Liten livsrapport

Jag lever! 

- Människorna gnabbas om att jag är för liten, för ful, för konstig, för pyttig och för annorlunda.

Men håhåjaja, jag har minsann hört stormatte säga tusen gånger att ”Skönhet ligger i betraktarens öga” och när jag betraktar mig själv genom mitt på-vägen-att-öppna-sig-öga (för jag är bara 13 dygn och håller på att öppna ögonen) tycker jag själv att jag är alldeles lagom vacker.

Jag är svart och vit, hårig som mina syskon och min kropp är mjuk att ta i och skön att vara i. Jag gillar mig!

Mina syskon är många och fläskigt jätteeeeeestoooooora, men det gör inget för jag ålar mig fram mellan och under dem och hittar mat jag med.

Ibland har lillmatte gett mig mat från den andra mamman som har mina kusiner eller nåt och det funkar ju det med. För jag är inte knusslig!

Mina intressen, ifall ni undrar, är att sova på rygg eller gärna i nåns hand medan de masserar mig, och jag gillar också att äta och jag har sån tur, för jag kan äta allt jag vill och lite till och ändå har jag inte blivit jättestor. 😊

Kanske ska jag köra ett ryck och kralla på mig, just nu håller jag på och funderar på saken.

Just det -jag har fått ett namn också!

Mina syskon och jag ska tydligen heta namn som börjar på P och Lillmatte har döpt mig.

Till Nisse!

Visst är det fint! Ingen annan har fått namn, bara jag, så jag känner mig faktiskt speciell, mest speciell av alla – för jag är den enda med ett eget namn!

De andra mattarna gillar inte namnet, och de säger att det är fel (??) fast då säger min favvomatte att man kan sätta Piss framför, så blir det rätt, och då skrattar alla och blir glada och då blir jag också det, för det känns så kul när alla är glada!

Hejdå alla som undrat och skrivit till Matte och frågat hur jag mår 💜