Klappat och klart

Just hemkommen.
I öronen hör jag vattnets mjuka vågor, känner den solvarma lukten hänga runt och kvar i näsan, och blundar jag  tror kroppen att den kan öppna ögonen och vara tvungen att kisa på grund av den starka solen.

Så är det ju inte. Vi har nyss kommit hem, fått ett stressanfall på flyget (var det verkligen så länge sedan jag hade småbarn, och varför placeras man med arga och trötta minimänniskor framför, bakom sig samt bredvid på flyget??) frusit oss blå i väntan på bussen till bilparkeringen och försökt gnugga ögonen i tron att det grå, mörka är något som fastnat på linsen.
Det var det inte. Bara november som härjar.

Efter nattens korta sömn, fick vi en lång glädjeträff med våra fyrbenta, och så körde vardagen på igen.

Idag har vi träffat Kaidie med en av mina absoluta favoriter i dobermannvärlden - den blivande pappan till vår R-Kull som förhoppningsvis föds i början av nästa år.

Brunbränd, huttrande och ovan vid bitande kyla har vi haft en lyckat träff idag, vår bruna tik tyckte att den ståtlige och vinstrika kavaljeren dög alldeles utmärkt, och nu kan vi bara hålla TUMMAR och TÅR!!
Fortsättning följer ... :-)

Semester och hem och hund

Så var det dags för den välbehövliga semestern. Med ett hundpensionat som liv och arbete är det svårt att vara ledig när alla andra är lediga.

När nära och kära har lata, fria dagar och vill umgås, fika, grilla och bara hälsa på - ja, då arbetar vi som allra mest i Vita Huset. Dagarna går i ett, flyter ihop med morgondagen, hundar kommer och går, och all energi går åt till att hålla familj och jobb flytande.

För att överleva har vi hittat en härlig, avslappnande rutin. När det värsta höstmörkret sänker sig över oss, och kryper runt hus och hem, och faktiskt ända in i själen, packar vi vårt pick och pack, placerar ut fyrbenta till goda vänner (TACKTACKTACK!!) och reser till Egyptens sol.
Rödbrända, fulla av upplevelser och minnen återvänder vi hem, och kan nästan klara oss till våren på den energi vi fått i faraonernas land.

Ridning vid och i Röda havet på tvättäkta arabhästar,
ÄR en upplevelse......!!

 
När man har ett rikt och hektiskt liv avstannar inget för att vi bokat semester. Och tre dagar innan avresa kungjorde matte Jill, att Smilla löper.
Smilla löper!
Vi skall vara borta i sju dagar. Det betyder att vi kommer hem på löptikens tionde löpdag.

Man kan aldrig sia om en exakt höglöpsdag för en tik, men fakta är att kennelns dobermanntikar ofta höglöper från just 10-11 dagen. Och vi kommer hem just på Smillas 10:e sista dag. Suck. Alltid skall det vara besvärligt.

Besvärligt också att jag aldrig kan bestämma mig.
Tre hanar finns i mina tankar, och jag har av lathet och velighet skjutit upp tankarna om beslutet på vem den utvalde skall bli.
Och nu sitter jag här, på väg till solen, och måste lösa problemet, ett delikat sådant, men ändå, som min ena dotter skulle säga.

Framme på hotellet har jag bestämt mig. Nära fem timmars grubblande i en trång metallmaskin i luften med kväljande luft, skrikiga ungar överallt och semesterpimplande whiskeyälskare stängde jag in mig med mig själv, och kom fram till ett bra beslut. Hoppas jag:-)

På plats på hotellet kopplade jag upp mig, kontaktade hanens ägare, och dagen efter fick jag svar.
Givetvis fick vi para. Hurra! Kanske dobermannvalpar i januari 2012!!

Full fart på placeringarna

Ja, det har det varit medan vi latat oss i solen. Resultatlistan har fyllts på, och den har varit positiv att ta del av. :-)

Först ut var megabetitlade Jean Dark Enchilada.
Hon och matte Kaja åkte till Danmark och tävlade. Duon slutade som trea bästa tik, fick cacib och en hett, efterlängtad Internationell titel på köpet!!

Samma dag ställer Jill på katteriet La Bell ut sin finaste Baloo. Han heter egentligen Jean Dark Hjärter Kung, och är en brunmaskad siames hane.
EX 1 och NOM roffar de åt sig, och jag hoppar av glädje över våra fina djur, duktiga valp och kattköpare och inte minst av de fina resultaten.

