Tre tjejer och en kille - Söker

 

Alicia, här som bebis, nu är hon nio månader

Hos oss har vi alltid haft katter och kattuppfödning. Det har gått ganska bra - och vi har alltid jobbat hårt för att alla som köper katt från oss ska få en sund, frisk och mentalt stabil och social kisse med sig hem. Givetvis vill vi att den är snygg också. 

Nu har jag tagit beslutet att det är dags för en paus i vår kattuppfödning, och tre av våra fertila tjejer, söker nya hem. 

De är födda under sommaren 2021 och 2022. Alla tre kommer från mina linjer som jag jobbat hårt med och jag skulle gärna se att de kommer till snälla och stabila hem där de inte blir instängda bara som avelskatter. 
Två av dem är goda vänner och helst skulle jag se att de fick bo ihop, men till rätt hem kan jag tänka mig dela på dem. 

Det är alltså okej om man som uppfödare (du ska ha ett registrerat katteri, och ha ett intresse av att hjälpa rasen framåt, hälsotesta och ta ansvar, inte bara vilja ha kattungar) är intresserad - men jag vill att man kan erbjuda mer än bara ett liv som avelskatt. Du får gärna ha barn, hundar, ett stort umgänge - eller litet, våra sphynxar gillar allt, hundar, ungar och människor, bara de är älskade om blir kärleksfullt omskötta. 

Ingen av katterna är gratis - och jag vill inte ha ut dem på foder. 
Vill du veta mer, skriv så berättar jag gärna :) 

Och ett ps, vi har också en ung herre på nio månader som vill bo hos sin alldeles egna familj. Han kallas Alex, har ett hjärta av Guld, älskar människor, kramar och närhet. 

Alla katterna kommer vara veterinärbesiktigade, vaccinerade och avmaskade. Deras föräldrar, och släktingar bakåt i linjen är hjärtscannade UA, friska och långlivade vad jag vet. 

Alicia gillar att gömma sig i våra matkassar

Reese älskar att sola! :) 

Alex vill jättegärna hänga med oss utomhus om sommaren, men poserar gärna om man ber snällt :) 

Alex tycker det är galet spännande inuti tvättmaskinen - det gäller att hålla koll när man har hushållsmaskiner och påhittiga nakenfisar 

Lilla Q, som är ett drygt år och kanske inte så liten längre, älskar att sova med hundarna. 

Q som hon heter kort och gott är världens snällaste, tillitsfull, social, kramig och nyfiken. 

Q

Alicia tycker det är så kul att plaska! 

Med sol i minnet -

 

Tania – Pinken, Pinkelank, Pinko, Gullefjun, Älsklingshund, Taniapanja och Lilla Gull.

20111127-20220928 

TACK för 11 fantastiska år, tack för alla skratt, för alla kramar, nätterna under täcket, för all kärlek och för att du alltid fanns där när jag behövde dig.

Bästa lilla stora Pinken, Livet blev så roligt när du kom!
På bruna pigga ben från Argentina sprang du in i våra liv och lärde oss ännu mera om Kärlek! Och om att jaga fåglar fast du inte fick. Om att staket är hinder för mesar, att inkallning är viktigt - ibland -  och att ens familj är det finaste som finns.

Tack för att du alltid älskade alla, vaktade i mörkret, och höll pass med kärlek, klokhet och trygghet i familjen ända till din sista dag.
Vad skulle vi väl gjort utan dig?

TACK Bästa Tania för din alltid varma kropp och hjärta, för havsbad, snöbollskrig, tusentals kilometer i skogen, för din orubbliga vänskap och stora närvaro som vi nu ska leva utan.

Fina, fina hund – TACK för åren som gick alldeles för fort! Skäll, bada, spring, sola, ät gott och njut i Nangijala.

Jag ska alltid minnas Dig med Glädje! ♡

♡

Hej Världen!

 

Jag kallas för Lillan här hemma, fast jag själv tycker jag är jättestor! 
Min kropp är helt perfekt, den är stark och snabb (för jag springer lätt ifrån mina syskon som är ganska långsamma tycker jag) och jag kommer lätt emellan spjälorna till valphagen vi måste vara i ibland säger matte. 

