Bath Championship Dog Show 2014 - Best in Show

Roligt! Häromdagen blev en dobermann BEST IN SHOW! Inte så vanligt, och även om det är i England kan det vara skoj att se.
Extra spännande tycker jag eftersom en till av världens bästa raser syns ganska mycket i filmen, nämligen chinese crested dog.

Enjoy :-)

Far å flyg

Dottern var med till Frankrike och hon är förstås med hem också. 

Vi anländer till Charles de Gaulle (eller hur det nu stavas) i Paris och checkar in. Hon på sin flight, med mellanlandning i Oslo och sen vidare mot Arlanda. Några timmar efter mig landar hon.
Det gick inte att boka oss på samma flight när vi reste hemifrån, eftersom vi kom på lite sent att hon skulle med.
Gubben i incheckningsdisken säger med släpig röst att han vill ge mig ett förslag och jag lyssnar uppmärksamt efter att motat bort min vilja att tjuta nej direkt.
Han ser ut som Hannibal Lecters lillebror nämligen. Förslaget innebär att jag bokas om från min direktflight som är överbokad, får 150 Euro och flyger med dottern istället.
Landar förvisso två timmar senare och måste byta plan en gång. Dottern nickar glatt, det är det ju verkligen värt. 

Det fattar jag med, och bestämmer mig för att det kommer att gå fint. Okey, jag kommer att må dubbelt så dåligt eftersom det innebär TVÅ flygningar och TVÅ landningar. För den som inte vet - jag är skiträdd för att flyga...

Men det som inte dödar en stärker en visst. Hepp!

Snart landar vi i Oslo, och efter en knapp timme är det dags för nästa flyg till Stockholm. Vi kommer att vara framme tidig kväll och det är ju bra, för då hinner vi packa, fixa bilen och ordna hundar till imorgon då vi styr kosan mot Oslo där dottern tävlar och jag ska döma.

Helt sjukt egentligen.
Vi borde skicka hundarna med tåget och stanna i Norge. Flyga hem för att ta bilen och åka tillbaka.
Hur tänkte jag där liksom? 

Selfien x 5

Idag är det sista dagen i Frankrike. Vi har haft en fantastisk resa, med underbara dagar, upplevelser och förstås, fullt av glada minnen som vi fyllt våra hjärnor med :-)

Dagarna i Belgien bodde vi hos två olika familjer, båda -förstås- dobermannentusiaster.
Sista dygnet var vi bara tvungna att ta en "Selfie", något jag förövrigt aldrig gjort, och förmodligen sällan i framtiden kommer att göra.

Jag tycker bilden både är speciell och härlig då den visar fem riktigt trogna rasentusiaster. Alla har eller har haft uppfödning av dobermann, och jag får nog säga att alla har satt en stark prägel på just sin uppfödning av dobermann.

Mest av allt har Eveline och Roland, kennel Roveline gjort. De föder inte upp mer, men finns fortfarande med i vår dobermannvärld och jag träffar Roland nästan varje år på de stora utställningarna. Genom åren har Eveline och Roland blivit goda vänner, mentorer och inte minst bistått med generösa råd, tankar och gett av sin kunskap och de har en stor del i mångas start som uppfödare av rasen.

Vem minns tex inte Hiya Hebe, Lema, Lady Levina, Orson, Shohun, Lucifer Van Roveline? Helt fantastiska hundar som finns längre bak i många av våra egna hundar. Det finns många fler, och en stor del av dem har gjort en start för andra uppfödare. Testa att googla fr du se ;-)
Själv har jag byggt mycket av min avel på Jacques V Roveline som föddes i april 1985. Vi har fortfarande fryst sperma efter honom, och han finns i nästan alla kennel Jean Darks hundar.
(Titta bla på Jean Dark Jean Jacques, Elisabeth Arden, Explosive Esso S och Exlusive Echo)

En annan känd profil på bilden är Lynn Glass, kennel Gaindyke.
Hon och hennes man, John Hull, var båda domare, och hade en enorm framgång förr om åren i Skottland där de verkligen väckte intresset för den europeiska typen av dobermann, främst genom sina fantastiska importer Vicky och Vito V Roveline.
Sedermera flyttade de Frankrike och fortsatte sin framgångsrika avel där. Tyvärr finns inte John längre med oss annat än i våra hjärtan. Han var en mycket speciell människa, och jag är enormt tacksam att jag fick känna honom genom åren.

