Sjuk

Jag är sjuk. Det är verkligen inte kul. Infektion i kroppen och antibiotika flera gånger om dagen. Den måste intas tillsammans med mat, så jag äter hela tiden, det är det enda som är positivt.

Hundpromenader känns sådär, och jag är glad att jag orkade med förra helgen då det var Dobermannspecial och jag fick döma. Underbart skoj, men tungt när benen är som spagetti.

Hursomhelst, nu börjar fingrarna känna at det är okey att blogga och hjärnan har vaknat till liv. Lite i alla fall. Kanske dags att fundera på jobb och blogg.

Förövrigt är det tråkigt att jaga de understimulerade hundarna, som helt egoistiskt och utråkade river huset medan jag försöker vila.

* De har haft sönder flera kuddar.
* Käkat alla möjliga och omöjliga saker, rakblad från duschen (!), bläckpennor (I have no more comments on that) mjukisdjur från döttrarnas rum, stulna såklart.
* De har skällt vid staketet
* Jagat kattungarna och trampat på dem
* Plundrat kattlådorna, soporna och alla väskor
* Grävt gropar på tomten och snokat inne i stallet
* Tagit min lunch och hoppat i sofforna

Jag har säkert glömt massor, men känner mig stressad av alla ögon som pockande stirrar och uppmanar mig att vi skall ut.
Kanske dags att testa? 

Trötta

Huuuu. Inatt landade vi på vår parkering klockan 04:00.
Det är så långt från Danmark (Jylland) till Stockholm. Alldeles för långt. Dagen idag har gått på halvfart, börja jobba tidigt är sådär kul efter en händelserik helg och lite sömn.

Jag funderar på om jag skall uppdatera bloggen eller inte kanske inte alls...?
Dottern o Co har slappat i soffan :-)

Reser och reser

Ja, det gör vi känns det som vi bara gör.

Igår stuvade vi in oss i bilen, hundar-packning-koppel-burar-GPS:ar-väskor-godis-tidningar-människor, och så började vi tuffa på mot destination Danmark.
TIO TIMMAR senare rullade vi in på hotellets parkering, trötta som jagvetintevad. Hundarna var förstås inte trötta ett enda dugg, och efter intagen middag och packning körde de loss på rummet. Vi suckade och ville sova.
Vovvarna röjde på och tyckte det här med hotellnätter i Danmark var URSPÄNNANDE!

Det är förstås spännande. Annan miljö, nya lukter, dofter och ljud.
Alltid när vi reser förvånas jag över hur mångsidiga våra hundar är, hur de bara hänger på, tar allt med jämnmod och mest bara är glada att de får vara med.

Nu är det kväll. Inne är det svalt - vi har gjort korsdrag med öppna fönster (hotellets AC har gått sönder...) Ute är det fullt ös.
Fest nedanför på gatan. Dans längre bort, det var visst nog ett bröllop, och vid hamnen konsert. Sorlet från människorna blandas med ett rytmiskt dunkande längre bort. Fortfarande hörs ljudet av fiskmåsarna och sommarens alla dofter och ljud tränger sig också på.
I sängen trängs vi med hundarna, alla utom Twiggy som ligger på golvet och fiser. Hon har ätit (stulit) vaniljfudgen och då protesterar den lilla magen.
Så kan det förstås bli när man förser sig själv med färsk fudge för drygt hundralappen..............

Imorgon är det döma på schemat. Spännande och rolig uppgift. Favoritrasen förstås, och jag känner mig glad. Spännande och roligt att döma dobermann!

Här är vi, närmare bestämt i Esbjerg, på Jylland.
Vackert, annorlunda mot hemma och med massor av hav :-) 

Nakenbabysar till salu

Jean Dark's Y - kull 

 Från vår Y kull har vi två små killar till salu.
Båda är välmående, tjocka, framåt, sociala, busiga och de ääälskar människor. En av de små herrarna är mycket lovande, och det skulle förstås vara skoj om han hamnade hos en som vill ställa ut, men det är inget krav.

Dock önskar vi att du som är intresserad inte lämnar din lilla skrynkelbaby ensam hemma hela dagarna utan sällskap, eller för lång tid i taget.

Givetvis är både mamma och pappakatt sunda och friska. De är framgångsrika på utställning och har mycket välscannade hjärtlinjer.
Vill du veta mer - kontakta mig :-)

Jean Dark Yannick Noah

Yannick

Yannick

Yannick 

Yannick

Jean Dark Yohio

Yohio

Yohio

Yohio

Yohio

Brevlådan!

Äntligen har husse satt upp min nya brevlåda!!
Den är svart, har tanfärger och är förstås formad som en dobermann. Näst efter min egen födelsedagspresent ( Läs om min gåva till mig själv här) till mig själv (jag vet, det där lät ganska skrytigt, men iallafall....) var det här det bästa jag fått på länge!

Visst blev det bra?

