FYRA CERT, CACIB och BIR från dessa fyra fantastiska dagar, förlåt, det skall ju stå nätter, i Split!
Min argentinska lite annorlunda mot europeiska, dobermann har fått fyra cert av europeiska domare, varav en specialist, på de här tävlingarna.
Jag strålade ikapp med solen som höll på att gå ned!

Så var det dags för dottern och hennes tre kinesetjejer, och minsann om det inte gick finfint för dem också;
Saga CERT och reserv Cacib, Luna CERT och lilla Snö (dotter till Saga) blev Bästa Puffvalp! 

Jean Dark Chiquitita "Snö" 6 mån
Bilden är tagen veckan innan vi åkte till Split

¨Jean Dark Lady In Red "Luna"
2 cert i Split

DKUCH SEUCH VDHCH NORDJUNW-10 Sun-Hee´s I´m A Marionette
"Saga" 2 cert i Split

Summa summarum:

På fyra dagar hade våra fyra hundar fått 8 Cert. 1 Cacib. 2 Reserv Cacib och förtioelva reservcert. ETT valp BIS på Vinthundsklubbens special och förstås Tania som blev Champion!
Vilken fantastisk resa – vi kan knappt bärga oss till nästa år, och vi får åka igen. Datumen är redan inbokade, och vi har tänkt oss två vändor. 

Jeanett, Tania, Felicia, Luna, Snö och Saga
Ammi som också var med sitter bakom kameran :-) 

Coratien – here we come! 

:-)

Hm. Ett litet ps.
Inte åka med SAS.
Inte,inte,inte.

FOTO
AMMI ARO