torsdag 31 januari 2013

16 dagar mellan bilderna....

Den 12 januari föddes vårt treklöver. Sagas små söta barn. :-)
För mig som fött upp dobermann mer än halva livet vid det här laget, är det en spännande resa att få uppleva andra raser, och deras utveckling.

Chinese Crested Dog är inget undantag. Tvärtom!
Chinese Crested Dog måste vara hundvärldens kameleonter. De föds i en färg, växer in i en annan, och VIPS! - Så har de fått en tredje.
Märkligt.... ? Hur kan det vara så egentligen??

Våra dobermannvalpar föds antingen svarta eller bruna med roströda tecken. Våra siameser föds alltid vita, och så kommer deras mask, tassar och svans med sin färg varefter dagarna och veckorna går. Sphynxarna har också sina färger ganska klara, förutom de som också är maskade. Men ändå, de kan bara utvecklas åt ett håll.
Men Chinese Crested Dog. Ja, de följer INGA "regler".
De kan födas vita. Och bli prickiga.
De kan födas vita. Och bli fläckiga.
De kan födas svarta. Och bli bruna.
De kan födas svarta och blir ljust grå.
Märkligt faktiskt. :-) Och hemskt roligt, spännande och intressant.

Här presenterar vi vår trio efter DKUCH SEUCH VDH CH NORDJW-10 Sun-Hee's I´m A Marionette och Jean Dark Lemontree.
Våra små kameleontbabysar, som ändrar utseende varje vecka :-)

Jean Dark Captain Sunshine
2.5 vecka gammal, och redan utrustad med ett härligt sovhjärta:-)

Captain Sunshine - lägg märke till färgen, vit och cremefläckig just nu....

Jean Dark Captain Sunshine
1 dygn gammal, och kritvit

Jean Dark Chiquitita
Vit snöprinsessa, kanske får hon pappas vackra huvud? 

Jean Dark Chiquitita 1 dygn

Jean Dark Crash!Boom!Bang!
2.5 vecka gammal, och nu har han öppnat ögonen. Och så är han brun och svart....

Ett dygn gammal, svart liten söt Crash!Boom!Bang!

måndag 21 januari 2013

När jag skulle köpa en kanot



En dag bestämde jag mig för att jag skulle köpa en kanot.
Jag gillar kanoter. Jag gillar hur deras strömlinjeformade modell glider stilla fram i vattnet, lugnet som omger dem och de många färgerna.
Jag har alltid önskat mig en kanot och tror att en sådan skulle passa bra i min familj.



Båtar är just ingenting jag kan så mycket om. Det finns ju massor. Stora, små, runda, spetsiga, vita, svarta, med motor, utan motor, med segel, med åror. Snabba, långsamma, påkostade och budget. Ja, allt verkar finnas.
Fast jag har bespetsat mig på en kanot. Vi tror den kommer att passa in i vårt liv, och resten av familjen är också positiva till vårt nya intresse och alla tycker det skall bli kul att börja glida runt i sjöarna här i kring.

Eftersom vi inget kan vill vi lära mer. Ja, alltså när jag var ung hade vi en roddbåt i familjen i många år, och ibland var vi ute hela helger med båten och bara hade mysigt i den svenska sommaren.
Min mans familj hade också båt, en stor påkostad sådan, som tyvärr råkade ut för något sorts missöde, sjönk och hamnade på havets botten.
DET vill man ju inte råka ut för. Jag menar, det kostar ju också att skaffa båt och allt annat som hör till. Vi vill liksom göra det rätt. Hela vägen.

För att inte göra så mycket fel, har jag surfat runt på alla sidor jag kan hitta på nätet. Vi har blivit medlem i den största kanotklubben som finns och vi skall gå kurser i hur man på bästa sätt sköter sin kanot och hur man bäst beter sig till sjöss. Det känns jättejättespännande och KUL!
Vi har redan diskuterat hemma hur kanoten skall se ut. Döttrarna vill ha moderna, linjerade och tuffa färger. Mannen vill ha så säker som möjligt och gärna en röd. Jag vill ha en lagom stor och rosa.
Det får bli en rosa tror jag :-)



Häromkvällen blev jag medlem på ett forum. En Facebooksida för kanotentusiaster. Min tanke med det var förstås att jag skulle lära mig mer, och kanske få goda råd innan vi fick vårt köp till stånd.
Jag har noterat att på den här sidan finns många med mycket kunskap.
Där finns tillverkare. Där finns försäljare. Där finns återförsäljare. Där finns vanliga kanotägare. Där finns styrelsemedlemmar i klubben och alla möjliga -och omöjliga- i kanotvärlden. Helt enkelt sådana som älskar kanoter.
En sådan som vi tänker oss att bli!