:-)

Fam Lemmekes brevlåda

När vårt husdjur fick egna husdjur

En av våra yngre hundar har haft lite problem med sin mage. Magen är ofta dålig, ja har vi tur kommer det korvar på första morgonrastningen, men vartefter dagen lider gör jag det också. För det blir nämligen svårare och svårare att plocka upp den lilla fröknens efterlämningar. Om man inte har sugrör med sig på hundpromenaderna vill säga, och det har i alla fall inte jag.

Den knasiga magen kurrar, rumlar och låter ibland. Och magens lilla ägarinna ser olycklig ut. Hon äter ganska dåligt och det som kommer in vill många gånger snabbt ut, fast i lös form.
Jag gör av med en förmögenhet på olika mag-snäll-pyssla-om foder, canicur, prokolin, morotspure och kokt torsk. Inget hjälper. Resten av stålarna går till Ajax, Klorin och såpa. För herreguuuuud vad det blir äckligt inne när en liten, stor älskling inte alltid kan hålla sig.

Den lilla vovven är förstås avmaskad som valp. Hon har också avmaskats som unghund, och när inget av ovanstående hjälpt har vi besökt farbror och tant veterinär. Det hjälpte inte heller, så på eget bevåg tog jag ett avföringsprov –låter fint, betyder på ren svenska att man samlar upp hundbajset i en bajspåse, försluter det och packar in det fint i ett kuvert- och kör upp det direkt till SVA, parasitologen.
Skriver på en lapp vad man vill skall kollas, och glömmer INTE att plita dit namn, adress och email. Dagen efter dimper svaret in i mailboxen (de jobbar snabbt på SVA faktiskt) att min hund är frisk, inga parasiter eller extra terrestrials (stavas det så?) bor inne i den ledsna vovvemagen. Och så har de lagt med en räkning. Betala tack.
Olyckliga magen är fortfarande olycklig. Jag med, för snart har vi inga mattor kvar. Hon hinner inte ut, och då får mattorna ta stryk. Eller bajs på ren svenska. Suck.

Nåväl. Hunden är alltså frisk.
?
Jag modellerar vidare med maten, och ber en bön att lillan kan växa sig stark på Intestinal. Det verkar ju gå bra, för hon ser ruskigt hälsosam ut, tack och lov. Min plånbok känns desto mer O-hälsosam. Intestinal kostar inte gratis.

En trött dag sent på eftermiddagen hinner Lillan inte ut. Det rinner över precis innan vår trapp, och jag försöker låta bli att svära när jag hämtar papper för att torka.
Noterar att jag måste vara megajättetrött, eller ha taskig syn, för det där bruna på golvet är vitt, nystanvitt och rör sig. Det rör sig hur mycket som helst....
Smala elefantsnablar som trumpetrar upp i luften. Som tunna spagettisar, typ 15 cm. Massor. En tennisboll. MENVADFAAAAAAAAAAAAAANIHELVETEEEEEEEEE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Hunden har ju mask!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Maskar.

De som känner mig vet att jag är mörkrädd.
Och LIVRÄDD för löss och loppor.
Parasiter, hajjar och maskar går inte heller. Detta och tanken på att något hemskt skall hända mina nära och kära kan i princip ta livet av mig och nästan dog jag häromdagen där i hallen, med pappret i handen och ögonen fixerade på spagettisarna som lyckligt (?) vinglade fram och åter i luften och funderade över var de hamnat.
Eller vad maskar nu funderar på.

Jag dansade regndansen, som mest blev hysteriskdansen och insåg att inget hjälpte. Maskarna måste bort. Och ingen tänkte hjälpa mig, (familjen lyste med sin frånvaro) jag måste göra det.
Okey, jag tog livet av de där äcklena. Tvingade dottern att titta så hon vet vad som kan gömma sig i en hundmage.
Och så anföll jag datorn.
Det var förstås stängt hos veterinären, vilket var tur, de hade knappast uppskattat en skriiiiiiikande kund som mest hade gett dem grå hår och tinnitus.
Jag såg i alla fall till att samtliga vovvar i mitt hem fick Drontal. Inom två timmar satt kennelns hundar fint på rad likt familjen Von Trapps ungar och svalde lydigt sina tabletter och somnade snällt på kvällen.
Dagen efter kom liken ut, grådassiga och stendöda en efter en ur lilla fröknens mage. De andra hundarna hade inga egna små husdjur, varken döda eller levande vad vi kunde se.

Och så började vårt andra liv.
Det med den unga vovven med BRA mage.
Plötsligt ville hon äta sin mat. Plötsligt var magen tyst. Och plötsligt hände inga fler olyckor på golvet och de som kom ute kunde man plocka upp med en vanlig hundpåse. Jojo.