Nåja, de andra kan vara där, jag smiter hellre ut och hälsar på de andra hundarna. Vi har alla möjliga på vårt pensionat, bäst tycker jag polishundarna är, så stor tänker jag med bli! Och så är Celia fin, hon ser nästan ut som jag, fast utan cresten på huvudet som i alla fall håller mig varm. Stackars Cillan som knappt har nåt hår 😁

Matte säger att så många är oroliga för att jag hade tufft att komma igång och leva när jag föddes, och jag gillar tanken att så många tänker på mig - TACK! Det känns bra i känslomagen att ni är med mig så mycket! 💓

Fast härhemma hos oss finns det fler som haft tufft att komma igång att leva, till exempel mattes äldsta unge som tydligen var ett litet ynk och fick ligga på sjukhus läääänge. Hon är galet stor nu och kan nog själv bli mamma snart om hon vill.... Matte själv blev igångsatt och fick andningshjälp och sån där apgar poäng som var superdålig. Om ni inte vet vad apgar är så kan ni ju googla, jag tycker det är lustigt att man sätter siffror på folk när de knappt kommit till världen? 
Min siffra var nog ganska dålig fast om jag skulle få nån nu skulle den vara DUBBELT mot alla andra för jag lever som bara den! 

Min moster Barbie var förresten också en sån där mirakelvalp och ynklig och allt och sen blev hon världens snygging som nästan är som en kändis! Tänk ändå att bli tvåa på Crufts! Jag funderar på om jag också ska testa det? 
Eller så blir jag bara en vanlig hund som en del redan säger att jag är, fast jag egentligen är himla snygg som lillmatte säger? 
Jag får se vad jag bestämmer mig för.... 

Idag ska vi testa att gå ut i snön, mina syskon är nervösa och säger de kommer behöva ha varmt på sig, och fast människorna har fixat extra små kläder till mig tänker jag vägra. 
Jag gillar att vägra saker, bara för att. Jag vill bestämma själv!
Och jag springer dessutom bättre utan! 

Har jag tur är Greysie långasam och då springer jag om henne!! Har ni förresten sett Greysie? Hon är randig och ganska ful tycker jag, benig och värsta minsta huvudet till den där stora kroppen. 
Greysie är född hos veterinären och var bara en enda och hade också sån där apgar fast på minus! Hon kom ut ur magen och började kosta direkt när veterinärerna och alla sköterskorna fick hålla på i evigheter för att få henne att leva och det grejjade de efter ännu mer tid än med mig. Matte säger att hon ALDRIG i livet säljer Grejsan så nu är vi två Miraklar i huset. Eller fler om jag räknar med Mattarna och kanske nån mer vi inte tänker på. 

 Tänk på mig idag också, jag är ju nästan en kändis, och det gillar jag! Ska berätta det för mina syskon så blir det bergis avundsjuka! 

 Kram Världen!

Hela havet stormar

 

 

Jag har så många funderingar, mitt huvud är fullt av frågor, och människor runt mig suckar ofta av allt jag fnular över och de inte kan svara på.
Ibland orkar de inte ens hänga med mig i funderingarna.

·       Kan min hund verkligen känna på sig när jag är ledsen? Hur fungerar det?

·       Hur kommer det sig att flygplan kan flyga? Vän av ordning förklarar – jag fattar inte helt ändå.

·       Varför sjunker inte tunga båtar?

·       Tänk att människor köper hundar för mellan 50 och 100 tusen…..? Och ibland, ganska ofta hundar som har en massa problem, varför gör de det?

Jag bestämde mig för att lägga ut en annons på Blocket på en dyr hund (36 tusen) för att jag var nyfiken på företeelsen att så många människor betalar en massa mycket pengar för en valp. Oftast dessutom en blandrasvalp. Och jag blev mycket förvånad att så många var beredda att betala en -i mina ögon, fantasisumma för en valp.
Hur tänkte de kring det?
Alla jag känner har rashundar och kan berätta hur de här människorna fungerar, utifrån sin egen synvinkel.
Jag vill veta hur de här människorna fungerar utifrån deras synvinkel.

Nåväl, jag sålde valpen sedan för normalt valppris, även om jag hade köpare för 36 tusen, det kändes bäst.

