måndag 17 oktober 2011

Luna

Jean Dark Lady In Red, föddes i vår L-kull för fyra månader sedan. Från början var det inte tänkt att vi skulle behålla någon valp, men av olika anledningar blev lilla Luna kvar, ett beslut vi inte ångrar!

Luna är en glad prick, och nu när hon äntligen börjat komma upp lite på fötterna, kan vi alla njuta av de dagliga långpromenaderna. Saga som är en äkta frihetsälskande sprintertjej, har redan börjat "lära upp" sin lillasyster. (Luna är förstås inte lillasyster på riktigt).

Vår lilla söta frk valp är levnadsglad, pigg och busig. Ibland är hon bara sååå jobbig, tex när hon stjäl kattmat, lypsyl, pennor, mobiler, glasögon eller bara knallar omkring på vardagsrumsbordet. :-)

För övrigt är hon en supersöt, livsbejakande liten valptjej, med långa ögonfransar, vackra utrycksfulla ögon, och ett sätt som får oss tvåbenta att smälta.
I dagsläget ser hon mycket lovande ut, och vi har förstås stort hopp om framtiden. Luna själv, ja, hon är mest bara glad.


lördag 15 oktober 2011

Best In Show:-)


Jean Dark Hjärter Kung far land och rike runt på utställning med matte Jill. Det går bra också - nu blev han Best In Show. Igen!!!

Jag är förstås stolt som en tupp, Mallig som jag vet inte vad, och bara helt enkelt superduperglad.

Stort Grattis till Jill, som tävlar så aktivt, och på så vis också visar fram en av katteriets stora stoltheter!


fredag 14 oktober 2011

Dobermannvalpar



Med allt elände som hänt på sista tiden har jag givetvis funderat hit och dit över framtiden, och mer specifikt, vad vi har tänkt oss med våra dobermann.

Klurandet gick dock ganska fort, och dobermannvalpar hoppas vi på i slutet av 2011, om vi får som vi vill.  Två utländska herrar har valts ut, båda mycket vinstrika och titelbehängda, sunda och friska i dagsläget.

Våra blivande mammor är också meriterade, korade, arbetade med, och självklart hjärttestade UA.

Mer om de kommande parningarna inom kort


torsdag 13 oktober 2011

Jenna är som vanligt


Efter mina senaste skriverier har massormassormassor med mail, sms och telefonsamtal inkommit.

Tack snälla alla ni för gulliga ord och tankar! Det är skönt att se att man inte är så ensam som man känner sig i motvind.

För alla er som undrar; Jenna är i dagsläget inte sjuk alls. Hon har en liten förändring på sitt hjärta, och det kan komma att utvecklas till DCM. Eller inte.
Men, med den erfarenhet vi har av hjärtsjukdomar på rasen, ser det inte direkt ljust ut. Time will tell.  Hon skall givetvis undersökas ytterligare.

Jenna tar uppståndelsen med ro,
och är lika gullig, rar och gladbusigsötspringvild som hon alltid brukar vara.

Jenna Sammetsöga har stulit en leksak från kinesvalparna:-)

Bäst att behålla den så ingen tar den:-)

Brown-is beautiful


Jean Dark Iridessa och
NOCH VDH CH Korad NORDIC W-10 Jean Dark I Love You


Jag hörde idag att en ny studie visar att kvinnor som äter mycket choklad löper mindre risk att få en stroke.

Jag är mer godis/chips människa, men har löst problemet ändå. Vackra chokladbruna djur är något jag vurmar extra mycket för, det vet alla som känner mig. Och istället för att äta choklad, kan man ha dem och titta på dem! Jag vet inte om det hjälper på en kommande stroke, men det känns mycket trevligt:-)

onsdag 12 oktober 2011

DOBERMANN DCM PÅ FACEBOOK

Jag tycker att alla resultat är viktiga när det gäller DCM på dobermann.

I dagsläget känns det som om man endast lägger vikt vid Holtertestet, och ogenomtänkta åsikter som "man testar bara hälften, man luras, att endast ultraljuda hjärtat är som att bara hd-röntga ena benet" åsikter skriks ut. Hemsideägare låter sina "åsiktsläsare" kalla uppfödare för kärringar och andra fula tillmälen.