Vad trevligt det kan vara med en lättsam hundkorv faktiskt.
Och lillan börjar bli tjock och mera nöjd med livet. :-) :-)

Klicka här och läs mer om parasiter hos hund
Avmaskningsschema och nyttig läsning hittar du HÄR

Sensmoralen i denna lilla historia är helt enkelt:
Avmaska Edra hundar oftare gott folk!
(Eller var mer medvetna iallafall) 

Hjärtliga resultat

Idag har vi haft hjärtscanning i Vita Huset.

Det betyder att det kommer hit en specialist och ultraljudar våra hundar och katters hjärtan, på en del kattraser, också njurarna.
Alla som vill komma är välkomna, jag tänker att ju fler som vill vara med och testa sin fyrbenting, desto bättre för våra raser och framtiden.
Som vanligt var vi ganska många, dagen blev hektisk men lärorik.

För min egen del har jag två drabbade raser, katterna sphynx som det tidigare sett rätt mörkt ut för, men som numera har blivit så mycket bättre, mest genom samarbete uppfödare emellan och ett stort antal testade djur. Vidare genom hundrasen dobermann som det fortfarande känns tungt med, men iallafall börjar det peka mer åt det positiva hållet.

Jag är övertygad om vikten av att undersöka så många djur vi bara kan, så ofta som möjligt. Jag är också övertygad om att vi inte bara måste koncentrera oss om att testa, men även se till livslängd och hälsa på mor och farföräldrar.
Vi bör använda drabbade familjer med försiktighet, helst inte linjeavla/inavla, och absolut försöka bredda vår genpool. Det betyder att vi bör försöka hitta olika avelsdjur, olika linjer och använda många olika hundar.

En annan viktig sak är att vi bör anstränga oss att inte använda samma djur för mycket, så kallad matadoravel. Det är inte optimalt att en och samma hane har så många barn på bygden att han skadar rasen om det visar sig att han bär på sjuka gener. Det är heller inte optimalt att vissa djur har massormassor med barnbarn, det svenska ordet lagom passar fint även här :-)

Att inte använda för unga djur i avel är viktigt, men tyvärr kan man inte vänta hur länge som helst med våra större raser, utan att äventyra deras möjlighet att reproducera sig.
För vår del på kennel Jean Dark betyder det att vi låter våra dobermanntikar bli mammor i treårsåldern, innan det är de för unga, både mentalt men också med tanke på de hälsomässiga aspekterna.

Vi försöker också hjärtundersöka så många av våra hundar och katter vi bara kan, inte bara dem vi avlar på.
För att kunna testa alla våra fyrbenta behöver vi hjälp, och det får vi av våra fantastiska katt och valpköpare.

Tyvärr blir inte alltid resultaten vad jag önskat, och vid varje tillfälle vi scannar är det en eller ett par ägare (ibland jag själv) som får gå hem med tårar och en gråtklump i magen.
Det är hemskt, och jag tror att jag som uppfödare aldrig vänjer mig. Hela jag gråter med de som drabbas, och även om jag också glädjs med de som får positiva resultat känner jag som uppfödare att vi måste försöka göra allt vi kan - och lite till vad gäller hjärtsjukdomar.

Jag hoppas vi inom en snart framtid kan lägga detta svarta bakom oss, och koncentrera oss på andra saker.

Fram tills dess måste vi försöka samarbeta och jobba för att få våra hundar friskare.

Inte bara vi uppfödare är behjälpta av att testa våra hundar - DU som dobermannägare kan hjälpa oss-dig-hundarna massor genom att bidra.

Testa din hund du med!!

Vill du ha hjälp? Hör av dig, eller kontakta närmaste hjärtspecialist och låt din hund testas ett par gånger i livet. Gärna årligen!

Stort TACK till Ammi och Anders, Jonathan, Pernilla och Nick, Katja och Ulf samt Hanna och Martin som i dag testade sina hundar.
JÄTTETACK också till Leena, Anna-Lena, Daniel och Zandra som kollade sina katter.
Alla fick inte de resultat de önskade, men jag är säker på att vi inom en snar framtid kan lägga de otäcka hjärtsjukdomarna bakom oss.

Nedan redovisas hundar och katter som ägs eller är uppfödda av oss.
Ytterligare djur som testas kan hittas på Pawpeds eller DOBERMANN DCM (Facebook) eller ev SDK:s sida, om ägarna samtycker till att deras resultat visas. 

DOBERMANN
Jean Dark Salming 1.5 år DCM UA
Jean Dark Privilege 3 år DCM EQ
Jean Dark Jazz Prestige 6 år DCM EQ
Jean Dark Attitude 10.5 år DCM UA
Jean Dark Gossip 8.5 år DCM UA

SPHYNX
Voila Robert de Niro V Anubis HCM UA
Jean Dark Xavier Dolan HCM UA
Voila Rosamund Pike V Anubis HCM UA
Jean Dark Noomi Rapace HCM UA
Sarandy´s Queen of Hearts HCM UA 

Gummibarnen

Snart är de flyttklara, våra små gummibarn. de är alltid glada, alltid busiga och alltid pigga på att krypa upp i någons famn.

