Midsommarpojkarna

Efter en del funderande och planerande bestämde vi oss för att vår finaste lilla Ivy skulle få en sista kull.
Hon parades med den bästa av de bästa - Zikko, och så var det ”bara” att vänta på de kommande små. Två¨tikar var bokade till uppfödare, och mina egna tankar snuddade ibland vid det där ”barabara”. Kanske bara spara en liten fin tjej hemma?

Dagen D kom, och valparna ville ut. Vi var ganska spända allihop, och det var den stora mammamagen också. Ivys kropp såg full-i-valpar-ut, och vi förstod att det skulle bli många bebbar.

Förlossningen tog tid, de små var välväxta och gav sin mamma en tuff kamp. Många timmar senare kunde vi dock städa och ge mor och barn nya, tjocka filtar och mat på sängkanten.
Man får inte vara besviken på Moder Naturs gåvor, men nog suckade jag lite över de sötaste små röda Midsommarpojkarna. Det hade ju passat fint med en liten syster där bland tvillingarna två…

Välkommen till Huset

Idag anlände Bella, och hon inspekterades noggrant av alla våra fyrbenta. Hon verkade ta det mesta med en klackspark, och verkar trivas i sitt Mini-Vita-Kaninhus. 

Saga och Hallon funderar över nykomlingen

Åren och gästerna på panget kommer och går

Egentligen skriver jag inte om de fyrbenta gästerna på vårt pensionat. Men idag vill tankarna fladdra, och det är säkert okey, eftersom dessa hundar kommer från vår egen uppfödning.

Häromdagen kom Loke för att bo en period på Vita Huset. Han har blivit lite tunnare, grå om nosen och fått en sådan där ”klok-gammal-hunds-blick”. Loke har i och för sig alltid varit en klok hund, men nu ser man att han har det där ”lite extra”.

För mig har det alltid varit speciellt med äldre hundar. De har något att berätta. Man kan se det på deras kroppar, fysik och inte minst i deras ögon. Gamla hundar är kloka, smarta och de har efter många år med människan lärt sig massor om oss. Och det kan man se på dem.

Loke heter egentligen Jean Dark Yardely Gold.
Han föddes med sin tvillingbrorsa Yang, hemma hos oss i köket, en dag för många, många år sedan. 2002 var det, men jag minns det fortfarande tydligt och klart. Min stora önskan var en tik i den här kullen, så blev det inte, och vi fick två feta gossebarn med vacker djupbrun färg istället.
Med endast två valpar i en kull, var det inte aktuellt med valplåda, utan vi lät de båda knubbiga bröderna vandra runt i huset mest som de själva hade lust med. Vi hittade dem lite varstans, och de hann förstöra en hel del innan de drog vidare till sina nya hem….J

Yang har jag berättat om här i bloggen tidigare, men Loke har inte synts till lika ofta. Han är dock en lika underbar, älskvärd och vänlig prick som sin bror, och precis lika älskad i sin familj den förre.

Strax efter att Loke ankommit till hotell Vita Huset, dök också Xia upp, och hon heter Jean Dark Xia Xiang.

Xia föddes med en hel hög syskon i mars månad, också hon 2002. Hela babykullen huserade inne på äldsta dotterns rum den första tiden i livet, och var också en av våra få valpkullar som drabbades av förkylning.
Det var en riktig pärs, en hel hög små babyhundar med snorig näsa och svårt att äta är en uppfödares största mardröm. De små tappade lite i vikt, men det hela löste sig med tid och tålamod, från vår sida, och bästa kompisen Ammi, som hjälpte när vi skulle ut och resa.
Våra små X:are blev alla ganska stora och välväxta valpar, och även om jag aldrig använde någon av dem i vidare avel, blev de alla till stor glädje och sällskap i sina nya hem.

Xia har precis som sin halvbror (ja, de är nära släkt, i och med att Come As You are Dalli är pappa till båda kullarna) en klok, vänlig och trygg hund.
Hon har också blivit grå om näsan, men är vid god vigör och har en pigg och nyfiken blick. Pensionär Xia leker gärna med andra hundar här hos oss på pensionat Vita Huset, och är alltid snäll mot andra fyrbenta.

Den sista åldrande hunden jag tänker på idag är Chirre. Han föddes med sina 11 syskon -ja, de var 12 stycken!- en sensommardag i augusti år 2000.

