We Proudly Present:

TANIA DE AKIDO SAN 

Tania

Amely De Akido San

Trotyl De Black Shadow

T-Litter
Akido San 

AM CH Trotyl De Black Shadow	CH Inaqui De Black Shadow	AM ARG INT Nello´s Lex Luthor
		AR AM Cindy DE Black Shadow
	ARG CH Jessy de Vulcano	Marienburg Argus Wind Magic
		Cora Mia De Vulcano
Amely De Akido San	Multi CH Alex De Akido San	ARG CH Aeolus Arabian Knight
		Multi CH Luna de Akido San
	Brianna De Akido San	CH Cambrias Captivating Heart
		Lupe Del Carmel

Min finaste födelsedagspresent

Min finaste födelsedagspresent

Min finaste födelsedagspresent har jag väntat på länge.
Min finaste födelsedagspresent har jag planerat sedan många, många, många (JÄTTEmånga) år tillbaka. 10 år, om jag nu skall vara precis.

Min finaste födelsedagspresent har jag velat hit och dit över. ”Ska ska inte, ska, ska inte. Ska ska inte”

Ska.

Igår kom hon. Min finaste födelsedagspresent.
Liten, orolig och fundersam över var hon hamnat, fanns hon på Arlanda i en gråbeige låda med mitt namn på. Slarvigt uppställd på sniskan stod Vari kennel buren på rullvagnen, och inuti balanserade lillan med fundersam blick.
Hon var efterlängtad, hon var annorlunda, hon var dyr, hon var söt men mest av allt - hon var alldeles bara min!

Ända borta från landet Argentina kom hon, från värmen, ljudet, luften och allt så annorlunda från här hos oss.
Hennes stamtavla är annorlunda. Jag som kan varendaste hund, resultat och släkting i de flesta europeiska länder läser min nya hunds papper som rena grekiskan. Knappast ingen hund känner jag igen. (i alla fall inte utan efterforskning) Inga resultat poppar upp i mitt huvud, och ingen privat databank visar sig när jag letar bland hundnamnen.

Tania, som vårt nyförvärv döpts till av sin uppfödare -och som hon inte skall heta här- kommer från en helt fantastisk kull.
Att välja valp var ett delikat problem, alla de sju syskonen var som sprungna ur samma petnoga skaparhand - supersnygga! Jag som inte skulle ha flera bruna valpar föll som vanligt för den bästa valpen, för det fanns en som var lite bättre än de andra - och hon var förstås brun.

Nåja, jag har alltid tyckt att devisen ”En bra hund har ingen färg” stämmer mitt i prick, och med det bästa för ögonen blev det en brun valp till oss. Igen:-)

Vår valp är vacker, välsvarvad och mest framåt i kullen, enligt uppfödaren. Hon leder valpgänget, hittar på bus, stjäl, stökar ned och är framåt, nyfiken och påhittig som en ekorre. Eller vad jag nu skall hitta för liknelse till henne.
Vår så vanliga lugna (jag vet, överdrift) tillvaro på Vita Huset är nog ett minne blott.

Lilla fröken Argentina släpptes försiktigt ut ur sin bur, och stod på vingliga Bambi-Ben inne i ankomsthallen på terminal fem på Arlanda. Mitt i myllret stod hon, och verkade fundera på orden som kom ur min mun. För inte lät de som något hon alls hört förut. Jag som bara kan säga enstaka fraser på spanska började med ett käckt ”Hola” och sedan blev det rakt på sak - svenska:-)

Vi klappade om den lilla nykomlingen, och kände oss alla nervösa över hur hon egentligen tänkte reagera.
Det visste hon nog inte själv heller, och efter tre dygn på resande fot var hon nog mest lättat över att få slippa vara instängd.

Jag som tagit hem otaliga djur under åren hade förberett mig mycket på att vi alla skulle ta hand om en ledsen, orolig och ovetande liten skrutt. En som inte kan något, kanske skulle vara skräckslagen, orolig och krypa fram. Jag vet inte vad jag försökte förbereda oss på, för efter flera importer har jag lärt mig att man egentligen inte an förbereda sig helt.
Utomlands har man hund på ett annat vis än oss i Skandinavien, och dessutom är ingen vovve den andra lik. Det är också olika hur en hund reagerar på flytt, bur, transport, flyga, människor, ljud och allt nytt.