Man säger att sphynxkatter är som en korsning mellan apa/katt/hund och människobarn. Det ät verkligen jättesant, och varje dag skrattar vi gott åt våra apbabysbarn :-)

Vi har en liten kille som fortfarande letar nytt hem, gärna till Dig som vill ställa ut men det är inget krav.
Här är en fin bildbomb av våra 11 veckors nakenfisar. 

TACK Felicia Lemmeke för de fina bilderna! 

Jean Dark Yannick Noah 

Yannick 

Yannick 

Jean Dark Yul Brynner 

Yul 

Yul 

Jean Dark Yohio 

Yohio

Jean Dark Yoko Ono

Lösningen på mitt problem. Jag har kommit på det!

Ärligt talat är hundar ibland skitäckliga. Ja, de är förstås ursöta, gulliga och rara också, men ibland gör de saker som inte ens är det allra minsta kul.

Som att äta bajs.

????
Jo, du läste rätt. ÄTA BAJS? Inte ÄTA MYROR? Som Mowgli sade. Nä, ÄTA BAJS.
De smiter i skogen och hittar efterlämningarna från någon megaäcklig person (orienterare? Joggare??) som använder naturen till toalett.
(Hoppas ingen bloggläsare är naturbajsare, för då måste jag hitta ditt IPnummer och radera dig ur min Tankeverkstad nu. POFF!)

Var var jag nu då.
Jo. De smiter i skogen och äter, ni vet vad.

Och så lurar de sig in på badrummen och plundrar kattlådan. Med ni vet vad.
Kommer ut med glada ansikten och munnar som stiiiiiinker! 

De smyger in på tonårsrummen och äter choklad i lönndom, plundrar skåpen som inte går helt att stänga och proppar i sig smågodis snabbt, snabbt, för att vi inte skall hinna se och stoppa dem.
Nåväl, listan kan förstås göras lång på allt otyg de små älsklingarna hittar på, jag skall inte trötta er med detaljerna.
Förutom detta med det här skitäckliga. Att de äter bajs.

Vi har försökt med grindar som stoppar deras framfart i kattlådan. Vi har försökt med lite mutor, godis, tigga och be och glass och bananer. Hundarna gillar allt, och bajset förstås.
Vi har också försökt med hot, elaka skällsord och en och annan luggning av håret. För mest är det kineserna som sysslar med den här dagordningen.
Nattordningen med för den delen. De stjäl under dygnets alla tider. Om de kommer åt.

Jag har gett upp.
Köpt grindar, stängt dörrar. Försökt svälta katterna så de slutar uträtta sina behov. Ställt kattlådorna på alla möjliga och omöjliga ställen.
Insett att jag helt enkelt måste MÅSTE ha ett luktsinne bättre än hundarna.
Jag har kommit på det! Bättra på mitt eget luktsinne och stoppa de små äcklena innan de hinner in till lådan.

Idag praktiserade jag det och det funkade minsann.
En av katterna hade just varit på toaletten, jag kände lukten/stanken/odören samtidigt som jag styrde kosan åt samma håll som ena kinesen var på väg med bestämd min. Hon kände samma sak som jag, och blev ytterligt förvånad när hon inte mötte av varm, god bajskorv utan en arg matte med hårda händer.

Jag har i alla fall sagt till husse att den där exteriöroperationen jag drömt om på ålderns höst, istället får bli en näsoperation.
Jag vill bättra på mitt luktsinne.

NU! 

HJÄRTSCANNING i Vita Huset

Nu på fredag den 16 augusti kl 12 kommer Veterinär Lennart Nilsfors på besök till oss i Vita Huset.
Han är specialist på att ultraljuda våra fyrbentas hjärtan, och är Du intresserad av att komma med din katt eller hund - Välkommen!

Obs. Det är ett begränsat antal platser, så jag önskar att Du som bokar verkligen vill komma och inte ändrar dig i sista sekund. :-)

Maila mig om Du vill vara med
kennel@jeandark.com 

Sista dagen med gänget

Usch. Jag ogillar avslut.
Jag vet att slut är början på något nytt. Men ändå.

Det är svårt att lämna sommar, sol, vind och hav. Inte minst semester, vila och egentligen bara detta med inga måsten.

Idag har vi hängt vid stranden, hittat en hund, ringt polisen, fått hittelön och proppat i oss värsta middagen. Vi har sett solnedgången och avslutat med en "Havneis". Den största glass man kan tänka sig. Och på denna största glass får man en stor klutt mjukglass, en mosad negerboll (kokosboll, så jag inte förargar någon) lite sylt, grädde och till sist chokladströssel.
Det äter man tills man mår illa, helst slutar man innan, om man inte som jag har dålig karaktär. :-)

Nu är bilen packad, klockan ställd på mitt-i-natten och alla i huset sover. Till och med Twiggy.

