Dobermannvalparna

Häromdagen fotade vi våra valpar. Eller, ja, inte jag, utan Ammi, världens bästa fotograf :-) Jag har TUR som har en så bra  kompis, utrustad med kamera dessutom.

Våra små troll var exakt 23 dygn gamla, kanske man skall säga unga...? Och jag funderade på om det alls skulle gå att ta ståbild på så små babysar.
Jag kan meddela att det går, och när de är så duktiga som våra T-barn, ja då går det alldeles utmärkt! :-)

Titta vad vi har växt! :-)

Vi busar och står i

Syster och bror 

Orange hane

Grön hane

Röd hane

Blå hane

Omärkt brun tik

Omärkt svart tik

Gul tik

Rosa tik

Todays Shopping

Idag har vi på äldsta dotterns begäran (bra id'e!) införskaffat en Yogaboll. Eller vad det nu heter? En hästfotboll kanske?
Jaja, vi har köpt en BOLL iallafall, den är 55 cm och rosa. Perfekt färg och perfekt storlek till Blixten, vårt lilla babyföl som nu blivit två veckor och passar fint in på Astrid Lindgrens sång om Sommarvisan. Lilla Blixten har nämligen benen fulla med spring :-)

Har ni sett så gulligt glad han är över sin nya leksak? :-)

Och sedan hann vi med ett besök också. :-)
Blixten gillar att få besök,
speciellt om han får träffa gästerna  från matte Linns trygga famn högt upp.
Här träffar han Emma Holm.  

Definera "Fara för djurets LIV"

Häromdagen bloggade jag lite om Agrias nya regler. Om dem kan du läsa här http://kenneljeandark.blogspot.se/2013/06/tummen-ned-och-ogilla.html
Och ja, jag tycker det nya beslutet är helt uppåt väggarna, oetiskt och framförallt finner jag det märkligt att man inte informerar sina försäkringstagare bättre innan man låter klubban slå för sådana här definitiva beslut.

Flera har kommenterat, och ännu fler kontaktat mig privat.
Och ja, jag håller med om att det är knasigt med akutavgifter vardagar.
Ja, jag håller med om att klinikerna kunde avstå sådana avgifter dagtid.
Och ja, det låter märkligt att riskföretag kan köpa veterinärkliniker och försöka pressa ur dem -oss- så mycket som möjligt. Eller.
Egentligen inte. För det är väl så det är i vår värld idag. Alla vill tjäna på allt. Alla tänker "Whats in it for me?"

Jag tänker också att om ett riskföretag kan äga en djurklinik kanske de också kan äga ett föräkringsbolag??

Hursomhelst.
Nu har Agria kommit med ett förtydligande. De ersätter såklart akut och jouravgifter "så länge det är medicinskt berättigat, det vill säga fara för djurets liv"

Jaha. Vad bra tänker några.
Jag tänker att man alltid kan diskutera vad som är fara för ett djurs liv.

Dör man av ett brutet ben?
Är det fara för mammans liv om valparna inte kan komma ut vid en förlossning?
Kan man leva ett par timmar med trasigt korsband?
Hur akut är det egentligen om ens hund bajsar blod och verkar allmänpåverkad?
Expertisen säger att en hund som kniper med ett öga skall in akut, men dör den om den väntar några timmar tills vi får en tid inbokad?

Själv har jag haft några danser, eller skall man kanske säga duster, med Agrias veterinärer och kontor genom åren.
Och min kommentar till ovanstående blir ett av mina favoritcitat;

"Skönhet ligger i betraktarens öga"

Här kan ni läsa förtydligandet.
http://www.agria.se/hund/artikel/fortydligande-angaende-jour--och-akutavgifter

Själv hoppas jag verkligen att mitt eget försäkringsbolag avstår dessa nya förhållningssätt till sina kunder. Jag har kontaktat dem, och än så länge visste de inget om några sådana här kommande regler.

Och självklart bör vi kunder se till att vi INTE betalar jour och akutavgifter dagtid. Glöm inte att fråga om det när ni bokar tid!
Det går alltid att boka om, eller ta en annan klinik.

Det är DU som är kunden.

Knasigaste hästarna

Sofia har fotat hästarna, och hon fick så roliga bilder på mor och son att jag nästan måste visa dem.... 

Lilla Blixten, ser mest ut som en kamel... eller nåt?
Nu är han två veckor nästan. 

Och här är mamma Juliet :-) 

Tummen ned och OGILLA!

