Smutsgris a´la dobermann

Apropå det tidigare inlägget om lera, smuts och gegga.

Vi har återigen gått en härlig, lång och njutningsfull promenad i den gryende vårsolen. Jenna och Juni ägnade sig som vanligt åt sin favoritsyssla - sorkjakt.
Sorkarna bor som bekant i underjorden, och för att få fatt i dem (vilket mina knasänglar aldrig lyckas med) måste man stoppa ner nosen i alla hålor man kan hitta. Hittas de inte gräver man fram dem.

Och när man grävt och nosat, nosat och grävt, ser man ut som Jenna Sammetsöga. Alias lerklumpen.

Så här vacker vill Jenna vara,
om hon får bestämma själv. :-)

Strax innan hemgång.
Där väntade förövrigt rotborsten.....

Grabbarna Grus

Jean Dark
Filurkatten, Figaro, Fat Cat och Flin 8 v. 

Idag har vårt fyrklöver varit hos veterinären för första gången i sina unga liv. Och de var föga imponerade.... Efter att ha blivit instoppade i en tråkig plasttransport, fått åka bil och så bli stuckna i nackskinnet var alla småpojkarna glada över att få komma hem till mamma Yanyan igen.

Jag får alltid dåligt samvete av att åka med dem, skrämma dem och utsätta dem för ont, och som plåster på såren fick de små nykokt torsk vid hemkomsten.
Denna delikatess togs emot under vilt slagsmål, så såååååå dåligt mådde fyrlingarna nog inte iallafall. Och med magarna fulla med fisk, lite ömma i skinnet och trötta i huvudet, somnade de gott i mamma katts trygga famn.

Vi har fortfarande en osåld kisse i kullen, hör gärna av dig om du är intresserad.

Tröst

Juni och Jenna på Gotland
Världens bästaste Ö

Idag tröstar jag mig själv med tanken på att SOMMAREN KOMMER. Ute har snön tinat bort, den ligger envist kvar på få ställen, men har mestadels bytts ut mot den envisa leran. Gegga, slask, upptinat snusk, blöt sand, smuts och regn gör mig nästan gaaaaalen!

Med ett helt hundpang att hålla rent, och en ansenlig mängd egna hundar är tiden jag badar mina fyrbenta varje dag, alldeles för lång. Enligt mig själv.
Jag vill ha rent, lukta gott och fint. Inte alls dammiga hundar, med lera på näsan, prickiga ryggar av smuts, sand i bilen, intorkad gegga på hundfiltarna och en tom plånbok pga alla inköp av tvättmedel.

Av erfarenhet VET jag förstås att sommaren kommer. Och idag tröstar jag mig med sommarminnen, och tanken på vad som komma skall:-)

En vecka

Idag fyller våra sjulingar en vecka, och de växer så det knakar. Det är sällan helt tyst i boet, alltid är det någon som suckar, piper, knorrar, spinner (ja, trots sin unga ålder spinner de redan. Ett knarrande, knastrande tyst litet gulligt läte) krafsar på sin mammas mage, eller helt sonika skriker rakt ut. Och när det lätet kommer släpper vi alla i familjen det vi har för våra händer för att rädda den lille som håller på att dö. Än har ingen dock dött, och det ser inte ut till att hända heller, men de små kattungarna verkar i alla fall vara helt övertygade om att sista stunden är kommen….. Detta händer ett par gånger varje dag, eller natt för den delen. Och då är det jag som flyger upp ur sängen och springer för brinnande livet. 
För att rädda den lille som just blivit av med tutten till ett mer framåt syskon, eller kanske han/hon hamnat på fel ställe i lådan… 


Hursomhelst, alla sju är underbart söta, och vi börjar så smått se skillnad på de sex svarta trollungarna. Namn har de också fått, och vi presenterar samtliga inom kort på kattungesidan. 

Så här stora har vi blivit nu

Mamma Lady äter oavbrutet känns det som,
 nästan ett måste när man skall föda sju hungriga ungar....

En av de fem svarta orientalhanarna

Siameshanen

Kinesvalpar i sommar

Suanho´s Minnehaha
"Minnie"

Minnie med sina förstfödda,
niolingarna i F-kullen, födda 2010

Ja, äntligen löper Minnie!! Flera månader för sent, och vi hade nästan gett upp hoppet om kinesvalpar i sommar, slutat drömma och börjat titta på passande utställningar istället.

Så gick vi promenad med Kanonen och hans familj igår, och den stilige herrn upptäckte hur fantastiskt förälskad han plötsligt var i vår söta Minnie med de långa ögonfransarna. Minnie själv var måttligt road av den klunsige Janne Långbenkillen, hon verkar mest tycka han är stor, bufflig och inte alls snygg någonstans……
Men lite koll hade han, för idag upptäckte vi att vi nog skall planera in resan för parning och kanske kan vi skämma bort oss med att redan börja tänka på namn.
Låtar på L……:-)

Det tar aldrig slut

Nej, nyfikenheten, glädjen och energin jag som uppfödare får av de av mig uppfödda hundarna och kattungarna, tar aldrig slut.

Att få se dem utvecklas, skänka glädje till sina familjer men också ofta bli så nära det mål jag själv försöker nå, är otroligt spännande och häftigt för mig som uppfödare.

Just nu har vi lite tunga dagar här hemma, med sjukdom i familjen. Då är just uppfödningen något som verkligen kan ge kraft, styrka och energi. Alla härliga bilder som trillar in, och inte minst alla underbara valp och kattungeköpare. Livet med hund och katt är otroligt berikande, och jag är väldigt tacksam över alla fina människor jag stöter på i livet som uppfödare.