De sista två på bilden är Felicia, och förstås jag själv. Kennel Jean Dark 

Hundvärlden är härlig!! Jag har gamla, trogna och underbara vänner i den, den gör så att vi får resa, uppleva saker, och inte minst utvecklas och träffa en massa härliga och spännande människor :-)

5 x glada Selfies :-) 

Snart hemma

Ja, vi närmar oss hem.
Efter att ha varit i Frankrike packade vi in oss i vår skotska kompis bil och tog en tjej-roadtrip till belgien och träffade goda vänner på olika ställen.

Ingen internet har funnits och egentligen har det varit ganska skönt...
Vi har istället suttit och suttit och suttit i bilen. Rastat skotska dobbisar (som också är med på resan) Handlat upp varenda peng på djuraffärer, restauranger och klädbutiker. Vi har skrattat magen ur led och ätit så gott att vi nästan spruckit.

Nu är vi trötta, mätta och belåtna tillbaka i Frankrike och väntar in John Blund.
Imorgon väntar SAS, den obehagliga flygturen och Svedala, vila och ny roadtrip till Oslo :-)

Hinner liksom inte med

Ja, det här med att blogga gillar jag skarpt. Jag släpar gärna fram datan i tid och otid och skriver ur mig alla tankar. Skönt!

Men just nu hinns det liksom inte med - jag har fullt upp att leva.
Och det är inte så illa det heller :-)
Men, för er som ville ha en (kort) resumé - här kommer den;

Fredag - Dottern fick följa med som sällskap (fantastiskt härligt att inte behöva åka själv) och vi flyger till Paris.
På flygplatsen möts vi förstås av självaste Tornet med stort E, och förstås är det RÅSA :-)
(?)

Broschyrställ. Väldigt passande :-) 

Vi hämtas av klubbens ansvariga och körs till hotellet efter en härlig middag, umgänge och dobermannprat på restaurangen.

Pizzorna var väldigt små och låg alla på en bädd av sallad.
BRA idé faktiskt. Och goda var de med! 

Lördag träffar vi Pink som egentligen heter Jean Dark Touch Of Pink och bor med sin snygga pappa Dark utanför Paris.
Vi blev väldigt glada att se vår lilla valp, som plötsligt blivit så stor och välväxt. Helst ville jag ha med henne hem igen, fast det ville förstås inte hennes husse... :-)

Vi körs till ett annat hotell, nära utställningen jag ska döma under söndagen, och stannar till vid en hundklubb där det är lördagsträning.

JÄTTEspännande och intressant att få se alla fina dobbisar jobba, och höra hur livet med världens bästa ras funkar i ett land långt bort från vårt.

Vår chaufför har med sig sin hund i bilen, och han står envist
med huvudet ut genom fönstret när vi kör på bumpiga små
franska väger och när vi susar fram på motorvägen. 

Lördag kväll är det stor middag, och jag kan säga att den med råge kompenserade den uteblivna frukosten dagen innan.
Språket haltar fortfarande, men den ofattbart gästvänliga dobermannklubben hade anordnat privata översättare, så det var absolut inga som helst problem med att förstå varandra, och de stod på huvud och fötter för att vi skulle trivas.
Maten var dessutom otroligt god!

Söndag är det dags att döma hund, och jag upptäcker att någon hemma stulit en del av mitt viktigaste smink och jag får nästan en hjärtattack.
GUD att behöva stå en hel dag alldeles naken och FUL så alla kan se! Jag är på dåligt humör tills jag anländer till utställningsplatsen, stället skiner i strålande sol och jag ser tältet med flaggan fransoserna hängt upp.

Resten av dagen var jag ganska osminkad, men stolt och glad!

Jag vet inte om man får fota sina utställare, jag frågade iallafall och fick ja. Så här kommer en bild på min sötaste handler, som jag förstås bara var tvungen att föreviga!

Hon stod blickstilla, och nickade bara allra nådigast när jag dömde och sedan tog bilden. Och hon rörde sig inte ur fläcken.
Söt va? :-)

Här är Elsa snart åtta år och hennes dobermann :-) 

Dagen blev lång och alldeles underbar!
Jag såg hundar av blandad kvalitet, många riktigt fina - och bilder kommer sen. Dottern jobbar på dem :-)

Efter agilityuppvisning, gemensam lunch för samtliga inblandade i utställningen fick jag ge en handlerlektion innan vi avslutade utställningen framåt seneftermiddagen med härliga finaltävlingar och generösa priser.

Den soliga dagen avslutades med röda ansikten, brända ben och en fantastisk middag i samkväm med de ansvariga i klubben.

Sent omsider tumlade vi i säng, och måndag morgon var det underbart att få låna domarkollengan Lynns hundar för en morgonpromenad.
(jag veeeeet - man kan ha sovmorgon när ens egna hundar inte är med, men jag vill hellre gå en prommis med fyrbenta)

Eisntein poserade gärna bland
de fina vallmoblommorna 

Kiki och Einstein
Mina morgonpromenerare

Sen var det dags för frukost och den intogs med glada dobermannfolk från Irland, England och Scottland. Vi tvingade oss att sluta strax efter lunch, packade det sista och styrde bilen mot Belgien.

