HJÄRTSCANNING

Torsdagen den 13 november kommer specialisten Lennart Nilsfors till Vita Huset och ultraljudar hundar och katter.

DU som är intresserad av att testa din hund eller katt - oavsett ras- kan höra av dig till mig , helst via mail eller Facebook.

Alla är Välkomna :-) 

Jeanett Lemmeke 

kennel@jeandark.com 

Magasinera hundar

Jag har funderat på en sak.
Häromdagen ringde en gammal valpköpare och ville prata. Hennes familj hade just mist sin gamla dobermann och ville ha en ny hund.
Fast inte en dobermann.
Trots att familjen haft rasen i över 20 år, och alla hundar blivit gamla hade de tagit beslutet att avvakta med Älsklingsrasen, som hon sade.
För de är ju så sjuka.
?
Den nya rasen skulle de ha en hund av, och sedan komma tillbaka till ”den enda rasen” när vi andra fått den på köl igen.
”Och dessutom verkar det vara mycket slitningar i klubben”

Jaha.

Den här familjen är en underbar familj, de har tagit hand om sina dobbisar på bästa sätt och även om de aldrig engagerat sig i klubbarbete har de varit aktiva med sina hundar.
Nu hade de bokat en annan bruksras, utan hjärtfel, men med hög andel belastade hundar vad gäller allergi, cancer och hudproblem.

Kort tid efter ringde en annan valpköpare. Hon hade tankar kring sin åldrande hund, och ville boka en valp till.
Hon pratade länge med glad röst om våra underbara hundar, och hur kul det skulle bli med valp i huset igen och allt de skulle hitta på.
Jag förde in ämnet på defekter och hon svarade att hon var mer än väl medveten om detta, men att dobermann ändå var hennes ras. I vått och torrt.
Om hennes hund skulle bli sjuk och dö skulle hon bli förtvivlad, men att leva utan dobermann kunde hon ändå inte tänka sig. Det var liksom ännu värre. Hon skulle då köpa en till.
Och hoppas att vi uppfödare och rasentusiaster skulle få rasen bättre under tiden.

Efter detta har jag funderat. Ja, jag funderar mycket på uppfödning, avel och genetik. På hälsa, sjukdomar och trista saker. Och på världens bästa ras och hur vår framtid skall bli. 

För mig känns det som om vi alla måste hjälpa till. Avla klokt, arbeta gemensamt så gott vi kan, dela erfarenheter och behandla varandra med respekt. 

Vi måste dock ha hundar. För om vi inte har det har vi inget att arbeta med. Det behövs flera olika individer för att bibehålla mångfalden. Och vet ni, mångfald är inte bara ett ord, det är verkligheten som vi måste arbeta med, ta till oss och ha respekt för. 

Grejen är väl också att vi måste ha valpköpare. För om vi inte har det – var skall våra hundar ta vägen? Uppfödarna kan ju knappast sitta med en massa osålda valpar, halvvuxna hundar och vänta in bättre tider?

Ett alternativ skulle kanske kunna vara att föda upp och magasinera hundarna (och katterna) ?
Om vi är fler kanske vi kan få till ett schysst pris hos Shurgard?

Om ingen köper våra uppfödda hundar – kommer det då att finnas uppfödare som kan avla oss bort från sjukdomar, bevara de positiva egenskaper våra hundar har och bredda vår genpool för framtiden?

Jag tror faktiskt att vi alla måste hjälpas åt. Uppfödare och Valpköpare.
I med och i motvind. 
Det är ju ALLAS VÅR RAS! :-) 

DOBERMANN DCM PÅ FACEBOOK

Jag tycker att alla resultat är viktiga när det gäller DCM på dobermann.

I dagsläget känns det som om man endast lägger vikt vid Holtertestet, och ogenomtänkta åsikter som "man testar bara hälften, man luras, att endast ultraljuda hjärtat är som att bara hd-röntga ena benet" åsikter skriks ut. Hemsideägare låter sina "åsiktsläsare" kalla uppfödare för kärringar och andra fula tillmälen.

Valpköpare flyr rasen och uppfödare slutar.

Är det vad vi vill? Är det vad jag vill? Nej, knappast! Jag älskar dobermann, och vill fortsätta leva med dessa underbara hundar, i med och i motgång.