Hittade just detta på Agrias sida, satte kaffet i vrångstrupen och blev redigt sur.
Tack och lov har jag inte Agria, men en del av mina valp och kattköpare använder sig av bolaget.

Jag blir lite rädd när jag tänker på vad som händer om man som uppfödare måste kejsarsnitta sin tik eller katthona under akuttid/vardag. Svårt att planera in i förväg att man kommer att behöva veterinärhjälp.....?
Och det går knappast att vänta till klockan 17:01 om ens djur bryter ett ben eller blir påkört.

Njae, inte så kul beslut detta, och jag funderar vidare på om Agrias alla kunder verkligen tagit del av detta nya beslut?
Många frågetecken är det.

Själv är jag glad att jag inte har Agria.

Här har vi våra djur försäkrade:
http://kenneljeandark.blogspot.se/2012/11/if-something-bad-happens.html

Dålig bloggare

Tycker ni jag är dålig på att blogga?
Det k.a.n bero på att jag inte hinner.
På grund av nedanstående:

Vårt golv i uterummet.
Här har Trombens lillasyster, Tornardon gjort nummer två.
Hon är lite lös imagen - kolla in gliporna. Det tog låååång tid för mig att fixa kan jag säga.
Och efteråt känner jag att suget på att spara en dobermannvalp är långt borta. 

Medan jag fixade, fixade Tornardon också. 

Detta är vår schäslong. Den brukar se inbjudande, mysig ut.
Ja, om inte en Tornardo dragit fram, vill säga. 

Detta är husses sko. Den har sin plats i skostället i hallen.
Just nu ligger alla par överallt i Vita Huset.....

Om ni tycker bilden är suddig kan det bero på att det är svårt att fånga en Tornardo på bild.
Det kan också bero på att jag hade svårt att bestämma om jag skulle fota eller rycka henne i örat.... :-)

Om man blåhåller en Tornardo och turen är med en kan man fånga den på bild.
Innan den fladdrar vidare mot nya äventyr.


-----------------------------------------------------------------------------------------------

Om ni skippar texten ovan kan ni bara titta på vår lilla Sammetsöga,
drunkna i de vackra ögonen och vara avundsjuk på vår stolta,
vackra, nobla och aristokratiska greyhoundvalp, Twiggy.
För hon ÄR alldeles underbar!! (Mestadels) 

Fotografering är kul

Iallafall när det blir hyfsat resultat. 

TACK Ammi Aro för att du alltid ställer upp och tar bilder! Tack också till Cia, Liselott, Peter, Kerstin och Felicia för hjälp och support med hundarna :-) 

LP SPH I Korad Jean Dark Orlane  
e. Korad NO V-10 C.I.B SE V-11 VDH CH NO CH Jean Dark Kanon
u. Korad Jean Dark Estee Lauder

Hope Pink Gansta Of Sweet Black Dreams
e ZTP Gangster Dandias De Villa Valliana
u ZTP Eva-Bella Of Sweet Black Dreams

Jean Dark Rare Gold 15 
e C.I.B. C.I.E. BALT,EST,LV,LT,RUS,BLR,PL,FIN,NL,CZ, SLO CH, EST & LTU JCH, LTU J W´09, FIN Club JW´09, Estonian Universal Dobermann 2009,2010,2011 , EST Club W´11, BALT W´12, Amsterdam W´11 IPO III Yacheero´s Pando Pandero
u Korad LP Jean Dark Kylie Minogue

Jean Dark Storm 
e C.I.B. C.I.E. BALT,EST,LV,LT,RUS,BLR,PL,FIN,NL,CZ, SLO CH, EST & LTU JCH, LTU J W´09, FIN Club JW´09, Estonian Universal Dobermann 2009,2010,2011 , EST Club W´11, BALT W´12, Amsterdam W´11 IPO III Yacheero´s Pando Pandero
u Korad Jean Dark Kia Ora

Jean Dark Snö Of Sweden
e C.I.B. C.I.E. BALT,EST,LV,LT,RUS,BLR,PL,FIN,NL,CZ, SLO CH, EST & LTU JCH, LTU J W´09, FIN Club JW´09, Estonian Universal Dobermann 2009,2010,2011 , EST Club W´11, BALT W´12, Amsterdam W´11 IPO III Yacheero´s Pando Pandero
u Korad Jean Dark Kia Ora

Sammets Öga

För en tid sedan miste jag min favorithund och det kändes som om jag aldrig mer skulle bli riktigt glad.
Min vackra hund var mjuk, vänlig, busig och alltid vid min sida, som en skugga. Jag kallade henne Sammetsöga, fast hon hade ett annat, riktigt, namn.
Lång tid efter att hon blev sjuk och flyttat till Nangijala snubblade jag över henne, fast hon inte var där.
Lyssnade till hennes andhämtning som inte fanns och kände hennes mjuka päls under fingrarna i fantasin.  Mindes det stora huvudet som alltid kom intill mitt och sade god morgon, saknade det vänliga pustandet i mitt öra.