Chirre hamnade också han i ett hem där han var älskad från första början, och han hade alltid människor omkring sig som höll av honom.
Även när han fick två ”småbröder”, dvärgpinschrarna Basco och Emser, var han nog nummer ett, i alla fall för husse:-)

Våra 12 S-barn kommer jag mycket väl ihåg. De föddes samma år som vår yngsta dotter, och var så många att när de flyttade behövde jag nästan en månads semester på rekreationshem! Sex hanar och sex tikar, fint blandat i brunt och svart.
Jag minns speciellt när ena dottern, inte så värst gammal hon heller, lade alla valparna i vårt klinkergolvsystem. En brun, en svart, varannan valp på en lång rad. En valp i varje klinkerruta.
Vem som blev mest hysterisk vet jag inte, Mamma hund eller jag. (tror det var jag)

Bebbarna blev dock in burna till sin låda igen, och även om vi försökte hålla dem på väl utvalda platser till de flyttade, bar vårt hus alltid ett omisskännligt märke här och var efter att de påhittiga och kli i tänderna valparna i S-kullen farit fram. :-)

Chirre skulle ha varit hos oss samtidigt med sina ovanstående släktingar. Istället blev hans vistelse hos oss förra gången ett avsked.
Nangijala kallar, och efter ett långt jordeliv fick Chirre lämna sin familj och bli en stjärna på himlen.
Ingen lever för evigt, och jag tröstar mig med att våra äldre hundar nästan alltid haft ett gott och långt liv, hos människor som alltid behandlat dem väl.

Njut av era äldre hundar - tiden går så fort!

Får vi presentera

Nu har Felicia varit framme med kameran, och äntligen kommer bilder på våra sötnosar i L-kullen. Alla namn är inte färdiga, men nästan....:-)
Mamma Minnie älskar sina små, och det kan man förstå. Alla nyfödda är underbara, men små, knubbiga, välväxta och underbara kinesbarn, är något alldeles extra.

Nakenhane 1

Nakenhane 2

Nakenhane 2

Nakenhane 3

Hane 4

Nakentik 1

Nakentik 2

Jag förlorade kampen

I 19 år har jag ståndaktigt klargjort att i vår familj har vi inte smådjur. Vi har hund och katt, och det får räcka. För vi har ganska många…..

I vår familj har vi tre döttrar i varierad ålder, och alla har till och från ridits av hoppet och den stora önskan att mamma skall falla till föga och gå med på en liten,liten söt ullig, hamster/mus/råtta (BLÄÄÄÄÄ!!) marsvin/gerbil/kanin/dvärghamster/minigris (?Hallå?) eller vad de nu kunnat komma på.

Jag har ståndaktigt sagt nej. Nejnejnej. Vi har en massa hundar. Vi har en massa katter. De får ungar stup i kvarten, vi kan pussa på dem och vara nöjda med de fyrbenta vi har. Punkt.

Det har liksom fungerat, tills nu. Jag vet inte riktigt vad som hänt, men vår familj skall få ytterligare en medlem, och hon flyttar in nästa vecka.

Yngsta dottern är salig, snäll, hjälpsam, uppmärksam och alldeles änglalik. Kan kanske bero på hennes nya, lilla söta kap, eller så har hon genomgått någon form av reinkarnation…?

Vi har hittat en perfekt uppfödare, med perfekta små dvärvädurar och efter att ha blivit fullkomligt länsad på pengar kommer det snart att ståta ett praktfullt kaninhus utanför Vita Huset med världens gulligaste (jo, det får jag ju hålla med om) lilla fröken inneboende.
Nästa vecka flyttar Flåhackebacken´s Bella Min in hos oss, och jag undrar ju i mitt stilla sinne vad hundarna och katterna säger….

Den lilla prinsessan lär ju vaktas som en hök, tjejerna är enormt intresserade av hennes väl och ve, och trots min något oengagerade roll har jag råkat snappa upp att de redan planerar avel….!
Diskussionen gick i livliga vågor över det kommande ”kennel” (heter det så??) namnet på deras blivande uppfödning. !!!!! Jösses. Vi som bara skulle ha en liten, liten endaste sötaste kaninbaby.
Hur skall detta sluta. :-)

Jenna Sammetsöga + KingeKung = Sant

Så har en av mina drömdejter blivit till.
Tyvärr är Richard Gere inte inblandad, men däremot en annan superpuddingJ

Kinge har alltid varit en härlig dobermann, med det mesta av det bästa både inuti och utanpå. Förhoppningsvis får han nu sin första kull, tillsammans med vår genomtrevliga Jenna sammetsöga.

