Midsommarpojkarna

Efter en del funderande och planerande bestämde vi oss för att vår finaste lilla Ivy skulle få en sista kull.
Hon parades med den bästa av de bästa - Zikko, och så var det ”bara” att vänta på de kommande små. Två¨tikar var bokade till uppfödare, och mina egna tankar snuddade ibland vid det där ”barabara”. Kanske bara spara en liten fin tjej hemma?

Dagen D kom, och valparna ville ut. Vi var ganska spända allihop, och det var den stora mammamagen också. Ivys kropp såg full-i-valpar-ut, och vi förstod att det skulle bli många bebbar.

Förlossningen tog tid, de små var välväxta och gav sin mamma en tuff kamp. Många timmar senare kunde vi dock städa och ge mor och barn nya, tjocka filtar och mat på sängkanten.
Man får inte vara besviken på Moder Naturs gåvor, men nog suckade jag lite över de sötaste små röda Midsommarpojkarna. Det hade ju passat fint med en liten syster där bland tvillingarna två…

Välkommen till Huset

Idag anlände Bella, och hon inspekterades noggrant av alla våra fyrbenta. Hon verkade ta det mesta med en klackspark, och verkar trivas i sitt Mini-Vita-Kaninhus. 

Saga och Hallon funderar över nykomlingen

Åren och gästerna på panget kommer och går

Egentligen skriver jag inte om de fyrbenta gästerna på vårt pensionat. Men idag vill tankarna fladdra, och det är säkert okey, eftersom dessa hundar kommer från vår egen uppfödning.

Häromdagen kom Loke för att bo en period på Vita Huset. Han har blivit lite tunnare, grå om nosen och fått en sådan där ”klok-gammal-hunds-blick”. Loke har i och för sig alltid varit en klok hund, men nu ser man att han har det där ”lite extra”.

För mig har det alltid varit speciellt med äldre hundar. De har något att berätta. Man kan se det på deras kroppar, fysik och inte minst i deras ögon. Gamla hundar är kloka, smarta och de har efter många år med människan lärt sig massor om oss. Och det kan man se på dem.

Loke heter egentligen Jean Dark Yardely Gold.
Han föddes med sin tvillingbrorsa Yang, hemma hos oss i köket, en dag för många, många år sedan. 2002 var det, men jag minns det fortfarande tydligt och klart. Min stora önskan var en tik i den här kullen, så blev det inte, och vi fick två feta gossebarn med vacker djupbrun färg istället.
Med endast två valpar i en kull, var det inte aktuellt med valplåda, utan vi lät de båda knubbiga bröderna vandra runt i huset mest som de själva hade lust med. Vi hittade dem lite varstans, och de hann förstöra en hel del innan de drog vidare till sina nya hem….J

Yang har jag berättat om här i bloggen tidigare, men Loke har inte synts till lika ofta. Han är dock en lika underbar, älskvärd och vänlig prick som sin bror, och precis lika älskad i sin familj den förre.

Strax efter att Loke ankommit till hotell Vita Huset, dök också Xia upp, och hon heter Jean Dark Xia Xiang.

Xia föddes med en hel hög syskon i mars månad, också hon 2002. Hela babykullen huserade inne på äldsta dotterns rum den första tiden i livet, och var också en av våra få valpkullar som drabbades av förkylning.
Det var en riktig pärs, en hel hög små babyhundar med snorig näsa och svårt att äta är en uppfödares största mardröm. De små tappade lite i vikt, men det hela löste sig med tid och tålamod, från vår sida, och bästa kompisen Ammi, som hjälpte när vi skulle ut och resa.
Våra små X:are blev alla ganska stora och välväxta valpar, och även om jag aldrig använde någon av dem i vidare avel, blev de alla till stor glädje och sällskap i sina nya hem.

Xia har precis som sin halvbror (ja, de är nära släkt, i och med att Come As You are Dalli är pappa till båda kullarna) en klok, vänlig och trygg hund.
Hon har också blivit grå om näsan, men är vid god vigör och har en pigg och nyfiken blick. Pensionär Xia leker gärna med andra hundar här hos oss på pensionat Vita Huset, och är alltid snäll mot andra fyrbenta.

Den sista åldrande hunden jag tänker på idag är Chirre. Han föddes med sina 11 syskon -ja, de var 12 stycken!- en sensommardag i augusti år 2000.