Jag är övertygad om att respekt, ödmjukhet och kunskap är enda sättet att stoppa rasens fruktade hjärtsjukdom. Och det måste vi göra tillsammans.

För mig är ALLA resultat viktiga när det gäller Dilaterad cardiomyopati på dobermann. Både Holter, Ultraljud och DNA.
I dagsläget vet ingen exakt hur vi skall få stopp på hjärtproblemen, och medan forskarna jobbar på saken är jag säker på att vi tvåbenta absolut måste ta tillvara på samtliga resultat som registreras gällande DCM och dobermann.

I dag har vi öppnat en facebooksida; DOBERMANN DCM. Den är öppen för alla, och jag hoppas den kan vara med och bidra till något positivt.
Att människor som älskar rasen och vill den gott kan samlas med dåliga resultat men också med goda. Att vi kan samlas kring rasen dobermann, och inte runt jakten på enstaka människor.

För att inga felaktiga resultat skall läggas ut måste man äga eller ha fött upp den hund man lägger ut resultat på.
Mycket välkomna, och jag hoppas vi slipper denna facebooksida inom några år!

Mvh
Jeanett

Hjärtscanning. Resultat

Så har vår höstscanning varit, och som vanligt kom ganska många hundar och katter. Företrädesvis är det dobermann och sphynx som kommer, men en och annan över rasgränserna brukar också hitta hit när det är dags att kolla hjärtan.

Tusen tack alla ni som kommer! Jag är säker på att det i längden lönar sig att vi testar och testar.
Ni som fick tråkiga besked hoppas jag kan torka tårarna och tänka att vi tillsammans i alla fall gör gott för rasen när vi  undersöker, och givetvis inte avlar vidare på drabbade djur.
Det gör ont i hjärta och själ att veta att ens älskade fyrbenta vän skall vandra vidare till Nangijala i förtid. Att en finaste bästa vän inte kommer att bli gammal.
Varje gång det händer är jag ledsen med den drabbade djurägaren, och jag tänker ofta på deras stora förlust och sorg.
Jag hoppas att dessa djurägare i alla fall kan tänka att de är med och bidrar med positiva saker för våra fyrbenta, underbara vänner.

Igår testades många djur, och nästan alla var fria. En knapp handfull hittades dock med avvikande hjärtan, och vi var en knapp handfulla djurägare som säkert fällde en tår på kvällen.

En av dem var jag.

Vår vackraste Jenna Sammetsöga som hade ett så starkt och fint hjärta sist vi testade henne hade plötsligt inte alls så fina resultat längre.
Min underbara, livfulla, sprudlande, glada och kramiga Sammetsöga kanske kommer att bli sjuk.
Finaste Jenna hade en liten förändring på sitt hjärta, en förändring som kan betyda ingenting, men med de erfarenheter och kunskaper vi har om DCM, kommer vår älskade tik nog inte att bli gammal.

Som uppfödare är detta ett tungt slag. Min fina avelstik är obrukbar. Drömmar, jobb och planering går förlorad. Men allra mest är det en ofantlig sorg att veta att vår familj skall mista en älskad vän-
En vän som delar min vardag i vått och torrt. En vän som oftast finns vid min sida, som kryper ned bredvid barnen varje kväll och tittar på TV, en som busar med de andra hundarna, tvättar små kattungar med försiktig tunga och som kärleksfullt blinkar god morgon till mig vareviga dag jag slår upp ögonen. Jenna Sammetsöga är inte bara den-där-snygga-svarta-kuperade-tiken. Jenna Sammetsöga är en del av vår familj.

DCM är en fruktansvärd sjukdom, och jag hoppas och önskar att forskarna snart hittar ett sätt att hjälpa oss dobermannälskare med ett verktyg att stoppa detta hemska.

Under tiden kommer vi på Jean Dark att fortsätta hjärtscanna våra hundar och katter två gånger om året, och alla som vill är välkomna att höra av sig och delta med sina fyrbenta.
Varje gång vi har haft dessa undersökningar har affekterade djur hittats.

Jag ryser vid tanken på att så många parningskombinationer Shynx/Dobermann görs utan att de blivande föräldrarna hjärtundersöks.