Fast jag har många hundar, barn och familj och borde vara luttrad är jag inte det. Varje dag saknar jag henne och varje dag försöker jag intala mig själv att hon (bara) var en hund.

Jenna Sammetsöga var en älskad hund.

Vi har flera hundar i vår familj, alla underbara, personliga och vackra på sina egna vis. Jag älskar dem alla, men nog tänkte jag att jag aldrig mer skulle få ett Sammetsöga.

Så kom Twiggy.
Efter år av beundran och hemlig önskan om en alldeles egen greyhound är hon här! Det som många tror är en nyck och en ”typisk-Jeanett-grej- är noga genomtänkt, planerat och önskat. Och lilla rådjurshunden som föddes långt borta i Italien är nu äntligen hos oss!! 

Hon är precis 16 veckor och landade på Svensk mark i slutet av förra veckan. Liten, fundersam och sagolikt söt flyttade hon in i Vita Huset till alla oss andra.

Twiggy kommer också från en stor familj, många medlemmar och mycket liv runt i kring henne. Tur det, för det är det sannerligen hos oss också.
Vår lilla röda baby räds hursomhelst inget alls, och efter lite stillsamt funderande över vad egentligen en katt är beslutade hon sig för att de var fantastiskt roliga att jaga. Mindre skoj när hon fick några ordentliga visitkort av nakenkatten Grisens arga tass, och med svullen nos siktade hon istället in sig på våra äldre dvärgpinscherdamer.
De for som bowlingklot och den lilla busiga italienskan och jag fick ha ett litet samtal om hur man uppträder i en familj.
Hon förstod pep hon, och så skötte hon sig i alla fall i fem minuter, och så passade hon på att riva ned min tvätt från ställningen, hoppa upp på matbordet (Ja, du läser rätt!), stjäla frukten från diskbänken, pipa-pipa-piiiiiiiiipa med hundleksakerna, slita upp uteblommorna på terassen, morra åt oss när vi flyttade henne matskål och sno åt sig bästa platsen i soffan. 

SICKEN BUSUNGE!!!
Jag har ju läst det där om nobla, stolta och värdiga greyhounds.
Och i mitt hus har jag en Tornardo utan dess like. Vår dobermann som annars kallas för Tromben levde en dag i stor förvåning över sin söta lillasyster som fullkomligt öste ur sig bus och rackartyg, och så verkade hon tycka att jag fick hojta bäst jag ville. Hennes kompis från landet långt bort må se konstig ut, men hon var ju världens BÄSTA partner in crime!
Så nu har jag två busråttor. Tromben och Tornardon… Och inte en matta ligger snyggt på våra golv mer… Phu! 

Men lilla Twiggy är förutom sina enorma färdigheter i det som kallas bus och stoj, också en alldeles underbart näpen liten gänglig valpflicka.
Hon är röd, söt som den sötaste sockertopp och bara hon tittar på oss med sina mörka, utrycksfulla ögon smälter man.
Twiggy älskar mat, hon älskar människor, hundar och självaste livet. Hon är mjuk och personlig, men har också starka åsikter om vad hon vill (och inte vill). Och hon älskar att leka men också bara att få vara tillsammans. 

Och hon gör starkt anspråk på epitetet Sammetsöga. 

Det kan vem som helst se…. 

2 veckor

T-kullen har blivit två veckor.
De kan småskälla. Pipa och kravla sig fram och faktiskt också ut ur valplådan. De har öppnat ögonen och öronen. De hör och de ser. Men om de kan förstå och sortera intrycken skall jag låta vara osagt.

Och de är ruskigt söta.....!! :-)

Lyckligt Skryt!

Det är en utmaning att föda upp djur.
Spännande, svårt, roligt, sorgligt och härligt utmanande. För det är svårt. Och Facit finns aldrig förrän efteråt.

Jag har fött upp dobermann i en herrans massa år. 1984 vandrade min första busiga tik in i våra liv och 1988 föddes första kullen.
Sedan dess har många valpar sett dagens ljus här.

