Den FANTASTISKA söndagen!!

 Bakåtdaterad uppdatering...

Söndagen den 28 juli var en fantastisk dag.

Jag vet inte hur mycket man får skryta på nätet? Fast om det är ens egen blogg borde man ju kunna skriva vad man vill. Vad JAG vill. Det är ju min blogg J

Vi är iallafall kvar i Split. Får SMS hemifrån.

Kort resumé;
För många år sedan, redan när jag var mycket ung, kände jag till de stora Vinthundsspecialerna. Välarrangerat, välbesökt och vackra vinnande hundar. Framförallt kände jag till den stora attraktionen som gick av stapeln på Skokloster. Vackert, stämningsfullt och en massa, massa människor.
Av olika anledningar åkte jag aldrig, men har alltid längtat till detta svenska Vinthundarnas Mecka, och tänkt att om vi någon gång fick vinthundar igen (vi hade whippets i drygt tio år när barnen var små) så skulle jag definitivt delta på framförallt, Skokloster. Resumé slut

Och så kom Twiggy. Min födelsedagspresent till mig själv. (Det kan du läsa om HÄR och HÄR bla)
Liten, röd, pigg och Sammetsögd studsade hon in i familjen Lemmeke och blev högt älskad alldeles på momangen.
Lilla nobla rådjuret älskar oss alla tillbaka, och får oss att skratta varje dag när hon likt Bambi på hal is, struttar runt och hittar på bus. För busig är hon! :-)
Förutom att njuta av min alldeles egna, fantastiska greyhound, vill jag gärna att hon ställs ut och om inte var, utom just Skokloster!
Planen var att Twiggy skulle anmälas, och jag såg fram emot att få delta och se alla vackra vinthundar, tillsammans med en egen. 

Twiggy, en vecka innan sin första utställning

Döm om min besvikelse när jag förstod att alltihop krockade med de fyra utställningarna i Split.

Vi surade, funderade och valde till slut Split. Anmälde lilla Sammetsögat sista dagen när gulligaste kompisen erbjöd sig att åka med Lillan.
Hon tyckte det var spännande att visa vinthund. Annorlunda mot terrier och helt nytt. Hm, nåja, terriers och vinthundar är ju liksom iiiiiinte lika, men kompisen är jätteduktig och jag bortrest i ett annat land, så så fick det bli.

Och på morgonen när vi just klivit upp, trötta efter dagen (förlåt, natten) innan och tävlingarna som höll oss uppe till över tre (!!) fick vi sms från Sverige.
Twiggy hade tävlat och vunnit Bäst i rasen –valp. Wohoooo!! Kul!

Och så kom ytterligare sms när vi börjat fixa våra egna hundar och bli klara för avfärd att tävla. Twiggy, min lilla ögonsten, hade tävlat och mött alla andra små vinthundsbarn, där på Skoklosterutställningen.
Fint visad av duktiga kompisen skötte hon sig ypperligt och vann. Kompisens man messade och jag trodde inte mina egna ögon.
För stod det att hon blev BIS…?!
???????

BEST IN SHOW TWIGGY!!
Sobers Trussardia BIR-valp och slutligen BIS på Vinthundsklubbens special 

Jo men visst.
Vår lilla rödhätta med de sammetsvackra ögonen, plirig blick och spring i benen vann hela klabbet! Hon blev BIS-valp.
På Skokloster.....!
Och jag var inte där…

Duktiga Dodo – du är BÄST! Tusen TACK!! (Och tack Conny för uppdateringarna) J
Stort TACK också till Bitte och Pieri på kennel Sobers, som låtit Twiggy få flytta till oss. Vi är så oerhört glada och stolta över henne!

Jag var förstås OVER THE MOON av lycka, och strålade som en sol redan vid insläppet på utställningen. Och jag fortsatte att stråla när det var dags att äntra ringen med vår första hund – Tania. Det var bra, för egentligen var jag rätt så nervös. Tania hade på de första tre dagarna fått CERT och jag visste att om hon fick sitt sista, så skulle hon bli Kroatisk Show Champion.

Och det fick hon!!!!!

CH HR I Tania de Akido San

GLAD Matte :-) 

Happy Girls

20 månader och ställd fyra gånger i sitt liv, fick vår bruna Tromb med sig FYRA CERT, CACIB och BIR från dessa fyra fantastiska dagar, förlåt, det skall ju stå nätter, i Split!
Min argentinska lite annorlunda mot europeiska, dobermann har fått fyra cert av europeiska domare, varav en specialist, på de här tävlingarna.
Jag strålade ikapp med solen som höll på att gå ned!

