Parasit är skit - Om Tritrichomonas

Tritrichomonas, även kallad "den engelska parasiten" .
Mer passande kanske "Den hemlige parasiten", eftersom det är så fult att drabbas.
 ?

Jag har fött upp katter länge. Jättelänge. Och det är nästan alltid skoj.
Att föda upp är spännande, roligt och utvecklande. Och sorgligt, tufft och arbetsamt när livet med kattungar inte blir som man tänkt sig.

För ganska många år sedan fick vi plötsligt stora problem med våra kattkullar.
Vid ca fem veckors ålder fick ungarna diarréer och trots veterinärhjälp – dietmat, avmaskningar, specialkost och en matte som slet sitt hår hjälpte inget. Ungarna dog, tynade bort framför ögonen på oss.
Detta hände i flera kullar och jag städade, barnen grät och husse tyckte katt var skit. I ordets alla bemärkelser.

Problemet fortsatte en tid och ingen veterinär kunde hjälpa. Själva stod vi handfallna och kattungarna insjuknade och några dog. Flera av de vuxna katterna blev också dåliga och livet som kattuppfödare kändes inte så vidare värst glamoröst.
Jag tog saken i egna händer och lämnade in några bebisar som gått bort till Parasitologen i Uppsala men gav nästan tappt när inte ens de kunde hjälpa. Kanske dags att sluta med uppfödning? 

Efter några sena nätter på nätet upptäckte jag information om utländska uppfödare som drabbats av samma som oss, katter med diarréer och sjuka ungar som dog som flugor.
Parasiten hette Tritrichomonas.
Jag kastade mig på telefonen dagen efter och pratade med veterinärerena på SVA. Det lät på dem som om vi bodde på minimal yta med tusen katter. Och aldrig städade.
Rådet jag fick var hemskt. Avliva samtliga djur och börja om.
??!!
Jag ringde min veterinär i Tyresö på eftermiddagen och bokade tid för att ta bort mina Gullegrisar. Och BÄSTASTE Helene Alm vägrade.
Lugnt talade hon om att detta skulle vi lösa och här skulle inga friska katter dö.

Lång historia kort.
Vi fick hjälp av Helene, och jag fick hjälp av mig själv. Vi hittade medicin, behandlade, prövade oss fram och provtog.
Och provtog. Och provtog. Placerade ut några katter och funderade mycket, massor och hela tiden på framtiden.
Läste, pluggade och lärde oss massa nytt.

Flera gånger den här tiden och speciellt efter gick jag på föreläsningar och försökte förkovra mig i ämnet Tritrichomonas. Det var inte lätt och ofta blev jag upprörd.
Mycket prat var det om smutsiga hem, överfulla kattbeläggningar och suspekta uppfödare. Mina egna tankar gick till humansidans dagis och alla löss som florerar där med jämna mellanrum.

När ens barn får löss – betyder det då att man som förälder har en icke acceptabel barnhållning? Typ skitigt hem, för många ungar och snusk i hörnen?
Njae, knappast va? :-)

Jag kontaktade SVA och vi fick till stånd ett möte.

Duktiga veterinärer och uppfödare möttes för att hitta ett bra sätt att samarbeta, ge råd och stöd till kattuppfödare.

Och nu, för kort tid sedan, kom foldern ut. Här finns råd och tips till kattägare och uppfödare.
Viktigast av allt – idag vet vi att alla kan drabbas. Enkattshushåll. Flerkattshushåll. Rena hem och smutsiga hem. Vi vet att många har drabbats, nästan hela katt-Sverige, fast nästan ingen vågar prata om det.
För det är fult, ovärdigt och smutsigt?

Och nu vet vi framförallt att det går att bli av med Tritrichomonas! :-) 

Det har resten av världen också lärt sig, Veterinär Helene Alm har föreläst i Europa och presenterat det arbete hon gjort, gällande den här fula krabaten. Jättebra jobbat, jag hoppas att ingen endaste misströstar mer, utan jobbar på och ser till att ingen endaste Tritri som vi kallar den dyker upp i våra kattlådor.