Idag skall jag använda min Tankeverkstad som önskebrunn;

* Jag önskar att fler uppfödare OCH dobermann/sphynxägare regelbundet hjärtundersöker sina djur.
Det finns två olika sätt - vanligt ultraljud och Holtertesten där man också kollar djurets hjärtslag. Välj ett av dem, och testa! (Vet du inte hur man gör be om råd. Kontakta mig om jag kan hjälpa dig med dina funderingar)

* Jag önskar att alla dobermann ägare och sphynxägare testar sina djur en gång om året.

* Jag önskar att vi tvåbenta kan hålla sams och behandla varandra med respekt och med ödmjukhet.  Det är det bästa sättet att hitta ett samarbete som passar för alla.

Slutligen - TACK alla ni som kom, pussa på era fyrbenta, det är för deras skull vi gör de här undersökningarna.

Jean Dark Kia Ora UA
Jean Dark Gossip UA
SPH Jean Dark Halle Berry UA
SPH Jean Dark Judy Garland UA
Le Letton Dark Jean EQ
SPH Apriorinaked Milana UA
SPH Voila Robert de Niro V Anubis UA

(Ovanstående katter och hundar tillhör kennel Jean Dark, eller är uppfödda av oss. Vi redovisar endast de djur som ”hör till oss”. 
Övriga testade djurs resultat tillhör givetvis respektive ägare, och jag tänker att det viktiga inte är att hela världen får veta, utan att sjuka djur stoppas från vidare avel och påverkan i rasens framtid)

Hjärtscanning i Vita Huset

Hjärtscanning i Vita Huset 

Så var det dags igen. Vi försöker ju få till stånd minst två DCM/HCM clinics per år hos oss, och nu har jag just fått veta att höstens datum blir den 10 oktober.
Det är som vanligt öppet för hundar och katter, och alla som vill komma är jättevälkomna. 
Kontakta mig för tidsbokning på: kennel@jeandark.com 

För oss på Vita Huset är det mycket viktigt att våra avelsdjur, men också helst ett större antal av de djur som vi fött upp, blir testade mot de fruktade hjärtsjukdomarna våra fyrbenta kan drabbas av.

I dagsläget vet man inte riktigt hur dessa hemska hjärtsjukdomar nedärvs och vilka djur som kan drabbas. Klart är dock att man bör undvika de sjuka individerna, samt följa upp drabbade linjer, och givetvis avla så klokt man kan bort från dessa. 

Min förhoppning är förstås att alla de tester vi genomgår, ses på med positiva tankar, och får hjälpa till och läggas till handlingarna när vi når längre fram. Förhoppningsvis kan vi på det viset få mer kunskap om sjukdomen och fler redskap att stoppa den. 
Att kämpa mot varandra efter "rätt" metod att testa djuren på ger inget, eller väldigt lite. I dagsläget vet ingen endaste enda alls vad som är helt bäst. Forskning pågår - och vi bör alla hjälpa till. 

Förhoppningsvis vet vi snart var vi mest och bäst skall kämpa, och då kommer vi nog alla att göra det. I dag vet vi inte exakt, och jag tycker det är bra att så många som möjligt engagerar sig och gör vad de kan. Allt är bättre än inget! Min förhoppning är att alla människor runt våra hundar och katter inom en snar framtid vill samarbeta, och inte motarbeta varandra. Jag tänker också att det måste vara bra och intressant med både DNA prov, Holtertest och ultraljud, och att all statistik är sund och bra, samt bör redovisas. Som det är nu, jämställs de som inte testar alls, med alla de som testar men inte använder sig av metoden Holter. 
det tycker jag är ett mycket olyckligt beslut. 

Jag tror att vi tillsammans måste hjälpas åt att få bukt med hjärtfelen, och har således beslutat att testa våra hundar och katter (dobermann och sphynx) som går i aveln, minst en gång per år.
Vi har också beslutat oss att använda oss av testmetoden Ultraljud, då det enligt vår erfarenhet är den metod som hittat flest affekterade djur. Vidare måste undersökningen upprepas regelbundet, och inte med för lång tidsintervall, då dessa sjukdomar utvecklas snabbt och ett till synes friskt djur plötsligt och oförhappandes kan uppvisa sjukdomssymptom.
Dessa symptom vill vi bli medvetna om så snabbt det bara går, allt för att försöka undvika att använda drabbade djur i vår avel.
Vidare DNA testar vi och Holtertestar då och då.

Alla dessa tester har vi beslutat oss för att göra på våra hundar och katter, allt i samråd med de duktiga cardiologerna och hjärtspecialisterna/veterinärerena Anna Tidholm, Jens Häggström och Lennart Nilsfors.