Så var det dags för dottern och hennes tre kinesetjejer, och minsann om det inte gick finfint för dem också;
Saga CERT och reserv Cacib, Luna CERT och lilla Snö (dotter till Saga) blev Bästa Puffvalp! 

Jean Dark Chiquitita "Snö" 6 mån
Bilden är tagen veckan innan vi åkte till Split

¨Jean Dark Lady In Red "Luna"
2 cert i Split

DKUCH SEUCH VDHCH NORDJUNW-10 Sun-Hee´s I´m A Marionette
"Saga" 2 cert i Split

Summa summarum:

På fyra dagar hade våra fyra hundar fått 8 Cert. 1 Cacib. 2 Reserv Cacib och förtioelva reservcert. ETT valp BIS på Vinthundsklubbens special och förstås Tania som blev Champion!
Vilken fantastisk resa – vi kan knappt bärga oss till nästa år, och vi får åka igen. Datumen är redan inbokade, och vi har tänkt oss två vändor. 

Jeanett, Tania, Felicia, Luna, Snö och Saga
Ammi som också var med sitter bakom kameran :-) 

Coratien – here we come! 

:-)

Hm. Ett litet ps.
Inte åka med SAS.
Inte,inte,inte.

FOTO
AMMI ARO 

Rapport från en flygplats

Glad-rapport. Vi kommer hem!
Incheckade. Inbokade. Betalat.
Eller ja, husse fick fylla på kortet, för det var förstås en hel del kostnader som plötsligt tillkom. Kostnader som jag inte kalkylerat in.

Men, personalen var glad (Mest glad att slippa mig) och jag var glad!

TACK Alla för uppmuntrande SMS, mail och facebookmedellanden, de har värmt mitt ilskna hjärta J 
Och nu, väntar Stockholm! J

Godmorgon från Kroatien

Efter en lång gårdag, en trist eftermiddag och en ensam kväll blev natten annorlunda. rEgN, åska, blixt och dunder skakade om hela min lilla bungalow så jag trodde den skulle ramla i bitar och ta med sig himlen ned över oss.
Det gjorde den inte.

Vi steg upp klockan 07:00 och ringde till SAS i Danmark. De vet inget, kan inget, kan inget göra och beklagar allt.
De vill att jag skall packa och åka till flygplatsen och se om vi kommer med planet hem. Det kanske vi gör, men kanske inte heller.
SAS vet inte för de kan inte se på sin lilla datorskärm om hunden i lasten är med. Det måste jag förstå.
Jag måste som kund förstå att SAS kan se på sina manicker och dataskärmar hur många platser de har i planet, hur många passagerare de kan ta med, och när det är fullt.
Jag måste förstå att SAS kan se på sina manicker och dataskärmar hur många platser de har i planet, hur många hundar de kan ta med INNE i planet.

OCH. Jag måste förstå att SAS INTE kan se på sina manicker och dataskärmar hur många hundar de INTE kan ta med, eller ta med, eller har bokade eller inte alls bokade eller på kö, att ha med i lasten.
För det kan de inte se.
Här i Kroatien har personalen på flygplatsen bett MIG ringa hem till Sverige eller Danmark och be dem kolla. Och hemma i Sverige och Danmark ber de mig åka till flygplatsen.
Suck.
Och nej, jag fattar INTE INTE att de inte kan se det. Lika lite som jag egentligen kan förstå att ett flygplan kan flyga.
Men jag kan inte heller begripa att ett så stort flygbolag bokar sina kunder på lösa boliner, splittrar familjer och sedan inte tar ansvar för de som blir strandsatta.
Mer än en deltagande röst i telefonen som ber mig förstå och spara mina kvitton för eventuella utlägg.

Jojo.
Jag känner att min inarbetade ilska byggs på. Men nu skall jag ta mig till flygplatsen och mina kompisar där inne. Jag har redan pratat med dem i telefonen. De visste vem jag var.
Kan det vara ett bra tecken?

Fyra är en för mycket. Om att inte komma hem och så...

Fyra är en för mycket

Så kom dagen för hemgång, efterlängtad, men ändå inte. Split har varit en oförglömlig upplevelse, och helst skulle jag vilja fylla på med mer saker, innan vi måste styra kosan hem.
Å andra sidan väntar våra små valpar hemma, veterinären är inbokad och tiden närmar sig för åttlingarna att flytta. Många familjer väntar och längtar.
Det skall bli skönt att komma hem – jag saknar mina små valpar och har tyckt det har varit lite trist att missa fem dagar av deras utveckling.