Nu när det pratas extra mycket om hundars varande, blandraser versus rashundar, hälsa, och prissättningar, så funderar jag ännu mer på hur det kommer sig att många av mina kunder på pensionatet fortsätter köpa hundar för 45-70 tusen?

Jag bestämde mig för att testa att göra en annorlunda annons, och se vad som skulle hända?

Om jag sedan säljer min valp för fantasipriset eller inte är egalt, jag är mest intresserad av att blandrasuppfödarna säljer sina hundar så dyrt och vi rashundsuppfödare så billigt. I alla fall med tanke på det enorma arbete vi alla lägger på våra valpar.  

* Vad styr marknaden?
* Vad är seriöst?
* Vad är oseriöst?
* Vem bestämmer vad en vara eller en hund kostar?
* Vem bestämmer vem och vad som är seriöst?
* Är en pizza på ICA för 35 kr lika bra som en på en restaurang för 125 kr?
* Varför kostar ett hus mer än vissa andra?

Idag har jag fått brev från en uppfödar kollega som blivit sååå ledsen för att min valp är så dyr.
Hon har en kull jämngamla valpar med mina.

Min tik är en av de absolut vinstrikaste tikarna i Skandinavien. Hon har fler juniortitlar än vad någon annan kines någonsin vunnit. Hon har BPH med superresultat. Hon är fullt hälsotestad. Hon är mamma till en Cruftsvinnare och till Sveriges vinstrikaste tik förra året. Pappan är lika mkt champion han och BPH-testad och kommer från utlandet. Vi åkte 18 timmar lång väg för att kunna para och lika långt hem. Kullen har en inavelsgrad på 0 och mamma och pappa är ganska till åldern och superfriska och fina.

Den här andra uppfödaren har nästan aldrig championtitlar på sina föräldradjur. Vissa har patella 1 och kostar 20-25 tusen - samma pris som jag brukar ta.
Och som sagt var, hen är en av dem som skrivit mest om hur oseriös jag är idag på nätets alla forumsidor.

När jag köpte min utländska dobermanntik Tania för 10 år sedan kostade hon totalt 45 tusen.
Alltså år 2012. 45 tusen.

Det betalade jag och jag har njutit av min hund sedan dess och hon har varit värd vartenda öre.

Ibland ger jag bort valpar. Och ibland testar jag för att lära mig mer, att lägga ut en ganska dyr valp.
Oavsett pris på mina valpar så är de alltid uppfödda med tid, kärlek och allt gott jag kan ge och skicka med dem i livet.
De är vaccinerade, registrerade i SKK, avmaskade, chipmärkta och försäkrade. Jag finns för valpköparna resten av deras nya familjemedlems liv när de behöver, och jag njuter av att se ”mina” valpar göra andra människor lyckliga. (Lika mycket som jag sörjer med de som ibland drabbas av något olyckligt med sin valp, även om det turligt nog händer sällan).

Bara en del av alla mina tankar kring detta - jag har ännu inte bestämt hur jag ska göra med min valp, förmodligen säljs hon till ett vanligt valppris, jag var som sagt var mest nyfiken på de människor som köper så dyra hundar, och hur det kommer sig och vad de attraheras av. Hur ska vi kunna utvecklas och lära oss om vi inte utforskar?

Det jag inte var beredd på var den fullständiga smutskastningen jag skulle råka ut för idag.

Det har ringt och skrivit människor hela dagen, och allt från hot om att jag måste bort från SKK- organisationen till att jag inte bör döma en enda dag mer i mitt liv, till att jag är en sorg för uppfödarSverige har nått mina öron och min mailbox.

Jag har funderat hela dagen på hur våra fantastiska hundar kan ha så arga hussar och mattar.
Hur människor som lever i ett land som Sverige kan bestämma att andra ska hängas ut beroende på den prissättning de har på sina hundar.

Att människor kan bestämma att någon (jag) är oseriös beroende på var jag annonserar mina valpar och på vilket pris jag tar för dem.

I ett land som Sverige som har en lag om fri prissättning.

Hursomhelst - så räknar jag mig definitivt som en seriös uppfödare, som älskar mina hundar och vill deras bästa.

