Mina två hjärtan

Alldeles i dagarna fyllde mina två hjärtan år. Lilla, söta och världens mest trogna Ivy fyllde NIO år. Jag blir nästan rädd när jag tänker på det. För hur gammal kan hon bli? Knappast 37...? 

Ivy är den trognaste av trogna. Hon finns alltid, alltid vid min sida. Tittar jag ned i ankelhöjd finns min lilla söta alltid där, plirande upp på mig med sina mörka ögon.
Är jag på jobbet, ligger hon utanför dörren och väntar, och när jag varit bortrest sitter hon i fönsterkarmen och skälljublar av glädje över att höra min bil.
Hon sitter i husses knä på kvällen, bara för att kunna titta på mig mest hela tiden, och hon sover djupt på bästa platsen tätt intill varje natt, under mitt täcke. det är ganska nice att vara dyrkad...:-)
Och ja, jag hoppas hon blir minst 137...

Men mitt största lilla Hjärta, är sötaste Hallon.
En tvärhand hög, inte större än en herrsko, liten, envis och med ett humör värre än jag vet inte vad. Fyra små tunna ben som bär henne allehanda städes, alltid dit det inte passar (grannarna vet alla vem Hallonbåten är..) Och en mage som för evigt hungrar efter kaniner, rådjur, älgar (japp, Hallon har ingen uppfattning om sin egen storlek) vildsvin, igelkottar, duvor etc etc.

Hallon är tuffare än den värsta polishunden, sötare än den sötaste sockertoppen och envisare än sjuttio svåra år.
Hon stjäl, rymmer, jagar allt som rör sig, bits om det vill sig, och vägrar bli bortlämnad om familjen skall på resa. Hon sover hos den där hennes anda faller på, och smyger på dotterns kaniner. Och dem vill hon inte bara leka med....

Hallon har just fyllt 11 år.
Jag kan inte fatta att vi en dag skall leva utan vår minsta, men största personlighet. Varje dag rabblar jag likt ett mantra, "Carpe Diem, Carpe Diem, Carpe Diem"

Idag lever våra båda Trotjänare i godan ro, och vi njuter av varje dag med våra små 3 kilos Hjärtan. Jag sänder ofta en tanke till uppfödarna långt bort som släppt sina flickor, och till de lyckliga omständigheter som gjorde att just de här perfekta, underbara små älsklingarna hamnade hos oss.

För vad hade vi annars gjort… :-)

"Varför tror valpar de har monopol på leksaker??"

"Hmmmmm, när skall jag dra"

"För jag har dödat en mus... (Äckliga Ivy) 

Beachbabe Hallon

"Varför är alla leksaker i dobermannstolek...??"

Prinsessor...

Jul i vårt hus

"När kommer den ut egentligen?"

Ivy Mys

Vinterkvällsysselsättning

Ivy Julevovve

"Kan någon släcka ljuset!"

Får man trilla av stolen

Idag har bästa fotgrafen varit här. Vi har fotat valparna.

Kias tjocka, gulliga, truliga små 4-veckors babysar har äntligen kommit upp på benen, börjat äta mat och kommunicera med omvärlden.-)

Utrustade med leverpastej, tålamod, ett trimbord och den ömma hundmodern i säkert förvar på tomten med tre grisöron, började vi ställa upp de små femlingarna. Det var ytterligt spännande, för vi har aldrig haft dem på bord, och jag har inte haft så stor koll på exteriören hittills. De små har mest fått vara glada små hundvalpar, blivit pussade på och bara beundrats av oss tvåbenta.

Men nu var det alltså dags, och den ena efter den andra Kia/Pando avkomman "vecklade ut" sig på bordet, och visade sig vara hur fin som helst!

19 minuter tog det att föreviga de små, och när vi tittade på resultatet höll jag på att trilla av stolen. Vilka valpar!!
De ser otroligt fina ut, och vi väntar med spänning på deras vidare utveckling.

(Läs mer om valparna på vår Valpsida/Dobermann)

Fortsättning följer.....:-)

Jean Dark Signature 4 veckor

Jean Dark Salming 4 veckor

Jean Dark Storm 4 veckor

Jean Dark Sweetheart 4 v

Jean Dark Snö Of Sweden 4 v

Storm, Signature och Salming

Sweetheart och Snö Of Sweden

Fulaste Finaste

För många år sedan tyckte jag sphynxkatterna var fula och ganska onödiga. Nakna, tjocka, udda, annorlunda, konstiga och fula.