På vår andra semesterdag får vi rapport från Stockholm - chokladmaskade Jean Dark Filurkatten tog revansch över den vinstrike kusinen Hjärter Kung, och kniper EX1 och NOM idag.
!! Vad kul!
I Danmark slutar fina bruna Jean Dark King Liqueur på andra plats, och blir således VICE DANSK VINNARE.
Ja, så heter det förstås inte, och vän av ordning och en och annan antagonist rynkar irriterat på ögonbrynen när de hör talas om dessa egenpåhittade titlar.
Men matte Elaine är ganska glad i sitt sms, och jag tycker det är ganska kul att ha en så fin hane placerad som andra bästa hane på Dansk Vinnare i Herning.

TACK Anne, Elaine, Jill och Kaja - jag är urstolt över alla fina resultat!

Tankeverkstaden Tar Time Out

Ja, Tankeverkstaden vilar ett tag. Inte så länge, för då sprudlar alla mina funderingar över och vill ut. Men kanske lagom tills de nya tagit fart och form och kan sättas på pränt på papper.

Jag insuper sol, kraft och ny energi till kommande tankar på bloggen, och krafter att ta hand om våra kommande små, samt inte minst alla våra egna fyrbenta:-)

DOBERMANNVALPAR

Idag hjärtscannades vår fina tik - UA.

Detta betyder att vi planerar valpar, parning bör ske inom 14 dagar, om nu allt går som vi planerat. Fortsättning följer.....:-)

Ooops, I did it again!

För en tid sedan blev jag bjuden på lunch hos en gammal valpköpare, och god vän, Maria, på Wilhug´s katteri.
Hon hade en kull kattungar jag gärna ville se, och Maria ville ha tankar från en annan uppfödare kring sina små lovande parvelutter.

Sagt och gjort, jag troppade upp, fick supergod lunch, och blev överöst med pussar och glada hundflin från Yang och Kia - Jean Dark Yang och dottern Jean Dark Kia Ora., som också bor hos Maria med familj.
Samtalet kring maten kretsade givetvis kring ämnet kattkattkatt, och tiden bara flög iväg.

Efter god mat och fika hamnade så uppe hos de små.
Jag var mycket nyfiken, då kvartetten kattungar var barnbarn till vår egna Jean Dark Petronella,  och på så vi små ättlingar till vår från allra första början siames.

Babysarna var fantastisk lovande - det är inte ofta man ser kattungar av så hög kvalité, och jag gjorde både vågen och stora ögon. Den ena var bättre än den andra, och faktisk var de så jämna att det var svårt att sia om vem som eventuellt skulle kunna bli bäst.

Favoriten hittade dock snabbt till min famn - och jag sade bestämt till Maria ”Behåll den här, det blir -ÄR- en stjärna!
Jag märkte på tystnaden att den lilla honan inte skulle stanna (???) och tillade snabbt ”Om du inte tänker ha kvar henne, köpr jag henne”
Att vi inte har råd med ny kisse, och föralldel knappast plats heller, tänkte jag inte ens på.
Orden bara kom.

Vi njöt vidare av de små, och efter en tid åkte var och en hem till sitt.

Några dagar senare kom sms:et - Hon är er, vad skall hon heta?
Och så blev vi med en katt till….. -)

Wilhug´s Felicia Fantacy flyttar in i början av december, och vi är superglada över vår lilla docka!
Hon har den för oss åtråvärda färgen chokladbrun, även kallad havanna, och en exteriör utöver det vanliga.
Dessutom heter pappa IC Koosje V Tutte´s Tiger Feet, och är en välkänd profil vad gäller att lämna fantastiska barn efter sig.

På mammasidan är lilla Felicia undan Wilhug´s Caravelle, som i sin tur är en dotter till Jean Dark Petronella. Jätteroligt! :-)

Tusen TACK Maria för förtroendet - vi är alla JÄTTEglada!! (Hm, kanske inte husse….)

Lilla söta Felicia

Felicia igen

Felicia med syskon, alla med Wilhug´s prefix :-)

Bella the rabbit

Bella

Många har frågat om vår lilla söta fröken kanin. Jag kan då meddela att hon per dags datum inte blivit hundmat, eller skramlar i grannskapets rävmage. Hon har inte rymt, eller tagit bussen hem till kaningården Tyresö igen.

Bella som vår lilla trubbiga kanintjej heter, bor fortfarande ute i sitt kaninhus, som vi ställt inne i valphägnet. Varje dag springer hon lös i hagen, gnager obekymrat på gräs, pinnar, löv och annat smått och gott medan hon betraktas av våra hundar, och mest av lilla Hallonbåten, som fortfarande inte gett upp drömmen om kaninragu.

Så här såg det ut i somras, strax efter att vi blivit med kanin.
Vi tänkte att Hallon fick hållas, så kanske hon skulle tröttna snabbare...