Godnatt

Tania ville bara posera för en Frolic

Snö tyckte allt var spännande

Twiggy spanar in utsikten

De här bilderna är i mina ögon alldeles fantastiska. Ammi och Felicia har tagit dem, och jag har fotat av deras kameror bara för att kunna lägga dem på bloggen. Kvalitén haltar, men ändå tycker jag de är otroligt fina :-)

Morgnar på stranden. Den nakna sanningen

Nyrup Bugt/Kattegatts hav 

 Varje morgon får hundarna och jag en härlig och välbehövlig promenad på stranden.
Innan de flesta vaknat travar vi iväg, och det är vilt, vackert och alldeles underbart att gå en dryg timme jämte havet.

Idag hade vi vår första regniga dag, jag tror hela himlen har tömts över oss här nere i Danmark under natten. Det luktade fräscht, fåglarna sjöng och daggen glittrade i gräset. Jag orkade inte irritera mig över all min tvätt som ramlat i en sandig hög, utan tog tjejerna och gick.
800 meter från havet bor vi, fågelvägen, jag tror minsann bolaget som hyrt ut vårt hus har gjort en glädjemätning, för det tar minst 20 minuter att gå i rask takt till vattnet. Men det gör inget, vägen ned är vacker och hundarna springer glatt och mycket.
Ju mer vi närmar oss kommer havsdoften, ljudet från vågorna och frihetskänslan tar fatt i själen. Hundarna njuter lika mycket som jag, äter maneter som sköljts upp på stranden likt sushi, njuter av vinden som blåser deras öron åt alla håll och plaskar i havet, lyckliga som småbarn.
De leker tafatt i sanddynorna, gräver sönder småbarnens sandslott från gårdagen och smågnabbas över pinnar och annat de hittar.

Regniga morgnar som idag är vi dessutom nästan ensamma, och möter bara enstaka flanörer.
Först var det den rosaklädda damen med labradoren. Han kastade sig ut i vågorna med dödsförakt och äkta labbeglädje med pinne i munnen.
Efter någon kvart nickade jag igenkännande till shigongtanten, eller vad det nu heter. Hon står oförtrutet i alla väder och gungar kroppen åt alla håll medan hon spanar utåt, bortåt horisonten och in i sig själv. Hundarna blänger på henne varje morgon och undrar vad hon gör, ja, ärligt talat så fattar inte jag det heller, men hon verkar ju snäll, så de leker vidare i sanden.

Så är vi ensamma, och går barfota i vattenkanten, njuter av vind och vattendroppar i ansiktet och vågorna över våra tassar och tår.

Sista biten av sträckan ser jag två badande damer. De plaskar som småungar, och ser huldreliknande ut i diset och den vattenfyllda luften.
Sina kläder har de slängt i en hög på strandkanten, och när vi närmar oss flyger en upprörd liten tax upp och skyddar sitt revir.
Mot oss. Jag tar tjejerna i varsin hand, och pratar lugnande med dem. Taxen närmar sig, och hans mattar skriker irriterat från vattnet. Taxen får mer mod av de svärande ägarna och närmar sig med stormsteg. Plötsligt dyker en hund till upp från klädhögen, en storväxt modell dansk svensk gårdshund.
Minst lika arg som taxen tar hon sikte på oss, framförallt Tania och med allt annat än solsken i blick satsar hundarna på att komma fram till oss.
Tanterna ropar och hojtar och inser att deras hundar absolut inte tänker lyssna. De uppmanar mig att stå stilla och inte vara rädd. Deras hundar kommer på sin höjd att nafsa men det är ingen fara, de är ju så små.
?
Nu är vi på vår årliga semester i Danmark, och med den nya lag danskarna fått (läs om den i tidigare inlägg) känns det ju sådär måste jag säga.
Jag är förstås inte precis rädd att en tax och en korpulent gårdshund skall skada min dobermann, men betydligt mer orolig vad min stolta vovve tycker om två små elaka tvillingar (i själen i alla fall) som hoppar på henne.
Det är den som biter som kan anmälas, OCH faktiskt avlivas. Hm. Jag börjar känna mig obekväm, och ser att det inte är långt kvar nu innan de arga är framme. Men det gäller även mattarna. De har kastat sig upp ur havet, och fast de nog är i pensionsålder och har en heeeeel del extrakilon på nacken springer de ganska fort. Det guppar överallt.
Den ena får fatt i taxen och kastar honom under armen. På huvudet sätter hon sin handduk likt en turban och så andas hon ut. Vi ser faktiskt alla lättade ut, och jag samlar ihop mina tjejer för att gå vidare.

Tanterna vill prata.
Varför är den där spetsad på öronen vill den ena veta? Varför är den andra så tunn, frågar de om Twiggy? Och varför kan du inte bara släppa dem så får de lösa problemet själva, de är ju stora dina hundar du behöver ju inte vara rädd. Säger den ena farmoderligt och blinkar åt mig.