Chirre hamnade också han i ett hem där han var älskad från första början, och han hade alltid människor omkring sig som höll av honom.
Även när han fick två ”småbröder”, dvärgpinschrarna Basco och Emser, var han nog nummer ett, i alla fall för husse:-)

Våra 12 S-barn kommer jag mycket väl ihåg. De föddes samma år som vår yngsta dotter, och var så många att när de flyttade behövde jag nästan en månads semester på rekreationshem! Sex hanar och sex tikar, fint blandat i brunt och svart.
Jag minns speciellt när ena dottern, inte så värst gammal hon heller, lade alla valparna i vårt klinkergolvsystem. En brun, en svart, varannan valp på en lång rad. En valp i varje klinkerruta.
Vem som blev mest hysterisk vet jag inte, Mamma hund eller jag. (tror det var jag)

Bebbarna blev dock in burna till sin låda igen, och även om vi försökte hålla dem på väl utvalda platser till de flyttade, bar vårt hus alltid ett omisskännligt märke här och var efter att de påhittiga och kli i tänderna valparna i S-kullen farit fram. :-)

Chirre skulle ha varit hos oss samtidigt med sina ovanstående släktingar. Istället blev hans vistelse hos oss förra gången ett avsked.
Nangijala kallar, och efter ett långt jordeliv fick Chirre lämna sin familj och bli en stjärna på himlen.
Ingen lever för evigt, och jag tröstar mig med att våra äldre hundar nästan alltid haft ett gott och långt liv, hos människor som alltid behandlat dem väl.

Njut av era äldre hundar - tiden går så fort!

Får vi presentera

Nu har Felicia varit framme med kameran, och äntligen kommer bilder på våra sötnosar i L-kullen. Alla namn är inte färdiga, men nästan....:-)
Mamma Minnie älskar sina små, och det kan man förstå. Alla nyfödda är underbara, men små, knubbiga, välväxta och underbara kinesbarn, är något alldeles extra.

Nakenhane 1

Nakenhane 2

Nakenhane 2

Nakenhane 3

Hane 4

Nakentik 1

Nakentik 2

Jag förlorade kampen

I 19 år har jag ståndaktigt klargjort att i vår familj har vi inte smådjur. Vi har hund och katt, och det får räcka. För vi har ganska många…..

I vår familj har vi tre döttrar i varierad ålder, och alla har till och från ridits av hoppet och den stora önskan att mamma skall falla till föga och gå med på en liten,liten söt ullig, hamster/mus/råtta (BLÄÄÄÄÄ!!) marsvin/gerbil/kanin/dvärghamster/minigris (?Hallå?) eller vad de nu kunnat komma på.

Jag har ståndaktigt sagt nej. Nejnejnej. Vi har en massa hundar. Vi har en massa katter. De får ungar stup i kvarten, vi kan pussa på dem och vara nöjda med de fyrbenta vi har. Punkt.

Det har liksom fungerat, tills nu. Jag vet inte riktigt vad som hänt, men vår familj skall få ytterligare en medlem, och hon flyttar in nästa vecka.

Yngsta dottern är salig, snäll, hjälpsam, uppmärksam och alldeles änglalik. Kan kanske bero på hennes nya, lilla söta kap, eller så har hon genomgått någon form av reinkarnation…?

Vi har hittat en perfekt uppfödare, med perfekta små dvärvädurar och efter att ha blivit fullkomligt länsad på pengar kommer det snart att ståta ett praktfullt kaninhus utanför Vita Huset med världens gulligaste (jo, det får jag ju hålla med om) lilla fröken inneboende.
Nästa vecka flyttar Flåhackebacken´s Bella Min in hos oss, och jag undrar ju i mitt stilla sinne vad hundarna och katterna säger….

Den lilla prinsessan lär ju vaktas som en hök, tjejerna är enormt intresserade av hennes väl och ve, och trots min något oengagerade roll har jag råkat snappa upp att de redan planerar avel….!
Diskussionen gick i livliga vågor över det kommande ”kennel” (heter det så??) namnet på deras blivande uppfödning. !!!!! Jösses. Vi som bara skulle ha en liten, liten endaste sötaste kaninbaby.
Hur skall detta sluta. :-)

Jenna Sammetsöga + KingeKung = Sant

Så har en av mina drömdejter blivit till.
Tyvärr är Richard Gere inte inblandad, men däremot en annan superpuddingJ

Kinge har alltid varit en härlig dobermann, med det mesta av det bästa både inuti och utanpå. Förhoppningsvis får han nu sin första kull, tillsammans med vår genomtrevliga Jenna sammetsöga.