Med fin packade resväskor troppade vi upp två och en halv timme innan avgång på flygplatsen, pustade ut över att komma ur taxin och in i avgångshallen och dess svalka. Hundarna såg också lättade ut, det är inte skönt att gå på asfalt i 40 graders värme….

Jag skrattade lite åt dottern som oroade sig för allt som kan gå snett och hittade rätt kö för att att tråckla in oss i.

Vi påbörjade incheckningen, men måste ställa oss i en annan kö först, och betala för hundarna.
De små, Saga, Luna och Snö skulle få åka med oss som handbagage, och stora Tania i lasten i sin flygbur. Tanten bakom disken tittade på vår biljett. Och hon tittade på sin datorskärm. Och hon tittade på sin telefon, ringde några samtal.
Vi oroade oss inte, vi hade massor av tid. Skönt.
Tanten tittade i sina papper. Och hon tittade på sin kompis bredvid. De utbytte några för mig obegripliga fraser och så tittade hon lite till i sin dator.
Och så säger hon till oss att en hund måste bort. Vi kan alla resa men med tre hundar. De stora får inte plats.
!!!
I chocken över vad jag hör tappar jag målföret och tanten fortsätter oförtrutet prata.
Hon föreslår att vi lämnar kvar hunden.
!!!
Jag återfår fattningen och förklarar att vår hund INTE under några omständigheter stannar kvar i Kroatien ensam.
Hon verkar tycka jag är knasig, om tre hundar får åka med kan vi väl bara typ släppa ut den fjärde på gatorna och vara glada ändå? Ja, hon säger det inte men hon ser ut att tänka.

Lång historia kort.
En hund måste bort, och då också en person. Jag blir avbokad från flyget hem, likaså lilla Snö. Man får ju bara ha med sig en hund per person som handbagage.
Dottern fäller en tår, plötsligt har hennes värsta farhågor besannats och hon måste åka hem utan mamma.

Så fick det bli. Vi tar adjö av varandra, och hundarna ser förvånade ut när vi delar på oss. Mina två somnar i kön borta hos ”min” tant som förövrigt verkar vara ganska trött på mig vid det här laget.

Det gör inget – jag är skittrött på henne med.
Hon förklarar att vi är inbokade på nästa flight, imorgon vid lunch. Den lilla hunden och jag. Inte den stora.
?
Nähä.
Vi får veta någon gång om tio minuter om den stora –Tania- får åka med.
1.2.3.4.5.6.7.8.9.10.
20.30.40.50.60 MEN VAD FAAAAAAAAAAAAAAAAN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! HUR LÅNGT ÄR TIOOOOO MINUTER I KROATIEN?!
För mig är tio minuter tio minuter. 60 sekunder multiplicerat med tio. Hur svårt kan det vara????!!!
Svårt.
Jag får ett frispel och tanten suckar. Hon böjer sig över disken och börjar prata om vilka fina hundar jag har?
?? Men asså??
Jag lutar mig över disken och väser till henne att JAG vill prata om min hemfärd I.N.T.E mina hundar. Tanten skakar på huvudet åt den oförskämda svenskan på andra sidan, och förklarar att hon inget mer vet, och att hon lika gärna kan prata om något trevligt, något som intresserar mig. Typ hundar. Jahaaaaa!!

Jag insisterar och frågar var jag skall bo i natt. Berättar att pengarna är slut men att jag har kreditkort. Vi har ingen hundmat och har slut på det mesta och hon berättar att jag måste ordna allt själv. Jag får frispel igen. Hon ber mig att gå till hennes chef och jag uppmanar henne med tillkämpat lugn att HÄMTA gubben NU.
Det är 40 grader, jag har flygbur till en dobermann, handbagage, liten flygbur en illrosa resväska som väger BLY och två hundar. Och handväska.

Tanten flyr och kommer tillbaka en timme senare. Under tiden grillar jag hennes kollega som ser rädd ut.
Men vet något gör hon inte. HEJJA SAS!!
Tanten återkommer slutligen, och efter ytterligare någon timme kommer en personal och berättar att vi fått ett rum hos en privat uthyrare över natten. (Privat…. Hm. Nice. Eller inte?)
Inget hotell har plats.

Inget i helaste Split har SAS möjlighet att hitta, bara för att vi har hund....! Och bara för att vi har hund fick vi inte heller plats på flyget hem.
Fast vi har bokat och fått bekräftat.
Fast vi gjorde det för lääänge sedan.
Fast SAS har tagit emot vår bokning, bekräftat och lovat plats.