Se Artikeln/Foldern i sin helhet HÄR

När vårt husdjur fick egna husdjur

En av våra yngre hundar har haft lite problem med sin mage. Magen är ofta dålig, ja har vi tur kommer det korvar på första morgonrastningen, men vartefter dagen lider gör jag det också. För det blir nämligen svårare och svårare att plocka upp den lilla fröknens efterlämningar. Om man inte har sugrör med sig på hundpromenaderna vill säga, och det har i alla fall inte jag.

Den knasiga magen kurrar, rumlar och låter ibland. Och magens lilla ägarinna ser olycklig ut. Hon äter ganska dåligt och det som kommer in vill många gånger snabbt ut, fast i lös form.
Jag gör av med en förmögenhet på olika mag-snäll-pyssla-om foder, canicur, prokolin, morotspure och kokt torsk. Inget hjälper. Resten av stålarna går till Ajax, Klorin och såpa. För herreguuuuud vad det blir äckligt inne när en liten, stor älskling inte alltid kan hålla sig.

Den lilla vovven är förstås avmaskad som valp. Hon har också avmaskats som unghund, och när inget av ovanstående hjälpt har vi besökt farbror och tant veterinär. Det hjälpte inte heller, så på eget bevåg tog jag ett avföringsprov –låter fint, betyder på ren svenska att man samlar upp hundbajset i en bajspåse, försluter det och packar in det fint i ett kuvert- och kör upp det direkt till SVA, parasitologen.
Skriver på en lapp vad man vill skall kollas, och glömmer INTE att plita dit namn, adress och email. Dagen efter dimper svaret in i mailboxen (de jobbar snabbt på SVA faktiskt) att min hund är frisk, inga parasiter eller extra terrestrials (stavas det så?) bor inne i den ledsna vovvemagen. Och så har de lagt med en räkning. Betala tack.
Olyckliga magen är fortfarande olycklig. Jag med, för snart har vi inga mattor kvar. Hon hinner inte ut, och då får mattorna ta stryk. Eller bajs på ren svenska. Suck.

Nåväl. Hunden är alltså frisk.
?
Jag modellerar vidare med maten, och ber en bön att lillan kan växa sig stark på Intestinal. Det verkar ju gå bra, för hon ser ruskigt hälsosam ut, tack och lov. Min plånbok känns desto mer O-hälsosam. Intestinal kostar inte gratis.

En trött dag sent på eftermiddagen hinner Lillan inte ut. Det rinner över precis innan vår trapp, och jag försöker låta bli att svära när jag hämtar papper för att torka.
Noterar att jag måste vara megajättetrött, eller ha taskig syn, för det där bruna på golvet är vitt, nystanvitt och rör sig. Det rör sig hur mycket som helst....
Smala elefantsnablar som trumpetrar upp i luften. Som tunna spagettisar, typ 15 cm. Massor. En tennisboll. MENVADFAAAAAAAAAAAAAANIHELVETEEEEEEEEE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Hunden har ju mask!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Maskar.

De som känner mig vet att jag är mörkrädd.
Och LIVRÄDD för löss och loppor.
Parasiter, hajjar och maskar går inte heller. Detta och tanken på att något hemskt skall hända mina nära och kära kan i princip ta livet av mig och nästan dog jag häromdagen där i hallen, med pappret i handen och ögonen fixerade på spagettisarna som lyckligt (?) vinglade fram och åter i luften och funderade över var de hamnat.
Eller vad maskar nu funderar på.

Jag dansade regndansen, som mest blev hysteriskdansen och insåg att inget hjälpte. Maskarna måste bort. Och ingen tänkte hjälpa mig, (familjen lyste med sin frånvaro) jag måste göra det.
Okey, jag tog livet av de där äcklena. Tvingade dottern att titta så hon vet vad som kan gömma sig i en hundmage.
Och så anföll jag datorn.
Det var förstås stängt hos veterinären, vilket var tur, de hade knappast uppskattat en skriiiiiiikande kund som mest hade gett dem grå hår och tinnitus.
Jag såg i alla fall till att samtliga vovvar i mitt hem fick Drontal. Inom två timmar satt kennelns hundar fint på rad likt familjen Von Trapps ungar och svalde lydigt sina tabletter och somnade snällt på kvällen.
Dagen efter kom liken ut, grådassiga och stendöda en efter en ur lilla fröknens mage. De andra hundarna hade inga egna små husdjur, varken döda eller levande vad vi kunde se.