Jag började häromdagen med att berätta om oss själva, vad vi tänkt oss som kanotägare och hur vi funderar kring framtiden. Att vi inte vill tävla, men kanske träffas inom klubben och lära oss mer och helt enkelt bara ha kul med vår kanot. Glida lugnt och fint genom vattnet i vår vackra natur.
Jag frågade förstås om form på båten, var man skall köpa en och om det är något särskilt man som nybörjare skall tänka på.

Och WOW!!
Svaren flödade in!!!

Välkomna som kanotägare!!
Köp en av trä. De är bäst. Jag lovar.
Köp en av glasfiber. De är bäst. Jag lovar.
Köp en svensktillverkad, de är bäst. Jag lovar.
Köp för GUDS SKULL en utlandstillverkad. De är bäst. För jag har en sådan själv. Jag lovar.
Köp bara en som genomgått de här testerna, annars blir du olycklig. Jag lovar.
Köp inte alls från folk som inte har haft dem tillräckligt länge på land. De är oseriösa. Då får du en dålig kanot. Jag lovar.
Passa dig så ingen lurar på dig en kajak, Det KRYLLAR av förklädda kajakförsäljare i den här branschen. Fast du vill ha en kanot, så har du kanske en kajak!! Jag lovar.
Tänk på att köpa kanot från ”Lisas kanoter” de är seriösa. Jag lovar.
NEEEJ! Där fick jag en med dåligt ytskikt, Lisas sälj suger!! Ta kontakt med Börjes istället. Han är bäst, jag lovar!
Kolla med Bertas Kanot & Kajak, då får du support också. Berta sitter i styrelsen, så då måste hon ju vara seriös. Jag lovar.
Nä, jag tycker Berta är oseriös, hon har ju suttit i styrelsen i två år bara, och haft kanoter i tre år. JAG tycker du skall kontakta DackeKanot, han har haft kanoter sedan sjuttiotalet och vet allt man kan tänka sig om kanoter. Ring honom, han är bäst. Jag lovar!
Men han är ju knappt medlem i klubben, och målar sina kanoter i färger som klubben inte rekommenderar, köp INTE från honom. Det som klubbens promotar är bäst. Jag lovar!
Varför skall ni inte tävla? Man kan INTE ha en kanot och aldrig tävla. Då är man nästintill ett hot mot kanotkulturen. Jag lovar. Jag tycker ni skall fundera lite till på detta.

Någon enda berättade vilken klubb vi borde vända oss till, vad vi skulle tänka på, hur många man kan sitta i en kanot och om bästa sättet att transportera kanoten med vår bil. Men råden nästan drunknade i alla andras åsikter. Plötsligt hade min nystartade tråd över 150 svar!! De flesta i all välmening, men de förvirrade mer än hjälpte.

Se till att paddlarna är utformade på bästa vis. Eller hette det åror? Hu, jag blev alldeles matt av alla råd… Eller var det ens råd…?

PASSA ER för hemsidorna och de som vill sälja! Nästan alla ljuger och så står ni där med en trasig kanot och drömmar.
Passa er för de oseriösa! Jag har haft tre kanoter i sammanlagt fem år och jag LOVAR att det finns mestadels kanotförsäljare som luras. De har haft kanoter i trettio år, men man kan inte lita på dem. Jag lovar!

Plötsligt började styrelsemedlemmar, kanotägare och tävlingsintresserade käbbla. Och en hel del kastade en hel del verbala slängar åt mitt håll.
För vi vill ju inte tävla. Vi ville ju bara ha rolig gemenskap med andra likasinnade och en fin kanot att ha roligt med.



Vi surfade runt lite till, hittade en del fina hemsidor, men började misströsta, tänk om de var specialdesignade för att lura oss som ville ha en fin kanot?
Dacke-Kanot hade en fin hemsida. Lysande röda, blå och gula kanoter. Fina bilder och information. Han hade haft kanoter sedan 1971 och tävlat, tillverkat och sålt många kanoter.
Vi surfade in på en annan fin sida. Kanotexpterten. De hade en massa fina kanoter. Gamla, nya, tillbehör och verkade trevliga. Kanske man skulle kontakta dem?
Nä, tänk om de också var oseriösa. Gjorde de verkligen alla saker man måste göra med en kanot?

Mina tankar fladdrade till kanotforumet. Där fanns en del glada och positiva kanotister. Men många verkade vara väldigt arga och negativa. Flera i styrelsen hade uttryckt sig om hur man skulle ha kanoten och var man skulle köpa. Till och med han som var redaktör för tidningen "Kanotisten" hade skrivit massor, och vi förstod att vissa var seriösa, och vissa var riktigt oseriösa. För det begrep man ju, att när till och med redaktören skriver officiellt om andra medlemmar, då måste det vara illa…! Enligt de här i klubben i alla fall.
Frågan för oss blev plötsligt hur vi skulle hitta en fin kanot i det här havet av kanoter och människor.