Vår lilla bruna fröken stod ett tag på sina långa ben, och nosade på oss alla. Hon funderade med allvarsam min, mönstrade mig med sina pepparkaksbruna, och riktigt kloka fyra månaders ögon, och sedan var hon klar!
Hon hoppade upp och gav mig en puss, hälsade vidare glatt på alla som ville. Fick en smörgås av ena dottern och blev alldeles vild! Huuuungrig som bara den!!! Den lilla svansen viftade fortare än fortast och hon tiggde till sig mera mat ändå. Juicepaketet fick hon att leka med, och sedan var hon bara lycklig.
Lekte, studsade, busade och nosade. Allt, allt ville hon undersöka, och vi tog oss långsamt ut från terminalen och styrde kosan mot bilen.

Vår lilla nykomling hoppade glatt med på ostadiga långa bruna kalvben, och låg fint på golvet med ett tugg under sista färden i bilen hem.

Och så fick Vita Huset och alla inneboende sig en inspektion som de nog sent skall glömma!

Efter att ha hoppat, studsat, busat och sprungit i timmar, fick lillan mat och somnade djupt i sin nya korg.
Och där låg hon fint, och gjorde mig glad och upprymd varje gång jag vilade ögonen på vårt lilla Argentinska nyförvärv:-)

Föremålsintresset var det inget fel på!
Och juicepaket är skojjsiga:-))

Lägg till bildtext

Idag fyller jag år

Det gör jag alltid under påsken. Det är gult, påskigt, semestrigt och vårigt. Dessutom jobbar vi som mest under den här perioden. Påsklov betyder fullt ös på Vita Husets hundpensionat. 

Massor med hundar, massor med kunder och massor att göra. 

Idag har jag dock varit ledig, myst med nära och kära, gått en låååååååååååååångis med alla fyrbenta, faktiskt så lång att vi började fundera över om Chinas små valpar trodde deras mamma övergivit dem, och låg hungrande och kalla där hemma. Det gjorde de förstås inte:-) Trötta, yrvakna och härligt valpknubbiga, kastade de sig över sin mammas välfyllda mjölkbar när vi återvände, och medan vi själva fick en efterlängtad lunch, kunde vi höra trillingarnas nöjda smaskande från sovrummet lite längre bort. 

Utan att bli allt för privat vill jag berätta att jag fick en massa presenter, härliga, efterlängtade, fina, roliga, rosa, och inte minst personliga gåvor. 

Två av dem är speciella, och den ena fick jag av vår äldsta dotter, Linn. Hon har ritat, målat och gjort en liten film av två speciella hundar, Lara och Elton. Tillsammans strosade dessa underbara hundar en sommardag i vår trädgård, och blev förevigade av Linns kamera. Nu har hon fångat dem lite sådär, alldeles extra. Vackert, inspirerande, imponerande och med musik som jag tycker mycket om. 

Tusen TACK Linn! 

Jag blev så glad att inte ens jag, som oftast har mål i mun, vet vad jag skall säga<3 

Fy och usch

Det känns otroligt spännande att veta att dagen D närmar sig. Snart, snart skall vår lilla bruna dobermannfröken sätta sina tassar på svensk mark, och flytta in till alla oss i Vita Huset.

Hon bor så långt bort, den lilla skruttan. Hon bor i värme, ljus, lukter och händelser. En helt annan värld. Helt andra människor, helt andra vardagliga ting.

Idag -för henne, inatt för oss, nu, börjar hennes resa mot oss.

Usch och fy, det känns nervöst och ganska så hemskt att en sådan liten själ skall åka så långt, nästan ensam.

Jag kom just på

Ja, jag kom just på att vi har väldigt dåligt med bilder på vår blivande mamma Korad Jean Dark Kia Ora.

Faktiskt har vi nästan inga alls, och det var ju lite knasigt. Vi har stora förhoppningar på de kommande små, och hoppas de blir lika sina fantastiska halvsyskon i R-kullen.

Mamma Kia har fullt upp som vanligt, och i skrivandes stund är det inte babytankarna som upptar vår bruna Pärlas tid.

Som vanligt går Kia in med liv och lust för arbete, hon är en underbar, glad och framåt tjej. Fotodag är inbokad, och vi hoppas kunna återkomma med fina bilder, innan den bruna magen blivit för stor.

Tack Ammi som stått för fotograferingen:-)

Glad Påsk!

