torsdag 29 september 2011

Hjärtscanning i Vita Huset

Hjärtscanning i Vita Huset 

Så var det dags igen. Vi försöker ju få till stånd minst två DCM/HCM clinics per år hos oss, och nu har jag just fått veta att höstens datum blir den 10 oktober.
Det är som vanligt öppet för hundar och katter, och alla som vill komma är jättevälkomna. 

Kontakta mig för tidsbokning på: kennel@jeandark.com 

För oss på Vita Huset är det mycket viktigt att våra avelsdjur, men också helst ett större antal av de djur som vi fött upp, blir testade mot de fruktade hjärtsjukdomarna våra fyrbenta kan drabbas av.

I dagsläget vet man inte riktigt hur dessa hemska hjärtsjukdomar nedärvs och vilka djur som kan drabbas. Klart är dock att man bör undvika de sjuka individerna, samt följa upp drabbade linjer, och givetvis avla så klokt man kan bort från dessa. 

Min förhoppning är förstås att alla de tester vi genomgår, ses på med positiva tankar, och får hjälpa till och läggas till handlingarna när vi når längre fram. Förhoppningsvis kan vi på det viset få mer kunskap om sjukdomen och fler redskap att stoppa den. 
Att kämpa mot varandra efter "rätt" metod att testa djuren på ger inget, eller väldigt lite. I dagsläget vet ingen endaste enda alls vad som är helt bäst. Forskning pågår - och vi bör alla hjälpa till. 

Förhoppningsvis vet vi snart var vi mest och bäst skall kämpa, och då kommer vi nog alla att göra det. I dag vet vi inte exakt, och jag tycker det är bra att så många som möjligt engagerar sig och gör vad de kan. Allt är bättre än inget! Min förhoppning är att alla människor runt våra hundar och katter inom en snar framtid vill samarbeta, och inte motarbeta varandra. Jag tänker också att det måste vara bra och intressant med både DNA prov, Holtertest och ultraljud, och att all statistik är sund och bra, samt bör redovisas. Som det är nu, jämställs de som inte testar alls, med alla de som testar men inte använder sig av metoden Holter. 

det tycker jag är ett mycket olyckligt beslut. 

Jag tror att vi tillsammans måste hjälpas åt att få bukt med hjärtfelen, och har således beslutat att testa våra hundar och katter (dobermann och sphynx) som går i aveln, minst en gång per år.
Vi har också beslutat oss att använda oss av testmetoden Ultraljud, då det enligt vår erfarenhet är den metod som hittat flest affekterade djur. Vidare måste undersökningen upprepas regelbundet, och inte med för lång tidsintervall, då dessa sjukdomar utvecklas snabbt och ett till synes friskt djur plötsligt och oförhappandes kan uppvisa sjukdomssymptom.
Dessa symptom vill vi bli medvetna om så snabbt det bara går, allt för att försöka undvika att använda drabbade djur i vår avel.
Vidare DNA testar vi och Holtertestar då och då.

Alla dessa tester har vi beslutat oss för att göra på våra hundar och katter, allt i samråd med de duktiga cardiologerna och hjärtspecialisterna/veterinärerena Anna Tidholm, Jens Häggström och Lennart Nilsfors.

Väl mött i Vita Huset:-)





måndag 26 september 2011

Hjärtknipande söt


Apriorinaked Milana med dotter Jean Dark Rihanna
och son Jean Dark Robert Redford


Våra R-barn växer så det knakar. De har precis fått sina namn, och häromdagen blev de förevigade av Felicia igen.

När bilderna lades upp på datan, upptäcktes en rolig sak - lilla Robert är ett äkta ”hjärtebarn”:-))
På hans ena sida framträdde nämligen klart och tydligt formen at just ett hjärta.
Ovanligt, och jättegulligt.

Jean Dark Robert Redford

En liten Hjärtekille<3

Syster Jean Dark Rihanna

Skrynkla som sitter still i några sekunder, och hinner bli förevigad.
TACK Felicia, för undebara bilder!



söndag 25 september 2011

Får man ha hästar i bloggen?






Ja, tills nu har ju Tankeverkstaden enbart (inte så barabara i och för sig) handlat om hundar och katter, och livet kring dem.

Idag har vår familj, och mina tankar utökats med ytterligare en familjemedlem. Vackra, speciella och efterlängtade Butterfly finns med oss på prov, kanske man kan säga lite som en hund på foder.-)
Tanken är att vi skall lära oss lite om det myckna i att ha häst.

Flugan, som vår vackra bruna kallas, har idag flyttat in på granngården och redan hittat en bra vän i den framgångsrike tävlande Maffia, som visat henne hur livet som häst funkar på vår sida av stan.
Alla i vår familj har gjort sig ärenden till stallet, insupit luften, lukten och det ovana, men hemtrevliga ljudet.

