Dokumentförstöraren

För en tid sedan kom den efterlängtade stamtavlan som skall skickas till lilla Twiggys matte.
Tyvärr drabbades vi av sjukdom här hemma, och jag glömde att lägga den viktiga handlingen på lådan.

Just hemkommen från Danmark upptäcker jag mitt misstag, den bortglömda stamtavlan ligger i fina delar lite här och var, och jag får skrapa ihop eländet och skriva till Sverak och be om en ny. Betala får jag också göra, det måste man när man beställer en ny stamtavla. Fast den just kommit, och ändå är ny. Eller var...

Den skyldige sover sött och drömmer djupa drömmar. Det tär väl på krafterna att arbeta som dokumentförstörare kan jag tro. Hm…

Nära skjuter ingen hare

Jahapp. Hemkommen från Danmark, sådär lagom mosad, trött i kroppen efter många och långa mil, träningsvärk i skrattmuskeln och skam å säga, magen full av goda onyttigheter…

Delar av kroppen bär tydliga spår efter den starka danska solen (dvs jag ser ut som tomtens ren) och är fortfarande iskall efter att ha mött Nordens isande Nordanvind, som tydligen flyttat till de danska breddgraderna denna helg. Hua!

Resan var i alla fall underbar, den danska maten superb, naturen prunkande, pockande, grönskande och havet med sin sällsamma doft, ljud och vind lika underbar som alltid. (Och ja, jag skulle nog helst bo i de söndrare delarna av vårt land..)

Soluppgång över havet. Sverige i bakgrunden
Mobilen fick agera kamera...

Solnedgång på samma ställe

Dansk vår från bilfönstret

Resultaten blev alldeles strålande, för alla i ressällskapet - utom just precis våra egna hundar. Eller, tja, egentligen var det ju jättebra. OM, det är okey att stå som tvåa. Och det är ju inte precis min favoritsyssla…. :-)

Stort GRATTIS i alla fall till Kerstin med Thure, Dodo med Marsha och Kicki med Kebaben. Certen och ännu mer haglade in:-)
Och ett litet grattis till oss - NORD JW-10 Sun-Hee´s I´m A Marionette som på söndagen vann öppna klassen och blev tvåa bästa tik med reservcacib/reservcert och kennelkompisen Jean Dark Lady In Red som vann juniorklassen med ck och blev tvåa bästa tik ena dagen, och trea bästa tik andra dagen! Inte så illa av en liten fröken som inte ens är ett år.

Dansk frukost:-)

Roliga toaskyltar

Tälthavet

Tröttsamt

Jag handlade häromdagen. Månaden var april, och det var behagligt varmt ute.
Hundarna och jag hade gått en långis, njutit av vädret, solen och allt som knoppade runt oss. Våren helt enkelt!
På vägen stannade jag och handlade, det gick snabbt och snart var jag ute i bilen igen.
Och den var inte behaglig. Den var varm. Och i det varma satt mina hundar.

Snabbt går det att få en varm bil, sju minuter in för att köpa lunch, och ens bästaste vän sitter i hetaste helvetet. Usch, det gör ont i hjärtat att tänka på alla vovvar som far illa, och kommer att fara illa i sommar.

Mina egna hundar hade inte börjat flåsa, men ändå kände jag skammens rodnad bränna på kinderna. Nu är det dags att ta fram låsen, och lämna luckan öppen när jag skall någonstans. Det finns också fina krokar man kan sätta på bilen, så att luckan står på glänt, och allt kan låsas. Smart.

Ha en fin, skön och varm sommar alla!
Och glöm inte våra vovvar:-)

Tänkvärt

Danmark

Den här helgen är vi i Danmark. Hoppas på sol, god mat och CERT:-)
Mest cert, men bra upplevelser är också välkomna.
Vi besöker Roskilde, tittar på folk, hundar och mest av allt - tävlar.

Förhoppningsvis kommer vi hem med roliga rapporter, eller så kommer vi bara hem. Time will tell:-)

Valpkurs

Vi har börjat på valpkurs!
Vår vilda, vackra, fullblodsvalp Tania behöver nog lite uppstyrning, och framförallt - träning och aktivitet.
En nyfiken, social, orädd och framåt dobermannvalp är JOBBIG. Den hittar på saker, den vill fram till allt och den är alltid pigg och ohejdat VAKEN.
Det kan göra en människa trött. I alla fall den här människan - mig. :-)

Tania är alltidalltid pigg.
Hon jagar fåglar, inte för att vara stygg, hon vill ha fatt i dem och se vilka de är för ena? Hon stjäl allt hon får fatt i. Inte för att hon är en tjuv, egentligen. Mest bara för att det såg så gott ut, och varför inte stoppa det i munnen/magen…?
Hon sover tungt, vaknar snabbt och så är hon på G. Alltid redo! Jaga katt-jaga kanin-stjäla leksaker på barnens rum-möblera om på hatthyllan (!, ja, hon når högt…) springa runt runt i vardagsrummet med husses glasögon - ha dragkamp med sig själv om min handsfree till mobilen - rycka loss katternas mysigloos (medan de ligger i den) och springa med sin trofé i munnen - plocka upp allt hon hittar och bara ha i sitt glada gap - dricka vår dricka som vi har i våra glas (om man formar tungan till en strut går det bra) - muddra tvättkorgen och släpa ut det smutsiga i vardagsrummet osv osv osv.

Tania är en bra dobermannvalp. Orädd, glad, pigg på samarbete och får hon inte det - kör hon modellen ensamarbete. Och arbete i hennes ögon kan vara allt möjligt. Från att gräva tio gropar i gräsmattan, till att hjälpa mig att ”fixa” med blomjorden där våra blommor står, till att se hur snabbt hon kan få husets katter att springa….