Förutom dobermann har vi också chinese crested dog, sphynxkatter och siames.

När jag planerar våra kullar, och hur jag hoppas våra små kommande individer skall bli har jag förstås rasstandarden så nära mitt tänkt som möjligt. Det är på sitt vis "mallen" för hur just den rasen man föder upp skall vara.
Och på mitt vis har jag en viss del fritt skön, vilket gör att jag har en speciell typ som jag fördrar lite extra. Eller man kanske kan säga att jag har vissa egenskaper jag värdesätter extra högt. Och avlar lite extra efter- dock utan att glömma rasstandarden.

I helgen som var tävlade flera från Kennel Jean Dark varit i farten och visat framtassarna. Och jag som får ett slags kvitto på att mitt arbete och tänk varit rätt blir jätteglad.
I det här fallet är kvittot på djurens exteriör, nog så viktigt är deras hälsoresultat och mentala egenskaper.

För att öka svårighetsgraden lite extra, eller bara för att jag är så jättestolt och vill skryta lite, så hade alla våra raser en bra helg;

SKK Avesta Nationella CERT och BIR! 

Korad Lp SPHI Jean Dark Orlane

e. Korad NORD JW-08 NO V -10 SE V -11 C.I.E VDH CH NO UCH Jean Dark Kanon

u. Korad Jean Dark Esteé Lauder

SKK Avesta Nationella
Reserv cert, Vinnare av Öppna klassen tikar 

Jean Dark Lady In Red (Obs, gammal bild)
e. CH Moonswift The Sundance Kid
u. Suanho´s Minnehaha

I Norrland på kattsidan
Cert och Bästa Vuxna Sphynxhona

Jean Dark Whoppi Goldberg
e. CH Voilá Robert De Niro V Anubis
u. Wilfred´s Ashley To Jean Dark (Dotter till Jean Dark Celine Dion) 

Nerikes kattklubb i Örebro
Cert Lördag OCH Söndag! Svensk Champiooooon!!! 

Jean Dark Lulubelle
e. CH Jean Dark Filurkatten
u. Marilljo´s Lady 

STORT JÄTTETACK till våra fantastiska katt och hundägare - Cia, Yvonne och Lena. Utan sådana som er får en uppfödare inga framgångar!
Och en extra hatten av för mellandotter Felicia, som visar, engagerar och tar så stor del i våra fyrbenta!!

Jag är ofattbart stolt och glad, och tycker dessutom att det är extra kul att nästan alla våra vinnare har Jean Darkare längre tillbaka, i sina stamtavlor.

Alla tänker på att förändra världen, men ingen tänker på att förändra sig själv

En sak som jag funderat på genom åren, och speciellt nu när vi har valpar är detta med valpköpare.
De är ju bra att ha, livsviktiga också. ;-)
Jag tänker vidare att uppfödaren också är bra att ha – faktiskt lika livsviktiga. :-)

I mitt fall händer det ganska ofta att en valpköpare tingar en valp, och jag håller den lilla till köparen.
Och tyvärr, lite för ofta meddelar köparen ganska ofta att hen köpt valp någon annanstans. Eller bokat på fler ställen och valde den andra valpen. Lite ursäktande, men jag förstår ju förstås att de inte kan köpa två valpar.
?

Jag funderar om vi uppfödare skulle börja boka in minst två köpare och sedan bara välja den ena. Ja, man talar ju om i god tid, men det kan ju hända att man blir sen, och bokar av köparen just som de skall hämta valpen också. Det kan ju hända. Men de förstår nog ändå för ingen kan ju sälja en valp två gånger......
?

Jag funderar vidare på om vi människor ibland skulle sätta oss ned och tänka på hur vi själva vill bli behandlade. Och behandla andra därefter.
Livet skulle bli bättre. För alla J

Vad menar jag då med detta? 
Jo, boka inte valp överallt och ändra dig i sista sekunden. Låt inte uppfödaren hålla på Din valp för att Du sedan bokar av den lille veckan innan. Om du tingar en valp i framtiden och köper en annan medan du väntar - berätta för uppfödaren så denne vet. Annars kanske han eller hon har Dig i sin planering och åtanke för en kommande kull och bokar av andra valpköpare i onödan. 
Ha en kommunikation. :-) 

Får vi presentera

"TWIGGY"

Sobers Trussardia – Greyhound

Född 11 februari 2013 i Italien

e. CH Mascotts Sobers Maranello
u. Sobers Nonpareil

Sista dagen i Rom.
Vi är på flygplatsen, och på väg hem till Sverige :-) 