Häromdagen hade hundarna en träff i en större stad söderut i landet, och vi tvåbenta var mest glada, vi åt en fantastisk god lunch, och pratade i ett. Tiden går fort när man har roligt!

TACK Liselotte och Tessan för för en härlig dag - nu hoppas vi bara på fina bebbar.

4 x CHAMPIONS

Jag hittade en fin bild som jag knyckte. Att bara ta den och njuta själv räckte inte, jag lägger ut den och delar den gärna med fler:-)

Bilden föreställer fyra av våra fantastiska hanar, när de som bäst deltar i Championklassen på Svenska Dobermannklubbens rasspecial för kort tid sedan. 

Tre av dem blev placerade, inte helt oangenäm merit för kenneln.

Men oavsett meriter och placeringar, så är det fantastiskt för mig som uppfödare att få se de fina herrarna på bild!

Från vänster: 

KORAD C.I.E NO UCH NO V- 10 TYSK CH (VDH) NORDJV-08 JEAN DARK KANON  KORAD DKCH SE UCH LP I SPH I JEAN DARK JACKPOT  KORAD TYSK CH  JEAN DARK INCANTO  KORAD BH ZTP V1A NUCH TYSK CH  C.I.E VICE WORLD WINNER -08 Scand DobV-08 OG-SÜD AUSTRIA WINNER- 08 NORDV-06 SDV ungh-06 KBHV-09 NO V-09 SDV-10 JEAN DARK GRABAZZI  TACK Peter för bilden, hoppas det var okey att jag stal den:-))

Småfolk i granngården

Hos oss i Vita Huset finns det oftast djurungar. Vi som bor här tycker det är både mysigt och utvecklande, och med mitt enorma intresse för avel blir det aldrig tråkigt att få följa nya små individer från förlossning (ja, egentligen börjar det hela långt innan ens parning), uppväxt och senare liv.

Efter att jag idag tagit hand om barnaskarorna och jobbat med alla hundarna på panget, hamnade jag i en rejäl STÖRTskur. Den var faktiskt så enorm att det bara var att springa upp i duschen, byta kläder och försöka få värmen, efter att ha överlevt en smärre drunkningsupplevelse ute med hundarna:-)
Just ombytt, varm och torr ringer telefonen, och en uppjagad granne ber om omgående hjälp.

Deras ena sto har just fått ett litet babyföl, och just utdragen ur livmodern i en långdragen och ganska komplex förlossning, hamnade hon i värsta, hemska stormvädret. Inte så optimalt för en liten nyfödd häst fick jag veta, och nu ville man att vi skulle vara goda grannar och komma och hjälpa till att lotsa nybliven mor och babyflicka in i stallet för att bli torra och varma.
Vi packade in oss i regnkläder och gott humör, åkte i bilen den korta biten upp till granngården, och tog oss ut i ovädret när vi var framme.

Ytterligare två anslöt och med gemensamma krafter fick vi in den lilla skruttan med sin lätt uppjagade mamma i stallet.
Vi hann också beundra den lilla sötnosen innan vi åkte hem till värmen - dyngblöta igen.

Hon hade långa ögonfransar, en liten, mjuk babymule och långalångalånga gängliga Bambiben som avslutades i två par nätta, runda små svarta hovar. Jag vet inte vad hon tänkte om alla oss människor, hon verkade mest intresserad av att vara nära sin stora mamma. Och jösses, så söt hon var!

Tyvärr har jag ingen bild som visar den lilla fröken hästbabyn, men däremot en bild på gårdens andra nyfödda föl för året. Hon är hela 14 dagar äldre, men ack så söt även hon.

Lilla Mellasól springer med mamma

Titta, en sådan underbart söt "pussmule"

Regnet avtog förstås, och tanken på den lilla nyfödda med sin mamma fick mig att le när jag packade in våra kattungar för kvällens utflykt till veterinären.
De är nu strax 12 veckor, och det är dags för sista sprutan och chipmärkning. Inte världens roligaste kanske, men väldigt nödvändigt.

Alla kattbarn skötte sig med den äran, sphynxarna spann så mycket att det var svårt att besiktiga dem och höra deras pickande hjärtljud, men det gick till slut det också.

Alla var UA, och fick fina omdömen med sig på livets första kritiklapp. :-)

Så många fina bilder

Ja, idag har jag fått underbara bilder av våra kattungar. Ena dottern har varit i farten med kameran, och flera av våra charmtroll blev proffsigt förevigade.

