Slappt

Jag har aldrig sovmorgon. Det är alltid någon som låter/spyr/bajsar/leker/stör så jag ändå inte kan sova. OM det nu skulle vara så att jag kan slappa en morgon.
Och förresten verkar jag ha blivit så gammal så jag ändå inte kan sova länge. Max till åtta. (Det är verkligen medaljens baksida med att bli tant. Förutom kroppens förfall. Men det är en annan historia)

Idag gick husse upp och jagade tonåringar och jag fick egenmorgon. Jättemysigt!
Typ tio minuter efter att han gått fick jag en dobermann i magen. Vad ÄR det med ens okänsliga hundar egentligen?? Hon stövlar helt oberörd på - över mig och mina tarmar som hamnat uppe i hjärnan, tittar knappt när jag svär och somnar bums. Efter att hon tagit sig upp på den lediga platsen bredvid mig, tyckte resterande fyrbenta att det var fri lejd - och så var den sovmorgonen slut. Ja, alltså, den fortsatte för vissa i familjen.

Själv var jag ohjälpligt vaken.