De vackra ögonen följer oss i minnet när vi vandrar hemåt igen.


onsdag 21 september 2011

Bruks och BH



I helgen som varit har två av våra bruna chokladkillar varit ute på tävlingsbanorna. Förutom nya fina meriter gick det väldans bra också!

Jean Dark Mexx Pure Life och husse Magnus har nu fixat ett BH, och säkert har de både högre och många fler planer för framtiden.



Korad KBHV-10 Jean Dark King Liqueur och matte Elaine debuterade i appellklass spår, och duon slog till rejält med både uppflyttning (285 p) och vinst totalt!! Stort GRATTIS Elaine och Magnus, jag är förstås superglad över era resultat!


tisdag 20 september 2011

Fin hund, fin bild

En vecka efter att lilla Quicksilver knockade oss hel med sin lovande outfit, har Felicia förevigat vår lilla svarta lakritsfröken igen. Hon har växt lite till, men är fortfarande fin och med dotterns flinka hand kan vi nu presentera vår valp på en snygg bild också.-)

Om Quicksilver skall stanna hos oss, eller flytta vet vi ännu inte. Klart är att om hon uppfyller våra förhoppningar kommer hon iallafall att bli mamma till små Jean Darkare i framtiden:-)

Jean Dark Quicksilver
e MULTICH ZTP V1A IPO I Icarus Di Altobello
u Korad LPI SPH I Jean Dark Kiss And Tell


måndag 19 september 2011

To do or not to do....







 Det är tur att katterna inte kan läsa. För jag tror inte de skulle uppskatta att få på pränt vilken som är mest älskad…..

Får man ha favoriter? Jag vet inte, men jag har det i alla fall. (Som med det mesta i livet)


Vita, alltid smutsiga, pigga och busiga Grisen är min stora och absoluta sphynxkärlek.

Grisen som egentligen heter Jean Dark Grace Kelly, är vit, totalt naken och hon har ett blått och ett gult öga. Hon ser ganska bra ut, och jag längtade redan när hon föddes efter att få se vad hon skulle komma att producera själv som avelshona som vuxen.

Lilla Grace växte upp, blev finare och finare, och hon hade en underbart, rolig, busig och tilltalande karaktär.
Hon utmärkte sig ganska snart bland de andra katterna med sina totalt orädda, halsbrytande och ofta galna tilltag.

Vår vita buse balanserade uppe på spisen, hon hängde i taklampan, hon retade hundarna och försökte bryta sig in i TV:n.
Alla skåp och lådor blev muddrade, mat som kunde stjälas försvann, hon stack ned huvudet i barnens varma oboyglas, och fastnade..!!
Mycket knasiga saker händer runt vår glada och livsbejakande kisse, och vi har fått oss många goda skratt genom åren.

När vår spjuver blev lite äldre blev hon plötsligt smutsig och jämt och ständigt fick hon blåmärken, skrapsår och blessyrer.
Hon ramlade ned från köksskåpen (hur hon kom upp vet vi inte) och fick stora, svarta blåmärken. Hon gnuggade sig på stenbeläggningen på uteplatsen och fick stora (sedermera) infekterade köttsår på halsen… Hon jagar ständigt getingar och blir svullen som en shar pei i skallen efter deras bett och hur alla skärsår och små blessyrer uppstått på hennes nakna, vita kropp är det aldrig någon som vet.
Att ställa ut vår glada galning har vi gett upp tanken på - inte vill de ha skitiga, trasiga och halvmosade kissekatter på sina tillställningar i kattvärlden:-)

Jag siktade in mig på framtida avel istället.

Som sagt, så gjort. Vi bokade in en tid för hjärtscanning när Grace-Grisen fyllde året, och jag chockades svårt när veterinärens dom föll. Min lille-Gris skulle inte bli mamma, hennes hjärta var inte okey.
Det var förvisso inte heller sjukt, utan vår fröken katt var EQ, vilket betyder eqivocal, som också kallas gränsfall.
Jag väntade ett halvår, scannade om och hoppades veterinären bara sett fel. Det hade han förstås inte.
Trägen vinner säger man, och Grisen scannades ytterligare två gånger, alltid med resultatet EQ.
Trots vår klubbs tillåtande att para en katt med EQ som kommit upp i en viss ålder, bestämde jag mig häromdagen. Det känns helt enkelt inte rätt med kattungar från vår fina och gladbusiga kisse.

Grisen kastrerades häromdagen. Och jag var oroligare än oroligast. Söva en katt med halvtaskigt hjärta? Kan man det??
Operationen gick jättebra, och redan få dagar efter ingreppet är vår vita älskling sitt vanliga, tokglada jag när hon far fram som ett streck över golv och möbler i Vita Huset. Jag är jätteglad att hon är tillbaks hos oss, och lite vemodig att min lilla pärla aldrig får bli mamma.