Några av dem letar fortfarande efter sina nya hem och familjer - är Du intresserad av en pigg, glad och supersocial liten kompis är Du välkommen att kontakta oss.

Jean Dark George Darling 

Jean Dark Gaston 

Jean Dark Gaston 

Jean Dark Goofy 

Jean Dark Goofy


TACK Felicia, bilderna är fantastiska!!

Dobermannspecialen 2011/Summasummarum

Ja, så har ytterligare en dobermannspecial gått till ände, och som vanligt var den väl arrangerad, trevlig att vara på och det mesta kändes väl genomtänkt. Till och med solen behagade närvara, och bättre kan det knappast bli:-)

Inbjuden domare var den ungerske Tamás Dohózcki. Han fött upp dobermann sedan början av -90 talet med det välkända kennelnamnet V Karpatia. Rolig kuriosa är att han även har dvärgpinscher, en ras som många dobermannuppfödare (och ägare) verkar falla för efter ett par år.

För egen del kom jag lite sent, fortfarande med babylukt i näsan och lite trött i ögonen efter att ha suttit och stirrat i valplådan så många timmar.
Ingen saknade dock mig, utan allt rullade på fint, och med Ammi, Liselotte och Pernilla som roddade skeppet, flöt allt på på bästa vis.
Efter att ha parkerat fick jag se finalen i juniorklass hanar, där två av fem placerade kom från oss.
Grattis Jean Dark Paradox till femteplaceringen, och One Man Show som blev trea med ck!

I unghundsklassen återfanns Jean Dark Nike med matte som eminent handler, och duon slutade på en mycket hedrande andraplats. BRA jobbat!

I bruksklassen fick jag själv gå in med underbara Kinge - Korad BH IPO I BSL II TYSK CH ZTP V1B Vice World Winner-10 Neumünstersieger -09 SDV ungh -09 Jean Dark Kingdom som slutade på en tredjeplats.

Så var det dags för championklass hanar, dagens för mig, stoltaste klass. Majoriteten kom från oss, och det är häftigt att stå där inne med en av dessa välväxta pojkar, och samtidigt se flera andra vackra och ståtliga hanar och samtidigt veta att de växt upp hemma hos oss. Tultat runt, lekt och busat, och nu står de här i all sin prakt och bara är sådär underbart vackra som endast en dobermann kan vara.
1 Jean Dark Grabazzi
2 Jean Dark Kanon
4 Jean Dark Jackpot
Opl Jean Dark In Canto med CK

I bästa hane stod två hundar av tre från oss - Grabazzi och Kanonen.

Grabazzi avgick än en gång med segern som bästa hane, en bedrift jag tror han är ganska så ensam om. Kanske har jag fel, men jag tror knappast att någon hane vunnit våra specialer så många gånger, som denna bruna underbara Chokladherre gjort!

På tiksidan deltog färre hundar från oss. Av någon underlig anledning blir det alltid fler hanar att visa, och så har det alltid varit på Jean Dark.
Fina Jean Dark Orlane kom på femteplats i juniorkonkurensen, och kusinen Noá Perle i unghundsklassen kom på en hedrande tredjeplats.

I bruksklassen återfanns Korad SPHH I LP I LP II Jean Dark Kiss and Tell och trots valpar i magen fick hon en fin tredjeplacering, snäppet från det efterlängtade certet.

LP II SPH III NOUCH SE UCH DK UCH INT UCH TYSK CH NORD CH Neumünsterjugendsieger 2006 Vice World Winner -10 Jean Dark Gossip försvarade hedern i championklassen med en tredjeplacering, och det gjorde hon med den äran. Första halvan av tiden. :-)
Då visade hon sig från sin mest underbara sida, karismatisk, vacker, välmående och med MASSOR av utstrålning.

Så tog det glada känguruhumöret över, och hon var plötsligt tvungen att dra några varv med sin svettiga handler, hoppandes, skuttandes och bergis leendes över oss knasiga människor som måste ha allt så allvarligt. Eller hur hon nu tänker…..?
För det har vi funderat på i massor. Hur Gossip tänker när hon kör sina gladlyckligkängururace.
Inte bara vi i gänget har tänkt på det - våra konkurrenter har också funderat på det, en del tror inte att hon kan trava, en del tror hon har något fel, en del tror hon är ouppfostrad och en del tror helt enkelt inte vi kan visa hund. :-)

Gossip är en av Sveriges vackraste dobermanntikar. Hon är nog en av elittoppen även i Europa. När hon vill. Ibland vill hon busa, och då funkar det inte så bra på utställning. Vi har svettats, jobbat, tiggt och bett, men precis som mamma Lara har Gossip en vilja av stål och ett alltid glatt humör som liksom bara måste ut. Och råkar det bli i en utställningsring, tja, då är det väl så:-) Och när det där glada bara måste ut, ja då rår ingen bästastebästa handler ens på henne. Hon måste studsa klart, och så kan hon röra sig vackert igen.