Jag studerade dem än mer, och upptäckte att de var trubbiga,rynkiga, gumminakna, fula-fulsöta och alldeles....
Uuuunderbara..!!

Idag vet jag att de är sociala, sällskapliga, orädda, fantastiska och omöjliga att leva utan. Alla borde ha en apa-hund-katt-människounge = SPHYNX :-)

Vi kunde förstås inte hålla oss, och den första gummiälsklingen, åtföljdes av fler. Och VIPS. Fick de ungar.

Nedan är vår W-kull.

Jean Dark William Baldwin

Jean Dark Woody Allen

Jean Dark Wentworth Miller

Jean Dark William Shakespeare

Jean Dark Whoopi Goldberg

Jean Dark Whitney Houston

Jean Dark Winona Ryder

Tusen TACK Felicia W Lemmeke, för toppenfina bilder! 

Akuthem till kattjejer!

Vi har två kattjejer som söker nytt hem:


Socker, vit siamestjej från Ryssland. Hon är världens gullis, snäll, pratar gärna om man säger något till henne, och älskar att vara med. Hon gillar att följa "sin" människa, och tycker det är skoj att bära strumpor, leka och busa på eftermiddagarna. Kvällen ägnar hon gärna åt mys och kel i soffan med oss tvåbenta.

Socker gillar andra katter, men blir lätt en hackkyckling, varför vi vill att hon får bo som ensamkatt, hos någon med tid för en snövit Sockertopp.

Sedan har vi Lady, en brunmaskad siamesdam med bestämda åsikter och ett hjärta av Guld. Hon tycker hundar är helt okey, men helst inte för många som fladdrar runt:-)
Lady är alltid snäll och vänlig, och hon älskar att ligga bredvid den hon tycker om. Hon är helt enkelt en perfekt soffa/säng/datakompis.

Lady har haft två kullar, och är en perfekt mamma. Snäll, gullig och tålmodig. Så är hon även mot andra än bara sina egna ungar. Nu skall vår siamesdam dock gå i pension, vad gäller mammadelen.

Är Du intresserad av en härlig, vacker, söt, social, nyfiken och orädd kattkompis? Det viktiga här är inte ekonomin, utan att våra tjejer får bra, och varaktiga hem.

Maila gärna om Du vill veta mer om våra katter
kennel@jeandark.com

Den ormbitna

Många frågar hur det går med ”den ormbitna hunden”
Och faktiskt går det riktigt bra. Hon är sitt gamla jag, tigger klapp och kram, Tigger mat och godis. Tigger promenad och lek.
Hon måste ta det lite lugnare än vanligt ett tag, men vi har fått tillbaka vår Jenna Sammetsöga.

Och jag är jätteglad!

Tromb nummer TVÅ

Hon har anlänt!
Lilla fröken Argentina nummer två är på plats i Sverige, och under eftermiddagen landade bruna Verna i Vita Huset.
Nästan lika hejsansvejsan, som sin landsfrände skakade hon på sig, och klev ut på fundersamma ben framför vårt hus. Hon såg fundersam ut, men trots den låååååånga
resan från Argentina, mellanlandning i Spanien, stop i Norge och lång dags bilkörning till Stockholm, kunde vi en kvart senare se vårt nyförvärv fara fram över gräsmattan som en Tromb Light!

Vi introducerade henne för Tania, och förstås hittade de två varandra bums. 15 minuter efter ”landsstigningen” på Vita Huset fångades vår lilla nya tjej, med den två månader äldre Tania.

Verna de Akido San
e Multi CH Alex de Akido San
u. Brianna de Akido San

Och lite vild...

Tjohooooo! Du får aldrig min ölburk!