Glad Påsk önskar hela Vita Huset! 

Sex månader

Tiden går så fort.
Knappt hinner jag blinka, så har det hänt saker. Knappt hinner jag fundera över morgondagen, så är dagen idag slut och gårdagen förbi.
Medan tiden rusar lever vi alla för fullt, och själv försöker jag hinna njuta.:-)

Jag tycker att vintern nyss var här. Och medan jag funderar kommer sommaren - den knackar redan på dörren.

Alldeles nyss var vår Q-kull i valplådan, och gav oss alla arbete. Faktiskt engagerade den lilla trion oss alla i Vita Huset, inte mins sin fostermamma Ivy och jag minns det hela som om det vore igår.

Det känns som om det var alldeles nyss tjejerna föddes, alldeles nyss det höll på att gå riktigt illa, och alldeles nyss lillaSTORA Ivy tog sig an de små och gjorde dem till sina.
Det var inte alldeles nyss, det vet jag med säkerhet - för idag fotograferade vi en av Ellas små fina döttrar. Fin, det är hon fortfarande, men knappast liten. 30 kilo G.L.A.D valp/junior sprallade runt i vår trädgård, och visade oss alla långsamma hur snabbt man egentligen bör njuta av livet.
FULL FART MED ETT LEENDE I ANSIKTET!!

Jean Dark Queen of Hearts är lika glad idag som när hon var åtta veckor gammal. Det skiljer sex månader i tid sedan jag såg henne sist, och det är otroligt fantastiskt hur tiden förändrar allt.
Sist jag såg henne var hon åtta veckor, knubbig, rultig och vägde kanske sex-sju kilo. Det var höst, och hon utvecklades för fullt.

Nu är det vår, lilla fröken har lagt på sig ytterligare ca 23 kilo och fått lite mer livserfarenhet. Hon var dock lika glad som förut, trygg, nyfiken och sprallig som en påse loppor! Vi hann fånga henne några sekunder och knäppa bilder innan hon fladdrade vidare och upptäckte världen. :-)

Inne på sin andra månad i livet. Nu är det höst 2011

Det har gått sex månader sedan vi fotade Queen of Hearts senast.
Nu är hon åtta månader. Och det är vår 2012. 

Läs mer om vår tjejtrio här
http://www.kenneljeandark.blogspot.se/2011/07/plotsligt-ar-de-har.html
http://www.kenneljeandark.blogspot.se/2011/07/hjalten-i-vita-huset.html
http://www.kenneljeandark.blogspot.se/2011/07/bra-rapport.html
http://www.kenneljeandark.blogspot.se/2011/08/q-flickorna.html
http://www.kenneljeandark.blogspot.se/2011/08/q-namn.html
http://www.kenneljeandark.blogspot.se/2011/08/storre-mamma.html
http://www.kenneljeandark.blogspot.se/2011/08/langpromenad-pa-tomten.html

Flyttfågel i april

Vi har tyvärr ingen nytagen bild på vår Flyttfågel,
så därför presenterar vi henne  med en gammal bild från i somras, tagen här hos oss på Jean Dark 

Vi har en pigg, framåt, busig, levnadsglad och sprallig ung dobermanntjej som letar nytt hem.

På grund av ändrade familjeförhållanden måste lilla fröken brun flytta, det är alltså inga fel på henne, hon är ingen problemhund, om man nu inte tycker en liten äldre valp/yngre junior baby som är JÄTTE av allt är jobbig.

För är man en dobbisfröken på åtta månader är man JÄTTE av allt.
Jätteglad.
Jättebusig.
Jättenyfiken.
Jättesprallig.
JätteJOBBIG (ibland)
Jättekärleksfull.
Jättehatarattvaraensam.
Jätteouppfostrad.
Jättelättformad.
Jätteball.
Och Jätteliten.

Det är svårt att flytta. Att få en ny familj. Läskigt och nytt. Men lättare än när man är helt vuxen också.

Lilla fröken glad har en fin stamtavla och finfina föräldrar. Hon ser lovande ut och har ett trevligt, glatt och vänligt sätt.

Vi önskar att Du som är intresserad vill lite ”mer” med ditt hunderi, och det är förstås ett stort plus om du är tävlingsintresserad och har dobermannvana.
Mest av allt måste du kunna älska vår lilla Flyttfågel.

Är Du intresserad - maila mig gärna kennel@jeandark.com