Den privata uthyraren kommer och hämtar. Han har en svart Toyota. Han ser snäll ut, men det vet man ju att en del gör. Jag menar, Hagamannen ser ju inte s farlig ut. Inte Hannibal Lecter heller. Det är ju inte förrän de blir hungriga det är illa.

Karln baxar in mina saker och ser glad ut. Han pratar tyska och kroatiska och jag fattar ingenting. Snappar upp enstaka ord, han försäkrar att hans place är världsbäst, att hans dotter kan engelska och tyska, solen skiner och havet är blått.
Just det – vi skall få sjöutsikt. Jaha. Trevligt.
Han tar inga kort, men han rycker på axlarna och verkar tycka att allt löser sig. Pekar glatt på sina olivträd och stannar med ett ryck.
Han bor i alla fall nära flygplatsen. Åtta minuter för att vara exakt. (Jag tog tid, ifall jag inte kommer hem, då vet ni att jag är max åtta minuter från flygplatsen i Split)

Rummet är litet och rent. Toa, dusch, kyl och en säng. Thats it.
Jag öppnar bakdörren och där är havet! Så nära att jag kan spotta i det. (Inte så trevlig jämförelse, men så ni fattar)
Hans dotter lovar mat om en timme, och jag tar med mig hundarna i havet. Vi kan ändå inget vettigt göra, så vi badar av oss all frustration.
Det är förstås underbart och alldeles fantastiskt.
Simmar, badar och njuter. Tania är en säl, och Snö som bara är en babyvalp springer längs vattenkanten på stenbryggorna och ser glad ut. Hon har aldrig sett havet.

Efteråt vankas det grillad mat och sallad under syrsornas träd. De sjunger högt, högt och stämmer in med vågornas plaskande.
Maten är jättegod – både hundarna och jag mumsar glatt. Vi har ju ingen hundmat, så nu får de också leva på grillat kött och grönsaker tillsammans med mozarella och tomat.

Jag får ny kraft och börjar ringa till husse därhemma och SAS som jag alltid trott varit ett reko bolag. Det tycker jag inte längre.

Deras kundtjänst är stängd och öppnar åter imorgon bitti kl 07:00 får jag veta av den danska tjejen på huvudkontoret i Köpenhamn. Turligt nog pratar jag flytande danska, och kan alltså ringa till Danmark när kontoret i Sverige inte kunde hjälpa.
Men det kunde alltså inte heller kontoret i Danmark och jag får ge mig till tåls och vänta. (Jag AVSKYR att vänta).

Kanske får vi åka hem imorgon, kanske inte. Det kan inte SAS tala om för de vet inte om Tania får plats i lasten.
Jättemärkligt.
Så jag vet imorgon bitti (kanske) om jag får komma hem eller inte. Trevligt om jag kommer hem, för vi skall ju sälja valparna och vaccinera kattungarna och jag börjar på jobbet kl 08:00.
Flyget går 11:20….

Husse är T.O.K.I.G.
Han kontaktar SAS/Norweigan/kompisar/insatta i flyg/och snart tidningarna och advokat.
Och här i Split är Tromben (Tania), Snö och jag. Vi sitter på terassen och ser havet glittra i solen, lyssnar till barnens glada vattenleksskrik och vågorna som plaskar upp längs stenarna i vattenkanten.
Vi sover en sväng och ringer tillbaka till SAS.
Det har inget akutnummer, ingen chef att prata med, ingen ansvarig. Ingen ingen ingen. Gud vad skönt att jobba så..... ?

Snart landar dottern och kompisen på Arlanda. Om en kvart. Hoppas deras resa gått bra och att de inte är ledsna. Mammahjärtat svider lite.
Jag tar på mig sandalerna och strosar ut på promenad med Snö och Tania.

Lika bra att lära känna omgivningarna.
Om vi nu inte kommer hem? 

GÄÄÄÄÄÄSP........................ VI VANN!!!!!!!

BIR!!
Dömde gjorde den kroatiska domaren D. Reicher
Bildkvaliten är inte skoj, vi har fotat av kameran.... 

Igår kom vi hem kl 03:00. Och det var inte för att vi partat på stan :-)
Tania, vår dobermann fick sitt tredje CERT på tre dagar och slutade som BIR! Vi blev förstås överlyckliga där vi stod med BIR-rosetten i det allt mer mörknande Split, när vi förstod att vi skulle få äran av att sitta på gräsmattan i nästan fem timmar och vänta på finalen som startade efter Midnatt. (Hundfolk är nog faktiskt inte kloka)

Trum/trum/trum med tårna... Människor och hundar vimlar förbi.
Natten tar över, och det är en fantastisk stämning här i Split.
Vi börjar bli lite trötta, men njuter av atmosfären. Vilar och laddar för finalen.

