Det som jag var så rädd för. Det här med slagsmål, bett och skador.
Jag hatar bråk, och jag avskyr när mina hundar blir osams. Jag vill ha en problemfri vardag.
När greyhounden kom till familjen var jag så rädd att våra dobbisar skulle bita henne. Ha sönder den ömtåliga huden, skada min lilla (stora) ögonsten eller förstöra min aristrokratiska prinsessa.
Och nu har det alltså hänt!!!!
Dunder och granater! Skit också.
Sårskada, hål i kostymen och blodvite har uppstått.
Tornardon har bitit Tromben.
= Prinsessan (??!) har skadat vår dobermann (!)
Jojo, så var det med den ömtåliga lilla glasaristokraten.
Jo de är de bästaste vänner. Fast ibland blir man sur. Även om man är en hund..
Ni vet :-)
ojdå! hoppas de är sams nu :)
SvaraRadera