Från himmel till helvete. Fast tvärt om.

Jösses så träligt livet kan vara ibland.
Som igår.
Svart liksom.

Vi försökte upprepade gånger att få  (de dumma) hundarna att para sig. De stirrade på oss (dumma) människor som lade oss i, och bestämde sig själva. För att INTE para.
Fan också.

Så gick strömmen, och plötsligt var vi utan vatten, värme och el.
Om man är utan vatten och har ett hundpensionat blir det liksom liiiiiite jobbigt. Lägg till fyra hästar på det och några katter med ungar så blir det lagom kul.
Och ja, icke att förglömma, tonårsdöttrarna som barabara MÅSTE surfa och duscha. Ja, livet blev liksom ganska svart. I ordets alla bemärkelser.
Och festen vi skulle på, husse och jag, den var det bara att glömma.

Vän av ordning tycker kanske att man kan åka utan sin festblåsa, men jag vet inte jag... I kläderna från morgonen, fulla av diverse saker från två dobermann man försökt få till att (har ni sett Mama Mia?) DOT DOT DOT....
Hästgrejs från mockningen och kattungehår eller nåt, efter att jag städat och kramats lite med de små. Nähänä. Tror INTE att jag skulle på den festen iallafall!

Så då satt vi där i mörkret. Ingen mat kunde vi laga. Inte spola på toan. Inte surfa (ena dottern G.A.L.E.N) Inte se på TV och inte duscha. Ingen jefla ting kunde vi.
Umgås bara. Det har man ju liksom glömt hur man gör?
Djuren gillade läget. Det var iallafall tvärfullt i soffan.
Just det, sen fick ena katten diarre också. Och jag som alltid tror det värsta trodde hon skulle dö.
Jag får säga att första advent 2103 var en skitdag.

Imorgon är en ny dag heter det.
Sant.
Vi har parat ena kinesen - CHECK.
Vi har parat dobermanntiken - CHECK.
Vi har vattnat alla och städat - CHECK.
Surfat, duschat, kollat TV, matat, vattnat och katten är bra i magen. CHECK!

Konstigt hur en skitdag och hela livet känns som slut, svart och eländigt kan bytas till solsken, skratt och lekande lätt.

Bara för att några hundar parar sig liksom.