Jag tänker på historien ”Det susar i säven”.
För det susar i motorerna. Det susar i kabinen, av människors prat, olika språk blandas i ett lågmält mummel varvat med prassel av papperspåsar, skratt, klunkande av olika drycker, hostande och två små babysars rosafärgade ansikten och tinnitusvarnande gallskrik. Bredvid mig sitter två tonårstjejer och ritar, äter medhavda smörgåsar, skrattar och pratar om hur fort man kan komma ned på jorden i ett flygplan. Eller utanför det. Hur det känns att dö.
Jag är vansinnigt flygrädd.

De ser avundsjuka ut varje gång jag prasslar med min chipspåse och jag beställer genast en till som straff för deras flygplansolycksprat. När de får vatten av sin ekomedvetna mamma köper jag en Pepsicola. Jojo.

Trots min totala avsaknad av teknisk förmåga har jag lyckats koppla upp mig på WiFi och surfat ett tag. Ganska kul, men mest tråkigt. Det tar ju flera sekunder hela tiden för datorn att hitta rätt. Jag tror jag har drabbats av det som kallas datorstress?
Istället rotar jag runt i min laptop och hittar bilder på min födelsedagspresent. Hon är liten, rund och har svarta pepparkornspigga ögon med långa ögonfransar.
Hon har växt, fått längre ben, men fortfarande är babymagen kvar.
Hon har fyllt fyra månader och ser mer ut som vårt föl, eller kanske en Bambihund? Benen är långa och slanka, kroppen kraftig och hon har en ung valps busiga uppsyn. 

Twiggy, 4 månader

Twiggys uppfödare har matat mig med bilder från första dagen hon föddes. Tur det, för jag har knappt kunnat stilla mig!
I många, många år har jag önskat mig en greyhound, och Ääääntligen kommer hon!

Hon är född i Italien, och jag är på väg ner till värmen för att hämta vår lilla röda dyrgrip. 

Twiggy 2 veckor - Gäääääsp! 

Det skrapar i högtalaren, kaptenen harklar sig och berättar att vi kan sätta på våra mobiler och ringa hem och säga hejdå. Vi skall till att störta nu, i solskenet över Alperna. Typiskt! Tankarna fladdrar i hjärnan på mig – VEM skall ta hand om alla djur? HUR går det med familjen/huset och hoppas livet på andra sidan är okey. Finns det hundar där?

Kaptenen pratar lugnt vidare och jag hör det han säger, på riktigt. Han ber passagerarna att titta på olika saker i naturen. Han berättar om Alperna, landet vi flyger över och informerar sedan om Rom, tiden för landning och avslutar med att säga att solen väntar på oss, där borta i Italien. Flygvärdinnorna börjar dra runt på försäljningsvagnen igen, babyn skriiiiker och det mesta verkar normalt.
Så vi skulle visst inte störta. Trevligt.
Det borde hursomhelst vara förbjudet att skrämma folk sådär.
Jag studerar de andra flygvärdinnornas ansikten, och de ser proffsigt oberörda ut. Det skulle de förstås  inte göra om vi var på gång att störta?
Okey, jag kanske kan passa på att läsa lite, anstränger mig att tänka på positiva saker. Längtar till vi sätter fötterna på backen igen. Till att träffa Twiggy. :-)

Efter landningen går jag på skakiga ben till utgången och blir snart hämtad av glad uppfödare och sommalovslediga barn, som inspekterar den svenska utbölingen med nyfiket intresse. De är inte gamla, och tjattrar på klingande italienska med varandra. Blandar med engelska, och nickar när deras mamma och jag pratar svenska med dem.

Välkomna till kennel Sobers! 

När vi anländer till deras hem några timmar senare (vi hann besöka en restaurang och äta härlig italiensk pasta) studsar de ur bilen, öppnar grindarna och fladdrar in på ägorna.

På uppfarten ser jag gröna gräsmattor, bevattningssystem, några JÄTTEstora och vackra kaktusar och i ögonvrån också grannhusets fantastiska oliv och vindruvsodling i långa, prydliga rader.
Jag har kommit till Kennel Sobers – House Of Hounds!