Men så är det att vara just uppfödare. Svart eller vitt är det mest våra djurs färger som är. Livet är tyvärr aldrig så enkelt.

"PUSS"
Grisen gillar alla

"Hallååååååååå - kom in i min mun, jag är hungrig!"

"Hm, kul grej det här, alla katter borde sno en" 

Alla sätt att sova utom de dåliga är bra

Grisen gillar kungliga bröllop:-)

Grisen-vår egna spisget

Ren tvätt är toppennice att krypa in i....

"Okey, sätt fart på åbäket då!" 

Alla borde ha en varm kompis....zzzzzzzzzzzzzz

Så här fina ögon har GracieGris.
Titta noga och se små revor och sår...:-)

Apropå revor och sår;
Så här illa är det med Grisens ansikte
när hon stuckit in det lite här och var...


"Hallåååååå - kan ni ringa Kris,
min mamma har stängt in mig!" 


Grässtrån är K.U.L!

Två sekunder senare ramlar hon ned... 


Världens bästaste och finaste Grisekatt! 




                                                               



söndag 18 september 2011

Hopp och studs i Vita Huset

Häromdagen har döttrarna varit framme med sina kameror. Som vanligt har de båda lyckats fånga livet och djuren i full blom, och jag blev glad att se våra pigga små juniorer i full blom;

Jean Dark Fun Light strax innan han flyttade till sin nya familj

Jean Dark Love Me Do
Letar ny familj

Jean Dark Last Christmas
Letar också nytt hem

Jean Dark Happy
Hoppade rakt in i våra hjärtan, och stannar hos oss

Jean Dark Happy
HoppandebusandespringandeGLaD


Jean Dark Quicksilver sötaste glaaad:-)

lördag 17 september 2011

Fin hund Ful bild

Idag fångade lilla Quicksilver verkligen min uppmärksamhet.
Hon har blivit en svan!!

Mest far hon runt som ett yrväder, och det är svårt att se något av henne alls... Hon är för glad, för snabb, för busig. För allt helt enkelt. :-)

Men idag hann vi alltså fånga henne med mobilens inte allt för smickrande kamera, och där, framför oss såg vi att vår knubbiga, lilla söta busvalp plötsligt utvecklats åt ett mycket gynnsamt håll. Faktiskt så mycket att hon nästan blivit en keeper...

Fortsättning följer, jag skall bara hitta någon med en bättre kamera än den jag har.


tisdag 13 september 2011

SW Kattshow i Uppsala



Så har den stora, alltid intressanta och mycket spännande SW gått av stapeln. Tyvärr kunde jag inte delta, inte ens vara med, på grund av arbete. Trist att missa alla dessa vackra katter, och jag försöker trösta mig själv med att det redan är inplanerat ett stycke SW för mig själv nästa år. Ja, 2012.…. Inte någon enkel tröst för den som har svårt att vänta.

Men så är det, och jag längtar redan:-)

Det här året försvarade den unge, och mycket lovande Jean Dark Hjärter Kung våra färger, och det får man säga att han gjorde med den äran!
Lilla Baloo som han kallas, vann, blev Bäst i Variant och Nominerad!! Otroligt bra gjort i den enorma konkurrensen - jag är hur stolt som helst! GRATTIS till matte Jill, och tusen tack för att du är så ambitiös med vårt Hjärtebarn!


måndag 12 september 2011

Jackpot för Bennie!



Korad SEUCH DKUCH LP SPH I Jean Dark Jackpot har haft ett framgångsrikt år. Han och husse Bennie har tävlat en hel del, och duon har verkligen visat framtassarna. Jack är numera stolt champion i Sverige och Danmark, och han har fått ett knippe cert i rasens hemland - Tyskland - vilket betyder att han bör bli kantarell även här inom kort.

Jack och Bennie vann högre klass spår på rasmästerskapen nyligen, och för kort tid sedan blev de Dobermannvinnare i lydnadsklass II på Skånespecialen.

Hatten av, Bennie - såå bra jobbat!

Bästa Grabbarna!

måndag 5 september 2011

Som hund och katt

Jean Dark Donald Duck är en vacker orientalkille med bestämda åsikter. Tex har han bestämt sig för att han -i hundväg- bara gillar dvärgpinschrar, och inte kineser.
Eftersom Donald inte bor hos oss spelar det inte så stor roll, men kan vara jobbigt när vi hälsar på hemma hos honom.

När ena dottern skulle på besök hos Dondon med familj, och ville ha med sig vår lilla valp, Luna, kände jag mig lite orolig över vad den unga slyngeln skulle kunna hitta på.

Nu behövde jag inte oroa mig. Den röda buskatten föll pladask (vem gör inte det i och för sig!) för vår näpna lilla   kinesflicka, och duon blev bästa lekkamrater.
Felicia var klok och förevigade dem, bilder som jag tycker är både vackra och roliga att se.