Igår hände det ännu en gång, plötsligt kom det en körare med lycka, sprall och hopp och efter genomfört race var Gossip lugn igen. Synd bara att det inföll under konkurensen.

Till sist var det veteranklassen. Fyra äldre damer gjorde entré, och jag kunde glatt konstatera att tre av dem var efter vår underbara chokladprins Dalli. Den fjärde var den som avgick med segern, dryga åtta år gamla Korad NO UCH Jean Dark Attitude. Som tvåa ståtade förra årets veteranvinnare, SDV veteran 2010 Jean Dark Xlimited på nio år.

Extra skoj i denna klassen var domarens fina ord om äldre hundar, och vetskapen om att han aldrig, aldrig under samtliga sina år med rasen sett så många fina och välbevarade veteraner på ett och samma ställe. Det är en stor eloge till alla som har äldre vovvar tycker jag, och jag hoppas också att vi alltid kommer att ta med dem, och visa upp dem med stolta år och lite skavanker på nacken.

Dagen började lida mot sitt slut - och trötta, solbrända och med träningsvärk i skrattmuskeln kan jag bara konstatera att jag är lyckligt lottad som har ett så fantastiskt gäng med valpköpare och vänner!

Endast det bästa var kvar, tävlan om BIR och BIM samt uppfödargrupperna. Bilderna nedan talar sitt tydliga språk:-)

TACK TACK ALLA för en härlig dag, jag hoppas vi får många fler sådana!

Vår vinnande uppfödargrupp ses över av den ungerske domaren

Jean Dark Kiss and Tell
3:a Bästa Bruksmeriterade tik

En av stommarna i Jean Dark - Birnilla:-)

BIR-Vinnaren i egen hög person
Jean Dark Grabazzi, alias Ior

Grabbarna grus
 - Ior med stoltaste hussen för dagen

Jean Dark Kingdom, 3:e bästa Brukmeriterade hane

Låt lunchen börja.....! :-)

Eva lägger en sista hand på JEAN DARK knytiset.
Alla har biddragit med ätbara saker,
och det är såååå mumsigt att få äta så gott på en utställning:-)))

Jean Dark Nike, fint visad av matte

Svensk Dobermannvinnare veteran:
Korad NO UCH Jean Dark Attitude
2 Bästa veterantik SDV veteran 2010 Jean Dark Xlimited

Jean Dark Orlane med Liselotte

BÄSTA UPPFÖDARGRUPP 2011

Tack Ammi för alla fina bilder

Vi fick knappast sova...

Nej, mycket sömn blev det inte, natten var orolig, Minnie likaså. Hon var än uppe, än nere, bäddad lite, puttade på stackars dottern, suckade, stönade och ojjade sig.

Tidig morgonnatt satt vi där vid den pustande, arbetande mammahund, och så dök den första lilla nya världsmedborgaren upp. Som pärlor på ett band kom de efterföljande syskonen, många pärlor på ett band…! Ja, faktiskt så många att vi inte trodde våra ögon.

TIO valpar fanns i Minnies mage, och jag som tyckte att jag varit smart och eliminerat ”risken” att få så många valpar genom att använda en tioårig äldre herre, fick inse mig slagen.

De små nyfödda var nästan alla välväxta och stadiga valpar, och även om vi miste några (säkert på grund av platsbrist i magen) pynkiga, är ju det överlevande antalet ändå enormt.
Mamma Minnie är helt enkelt en Frögurka utan dess like!

Fortsättning följer inom kort

Mamma Minnie pustar ut med sin lååånga rad med ungar

Liten nakentjej

Hm. Valpar eller förvärkar....

Nu är bilen packad. Jorgubbarna till knytkalaset plockade och inbjudande röda lagda i glasskålen i kylen. Tältet, stolarna och allt annat som skall med finns tillgängligt, och kläderna är framlagda.

Natten är här och den nästan olidliga värmen börjar ge med sig. Pust. Vi stånkar alla. Minnie lite extra. Varför gör hon egentligen det...? Hm. Hon hässjar, stånkar och pustar. Just det ja, och imorse matvägrade hon.