Vi var i staden Champagne, och såklart husse gjorde en
beställning av just champagne. Raddan att välja på
 i stadens lokala supermarket gjorde mig svettig! 

Vi har en liten roadtrip med Lynn på kennel Gaindyke och besöker härliga, gamla dobermannvänner som jag känt i över 20 år, men sällan hinner se och prata med.
De drygt fyra timmarna från Frankrike till Belgien gick i ett huj, och plötsligt befann vi oss hos underbara människor där god mat, skratt och umgänge fortsatte.

Några snabba bilder av vår beligske värdfamiljs fina hus.
På baksidan hade e både minigrisar, hästar, duvor och höns. 

Nu befinner vi oss på ett fantastiskt litet, personligt hotell. Natten är här och vi laddar batterierna för morgondagen då ytterligare besök hos olika kennlar och vänner väntar.

Vem sade att man blev inskränkt, låst och tråkig av att ha hund...?

Nattinatt alla

SUR-T

Kul att åka till Frankrike, fast mindre kul att lämna värmeböljan, solen och högsommarvärme för att åka till varmare breddgrader - där det är kallare.
Vi kompensationssov länge, jag vet inte när jag gick upp kl 9 sist?? Lyxigt!
Utanför vårt fönster ligger en koloni av söta ankor, det ser idylliskt ut och jag går inte nära, vill inte riskera att trampa i deras hmhm.

Långsam sminkning och flanerar upp till huvudbyggnaden där frukosten serveras. Ingen är där förutom en ung dam som blir högröd i ansiktet och svettas som en gris när jag tilltalar henne på engelska.
Hon stammar fram escuse moi hela tiden, och flyr när jag frågar efter frukost. Efter en så lång stund så jag tror hon kommer med lunchen är hon tillbaka och skakar på huvudet. NO breakfast.
Va?
Jag frågar igen och den unga damen blir blixtsnabbt pijonröd i ansiktet igen. Hon viftar med både armar och ben; NO BREAKFAST! Sorry. Sorry. Sorry.

Hm. Ok. Jag tittar på henne och frågar om jag iallafall kan få en kopp te?
Hennes tidigare mörkröda ansikte och svettiga kropp blir än mer ansträngt, och jag förstår att vi inte kommer att få någon fransk frukost idag.
I Frankrike äter man tydligen frukost senast kl 9, iallafall på det här hotellet, och man bör absolut prata franska med hotellpersonalen.

Den rödansiktade har fått support i form av ytterligare två hotellmedarbetare. Den ene står bakom dörren, på vägen in till nästa rum och kikar fram. Den andre i givakt framför mig. Duon ser lika nervös ut som sin medarbetare.
Ingen av dem pratar heller engelska.

Dottern och jag tar varandra under armen och går.

Rapport från Frankrike

WiFi på hotellet. Mat i magen. Dottern sover sött och ankorna utanför vårt fönster låter på sitt ankspråk. (För vad säger man att ankor säger? Mer än Kvack liksom..?) På TV pratar de bara franska, inte så konstigt, vi ÄR ju i Frankrike. Men ändå. Jag kan inte ett ord franska, så efter mycket om och men fick jag till WiFi och Facebook - Voila!

Det är knasigt tomt i sängen. En benig tonåring är liksom inte samma sak som Husse, min trogna följeslagare Grisen - dessutom saknar jag hennes knubbiga och varma kattkropp, och lilla dvärgpinschern Ivy.

Det är ekande tomt i sängen. Usch.

Vi har flugit (Inte precis min favoritsysselsättning) travat runt på jätteflygplatsen Charles de Gaulle, kajkat ett par timmar på små franska landsbygdsvägar för att komma fram till vårt mysiga hotell en god middag och sen RÄTT i säng!

Imorgon väntar Frankrike och förstås, det viktigaste av allt - franska dobermann. Spännande :-)

Snart hejdå

Packar. Letar grejer. Solkräm?
Usch jag är flygrädd.

Frankrike ska snart ta emot oss. Dottern och jag har knappa dygnet kvar i Sverige!
Oj så spännande och kul det ska bli!!

Djuren hänger oss hack i häl. Småhundarna letar godis i packningen. Storhundarna hänger vid mitt ansikte och försöker klura ut om de år följa med.
Lilla Ivy sitter nere i hallen vid ytterdörren.
Jag har ropat flera gånger men hon vill inte komma upp. Rädd att missa matte när hon åker, fast besluten på dvärgpinschervis att följa med.