Jag gillar också att man pratar MED mig och inte om mig.
Bamsekram till er alla.
Var snälla mot varandra, och agree to disagree 💗

Det ska kännas bra att bo i sin kropp

 

”Det ska kännas bra att bo i sin kropp"
- Och allt är utställningarnas fel…?

Jag älskar hundar!
Jag älskar att mina hundar är på ett visst sätt och ser ut på ett visst sätt och kan användas till ett visst ändamål. 
Jag älskar att de lever sina liv tillsammans med mig, i vårt hem, och är mina bästa vänner.
Jag älskar att tävla, ha kul, träffa andra som är lika nördiga som jag och utveckla mitt hunderi!

Jag hör röster och texter och meningar som uttrycker att utställningar skapar monster, att utställningar skapar sjuka djur, att utställningar skapar hundar som inte mår bra.

Ofta tänker jag på min kloka, morfar;
- Jeanett, Gud har skapat människan med egna känslor, tankar och förmågor. Vi måste använda dem. Våra förmågor. Och inte skylla på Gud. Vi människor kan tänka. Och vi kan påverka våra handlingar, glöm aldrig det.

Jag tänker på morfar nu när människor vill begränsa utställningar i tron att våra rashundar skulle bli friskare.
Jag tänker att hälsotester premierar likhet och närhet till standarden hos våra hundar.
Jag tänker att brukstävlingar premierar likhet och närhet till standarden hos våra hundar.
Jag tänker att mentaltester premierar likhet och närhet till standarden hos våra hundar.
Jag tänker att lydnadstävlingar premierar likhet och närhet till standarden hos våra hundar.
Jag tänker att utställningar premierar likhet och närhet till standarden hos våra hundar.
Jag tänker att jaktprov premierar likhet och närhet till standarden hos våra hundar.

Vi VILL att våra hundar ska vara lika.
OM jag köper en labrador retriever vill jag att den ska se ut som en labbe, vara följsam, glad, samarbetsvillig och tycka om att bära.
OM jag köper en dobermann vill jag att den ska se ut som en dobermann, vara modig, beslutsam, arbetsglad, aktiv och en entusiastisk hund att arbeta med.
OM jag köper en pudel vill jag att den ska se ut som en pudel, inte fälla, vara glad, följsam, klok och enkel att ha också som sällskapshund.

Jag vill att alla mina hundar ska vara friska, sunda djur och vara trygga, vänliga och som förstås, passar in i vårt urbana samhälle.

Jag ÄLSKAR att vi har tävlingsformer där vi hund och katt och häst och vad vi nu har för djur, kan mötas.
Där vi kan utvecklas och ha roligt tillsammans med våra djur. För det är viktigt att djuren också mår bra, och har roligt. 

Exteriöra överdrifter är inte roligt.
Hundar måste faktiskt kunna, gå, leka, andas, kissa, bajsa, para sig, ta hand om sin avkomma och trivas i sin kropp.
Hörni -  DE MÅSTE KUNNA VISTAS PÅ ETT SKÖNT SÄTT I SIN KROPP!

Mentala överdrifter är inte roligt.
Hundar får inte vara fulla av stress, ångest, rädslor och så mycket aktivitet och pip och oförmåga till att vila -
att de inte klarar att vara still.

De får inte vara så fulla av ångest att de inte vågar gå på golv, lyssna till höga ljud, eller möta främmande människor.
De får inte ha ett sådant stresspåslag att de inte kan koncentrera sig, bara piper och skriker och väcker ilska och frustration hos sina ägare (som ofta tappar tålamodet och tillrättavisar sin hund för hårt)
Hundar får inte ha så hög aggression att de inte kan möta andra hundar.

Hunden är ett flockdjur. 

Hunden bör kunna utföra sin uppgift men inte med en sådan intensitet att den inte kan bo i vanliga hem, utan måste vara resten av dygnets alla timmar ensamma i bunkerliknande kennlar för att inte förstöra matte och husses boende.

·       Jag tänker att när vi avlar ska vi komma ihåg att hunden ska ha en exteriör den mår bra av.

·       Jag tänker att när vi avlar ska vi komma ihåg att hunden ska ha en mentalitet den mår bra av.