Hon gillar saker, och vill helst ha något i munnen hela tiden. Allt går bra - bollar, pinnar, strumpor, plastbitar, metallföremål, kottar, grenar, hinkar, glasögon, gafflar och annat skoj som hon hittar på sin väg skyfflas med optimism in i det sugna valpgapet.
Jag lever i ständig skräck för att det skall hamna i magen, men än så länge leker hon mest med sakerna, eller bara bär dem.

Hursomhelst.
Jag har nu beslutat att vi skall gå en valpkurs.
Vi skall gå för en duktig instruktör, träna regelbundet och få lite nya inputs och tankar kring Tanias glada aktiva sida, så vi kan använda den till bra saker.

Bra dobermannvalpar är jobbiga. Många dobermann får byta hem, framförallt när de ligger runt knappa året.
Jag förstår att det kan kännas tungt för många med en aktiv, busig och levnadsglad unghund. Men jag vet också att den här sortens hund är gjord för att vara just aktiv och få använda sin energi på ett positivt sätt, tillsammans med matte eller husse. En sådan här hund skall inte bara leka själv på tomten, det blir liksom inte lek, mest bara bus. :-)

Smart är det då att förkovra sig, och för den som kan det mesta (kan man någonsin det) är det i vilket fall bra för valpen eller unghunden att träna tillsammans med andra hundar, se nya ställen och träffa nytt folk.
Klokt helt enkelt att använda sin levnadsglada valps positiva sidor till roliga saker, hellre än att den lilla busen bara känns jobbig.

Vi har bokat valpkurs hos Mia på Brukshundscenter i Uppsala. Hon kan rasen, träning och är hela tiden uppdaterad på ämnet HUND och TRÄNING. Skall man gå kurs - och det BÖR man, tycker jag den lokala brukshundsklubben är bäst, eller eventuellt en välkänd hundinstruktör. Man bör se upp med privata tränare, vem som helst kan kalla sig hundexpert/hundpsykolog/hundinstruktör. Kolla noga upp personen som skall träna dig och din hund.
Se till att fler går kurs, även om privat träning är bra, behöver valpen träffa andra hundar också, det är nyttigt för koncentrationen.

Det känns roligt, varje valp är ny, hur många hundar man än har haft är ingen den andra lik, och varje valp är en ny upplevelse.

Förhoppningsvis får vi lite hyfs på den lilla vilda dvärgen - om inte annat kommer det att bli jätteskoj!

Dryga fem veckor

Ja, nu är vi dryga fem veckor, och söta som sockertroll. Busiga, glada, nyfikna och underbara små valpar. Valpar som mest ser ut som en korsning av rödräv och trollungar...:-))) Valpar som alla i familjen vill lyfta upp i famnen och pussa lite extra på, busa lite med, eller bara titta på. För oss som sedan födsel och ohejdad vana alltid har haft dobermannvalpar är det en kärkommen nyhet att ha dessa små busbarn springandes likt popcorn över golven. De är underbart söööööööta!!

Jean Dark Indian Sunset

Jean Dark Indian Sunset

Jean Dark I Do I Do I Do I Do I Do

Jean Dark I Do I Do I Do I Do I Do 

Jean Dark Imagine

Bara för att den är så fin

Alla våra döttrar gillar att fotografera. Och de gör det så bra, tycker jag - kanske lite subjektiv- men ändå:-))
Felicia har varit i Kungsträdgården och miljötränat sina hundar, kameran var förstås med, och hon fick denna underbara bild som jag bara vill visa.
Fantastiska kontraster, vårkänslor och mest av allt - färg!

Bubbelgum i Vita Huset

Bella Kanin har blivit mamma!
Ja, det är ett intressant fenomen som utspelar sig i kaninhuset. Kaninen är inte längre singular - det är plural som gäller i buren just nu. :-)

Bella som ena dotterns ögonsten heter, fick åka och hälsa på en riktigt stilig herre - fast han var en kanin- tycke uppstod, och det gick fort kan jag lova, och när vi tre minuter (rätt, jag överdriver INTE) efter att de unga tu mötts, fick åka hem hoppades vi mao på att Bella skulle ha ungar i magen.
Det hade hon.

En knapp månad efter började hon bygga bo, samlade hö och halm och rundade det hela fint och avslutade med att rycka av sig (!) mjuk päls från buken, som det var tänkt att de små skulle ligga i. För så gör kaniner.

Och så föddes de små skära bubbelgummen. Eller vad man nu kallar dem:-)
Varmt och tryggt nedstoppade i mamma kanins runda bo ligger de där, och växer och vad de nu annars gör. Mat får de en, max två gånger per dygn, och aldrig syns de söta ungarnas lika söta, mamma där. Jag fick veta att det är så det skall vara, mamma kanin håller sig borta från boet, så att ingen otillbörlig skall bli intresserad av de små. Därför får de också mat så sällan. och de står sig tydligen på det. Märkligt. För så gör kaniner... !

För att inte störa för mycket kollar vi se små två gånger om dagen, och då är vi jättenyfikna. På bara en vecka har de fem rosa griskaninungarna plötsligt blivit söta! De har fått päls, färg och volym på sina kroppar. När jag försiktigt fingrar på dem, fnyser de och försöker borra ned sig under boet. Gulligt!

Så här ser de ut:

Helt nyfödda
Som små fågelungar, bara det att de inte piper

Nu är vi 1 vecka!