Jean Dark One Million 9 månader
Den här snyggingen träffade vi för en tid sedan, och han har verkligen utvecklats enormt.
Jag blev så stolt över att se hur fin han var!

Jean Dark One man Show 7 månader på bilden
Vackra huvuden är så knepigt att få till. Scooby har ett fint,
och jag blir lika glad varje gång jag träffar honom:-)

Jean Dark Gossip och Jean Dark Kanon
Livsglädje. Frihet och bus i blick. Mer behöver inte sägas.

Jean Dark Fat Cat tar igen sig.
Ena sekunden vild och vacker far han över golvet.
 I nästa sover han som en människobaby, och hela jag vill bara krama honom:-)

Jean Dark Yan Lin tar igen sig med sitt fyrklöver grabbar.
De är i sin tur femte generationen Jean Dark, och det är skoj att tänka på....

Ivy och Hallon.
Våra numera veteraner som vi tycker så ofantligt mycket om.
De passar fint i prinsesstolen,
där de kan blicka ut över barn och barnbarn som de bla själva varit med och producerat. 

Jean Dark Ophra Winfrey
Från en av våra senaste kullar

Jean Dark Kiss and Tell
En studie i vackra och korrekta rörelse. Jag bara älskar den här bilden.
 Och hunden ännu mer:-)

Välkomna till världen!

Lady har fått kattungar!!
Vår fina, stolta, högröstade, vackra dam som älskar smått, har minsann fått egna barn.
Länge gömda för oss alla, som faktiskt levde i tron att mammakatt var steril, och som gjorde stora ögon då Ladys mage plötsligt växte. Och växte. Och växte.

Då jag haft en del otur genom åren, och liksom inte fått till den där efterlängtade, snygga brunmaskade honan, köpte jag en. Lady kom in i huset, och har varit underbar på alla sätt, ända sedan hennes bruna, runda tassar satte sina fötter i Vita Huset.

Vi tyckte inte om hennes namn, men kunde inte komma på något mer passande, för hon är ju en Lady, ända ut i de långa och eleganta morrhåren.
Men, så Lady hon är, så är hon inte rädd för att ta i, och hon har mer än gärna hjälpt till och varit extramamma till alla våra småkattungar här hemma. Men några egna har hon aldrig fått.
Vi har försökt med än den ena, än den andra och efter flera dejter med olika kavaljerer gav jag upp. Lady kunde inte få bebisar, så enkelt var det.

För några veckor sedan drabbades Lady av magsjuka, och en allvarlig sådan. Vår starka katt tynade nästan bort, och fick vätska varannan timme dygnet runt. Efter en kritisk vecka började hon komma tillbaka, och vi som faktiskt trott vi skulle mista henne kunde pusta ut.
Efter magsjukan avmaskade vi alla katter med ganska starka medel, tanken var ju att katterna kanske drabbats av någon mask eller dylikt. Ingen annan katt drabbades dock, och vi glömde hela saken.
Sedan rullade veckorna på, och vi tänkte inte mera på det hela, förrän vi plötsligt upptäckte att Lady var ganska rund om magen…… Och det kunde inte bara vara kattmat därinne. Glädjen var förstås stor, men också oron för de små därinne, och vi gjorde oss många tankar hur det hela skulle bli, när de haft en mamma som varit så sjuk.

Det visade sig gå alldeles förträffligt, och trots att jag hastigt måste resa bort löste sig allt till det bästa. Men så har jag ju också fantastiska döttrar, som är världens bästa barnmorskor. :-)

Lady började visa tecken på förlossning ett par dagar innan hennes barn faktisk kom, och stackars dotter Felicia fick några vaknätter som heter duga. Hon vakade dock över vår blivande mamma bättre än den bästa hök, och allt som skedde fick jag rapport om per mobiltelefon.
När det så var dags hoppade Linn in, och tog emot de sju små nya världsmedborgarna, som trillade ut i livet som pärlor på ett band.
Förlossningen gick fort, och sex svarta orientaler kom på rad. Den sista, sjunde kattbabyn var vit, dvs en siames, och Linn gjorde stora ögon har hon berättat. Efter att först ha fått bara svarta, kändes det skumt med en vit:.-)

Vi vill ju förstås ha lite honor, speciellt då vi har ytterligare en kull hemma, bestående av fyra små söta och mycket lovande hanar…
När jag kom hem från min resa var bland det första jag gjorde, att vända upp och ned på de små för att kontrollera könen. Det fanns förstås en endaste liten svart tjej, och hon lär bli en tuffing, som skall ta sig fram bland sex brorsor och fyra grabbkusiner……!

Lady och hela hennes förstfödda kull, de sju G-babysarna

Hjärttest igen

Häromdagen kom resultaten på Ellas Holterfest. Det såg fint ut, och det känns förstås jättebra, med tanke på att hon skall paras nu i vår.

Tack Mia och Jörgen som tar så fint hand om Ellabella, och testar varje gång jag ber om det.

Tack också till Ammi och Kina, som testat sina hundar, Kanonen och Funtastic och TACK till alla er kommande valpköpare, som jag vet ligger i startgroparna för de årliga ultraljuden, och några färre Holtertester.

Enda sättet att komma till rätta med den här hemska sjukdomen är att hjälpas åt och inte minst testa hundarna regelbundet. Det kan inte vi uppfödare göra, utan behöver valpköparnas hjälp.

Ella heter Korad Lp SPH I Jean Dark Kiss and Tell :-)