Jag berättar om danska lagen, som duon aldrig hört talas om (? Hur kan de vara ovetandes??) och om min rädsla att mina hundar skal bli inblandade i bråk. Jag vill såklart absolut ha dem i livet när vi åker hem igen på lördag.
Det förstår damerna, och hittar nya samtalsämnen. Och ännu fler nya.

Ganska trevligt att resa med hund är det tycker jag. Vi träffar så många annorlunda, roliga, mindre roliga och udda hundägare över hela världen.
De här två kommer jag aldrig att glömma. För det är inte varje dag jag står och pratar med två spritt språngande nakna -helt obekymrade- nudisterdamer med hund under armen och handduksturban på huvudet. Med regndroppande himmel och vågor sköljandes över tårna.
Annorlunda känsla.

Indeed. 

Förskönande bild.
"Mina tanter" var nog 20 år och kilo mer. Överallt.
Dessutom var det snorkallt, regnväder och de hade inte en tråd på kroppen.
Men iallafall. Som mina döttrar skulle säga. 

Hundägarbeteende

Här i Danmark såg jag just en intressant sak. Ja, det är inte en sak som är typiskt för danskar, utan en sak jag sett många hundägare göra. Liksom, en ”strutssak”…..

Efter en lång dag på stranden, lite strosande i affärer och med magen full av mörkröda, JÄTTEstora, saftiga bigaråer beslutade vi oss för att vi absolut måste shoppa lite. Hundsaker såklart. Som sagt, så gjort.
Vi letade reda på den lokala hundbutiken, en superbra affär med massormassor av saker man (läs jag) vill ha..

Nåväl, vi stod och fingrade på allsköns saker, när vi såg en dam med en liten terrier utanför. Hon stannade på behörigt avstånd och ropade in genom den öppna dörren till oss; Är era hundar hanar eller tikar?
Vi har ju bara tjejer så kusten var klar. Hon såg lättad ut och traskade in, följd av den lilla glada cairnterriern som morskade upp sig när han fick syn på Twiggy, vår babygreyhound.

Damen tog sig fram till disken, handlade lite saker, och bad sedan om en kloklippning. Eftersom hon verkade känna sig obekväm med oss för nära plockade vi på oss lite mer saker innan vi närmade oss disken.
Lagom var den stadiga lilla herrn med skägg färdigmanikyrerad, hans matte betalade och de båda sade hejdå och gick.
Jag stod sist i kön, och dagdrömde lite medan mina ögon vilade på damen och hennes cairn som styrde kosan mot sin bil.

De gick ut genom den välsorterade djuraffären, passerade matskålar, leksaker, inbjudande koppel och precis utanför ingången, skylten som varmt välkomnade alla kunder och till sist, alla de dyra, fina hund och kattburarna i tyg.
Då lyfte den lilla hanhunden på benet och mitt hjärta stannade!! Jag tänkte att hans matte skulle få en stroke.
Men det fick hon inte. Hon tittade ned på sin lille son (så det ut som om hon tänkte), släppte lite på kopplet och lät honom göra sig färdig.
Den knallgula kissrännan rann ned för burarna och gjorde en liten pöl där kunderna går in och ut. Buren var plaskvåt när skäggiga lilla herrn ansåg sig klar, ruskade lite p sig, och struttade ned för gången med sin matte.
De satte sig på var sitt säte fram, och rattade sig ut från parkeringen medan jag kom på att det är fult att stå med öppen mun, stängde den och tryckte tillbaka känslan av att vilja slåss.

Jag förbannade mig själv att jag tappade fattningen och inte sade till, betalade, och talade om för personalen att det var dags att plocka fram skurhinken.

Funderade på vägen hem hur mattar och hussar beter sig.
Mentalitet är sannerligen intressant, inte bara när det gäller våra hundar. 

Att döda andras hundar

Jag såg en debatt på en facebooksida alldeles nyss. En debatt om hundar som biter. Och om vårt grannland Danmarks ganska radikala sätt att lösa problemet. 
Lösa och lösa. De tar helt enkelt livet at hundratals hundar och förbjuder massor med raser.

Egentligen är alltihop ganska förfärlig enligt min åsikt. 
Hundar skall INTEINTE bitas. Hundar skall inte bita människor, inte döda människor, inte alls göra så att människor känner sig obekväma. Tycker jag. 
Det betyder också att vi människor måste uppfostra våra hundar så att de fungerar i vårt samhälle. Precis som vi måste uppfostra våra söner, så de inte blir våldtäktsmän, våra döttrar så de inte slåss på stan, eller överhuvudtaget inte fostra våra barn till bankrövare, mördare eller knarkare.

Vi har alla ett ansvar.

En del hävdar att allt är mattes och husses fel om hunden bits. En del hävdar att det beror på ras. 
Vad kom först tänker jag, hönan eller ägget?
Jag som arbetar med hundar skulle vilja påstå att vissa raser är mer benägna att hitta på knasiga saker än andra. Vissa raser måste ha mer uppmärksamma ägare och de behöver definitivt mer uppfostran och styrning än en del mer ”lätta” raser.