Häromdagen hade hundarna en träff i en större stad söderut i landet, och vi tvåbenta var mest glada, vi åt en fantastisk god lunch, och pratade i ett. Tiden går fort när man har roligt!

TACK Liselotte och Tessan för för en härlig dag - nu hoppas vi bara på fina bebbar.

4 x CHAMPIONS

Jag hittade en fin bild som jag knyckte. Att bara ta den och njuta själv räckte inte, jag lägger ut den och delar den gärna med fler:-)

Bilden föreställer fyra av våra fantastiska hanar, när de som bäst deltar i Championklassen på Svenska Dobermannklubbens rasspecial för kort tid sedan. 

Tre av dem blev placerade, inte helt oangenäm merit för kenneln.

Men oavsett meriter och placeringar, så är det fantastiskt för mig som uppfödare att få se de fina herrarna på bild!

Från vänster: 

KORAD C.I.E NO UCH NO V- 10 TYSK CH (VDH) NORDJV-08 JEAN DARK KANON  KORAD DKCH SE UCH LP I SPH I JEAN DARK JACKPOT  KORAD TYSK CH  JEAN DARK INCANTO  KORAD BH ZTP V1A NUCH TYSK CH  C.I.E VICE WORLD WINNER -08 Scand DobV-08 OG-SÜD AUSTRIA WINNER- 08 NORDV-06 SDV ungh-06 KBHV-09 NO V-09 SDV-10 JEAN DARK GRABAZZI  TACK Peter för bilden, hoppas det var okey att jag stal den:-))

Småfolk i granngården

Hos oss i Vita Huset finns det oftast djurungar. Vi som bor här tycker det är både mysigt och utvecklande, och med mitt enorma intresse för avel blir det aldrig tråkigt att få följa nya små individer från förlossning (ja, egentligen börjar det hela långt innan ens parning), uppväxt och senare liv.

Efter att jag idag tagit hand om barnaskarorna och jobbat med alla hundarna på panget, hamnade jag i en rejäl STÖRTskur. Den var faktiskt så enorm att det bara var att springa upp i duschen, byta kläder och försöka få värmen, efter att ha överlevt en smärre drunkningsupplevelse ute med hundarna:-)
Just ombytt, varm och torr ringer telefonen, och en uppjagad granne ber om omgående hjälp.

Deras ena sto har just fått ett litet babyföl, och just utdragen ur livmodern i en långdragen och ganska komplex förlossning, hamnade hon i värsta, hemska stormvädret. Inte så optimalt för en liten nyfödd häst fick jag veta, och nu ville man att vi skulle vara goda grannar och komma och hjälpa till att lotsa nybliven mor och babyflicka in i stallet för att bli torra och varma.
Vi packade in oss i regnkläder och gott humör, åkte i bilen den korta biten upp till granngården, och tog oss ut i ovädret när vi var framme.

Ytterligare två anslöt och med gemensamma krafter fick vi in den lilla skruttan med sin lätt uppjagade mamma i stallet.
Vi hann också beundra den lilla sötnosen innan vi åkte hem till värmen - dyngblöta igen.

Hon hade långa ögonfransar, en liten, mjuk babymule och långalångalånga gängliga Bambiben som avslutades i två par nätta, runda små svarta hovar. Jag vet inte vad hon tänkte om alla oss människor, hon verkade mest intresserad av att vara nära sin stora mamma. Och jösses, så söt hon var!

Tyvärr har jag ingen bild som visar den lilla fröken hästbabyn, men däremot en bild på gårdens andra nyfödda föl för året. Hon är hela 14 dagar äldre, men ack så söt även hon.

Lilla Mellasól springer med mamma

Titta, en sådan underbart söt "pussmule"

Regnet avtog förstås, och tanken på den lilla nyfödda med sin mamma fick mig att le när jag packade in våra kattungar för kvällens utflykt till veterinären.
De är nu strax 12 veckor, och det är dags för sista sprutan och chipmärkning. Inte världens roligaste kanske, men väldigt nödvändigt.

Alla kattbarn skötte sig med den äran, sphynxarna spann så mycket att det var svårt att besiktiga dem och höra deras pickande hjärtljud, men det gick till slut det också.

Alla var UA, och fick fina omdömen med sig på livets första kritiklapp. :-)