Valpköpare flyr rasen och uppfödare slutar.

Är det vad vi vill? Är det vad jag vill? Nej, knappast! Jag älskar dobermann, och vill fortsätta leva med dessa underbara hundar, i med och i motgång.

Jag är övertygad om att respekt, ödmjukhet och kunskap är enda sättet att stoppa rasens fruktade hjärtsjukdom. Och det måste vi göra tillsammans.

För mig är ALLA resultat viktiga när det gäller Dilaterad cardiomyopati på dobermann. Både Holter, Ultraljud och DNA.
I dagsläget vet ingen exakt hur vi skall få stopp på hjärtproblemen, och medan forskarna jobbar på saken är jag säker på att vi tvåbenta absolut måste ta tillvara på samtliga resultat som registreras gällande DCM och dobermann.

I dag har vi öppnat en facebooksida; DOBERMANN DCM. Den är öppen för alla, och jag hoppas den kan vara med och bidra till något positivt.
Att människor som älskar rasen och vill den gott kan samlas med dåliga resultat men också med goda. Att vi kan samlas kring rasen dobermann, och inte runt jakten på enstaka människor.

För att inga felaktiga resultat skall läggas ut måste man äga eller ha fött upp den hund man lägger ut resultat på.
Mycket välkomna, och jag hoppas vi slipper denna facebooksida inom några år!

Mvh
Jeanett

tisdag 11 oktober 2011

Hjärtscanning. Resultat



Så har vår höstscanning varit, och som vanligt kom ganska många hundar och katter. Företrädesvis är det dobermann och sphynx som kommer, men en och annan över rasgränserna brukar också hitta hit när det är dags att kolla hjärtan.

Tusen tack alla ni som kommer! Jag är säker på att det i längden lönar sig att vi testar och testar.
Ni som fick tråkiga besked hoppas jag kan torka tårarna och tänka att vi tillsammans i alla fall gör gott för rasen när vi  undersöker, och givetvis inte avlar vidare på drabbade djur.
Det gör ont i hjärta och själ att veta att ens älskade fyrbenta vän skall vandra vidare till Nangijala i förtid. Att en finaste bästa vän inte kommer att bli gammal.
Varje gång det händer är jag ledsen med den drabbade djurägaren, och jag tänker ofta på deras stora förlust och sorg.
Jag hoppas att dessa djurägare i alla fall kan tänka att de är med och bidrar med positiva saker för våra fyrbenta, underbara vänner.

Igår testades många djur, och nästan alla var fria. En knapp handfull hittades dock med avvikande hjärtan, och vi var en knapp handfulla djurägare som säkert fällde en tår på kvällen.

En av dem var jag.

Vår vackraste Jenna Sammetsöga som hade ett så starkt och fint hjärta sist vi testade henne hade plötsligt inte alls så fina resultat längre.
Min underbara, livfulla, sprudlande, glada och kramiga Sammetsöga kanske kommer att bli sjuk.
Finaste Jenna hade en liten förändring på sitt hjärta, en förändring som kan betyda ingenting, men med de erfarenheter och kunskaper vi har om DCM, kommer vår älskade tik nog inte att bli gammal.

Som uppfödare är detta ett tungt slag. Min fina avelstik är obrukbar. Drömmar, jobb och planering går förlorad. Men allra mest är det en ofantlig sorg att veta att vår familj skall mista en älskad vän-
En vän som delar min vardag i vått och torrt. En vän som oftast finns vid min sida, som kryper ned bredvid barnen varje kväll och tittar på TV, en som busar med de andra hundarna, tvättar små kattungar med försiktig tunga och som kärleksfullt blinkar god morgon till mig vareviga dag jag slår upp ögonen. Jenna Sammetsöga är inte bara den-där-snygga-svarta-kuperade-tiken. Jenna Sammetsöga är en del av vår familj.

DCM är en fruktansvärd sjukdom, och jag hoppas och önskar att forskarna snart hittar ett sätt att hjälpa oss dobermannälskare med ett verktyg att stoppa detta hemska.