Men mest av allt har jag kommit för att hämta Twiggy. Min lilla röda babygreyhound. :-)

Jag blir placerad i skuggan, får ett stort glas iste och så visas det hundar. En efter en tas fram, och jag börjar ångra att jag inte tog bilen – för det är ju stört omöjligt att få med fler hundar än Twiggy hem!
I den långa raden av superchampions, prydliga, vänliga och stolta vinthundar fastnade jag alldeles extra för greyhoundstiken Sobers Orianne, den ryska hanen Monty och till sist en annan alldeles fantastisk drömhund – braccon Atticus. Och mest av allt den lilla söta whippetvalpen Rosie, som jag ville köpa (Jaaaa, jag VEEEEET!), och ta med hem, otroligt vacker, välkonstruerad och med en sällsamt underbar utstrålning.
Hon var förstås såld, och fick inte komma med oss till Vita Huset. Synd, men ganska klart att en sådan stjärna inte var tillgänglig.
Hon har en ofattbart lycklig lottad ägare någonstans i världen :-)

Nåväl.
Så var det dags att möta min lugna, värdiga, stolta och vänliga greyhound. Twiggy gjorde entré; Hon rusade ut, hade en liten rosa tunga rätt i mun, och rätt vad det var i alla andras mun också! Pigga, söta, kolsvarta ögon, låååånga slanka ben och kropp som ett rådjurskid. Twiggy såg glad ut, hälsade på alla och kastade sig upp i mitt knä. Gnagde på bordet, stal min kofta och drog runt med, skrattade med glad mun och studsade lite till.
En till buse till familjen Lemmeke, fast denna gång en söt italiensk fröken :-) Konstigt, om inte våra hundar är alldeles sjövilda redan från börja, så blir de det med tiden :-)

MIN!! :-) 

Vi pratade hund, och pratade hund. Och pratade hund. Kvällen närmade sig, och efter en kort stund på hotellet och duschen åkte vi allihop till en restaurang, ganska sent, men så gör man i Italien.
Maten –salladen, köttet, frukten och tillagningen var fantastisk! Italiensk mat ÄR fantastisk. Sällskapet var också härligt, det är ganska otroligt hur man kan träffas för första gången, och bara prata tillsammans nonstop i timmar och åter timmar.
Jag vet att människor i min närhet alltid sagt att hundarna begränsar mig. Och tänk, jag tycker tvärtom! Genom hundarna har jag fått vänner i Världens alla hörn, upplevt och lärt mig massor med saker, och inte minst fått resa alldeles jättemycket. :-)

Morgonen därpå var det varmt och skönt, altandörrarna fick stå på vid gavel, och det var rogivande att känna de mjuka vindarna fladdra i gardinerna, se solens strålar leta sig in bland möblerna och höra fåglarna sjunga sina vackra serenader där ut under den klarblå himlen. Frukosten intogs på hotellets terrass, med utsikt över poolen och alla blommorna. Jag fick sällskap av en liten hostande bondkatt med tjock mage och hungriga ögon. Hon följde mig med vaksam blick på behörigt avstånd. Köttet jag kastade åt henne åt hon glupskt, säkert skulle hon snart föda sina små – jag kastade åt henne lite till och hoppades inte hon skulle komma för nära. Tänk om hon hade loppor….

Frukost i Italien

Tiden gick fort, och snart stod bilen packad och redo för flygplatsen. Längst bak tronade min ögonsten i sin bur. Lagom imponerad över arrangemanget.
Den vana uppfödaren sicksackade sig genom staden, landskapet och slutligen Rom (de kör INTE bil som i Sverige, Italienarna!) och vi anlände i god tid till flygplatsen.
Värmen var bedövande och jag bad en stilla bön att ingen flygplatsanställd skulle lämna lilla babyn för länge i den stekheta solen, tjatade om det till alla ansvariga jag mötte på min väg. Hundägare….! 

Bus på flygplatsen

Godis är gott!

Hejdå Twiggy - vi ses när vi landar! 

Vi anlände safe and sound till Arlanda. Trött och lite fundersam, men glad - att - slippa - buren Twiggy!
Husse hämtar, och nu börjar äventyret! = Vardagen

STORT TACK Bitte och Piero, Emma och Livio, för er enorma gästfrihet och härliga dag i Vinthundens tecken!
Vi ser fram emot att träffa er alla på svensk mark och hos oss i Vita Huset! 

Så här har Twiggy växt hittills; 

2 veckor

4 veckor

7 veckor

11 veckor

16 veckor

Så här busig är vår lilla unge på flygplatsen innan vi åker hem:
https://www.facebook.com/photo.php?v=10151466518367001&l=3073297458983363634

Och JA - man måste ha glass i Italien! J J J