Dåliga samvetet gnager som vanligt i mig. Jag vill ha med dem. Packar vidare och skrattar åt tanken - Domaren kommer early in the morning, installerar sig i tältet, skriver under alla papper och vill ha hjälp att passa de sex hundarna medan hon arbetar....! Haha!

Plötsligt blev det sommar

Och valparna kunde vara ute. Helt fantastiskt!

Jean Dark Best Song Ever

Jean Dark Bang-A-Boomerang 

Jean Dark Barbie Girl 

Jean Dark Butterfly Fly Away 

Stackars Husse

Idag blev Dolly ultraljudad igen, och hennes hjärta var fortfarande fint, friskt och starkt.

Vi blev förstås jätteglada, för det betyder att hon kan få ytterligare en kull. Och förstås hoppas vi på en liten dotter att spara för kommande generationer.

Stackars Husse.
När vi annonserade den fina nyheten blev vi påminda om inlägger jag skrev för länge sen - "Historien om Husse"
Och egentligen var det ganska kul.
Som tur är läser inte Husse min blogg något vidare värst aktivt, så jag smyger ut den igen här och hoppas han inte ser det :-)

Klicka här och läs HISTORIEN OM HUSSE

Vem är egentligen vem?
Vi som har tjejerna ser direkt vem som är Dolly och vem som är Grace, alias Grisen. Men för ett otränat öga (Husses) kan det uppstå diverse försvårande omständigheter... 

Bara för att de är så himlans gulliga

Ja, bara för att de är så söta så jag nästan smälter snor jag bilden och lägger den här.

På väg i säng, Vita Huset sover och jag har som vanligt dålig karaktär och surfar istället för att stänga de blå.

Nu gör jag dock slag i saken -
Godnatt!

Kuligt! :-)

Igår föddes vårt lilla babyföl Blixten.
Ja, alltså, det gjorde han ju inte, han kom den 9 juni 2013. Men det KÄNDES som igår.

Igår på riktigt deltog han på sin första utställning, vann sin klass (skrek efter brudar hela dagen, pinsamt!) och vi upptäckte att hans båda kulor ramlat ner.

Nu är han stor. På riktigt.

Och ja, jag vet. Lite väl intimt. Men ändå.
*Fniss*

Slut som artist

Solbränd, slut och superglad!
Vi har varit på hästtävlingar med våra två Hjärtegull och jag är totalt färdig. Dagen var spännande, ny och annorlunda.
Även fast jag är van vid tävlingar, slit och släp och tidiga morgnar.

Jag tror jag återkommer imorgon med bilder, men förstås får ni ett smakprov på vår lilla Fröken, amerikanska miniatyrstoet Florida.
Visst är hon fin?

<3 

Hela familjen på promenad

Nåja. Nästan. Husse och yngsta dottern ville inte följa med.
Men vi var rätt många ändå, så sådär värstans tomt blev det inte.

Några av våra söta tjejer;
Florida, Twiggy och Tania

Linn och Felicia med några av våra fyrbenta. 

B som i Beautiful

Igår fotade dottern våra underbara små valpar i B-kullen. De har plötsligt vaknat ur skönhetssömnen, och förvandlats till popcorn.
Med hopp, studs, skäll och bus roar de oss dagligen, och det är svårt att företa sig något vettigt. Man fastnar helt enkelt lätt vid deras valphage.

Förövrigt har vi passat på att ha dem ute en hel del på golvet, och plötsligt blev de faktiskt också lite som små monsterbabies. De liksom SKRIIIIIIIIIIIIIIIKER när något inte passar dem.

Och det gör det inte om de inte får vara ute på golvet :-)

Jean Dark Best Song Ever
Nakenhane

Jean Dark Bang-A-Boomerang
Nakenhane

Jean Dark Butterfly Fly Away
Pufftik

Jean Dark Barbie Girl
Nakentik

Några av gullisarna söker nya hem - vill du veta mer, kontakta oss gärna! 

kennel@jeandark.com 

Foto, svett och slit:
Felicia W. Lemmeke

ZZZZzzzzZZZzzZZZZzzzzzzzzzzzzz.........

Idag blev det helt enkelt inget blogginlägg.

Vi väntar ................................................................................................................................. Och väntar.

Ja, det gör vi.
Och det är så himlans tråkigt.

Vänta är värdelöst, det har jag alltid tyckt. Hursomhelst finns det inget jag kan göra åt saken, så medan vi väntar (och väntar) på att våra tikar ska börja löpa kan jag roa er med några fina bilder av Världens Bästa Ras.

Helt objektivt.