Tromb ett och Tromb två

Så detta är Sverige? :-)

Den Argentinske Trombens Lovsång

Jag har skrivit en del om min lilla bruna buse från landet långt bort. Mest om hennes alla upptåg. Nästan så mycket att jag tydligen avskräckt en del från att skaffa dobermann. Och det har aldrig varit min mening. ALLA borde ha en härlig dobermann. :-)

Husse kallar henne ”Pinken”. För hon kissar en del. Faktiskt ganska mycket. Ena dottern kallar henne ”Jag vill inte sova”. För hon sover inte så mycket alls.
Andra dottern kallar henne tjyvungen. För hon tar en hel del saker, som inte tillhör henne alls….
Tredje dottern kallar henne JÄTTEjobbig. Ord är överflödiga…

Jag kallar henne ”Den Argentinske Tromben”, för hon har vänt upp och ned på vårt hus och familj. Och lite till…

Vi skulle kunna kalla henne :
Lilla vackra brun
Sötaste valpen i Universum
Jag är alltid glad
Jag tar allt jag hittar som går in i min mun
Jag vill alltid vara med dig
Jag vill alltid hitta på något
Jag springer efter allt som rör sig
Jag är aldrig rädd
Jag är Nicke Nyfiken. Fast en tjej
Jag kan bli arg
Jag tycker livet är det bästa som finns
Jag vill JÄTTEgärna jobba bruks/lydnad/agility/bitarbete
Jag är alltid hungrig
Jag förstår inte detta med ditt och mitt..?
Jag älskar ALLA er människor
Jag älskar ALLT!

Att leva med vår bruna Tromb är intensivt, spännande och ibland tröttsamt. Det kostar en del - jag menar, det var ju inte precis gratis att få hem henne ända från Argentina…. Det var inte heller precis gratis när hon åt upp husses glasögon. FYRA gånger!
(Husse vet inget, han tror de är borta, och jag hoppas inte han läser bloggen) Det var inte heller billigt när hon satte tänderna i min favorithibiscus, en grön planta som levt med oss i många år. Han är numera begravd och hibiscusdöd…
Jag grinade illa när hon slaktade min hörsnäcka till mobilen, trasade sönder katternas favoritleksaker, och trampade ned våra tulpaner utanför huset.

Men. Att leva med vår bruna Tania är också fantastiskt. Levande och fullt av skratt.
Vi mår bra när hon kommer och säger god morgon, faktiskt gör hon det försiktigt, och lika glad måndag till söndag.
Jag älskar att se henne explodera över stock och sten, hur hon manövrerar sin smidiga kropp med styrka, elegans och skicklighet.
Alla som träffar henne njuter av vår glada valp. Hon hälsar på allt och alla. Skrattet hänger i hennes ena mungipa, och hon älskar kontakt med stora och små.

Varje dag är det någon i familjen som vill träna med henne. Barnen kör ”Sitt”, Vacker tass, Ligg död, Håll fast och Ligg.

Husse stoppar saker i Lilla frökens Bruns mun (tidningen, en toarulle, plastglas eller bestick) ”Gå till matte” och han ler nöjt när den positiva Tromben överlämnar ”från husse till matte”.

Själv är jag överlycklig över min glada hunds arbetsvilja. Hennes intresse för samarbete, spår och sök gör henne otroligt rolig att jobba med.
Hon tröttnar aldrig, och vill inget hellre än att leta efter spår, söka efter föremål eller jobba vid min sida.

Tania är aldrig rädd för saker. Hon tycker allt är skoj. Åka bil. Jobba i skogen. Gå till stallet. Städa huset. Plocka ogräs. Besöka kompisar. Leka med bästa kompisen Rulle. Hälsa på främmande.
Följa med till Arlanda, åka kommunalt, balansera på en trottoarkant med yngsta dottern eller bara mysa i en säng.

Vår bruna Tromb älskar alla i familjen, och gäster är ett välkommet inslag i hennes fartfyllda värld. Mindre barn betraktar hon nyfiket, och vill gärna komma i närkontakt, lukta/nosa/leka/bli klappad.

Kort sagt. Vår Argentinska Tromb är FANTASTISK! Precis som en dobermann skall vara (nåja, ibland är hon mycketmycketmycket…..) men det är underbart att dela vardag med en livlig, framåt, orädd och social hund av världens bästa ras!

Vi är så glada över vår busunge:-)

GLAD MIDSOMMAR!

Med HOPP om sol, en härlig kväll och många skratt

önskar vi på Jean Dark Er Alla 

Glad Midsommar 2012!