Hallonbåten fortsatte att stirra och
fundera på hur hon skulle  få fatt i Bella. 

Hallons stora dröm är att få jaga kanin på nära håll, och även om grinden in till det åtråvärda bytet alltid är stängd, springer hon ihärdigt och envist utanför, samtidigt som hon avger gjädjeskall varje gång den utvalde pälstussen rör på sig. Bella själv verkar inte bekymra sig nämnvärt om vår hungriga dvärgpinscher - hon skuttar glatt omkring, och ibland kommer hon fram till stängslet och hälsar. Hallon får då nästan en hjärtattack av glädje och darrar som ett asplöv av upphetsningen. Trots sin ihärdighet har hon dock aldrig fått smaka på kaninen, och hon tycks efter flera månader av jagande ändå inte vilja ge upp.

Och så här ser det ut i oktober månad....

Lilla Hallonbåten verkar leva efter devisen "Trägen vinner" 

Hela dagarna är hon upptagen

Med att stirra på kaninen.
Och aldrig (peppar, peppar) får hon fatt i den.... 

Bella själv har växt massor sedan vi hämtade hem henne den där sommardagen från sin uppfödare.
Den truliga lilla runda kaninungen är borta nu, och vi har istället en mer vuxen och kraftigare, modell större, kanin.
I mina helt subjektiva ögon ser hon jättefin ut, och när barnen pratar om kaninuppfödning funderar jag ju med positiva tankar. Kaninungar verkar väl gulligt? Jag tror att jag måste damma av mina kunskaper om parning/dräktighet/utställning osv vad gäller dvärgvädurar, och fundera över var vi kan hitta en lämplig kavaljer:-)

Och kanske kan jag dra på smilbanden när små ulltussar skuttar runt på tomten till våren, och följa mina döttrars arbete i uppfödarens tecken. Spännande:-)

J-Äntligen

Så kom de då, Yan Lins små vita sexlingar.
Alldeles nyfödda, små, söta och mycket omhuldade av sin stolta mamma ligger de tätt, tätt ihop, och är sådär speciella, som bara helt nya små världsmedborgare kan vara.

Får man ynnesten att vistas intill nyfödda, oavsett ras eller art, har man oftast turen att få vara med om magiska ögonblick.
Nyss till jorden anlända har sin alldeles speciella andhämtning. Snabb, tyst och flyende som en sommarsmekning på ens kind.
Man hör den bara om man lyssnar riktigt noga.

Helt nyfödda ser oftast allvarliga ut, samtidigt som det fladdrar lätt innanför deras stängda ögonlock. Vad tänker de? Vad drömmer de?
Dessa sällsamma små varelser.
De rycker lite, viftar till med ett litet, litet (hur kan man vara så fulländad, och samtidigt så liten) ben, trular med en välformad mun och piper med en ny, oanvänd röst efter sin mamma.

Mamman finns där med en gång, makar sig närmare sin lilla avkomma, och i den mjuka tystnaden får man uppleva den där magiska känslan av att bara finnas till.

Häromdagen kom våra sex små barn efter Sigge och YanYan till världen. De ligger i skrivandes stund i en omhuldande, varm och stor babyhög inne i sitt bo med mammakatt.
Den nöjda, stolta och lite trötta nyblivna mamma Yan Yan spinner oupphörligen, ett tryggt, ihållande ljud som bara bryts när hon sover.
Och sover gör hon nästan inte, hela tiden tittar hon ömt på sin hög med ungar, rättar till en fulländad mini tass, tvättar en mjölkstinn mage och hjälper en liten vilse unge från ena hörnet tillbaka till värmen. Hon blinkar ovant mot ljuset när vi tittar in i boet, funderar lite och slutar spinna om vi pratar för högt. Nyblivna mammor vill ha lugn och ro. Det minns jag själv, som vore det igår.
Vi lyfter på alla små barnrumor och kollar kön... Hm, en hane, en hane, en hane... en hona, en hane och til sist en liten hona till.
Sista babyn blir förevigad, och så är mammakatt trött på oss tvåbenta och vårt intrång i hennes babylycka. Hon tittar tacksamt på när vi bäddar tillbaka henne och de små i boet.

Så fort locket är på hörs det igen. Prrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr.......................... Det mjuka ljudet av en stolt, trött nybliven och lycklig mammakatt.

Ingen kan vara stoltare än en nybliven katt med babysar<3

Trött mamma med sexlingar

Mätta efter ett mjölmål

En liten tjej

En av småkillarna

Ps, Vi vill gärna ha hjälp med Walt Disney namn på J, kan du några, skriv helst en rad här i bloggen. TACK:-)