Nåja, vi fick förstås visa våra kineser också, och det var spännande och roligt det med. Här var det också mer ombytligt, och i alla klasser byttes det vinnare mot de föregående dagarna. Ganska rättvist, (Hm) för på tre dagar har tex samtliga championtikar fått varsitt cert. Och idag(förlåt, i natt) var det samma ”rotering” i hanhundsklasserna och den öppna tikklassen. För oss var det bra – för nu var det Lunas tur att erövra Certet!
Tjohoooooo!!  Fyra reservcert, två CERT och ett reservcacib har det blivit på de här dagarna. Ganska bra resultat. 

Jean Dark Lady In Red och Felica
CERT i natt :-) 

Strax före kl 02:00 sprang vi alla in i finalringen, och Tania kändes glad, sprallig och på topp! Hon var lite seg i början, men vaknade till liv vartefter.
Det var en fantastisk stämning, dansare i finalringen ryckte med publiken in, syrsorna sjöng så högt att jag nästan trodde det var fåglar, härlig medryckande musik strömmade ut från högtalarna och mjuka vindpustar tog fatt i hår och kläder. Skönt när man mest går runt som en klibbig klubba från någons mun…

Det blev ingen placering, men vi fick fylla på vår minnesbank med fantastiska upplevelser och erfarenheter :-)

Saga har också fått cert :-)

Strax efter kl 03 knödde vi in oss i taxin, ramlade ut i en hög ”hemma”, lyckliga och glada skrattade vi oss upp för alla de hemska trapporna, flåsade in till aircondiotionern i lägenheten, firade med chips, mat och fnitter för att ramla i säng kl 04:00.
Jösses så trött jag var! Och jag kan berätta att hundar också kan ha ringar under ögonen :-)

Säkert blir det MASSORMASSOR att skriva om i bloggen – men först – lunch i stan! 

GLAD TRIO :-) 

Klockan är 04:00
Godnatt från Split
zzzzzzzz

Tredje dagen

Sötaste tjejerna i världen-
Saga, Snö, Luna och Felicia <3

Hälften har vi gjort, resten kvar.
Vi har sovit länge, ätit gott, släpat oss ut på hundpromenad (trodde nästa hundarna skulle döööööö och vi med) så vi släpade oss hem igen.
Tvingade oss att fota en snabbis i hamnen, hundarna var så sura som citroner, syns det på bilden? Vi försökte tvinga dem att se glada ut.... Hahahaha!

Taxin bokat, lunchen intagen, de fyrbenta slappar i soffa och säng, njutandes av lägenhetens aircondition. Nu, bara putsa lite på dem, bada, föna och snygga till oss själva.
Och släpa oss ned till den väntande bilen, och förbanna värmen som gjort oss genomsvettiga på 200 meter.

Vår förbokade taxi med tillhörande chaufför. En rottisägare.
Här skall en dobermann, tre kineser, en dotter på arton och två tanter in.
Samt en JÄTTEflygbur, alla våra saker och lite till. Lika kul varje dag. 

Inga ord behövs. 

Ps, Vi fick rådet att köpa solskyddsfaktor innan vi åkte. Ett bra råd tyckte vi och införskaffade skydd typ 50 samt antiburn och aftersun.
Ingedera behövs, för vi vågar oss knappt ut...... Och när vi är ute skyddar vi oss med glasögon, hattar och springer likt salamandrar i skuggan :-)

Det är så varmt att man tom blir svettig under ögonen, där solglasögonen sitter. Mycket obehagligt, jag provade att skippa glasögonen. Med resultatet att ljuset sken så starkt att jag trodde jag skulle få frätskador inne i ögonen.
= Glasögon PÅ igen

Ett litet filmklipp

Så här såg det ut igår natt när Felicia visade sin Snö, Jean Dark Chiquitita, i valpklass här i Split. Snö och Felicia på 4 Summer Dog Shows i Kroatien/Split

Dagarna är kokheta, och vi slappar mest i skuggan.
Utställningarna pågår i dagarna fyra, och vi laddar just nu för kvällen och nattens tillställning.

4 Summer Dog Shows i SPLIT. Första dagen. Natten

Första dagen i Split började underbart. 