·       Jag tänker att när vi avlar ska vi komma ihåg att hunden ska ha en hälsa den mår bra av.

Såklart vi ska ha utställningar, arbetsprov och hälsotester.
Vad är det för trams att ta bort tävlingsformer och vissa delar av tävlingar?

Tror vi till exempel att fotbollen blir bättre, att spelarna sundare och sporten utvecklas om vi tar bort momenten?
Om vi minimerar tävlingsformen? Ja, kanske skulle vi få färre så kallade fotbollsskador, färre incidenter av mobbing, förre föräldrar som hetsade sina barn och inte huliganbrott som polisen måste ta hand om.

Men vi skulle också ta bort en stor och viktig del av folkhälsan.
En livsstil, en hobby, ett sätt att tillbringa sin lediga tid hellre än framför TV:n.

Jag tänker på min morfar och att vi människor kan se till att vi kommunicerar, utbildar oss, tydliggör det som är svårt och försöker utveckla vår sport så att alla mår bra.
Framförallt hundarna.

Hur VET vi att tävlingar är dåliga för hundar?
Hur VET vi att det blir bättre utan tävlingar?
Hur VET vi att inaveln kommer att sätta stopp för hundarnas framtid?
Hur VET vi att ättestupan är på väg ens?

Jag skulle önska att vi tänkte oss för innan vi hittar på saker, kastar en boll och springer på den.
Jag skulle önska vi utvärderade regler vi redan hittat på.
Och jag skulle önska vi tog bort regler när de inte fyller sitt syfte.

Ett vet jag också, och det är att det är klokt och bra att ha en tävlingsform INOM Svenska kennelklubben, för så fort den hamnar utanför vår organisation kan människor tävla och göra som de vill med sina hundar, och det är jättesvårt att påverka och försöka bibehålla sundhet.

Vi uppfödare inom SKK har definitivt en tung och ansvarsfull uppgift att förvalta, och alla gånger klarar vi inte det.
Men vi försöker, och när det inte går är våra hundar i alla fall inom en organisation som vill hundarnas väl och som arbetar hårt med att förbättra livet för dem.

Allt annat än man kan säga om hundar som inte tillhör annat än sina ägare.

Jag vill idag slå ett slag för vår hundgemenskap, för vår samvaro, för vår organisation och inte minst för våra tävlingsformer.
För mig är det självklart att vi ska ha kvar den miljö som sporrar så många att föda upp, köpa och sälja och vara aktiva och ha roligt!

Endast när en ras är tillräckligt stor finns tillräckligt många djur att avla med och använda på ett för rasen, gynnsamt vis.

Vi behöver ha tillräckligt många inom en population för att klara av att avla på ett sunt och frisk vis. Vi behöver också behålla uppfödarna inom raserna så att arbetet fungerar.
Vi behöver och måste ha roligt också, det är sporren till mångt och mycket av det vi gör.

Jag hoppas coronan snart är putsväck, och att vi kan ses och göra det vi tycker är så roligt igen – H.U.N.D i alla des former!

Ps. 
Allt är inte våra tävlingsformers fel - det är människornas fel. 
Vi måste lära oss att avla och handha hund med klokt sinne, varsam hand och ödmjukhet för att även hundar ska och måste få må bra i sina kroppar. 

Okies hälsning

                                                                 Här är jag på jobbet, vi ska ut. Bästa tiden på dagen! 

                                                    De andra håller på med nåt, men jag väntar så de inte glömmer mig.
                                                                                     Bara för säkerhets skull :) 

Hej Alla! 

Tack för att ni tänker på mig - matte säger att det är fantastiskt! 
Det är det kanske? Att alla ni tar er tid att skriva till matte och hälsa till mig. Konstig tanke, att ni sitter där hemma hos er och gråter en skvätt eller känner er ledsna för min skull. 

Jag tycker inte ni ska göra det - för jag mår TOPPENfint! Helst vill jag gå ut hela tiden, jag leker allt jag kan varje dag, sover i sängen på Lillmattes arm och äter och äter och äter. 
Min kropp är frisk och stark, jag är snabb som vinden och jag älskar - ÄLSKAR - att springa. Jag är som han Blixteeeeeeeen!!!! 

Kram till er från Okie