Var det kanske en dålig idé med kanot? Var träffarna alls roliga? Många hade skrivit om den dåliga stämningen i klubbarna, om alla problemen med de dåliga ytskikten och svårigheterna att frakta kanoterna efter egen bil.
Och skulle man inte tävla så var man en dålig kanotägare.
En del påtalade den dåliga stämningen, men då var de flesta ansvariga inom klubben snabba att tala om att man visst hade kul i kanotklubben, och att det bara var på forumsidorna det hettade till ibland. På riktigt hade alla kul.
?

Hm…



Vi surfade runt mer, och hittade roddbåtsklubben. De båtarna var också ganska fina. Inte som kanoter, men ändå.. ?

Vi kontaktade Roddbåtsklubben, och pratade med en trevlig människa som bjöd in oss till några träffar och tipsade om hemsidor, engagerade människor och två forum.
Lite bränd kände jag mig, men besökte dem i alla fall. Och där fanns en hel del med information om båtarna!
Där fanns jättemycket bilder och tips! Och massor med positiva och seriösa människor.
Människor som inte klankade på andra, eller började bråka i de trådar där jag försökte reda ut begreppen, sådär som man behöver göra när man är ny :-) Jag frågade faktiskt också var jag skulle titta efter vår nya båt, och fick till svar att jag kunde kontakta Svenska Roddbåtsklubben för tips och hjälp. Att där samlades de som var seriösa, och att man genom samarbete ville arbeta framåt.

Och hjälp fick vi!

Nästa månad blir vi med båt. Vi kanske inte får den där vassa, fina och för mig -drömbåten- men vi får ändå en båt, den är rosa och människorna som finns runt vår blivande intresse är seriösa, engagerade och ödmjuka.

Jag tror att detta blir bra.
Kanske, kanske vill vi börja tävla i framtiden också.

Med vår roddbåt 😊



söndag 20 januari 2013

Mördar-Hallon...


Hallon
Vår mesta hund i Vita Huset. Knappa tre kg tung. Tuffare än tuffast


Den lilla *Älsklingen*, Hallon som är 12 år gammal gillar mat. Hon tycker hon äger köket.
Äldsta dottern skulle ta lite kvällschips, Ivy -dvärgpinscher 10 år, fångade en tappad godbit Hallon kom rusande och slagsmålet var i GÅÅÅÅÅÅÅNG!!!
Linn fick inte isär dem, Saga, kinestik, sprang dit och hjälpte till. DVS Hon högg på allt hon fick fatt i. Så kom Luna, och gjorde samma sak. Kastade sig in i leken. Eller, blodbadet.
Och Tania, dobermanntjejen på ett år, Gud icke att förglömma, Tania. Som stod o stirrade, liksom funderade över vad som hände i hennes flock, och siktade in sig på Hallonbåten.
Haps, högg sådär försiktigt över ryggen, =Resultat, Hallon ännu mer galen
Dottern, Hoppade och Skrek, försökte få isär dem
Jag SPRANG
Husse SPRANG
Hallon o Ivy slogs, våra små arga, elaka rabiessmittade gladiatorer på vardera 2.7 kilo.
Alla slogs
Till slut fick vi isär dem Phu
Hallon jÄttEArG, Ivy ont överallt. Hallon sår här o där. Tur båda tanterna är tandlösa, det blev inget, mest drägel. Ingen akuttur till Djursjukhuset.
Hallon fick gå med mellandottern in på rummet och Ivy blev nedbäddad med mig
Tre minuter senare börjar Tania stirra från soffan ned under vardagsrumsbordet
Där smyyyyger Hallon under bordet, och inte har hon solsken i blick
MördarHallon Blänger styggt på Ivy som blev jätterädd
Nu äntligen sover Hallonbåten tungt i bädden framför öppna spisen. Blåslagen och mörbultad och halt Men hon håller god min;-) Ivy har ont i kroppen och haltar hon med, sussar i andra änden av rummet under en filt.
Vem sade att det var tråkigt att ha hund! 

Ivy
Vita Husets sötaste lilla skrutt. Knappa tre kg tung hon med. Full av kärlek

fredag 18 januari 2013

Winter Wonderland

Åh, ett sådant underbart väder vi har haft idag!! Blå, blå himmel, gnistrande vitt överallt. Silverfägad dimma som en slöja över åkrarna, och moln som flyter ihop med marken. Som grädde på moset - en strålande sol överallt.

Jag brukar aldrig ha kläder på mina stora hundar när vi är på promenad, men med - 20 grader fick till och med våra dobermann kostymen på:-)

Här nedan är Vita Husets egna Tromb, Tania de Akido San, som fullkomligt ÄÄÄLSKAR snö, vinter och spring i benen!







tisdag 15 januari 2013

Härliga Hund!