Jag som inte är van vid sovmorgnar tog hundarna och smög ut på en morgonpromenad. Vi hann bara öppna dörren ut från vår lilla airconditioner-lägenhet så SLOG hettan mot oss. Hundarna nästan backade in igen, och jag fick häftiga Egypten flashbacks. (Vi brukar semestra där varje höst)

Vi strosade kring de små gränderna inne på Splits gator, nickade god morgon till frukostätande människor, sade hej till farbröderna som satt på torget och lyssnade till syrsornas öronbedövande sång, nästan oljud, från träden. 

Ingång till ett flerfamiljshus

Paparazzijag var tvungen att smyga in och fota lite till.
Mysigt och annorlunda :-)

Frukost handlade vi på vägen, besökte den lilla bagaren i en gränd, köpte resten på en supermarket lika stort som ett frimärke och tog oss hem igen lagom till de andra tjejerna vaknade. Hundarna var totalt slut. En knapp timme i 30 graders värme tar ut sin rätt.

Lunchpromenaden blev kort, men desto längre för oss tvåbenta.
Vi tog en promenad i centrum, och njöt av allt det vackra, allt man kunde äta och ALLT man kunde shoppa. :-)

Lunch

Bara såååå vackert!! 

Shoppa i underjorden....
Grottor fulla med människor och butiker. Svalt och smart

Utställningen som vi ju åkt hit för att delta på började 20:00. Vi satsade på att vara på plats kl 18:00 och hittade en liten taxi att knö in oss tre tjejer, fyra hundar och lite (mycket) packning i.

Vi anlände i god tid och ställde oss i kön i insläppet. Där satt ett gäng välmusklade herrar och jobbade. Frågade oss om vi hade alla papper för showen och vinkade glatt in oss när vi sade ja. Det gick fort :-)
Pappren för alla fyra dagar fick vi på en gång, och katalogen ingick i priset.

Med en dryg timme till start hade vi massor med tid, och den spenderade vi på shopping, att uppleva platsen och bara titta på allt nytt.
Bajamajjor fanns inte, utan man hade ställt upp en stor modern buss  uppdelade i två avdelningar. Fem toaletter på ena sidan och likadant p andra. Herr och dam. Rent och snyggt. Rinnande vatten. Ett plus till kroaterna där faktiskt.

Apropå vatten så fanns det överallt till vovvarna att hämta och häftig musik att lyssna till hela kvällen i utställningens regi strömmade ut i högtalarsystement.
Snabbt mörknade det och stora lampor/spotlights tändes överallt. JÄTTEJÄTTEMYSIGT!!!! Fantastiskt stämning, och även om det var klibbigt hett så gick det att uthärda.
Jag förstår att man inte kan ställa hund dagtid i juli i de här smällheta länderna.

Först ut var vår dobermann Tania. Detta var hennes debut i ringen, hon är ju kuperad och får inte ställas hemma.
Hon var cool, glad och ville helst vara med sin mjukisälg som hon fick på flygplatsen.
Tania fick Ecxellent, Cert och slutade som BIR-2. Lite annorlunda, så har vi inte hemma, men här samlades alla klassvinnare i ett BIR och man placerade fyra (?) om jag förstått det rätt. BIR till BIR-4. 

Våra tre kinestjejer var pigga och glada och gjorde bra ifrån sig. Lilla Snö blev andra bästa valp, Luna kom tvåa i sin klass – ett snäpp från det åtråvärda certet. Suck.
Saga fick cert och vann championklassen men kom inte längre denna dag. Eller kväll :-)

Vi var enormt nöjda – T VÅ erövrade cert av tre möjliga!! Packade glatt ihop våra tillhörigheter vid 23-tiden och snubblade ut mot den väntande taxin.
Middagen intogs halvtolv på natten, och jag kan säga att vi TOKSOMNADE vid 01 snåret.

Split är en spännande, underbar och varmt rolig upplevelse!! 

SPLIT!

Vi har fotat med mobilen, så bilderna är väl sisådär.
Jag kan berätta att Real-life-upplevelsen INTE är sisdär.
Här är alldeles uuunderbart!

Dagen börjar tidigt. Klockan studsar stelt, skrikande och bestämt strax efter fem. Men den behöver inte anstränga sig – jag flyger upp. Vi skall ju till Split!

Rastar hundar, matar hundar – nej just det, ingen frukost, de skall ju flyga – kattlådor check. Packningen check. Frukost till de andra djuren check. Väcker chauffören och in i bilen.
Mot Arlanda. Oro i magen, glada hundar och förväntansfull dotter.
Möter lika glad kompis, pussar hejdå till familjens hussar och så checkar vi in. Förväntar oss lite strul, men nej, alla fyra hundar får biljetter, vi också och plötsligt har vi gott om tid. Mmmmm, flygplatsfrukost är mums.