Efter en snabbtitt i almanackan konstaterade vi att hon strax är inne på 61:a dygnet. Kan det vara dags, eller är hon bara extra varm? Hur kul är det att vara höggravid i 30 plus. Inte mycket.
Vi bestämmer oss för att det är förvärkar, vi skall ju på Dobermannspecialen imorgon bitti. Borstar tanden, rastar vovvar och kryper till kojs. Minne morrar surt åt de andra när hon kryper in i Lillmattes famn i den varma sängen, och Saga med sitt älskade mjukisdjur, Ior, i munnen, kryper snabbt som ögat under täcker medan hon blundar för de ogillande blickarna hon får av sin runda rasfrände. John Blund viftar med sina paraplyer och med sömnsanden i ögonen somnar alla fort.

Vi får väl se om vi får sova....

Dan före dan före dopparedan....

I morgon är det dags för den alltid så efterlängtade Dobermannspecialen. Fina hundar, många hundar och roliga upplevelser brukar det bjudas på.

Vi från Jean Dark brukar träffas, tävla och ha knytis och bara mysa. År efter år, och så får det bli imorgon också. :-)

Vi ses allihop!

Solkatter/Minnen och tiden flyger

Så har mina "Solkatter" vuxit vidare. En har just tagit studenten, och den andra slutat grundskolan. Hur kunde det gå så fort....... Jag höll dem just i mina armar, följde dem precis till skolan, nattade dem häromkvällen och motade bort spöken under sängen? 
Man kan inte ha Solkatter i bur. 


Men man kan alltid bära dem med sig i sitt hjärta ♥ ♥ ♥


http://www.youtube.com/watch?v=XbK9QyvzxVk

PRA är en otäck sjukdom

Ja, det finns många elaka och helt onödiga sjukdomar. En uppsjö faktiskt, och de drabbar våra fyrbenta (och inte minst oss själva också) i varierade och olika mängd.

Alla raser har sin akilleshäl, och på siames och oriental är det PRA som just nu är i ropet.
Jag skriver är i ropet, för jag kan tycka att det är enkelt att bara fokusera på en enda sak, och då är det lätt att missa annat.

PRA är en obehaglig ögonsjukdom, som man dock lätt kan ta ett enkelt gentest för att få vetskap om när det gäller ens katt.
Våra kategori VI katter, kan antingen ha sjukdomen, vara bärare eller fria. Det finns givetvis rekommendationer hur man handhar våra fyrbentas resultat, och hur vi skall avla på bästa sätt, för att bevara och förbättra våra katter i framtiden.

Jag hoppas alla testar och hjälps åt för att få friskare katter. Jag hoppas också att vi bekämpar sjukdomen i lugn takt, att t.ex. kassera alla bärare ger oss en ännu mindre avelsbas att arbeta med.
Och vi har massor, mer att arbeta med. Tänder, päls, öron, ögon och inte minst fertliltet, allän hälsa och mentalitet.
Allt måste hänga ihop, för att vi skall kunna få ha världens bästa kattras - Siamesen/Orientalen! :-)

På Jean Dark har vi just testat åtta katter:
Jean Dark Ali Baba - PRA -CEP 290: N/N (Normal)
Jean Dark Berliouz - PRA -CEP 290: N/N (Normal)
Jean Dark Filurkatten - - PRA -CEP 290: N/N (Normal)
Jean Dark Yan Lin - PRA -CEP 290: N/N (Normal)
Marilljo´s Lady -  PRA -CEP 290: N/N (Normal)
Miapho Gandalf - PRA -CEP 290: N/rd Ac (Carrier)
Frou Frou Atlanta Sammet - PRA -CEP 290: N/rd Ac (Carrier)
Tuamot Atlanta Sahmet -  PRA -CEP 290: N/N (Normal)

Coming generation

O-Kullen, våra söta, 

knubbiga valpar som snart skall ut i världen......

Någonstans här återfinns Only och Oriflame

Våra unghundar växer och växer. De är just som unghundar brukar vara, ofärdiga och spännande att följa. Ena dagen tunna, gängliga och i full utveckling.

Andra dagen välutvecklade, stolta och i full blom, skvallrandes om vad framtiden lovar.

Idag presenterar vi två systrar, och hoppas på fler fina bilder vi kan lägga ut här i Tankeverkstaden framöver.

Jean Dark Oriflame 12 månader

Oriflame

Jean Dark Only 12 månader