                                                                                       

Häromdagen fick vi celebert besök. Tidningen Härliga Hund ville skriva om oss och kom ut en kall vintermorgon med journalist och fotograf och allehanda saker. De tittade runt, pussade på valpar, kattungar och andra fyrbenta, insöp omgivningarna och blev sedan bjudna på fika.

Efter två timmars utfrågning om allt, förr, historia, tankar och mål var det dags för fotografering. Inte så kul.
Jag hade svår förkylning och legat däckad bara dagarna innan intervjun. En närmare titt i spegeln bekräftade förstås hur jag kände mig; blek, trött, alldaglig, gammal, rynkig, slut som artist och helt enkelt bara ”Inte-i-fotografera-skick”. Min bön om att bara fotografera djuren nekades å det bestämda, och både fotograf och journalist nickade samstämmigt och positivt; ”Du ser såå bra ut” Man ser knappast att du inte är på topp! Ta och sminka dig lite bara, så ser ingen i hela världen att du har en hängig dag”

Mmmmmmmm. Synd bara att jag käkat Alvedon så mycket så jag förmodligen inte ens skulle klara ett vanligt test för bilkörning, inte snutit mig för att slippa se ut som Rudolf med rödtrut och dessutom SMINKAT mig som en blådåre innan de här Härliga Hund typerna invaderade mitt influensa hängiga hem. HEPP!

Nåväl.
Intevjun gjordes. Fotograferingen likaså.
   Läs och dra på smilbanden ni som vill i februari. Jag skrattade inte. Men jag får väl bjuda på det :-)

söndag 13 januari 2013

Treklövret i Valplådan


Jean Dark Captain Sunshine - Puffhane
Jean Dark Crash! Boom! Bang! - Nakenhane
Jean Dark Chiquitita - Pufftik
                                 

Sagas små valpar har anlänt :-)

Tre babysar blev det och alla mår i skrivandes stund fint, och är mycket älskade av sin nyblivna mamma. Hon fxar, städar, pussar och vaktar över dem som bara den. Lilla söta Saga, med långa ögonfransar och solsken i blick ser plötsligt ut som Katla Drake om någon av de andra djuren tittar för nära på hennes telningar.

Vi är jätteglada och stolta, och hoppas de små blir lika fina som sina föräldrar! :-)


lördag 12 januari 2013

Saga Valpar...

Just nu, alldeles nu kommer Sagas små babysar. För det är mer än en. Men det är också det enda vi vet:-) En liten fot är på väg ut, och alldeles snart har vi den första lilla valpen här. Spännande!


söndag 6 januari 2013

När Luna var uttråkad och hittade en kompis

Trettondagen

Idag är det en av de sista dagarna för 2012 års jul. En vacker, blåsilvervit ledig, vinterdag, med långsam takt och vackert sken.

Mellandottern tog småhundarna på promenad. Yngsta tiken, Luna, blev jätteglad. Hon var lite uttråkad, sprallig och hade benen fulla med spring. Äldsta vovven, mamma Minnie, har just blivit parad, och ville helst bara ta det soft.
Och riktigt soft tog Saga det. Vår annars så vackra, slimmade och karismatiska kinesfröken skall föda om en dryg vecka, och rör sig numera långsamt och stånkande. Hon vill inte leka mer.

Uttråkade Luna gav upp att få fart på tanterna. Hon hittade en annan kompis. En mycket större än sig själv. En ganska annorlunda kompis.
Men en kompis som också gillar bus och kul och spring. Florida är en häst. En Amerikansk Miniatyrhäst. Hon är rolig och kul på många vis. Och väldigt speciell - hon älskar hundar :-)

Catch me if you can! 

Wohoooooo!!!! Florida och Luna gillar att springa! :-) 

Minnie och Florida

Minnie spanar på hästarna utanför hagen

Saga, Minnie och Luna. Fina vintertjejer

Mer fina bilder på Felicias blogg här http://felill.blogspot.se/


fredag 4 januari 2013

Som häst och hund :-)

Våra tjejer tränar både hund och häst. Även om det bara är alldeles i början måste jag nästan visa gulliga lilla Jean Dark Lady In Red, Luna, som för första gången får träna balans på Floridas rygg. :-)


Dagens kattungebild

Idag är kattbabysarna fyra veckor.
Det är exakt en månad sedan de föddes i dotterns byrålåda, och mycket har hänt sedan den där kalla dagen i december.

Nu kan sexlingarna springa, någolunda iallafall, de försöker duktigt gå på lådan och de äter vanlig mat. När vi pratar med dem myllrar de ut ur sin lilla låda och de spinner som bara dem om man kramas och kelas med dem. :-)

De har också fått sina namn;
Nottingham och Never Ending Story skall hanarna heta.
Nangijala, Nangilima, Narnia och Neverland heter tjejerna.

Jean Dark N-Kull 4 veckor