Strax före nio körs Tanias bur genom röntgenbandet, och sedan får vi säga hejdå till henne när hon försvinner ned i hissen med en anställd på SAS.
Hon ser konfunderad ut, och jag upprepar mitt mattemantra, Kommer snart, stanna där. Hur hon nu skall kunna gå någonstans. Jag har ju låst in henne i sin bur. Usch.
Går genom passkontrollen, det piper INTE om mig! Fantastiskt.
När alla andra sedan köper parfym och choklad införskaffar jag ett mjukisdjur.
Min dobermann måste ha en present som plåster på såren bestämmer jag mig för. Ett luddigt, dyrt mjukisdjur i form av en älg blir perfekt.
Jag fingrar på den under resan, och funderar på min bruna gullis. Hoppas hon har det bra. För tänk om de glömt att sätta på värmen och hon fryser till is?
Eller de glömmer skruva ned för värmen och hon typ, smälter? Hm.
Kanske störtar vi, det kränger faktiskt olycksbådande när jag känner efter, och med jämna mellanrum låter det konstigt om motorerna.
Ja, störtar vi behöver vi i alla fall inte älgen.

Kinesterna ligger fint i sina bagar under våra säten. De säger inte ett pip, och uppför sig exemplariskt. Till skillnad mot ungen bakom oss. Han vrååålar, ålar och skriker. Jag vill hälla vatten på honom. Eller nåt.
Flygvärdinnorna ser lugna ut så allt är väl i sin ordning Phu. Jag hatarhatar att flyga.

Plötsligt är vi nere och jag kan öppna ögonen. Fin utsikt och när vi stiger ut blir vi alldeles omfamnade av hettan.
Den trycker, pockar och är överallt.
Det är svettigt och varmt och kön till passkontrollen är som en seg råtta i cement.
Vi kommer ut sist, och där på golvet står buren med en dobermann i. MIN dobermann! Hon ålar, kråmar och ser lycklig ut, och så fort vi hämtat bagaget, gått genom tullen (som bara viftade bort oss, gå mot ”Nothing to declare så vi får fika typ”) får hon sin Älgpresent.

I trängseln utanför står en massa taxichaffisar, en har en skylt med vårt namn på och strax är vi ute, traskar på led efter ”vår” gubbe.
Hundarna är glada, men mest glad är Tania. Hon är nog lycklig att vara kvar hos sin galna familj. Och förstås över nallen. Älgen. Den dinglar från hennes mun och hon vägrar absolut att släppa den. Hon har blivit en apport labrador. 

För en mjukisälg kan man göra nästan vad som helst.
 Som att flyga till Split.... 

30 minuter senare står vi utanför vår lägenhet i Split, alla tre sjöblöta av svett. Solen steker, vinden leker – INTE. Det är underbart vackert men också underbart hett.

Vi packar upp, vattnar o matar hundar, och slappar ett tag tills solen snart skall gå ned. Vandrar sedan ut i staden Split och det är en upplevelse. Smala, trånga gränder. Små stenbelagda gator med miljoner av lösspringande katter. Randiga katter. Vita Katter och svarta katter. Katter all over the place, stirrande med elak blick på våra hundar. Vi springer förbi, skrattar av skräck (arga katter är inte att leka med) och hittar vägen tillbaka mot staden efter utflykten upp i parken. Parkerar oss till sist på en gemytlig liten restaurang där vi sitter under Kroaternas tvätt-på-tork. Och ja, maten var alldeles underbar!!

Hemgång, zzzzzova och förbereda oss på morgondagens utställning som börjar 20:00 på kvällen.

Midnattsutställningen i Split är världsberömd.
Och nu är vi här för att få vara med!! 

Halvsura katter finns det gott om.
Här är en vit älskling med stålblick

Fin utsikt! Dotter och hundar 

"A room with a view"
Utanför vårt sovrumsfönster är Split. Iallafall taken på alla de andra husen.
Och bergen i bakgrunden.
Vackert

Här är vår närmsta restaurang. Rätt under vårt sovrum. 

Det är så varmt här att Tanias öron inte vill stå. Tejp och gott humör hjälper på det.
Frågan är vad domaren säger imorgon. Jaja, vi har kul iallafall! :-) 

Dinner by night. Det dinglar tvätt på tork överallt ute.
Bella Nottekänsla 

GODNATT :-) 

BIR!! (och lite till)

I helgen ställdes två Jean Darkare ut i Köping, på SKK:s Internationella utställning. Det gick ganska så bra för duon, och två ytterligt stolta mattar skickade stolta MMS via mobilen till mig som var kvar hemma och fick jobba.