Under tiden kommer vi på Jean Dark att fortsätta hjärtscanna våra hundar och katter två gånger om året, och alla som vill är välkomna att höra av sig och delta med sina fyrbenta.
Varje gång vi har haft dessa undersökningar har affekterade djur hittats.

Jag ryser vid tanken på att så många parningskombinationer Shynx/Dobermann görs utan att de blivande föräldrarna hjärtundersöks.

Idag skall jag använda min Tankeverkstad som önskebrunn;

* Jag önskar att fler uppfödare OCH dobermann/sphynxägare regelbundet hjärtundersöker sina djur.
Det finns två olika sätt - vanligt ultraljud och Holtertesten där man också kollar djurets hjärtslag. Välj ett av dem, och testa! (Vet du inte hur man gör be om råd. Kontakta mig om jag kan hjälpa dig med dina funderingar)

* Jag önskar att alla dobermann ägare och sphynxägare testar sina djur en gång om året.

* Jag önskar att vi tvåbenta kan hålla sams och behandla varandra med respekt och med ödmjukhet.  Det är det bästa sättet att hitta ett samarbete som passar för alla.

Slutligen - TACK alla ni som kom, pussa på era fyrbenta, det är för deras skull vi gör de här undersökningarna.

Jean Dark Kia Ora UA
Jean Dark Gossip UA
SPH Jean Dark Halle Berry UA
SPH Jean Dark Judy Garland UA
Le Letton Dark Jean EQ
SPH Apriorinaked Milana UA
SPH Voila Robert de Niro V Anubis UA

(Ovanstående katter och hundar tillhör kennel Jean Dark, eller är uppfödda av oss. Vi redovisar endast de djur som ”hör till oss”. 
Övriga testade djurs resultat tillhör givetvis respektive ägare, och jag tänker att det viktiga inte är att hela världen får veta, utan att sjuka djur stoppas från vidare avel och påverkan i rasens framtid)


fredag 7 oktober 2011

Hejdå



Ja, så har jag vinkat adjö till Ellas små älsklingar. Eller mest, mina små älsklingar.

Trillingflickorna som krävde så mycket engagemang, tid, tårar och jobb, men som också gav så mycket tillbaka, just genom deras myckna närhet till oss tvåbenta.

För en tid sedan flyttade först den ena lilla tiken, och snart efter hennes syster. Ofta blev vi uppdaterade av nya, lyckliga familjemedlemmar som lever glatt med sina nya små vänner.
Kvar blev fröken nummer tre, medan jag funderade över var hon skulle hamna.
Kanske rentav stanna hos oss?

Trycket här hemma vad gäller hundantal är dock för stort, och bästa nya familjen bestämdes vara hos gamla valpköpare och numera också mycket goda vänner, i andra änden av Sveriges avlånga land.

Nya matte och husse anlände, solen sken, och vi passade på att umgås lite innan det var dags att säga adjö till min speciella älskling som skulle flytta så långt bort.

Mitt i det kalla solskenet, i de guldglittriga höstlövens tunna fladdrande fick vi istället säga adjö till vår lilla tjej som hastigt insjuknade mitt under rastningen på tomten. Istället för att åka till sin nya familj blev min lilla Quicksilver en stjärnvalp på himlen, och sällan har jag fällt så många tårar över en liten själ till hundbaby.

När olyckan räcker ut sin fula hand når han långt, och hur mycket jag än ville få bort honom, hann han ta med sig vår lilla solstråle och lämna oss kvar i chock och förundran.

Att ta adjö av våra fyrbenta vänjer jag mig aldrig vid. Inte när de flyttar till Nangijala som små i alla fall.
Jag är uppfödare. Som sådan bejakar man livet, och det är fruktansvärt tungt att ta adjö av små valpar som nyss klivit ut i världen.
Valpar skall inte dö.  De skall leva!

Så av vår lilla trio blev bara duon kvar - och jag tänker på fröknarna brun med ett leende, rapporterna är underbara att få från deras nya familjer.

Men fortfarande känns det tungt i hjärtat att ta adjö till lilla fröken svart… Och leendet ersätts med ont i själen och oförstående.
Men så är livet, man förstår inte alltid. Det bara är.

Lilla skrutt - hoppas du har det gott där uppe hos Änglarna. Och du är oändligt saknad av oss alla här nere på jorden.