Jag sticker ut huvudet direkt, och säger att många av de raser vi kallar för kamphundar, de där lite kraftiga, modell pitbull (vi har haft hundratals på vårt hundpensionat) är fantastiska hundar. Vänliga mot människor, uppmärksamma, rara och keliga. Lekfulla, roliga och kloka.
Oftast är de väldigt positiva till andra hundar och vill gärna vara sociala och tillsammans. 

Men. De har en grej som är lite annorlunda, de är generellt mer tåliga om andra hundar retas med dem, men blir de till slut arga, ja då blir de JÄTTEarga!! Inte alls bra, för de kan då vara svåra att bryta. Rent av omöjliga.
Detta är anledningen till att vi på vårt hundpensionat tagit beslutet att den här typen av hund inte får träffa andra hundar när de har semester hos oss. För allas säkerhet och bästa.

Tyvärr drar de ofta till sig fel klientel ägare, rent av ägare som inte alls skulle ha hund. Ibland inser ägarna det själva och lämnar sin fyrbenta vind för våg, eller hos en släkting. Några av de här vovvarna besöker oss regelbundet när nya husse och matte ibland inte orkar, och behöver semester. Jag talar tex om alla mor och farföräldrar som tagit över barnbarnets hund. Av kamphundsras.
Det är förstås jobbigt att aktivera en 14 månaders pitbull när man är 85 men ändå i god vigör. Frågan är vad man gör av hunden? De flesta behåller och gör sitt bästa. Det funkar också nästan alltid jättebra. Tills en situation uppstår.
Då blir det pannkaka.

En del ägare som skaffar fel ras borde inte alls få ha hund, tycker jag. De borde på sin höjd köpa ett basebollträ.
En del ägare har fullt upp med småbarn, jobb och andra hobbysar. De borde inte ha en aktiv stor modell liknande kamphund. Jag fattar ärligt talat inte varför de prompt skall ha hund, eller varför de ändå inte köper en hund som passar in i deras livsstil.

?

Jag ser att många tycker att de här raserna skall förbjudas. Om jag skall vara ärlig skulle jag också önska att de inte var så många. Att inte så många ville ha den här typen av hund. Just därför att de inte kan hantera sin hund.
Hundar måste fungera i vårt urbana samhälle, annars går det inte. Och det är VI människor som skall se till att de fungerar, det klarar nämligen inte hunden själv.

Om vi förbjuder raser lite på måfå, sådär som de gjort och gör i bla Danmark är det ruskigt lätt hänt att flera av våra underbara och kompetenta brukshundsraser plötsligt också hänger löst. Dobermann, rottweiler, schäfer och riesenschnauzer till exempel.
Hundar som i mina ögon är fantastiska, brukbara och alldeles jättemycket personifierar just detta med människans bästaste vän.
Men de kräver uppfostran, aktivitet och kärlek.

I Danmark har man valt att gå ännu längre. Inte bara raser förbjuds, man förbjuder hundar som biter människor, andra hundar eller djur.
Om en hund gör det, biter enligt ovan blir den förbjuden. Det vill säga avlivad. Dödad som jag ser det.

Jag har nog lite dubbelmoral. Jag anser solklart att hundar skall ha en BITSPÄRR. Dvs den skall tänka sig för en, två och massor med gånger innan den biter en människa. Hundar skall ICKE bita människor. Om de gör det anser även jag att de har det bättre i hundhimlen.
Men, att avliva en hund för att den biter en annan måste enligt min åsikt utredas först. För det finns grader i helvetet:

Om min hund leker med din hund och så blir de osams. Din hund biter min, och vi måste sy den några stygn tex i örat.
Resultat om vi bor i Danmark – jag anmäler dig och din hund blir dödad. Som jag ser det.

Vi går en promenad och våra fyra whippets får syn på en liten flicka med kanin i sele. Kaninen blir rädd och hoppar till. Hundarna jagar den en kort bit och olyckligtvis får de fatt i den och biter den ganska ordenligt. Fruktansvärt, för vi har ju smådjur hemma som är superkompisar med hundarna.
Alla fyra whippets avlivas samma dag.

Grannens kamphundsblandning sliter sig ur sitt koppel och kastar sig över min kopplade valp helt oprovcerat. Min valp körs till veterinären men dör av sina skador.
Kamphunden avlivas på plats.

Din söta chihuahuatik får leka med min dobermannhane. Han slår glatt med tassarna på henne under deras tafattjak och hennes höftleder hoppar ur och hon krossar ena benet totalt. Hon måste tas bort av sina skador.
Min unga glada hane avlivas, då du anmäler mig. 

Din dalmatinerhane tycker min cockertik är supersexig och gör några ordentliga ansatser till att bjuda ut henne. Hon vill inte och han testar med flygande sex. Tiken tröttnar och biter honom i näsan. Du blir sur och anmäler mig, min tik avlivas av den lokala polisen samma dag.