"Rulle" och "Pinja" 

Jean Dark Rare Gold vann unghundsklassen, bästa hanhundsklassen, fick cacib och till slut BIR!! Kusinen Korad SPH II LP Jean Dark Orlane fick sitt andra cert och slutade som tvåa bästa tik totalt. JÄTTEGRATIS till Ammi och Cia - jag är superstolt över er och era fina hundar!

Minnenas Arkiv

Scandinavian Doberman Winner
Borås 1997
Domare Jens Kollenberg Kennel Norden Stam

BIR CH Origos Stamm´s Like A Lamborghini
BIM SUCH NUCH INTUCH SV-95 KBHV-95 SDV-97
SDV Avel-95,96,97,98 SPH I LP 
JEAN DARK ELISABETH-ARDEN 

Den här bilden hittade jag häromdagen, och en massa minnen trängde sig på. Platsen är Borås, och året 1997.
De glada vinnarna är Christina Persson på kennel Origo Stamm och jag själv :-)

BIR-Vinnande hane var CH Origos Stamm´s Like A Lamborghini, an ståtlig, välsvarvad och härlig hane, men det mesta av det bästa. (Synd att jag aldrig använde honom, det hade varit kul)
BIM-vinnande tik var vår egna MultiCH Jean Dark Elisabeth Arden, som faktiskt var född 1989 och således veteran.

Flera av Jean Darkarna hade en bra dag, bla
BIR-Valp Jean Dark Helena Rubinstein
BIM-Valp Jean Dark gentleman Gere
Bästa Junior Jean Dark Fidji Fuirinus
Bästa Unghund Jean Dark Claude Montana
Bästa Veteran hanne CH SPH II LP Korad Jean Dark Exlusive Echo
Bästa Bruksmeriterade CH LP SPH III Korad Jean Dark Ellen Betrix
Bästa Avelsgrupp Jean Dark Elisabeth Arden
Bästa Uppfödargrupp Kennel Jean Dark / Valp och vuxen

Rolig kuriosa var att det var Jens Kollenberg som dömde, världeberömd för sina fantastiska dobermann på kennel V Norden Stam.
På kvällen höll han ett otroligt intressant föredrag om rasen, och många sanningar och råd som vi fick har jag haft med mig ändra till dags datum.

Shopping är kul

Randigt kan vara fint

Igår var vi på hundutställning, och det gick sådär. Dvs, vi vann inte så för att trösta oss själva shoppade vi lite.
Shopping är kul, och det finns alltid en hel del att välja på i hundartikelhavet på en tävling.

När vi kom hem tittade jag lite på nätet och framförallt på min favoritsida på nätet, 4hotdogs i Danmark. De hade som vanligt ett HAV av halsband! Häfigt :-)

Ursnygg matskål

Prickigt är jag svag för...

En del gillar blommigt.
Inte jag :-)

Wow!
Tills jag såg priset - och jag ber om ursäkt - gallret. Fin liggplats tyckte jag, men inte som bur. 

Blingbling kan ju ALDRIG vara fel?

Fanns ingen o dobermannstorlek.
Kanske inte i dobermannplånboksanpassad heller :-) 

Sista valpen

Våra nuvarande dobermannvalpar är drygt sex veckor och underbart busiga,söta,glada,framåt och myllrar mest överallt.
De ser enormt lovande ut, och två av dem skall flytta till utlandet. Det är vi förstås stolta över, samtidigt som det är lite vemodigt att våra babysar skall så långt bort från oss.

Alla valparna var sålda tills häromdagen, då vi av olika anledningar fick ett återbud. Därför har vi nu den mest lovande hanvalpen till salu, och vi önskar att han kommer till ett kärleksfullt hem med massor av tid och intresse för sin nya Guldklimp.
Då Guldklimpen har stor potential, skulle vi bli enormt glada om han kanske också blev utställd och fick jobba bruks i sin nya familj. Förutom att bara vara älskad - för det är det allra viktigaste :-)

Vill du veta mer - kontakta oss gärna:  kennel@jeandark.com

Jean Dark Throfee

Jean Dark Throfee

Jean Dark Tabu 

Jean Dark Tabu 

Pappa CH Dark De Valleé De La Seine

Fina pappan Dark 

Mamma Korad Jean Dark Kia Ora tar en fika med oss i Paris,
vägen hem från daten i Frankrike.