Väl mött i Vita Huset:-)

Hedda Hopper

Inte alla känner till Hedda Hopper. Några få gör, och fler på väg.

Den gångna veckan har varit svår. Oturen har bitit sig fast, inte bara i Vita Huset, utan den håller ett vakande öga över oss alla, verkar det som;

* I Vita Huset konstateras det att en av våra kattungar har hjärtfel.

* Hos familjens bästa vänner lämnar deras älskade kattunge plötsligt och chockartat jordelivet, och kvar blir sorg, saknad och tårar.

* Vår ena valpköpares hund skadar sig så illa att han måste flytta till Nangijala. Alldeles för ung, blir han redan ett minne, och lämnar kvar tomhet och saknad i sin mattes hjärta.

* Vår norska uppfödarkollegas underbara unga hanhund blir efter stor sorg, vånda och ångest Änglahund. Ett svårt beslut att ta, och i mina ögon heder till Mariann som var stark i ett så svårt läge.

* En av förra årets utflyttade valpar visar sig eventuellt ha en allvarlig sjukdom. Matte skickar ledsna sms, och jag gråter en skvätt på min dagliga hundpromenad.

Vissa dagar och perioder är det tufft att vara uppfödare. Ibland undrar jag verkligen vad jag håller på med.
Knappt har jag hunnit trösta den ledsna djurägaren per telefon, kanske skriva en deltagande rad till berörda parter, eller torka egna tårar och rätta till hjärtat som varje gång vi mister ett djur får sig en törn. Förrän det börjar.

Egentligen börjar det inte. Det är ju Hedda som sätter fart. I vårt tidevarv skriver hon så tangentbordet glöder, och alla och envar kan läsa om ovanstående fyrbentingar som är felavlade, dumavlade, framavlade av penninghungrande, blodtörstiga uppfödare, och nu får alla lida för alla dessa våra enfaldiga kennelinnehavare som ingenting kan.
Eller, de gör i alla fall mest bara fel.
Snabbt skriks det i leden om DCM.
Cardio dog den visst av. ”Den dog ju snabbt, så då var det hjärtat”
Det upprättas dödslistor där man kan hitta valpar, unghundar och gamlingar. Alla döda av DCM. Några av mina återfinns också på listorna, de flesta döda av annat, benbrott, magomvridning, ålderdom cancer eller kanske saker som hundägaren valt att hålla för sig själv.
Nåväl, nu finns den med på DCM listan, vare sig det var DCM eller inte. ”Den har ju ändå DCM i linjerna. ” (?)

Hedda är flitig, rapp i pennan och tanken (för det mesta) och hon har en del karriärsugna kompisar. Man kan hitta dem på egna bloggar och inte minst i inläggen hos de döda fyrbentingarna.
De hetsar, skriver argt och mycket. Jag vet inte vad de vill uppnå. Egentligen.

Fred på jorden, friska hundar och inga sjukdomar? Eller bara att passa på att synas, för inte mycket av det de åstadkommer själva märks. De återfinns sällan eller aldrig på möten, kommer inte till föreläsningar eller med tankar när vi uppfödare ses och bollar åsikter om hur vi skall få rasen bättre.

Något åstadkommer de i alla fall. Aldrig har dobermannrasen skadeskjutits så svårt. Vi är många som sliter hårt för att försöka vända trenden, och kämpar för att få friskare hundar. MEN vi vill också behålla våra underbara hundars särdrag. Aldrig har det reggats så få hundar som nu.  Uppfödarna försvinner. Uppfödarna lägger rasen på vänt. Uppfödare byter ras.
Fler vågar i dagsläget inte föda upp, av skräck för Hedda och den arga pennan, förlåt, tangentbordet.

Min förhoppning är fortfarande att vi skall avla så sunt vi bara kan. Att vi skall göra vårt bästa. Torka tårarna när våra älskade vänner bli sjuka, och ta nya tag, även om det är tungt.
Jag är övertygad om att rasen kommer att hamna på rätt köl igen, och att den nedåtgående trenden snart vänder.
Tillsammans kan vi hjälpa rasen, med initiativ, kunskap och engagemang.

Hedda Hopper hjälper ingen. Stundtals kan hon dock vara roande, och informativ.  Men en Meryl Streep blir hon aldrig.