Jag skulle kunna ge en massa exempel. De finns i hundratals. Tusentals.
Vad jag vill trycka på är att vi måste använda sunt förnuft. Jag vill också trycka på att vi hundägare borde samarbeta. Inte motarbeta varandra.

Hundar skall inte bita människor, även om vi tvåbenta ibland gör tokiga saker, barn låter/säger/skriker/hoppar etc etc så skall inte våra hundar bitas. De bör ha en bitspärr.
MEN.
Vi människor skall också vara snälla mot hundarna. Hundar är inte leksaker som våra ungar kan göra som de vill med.
Hundar som sover skall få ligga ifred.
Hundar under ett bord skall man inte krypa in till och försöka krama.
Hundar som äter vill äta upp och ifred.
Hundar som är sjuka kanske inte orkar hälsa.
Hundar som är rädda vill ofta inte bli klappade.
Hundar som är i affekt vill inte ha social kontakt just då.
Hundar som ligger/står/sitter vill inte bli hoppade på, nypta eller kravlade över av en dreglande glad ettåring.
Hundar är INTE våra barnvakter och hundar är inte hästar till ridsugna småbarn.

Med detta ovan sagt vill jag dock påpeka att om någon av mina hundar biter en människa kommer jag att låta honom eller henne somna in.
Jag anser starkt och absolut att hundar INTE skall bita människor.

I den här debatten tänker jag på den gyllne regeln:

"Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger."

Lukas 6:31

"Så som ni vill att människor skall göra mot er, så skall ni göra mot dem."

Ganska enkelt egentligen. Var snäll mot hundarna, så är de snälla tillbaka.
Behandla dem med respekt, kärlek och en sund uppfostran och glöm för guds skull inte att aktivera din fyrbenta.
Då blir det bra J

Här är en artikel från en dansk tidning som jag läst här i landet under min semester idag. Mestadels ledsam läsning anser jag. Klicka här och läs artikeln

Här kan du läsa mitt inlägg i bloggen förra året, då jag blev biten i ansiktet
Klicka här och läs inlägget

Semester

Ja, vi har semester, vår vanliga, årliga, härliga och soliga vecka i Dejlige Danmark.
Tillsammans med bästa vännerna och en hel hög med hundar har vi hyrt ett hus nära havet som vi fyllt med god mat och skratt. Mest är vi förstås ute och samlar minnen till resten av året.

Uppdateringarna den här veckan blir nog lite si som så. Men snart är jag back J

Dejlige Danmark

Dottern och hennes ögonstenar

Stillsam morgonpromenad

Och en stilla solnedgång




Klicka här och se våra strandvovvar njuta av kvällen

Men det är ju bara inte klokt!!

ÄNTLIGEN är vi på semester!
Sova.
Äta (jag vet, behövs inte)
Läsaläsaläsa
Umgås
Prata danska

Vi hann knappt hunnit fram till vår stuga, så ramlar ett fantastiskt meddelande in; HAPPY HAR JUST BLIVIT BIS!!
Sötaste lilla Happy, vår brunmaskade siamestjej fick följa med Jill på utställning i dag. Jag är ju inte riktigt den där bästaste utställaren, så skall något bli gjort får man göra det själv. Tror jag Jill tänkte. Och så tog hon med sig vår Happy på utställning i Sollentuna/Stockholm idag.

Det brakade till ordentligt - vår gulletjej fick CERT, NOMINERING och BIS!!!! Dessutom kvalificerade hon sig till SW och jag höll på att trilla ur bilen i bara farten.

Vilket fantastiskt resultat!!

Nu tar vi våra hundar och vandrar ned till havet. Leendet jag har på mina läppar verkar inte gå bort, så det får helt enkelt gå med.

Finaste Happy
Jean Dark Happy SIA n
e CH Sirius Naryschkina JW
u Jean Dark Ariel 

Fint besök

Idag har vi fint besök i Vita Huset.
Snyggofransosen Dark är gäst, tittar, luktar, leker med sin frisbee och spanar in sina ungar. Frisbeen ger han nog högsta betyg, och ynglingarna är han måttligt intresserad av. Helst vill han nog säga hej till deras mamma :-)

Dark är en -i mina ögon- härlig hane. Korrekt byggd, riktigt snygg och alldeles fantastiskt trevlig i sitt temperament.
Han dundrade in på gårdsplanen, hälsade glatt på oss, kissade och började leka. Kaninerna och rottishanen på andra sidan staketet struntade han totalt i. Inget pip, inget gnäll. Bara social, snäll och vänlig.

Bilder som gör mig glad

Hundar är underbara. Och jag blir så glad när jag ser vissa bilder med härliga, levande fyrbenta bästa vänner. De här bilderna bla, gör mig jätteglad :-) 

Full sprutt på Dustin afghan 

Dottern och hennes treklöver chinese cresteds

CHEEEEEEEESE! 

Frihet!

Mina vackra tjejer

Godnatt :-)