Och så började vårt andra liv.
Det med den unga vovven med BRA mage.
Plötsligt ville hon äta sin mat. Plötsligt var magen tyst. Och plötsligt hände inga fler olyckor på golvet och de som kom ute kunde man plocka upp med en vanlig hundpåse. Jojo.

Vad trevligt det kan vara med en lättsam hundkorv faktiskt.
Och lillan börjar bli tjock och mera nöjd med livet. :-) :-)

Klicka här och läs mer om parasiter hos hund
Avmaskningsschema och nyttig läsning hittar du HÄR

Sensmoralen i denna lilla historia är helt enkelt:
Avmaska Edra hundar oftare gott folk!
(Eller var mer medvetna iallafall) 

Husmorsråd och diarréer

Ibland blir hundar och katter magsjuka.

Jag tycker det är magstarkt vanligt med hussar och mattar som fortsätter mata sina hundar som om ingenting hänt, och tyvärr också vanligt med veterinärer som behandlar dåliga magar med det ständiga ID fodret som inte hjälper.

När din fyrbenta bästa vän blir dålig i magen skall han/hon INTE INTE INTE ha något att äta. (Jag förvånas oupphörligen över alla som promt skall ha mat i magen på sin kräksjuka hund?)
Svält ut och bort det onda, och se till att ditt djur dricker. Gärna ofta och lite mängd, det är snällt mot en ond mage.
Detta betyder:
Ingen hundmat
Ingen hundgodis – INTE ens en enda liten ynka frolic
Inte tuggben etc
Jag menar – du äter ju knappast en Big Meal på MC Donalds om du får kräksjuka? Nej, då är det blåbärssoppa och avslagen cola som gäller… Tänk likadant med din hund 😊

När det börjar ge sig med diarré och kanske kräkningar, kan man så smått börja ge mat. Skonkost är bra, gärna fisk och ris.
Riset kokar du i dubbelt så mycket vatten dubbelt så länge som du brukar. Dvs ca 40 min.

Hunden får sedan mat –PYTTELITE- i flera omgångar, gärna 4-6 gånger om dagen.
Annan bra skonkost är Eukanubas Intestinal. Fantastiskt foder, och detta köper du hos veterinären, som förövrigt ofta säger att du kan ge Intestinal från Royal eller Hills bla.
Det funkar inte lika bra alls.
Köp bara Eukanuba Intestinal, och det är smart att alltid ha hemma.
Det går minst lika bra, om inte bättre, att ge än fisk och ris.

Dietfoder ger man ett par dagar, sedan sätter man försiktigt över hunden igen på den egna maten. Pö om pö, dvs långsamt.

En annan sak som jag tycker man alltid ska ha hemma är Fortiflora. Ett slags pulver som man strör på maten, och som är mycket effektivt.

Om din hund inte mår bättre, eller blir allmänpåverkad (och lite påverkad av magsjuka blir man förstås) bör man kontakta veterinär.
Hos veterinären tycker jag att man skall ta ett avföringsprov på bland annat mask OCH parasiter. Ett sådant prov kan du förövrigt ta själv;
Samla upp en liten mängd avföring i en bajspåse, dubbla med en påse till och lägg sedan i ett kuvert.
Skriv hundens uppgifter och alla dina egna, glöm inte mailadress, tel nr och adress. Skicka till Parasitologen/SVA i Uppsala och be dem kolla parasiter och mask.

Du får svar inom någon dag på mailen om du angett den, och kan sedan direkt hjälpa hunden om den har någon liten stygg bugg i magen.
Det är förstås fint att ha hjälp av en veterinär och de sköter också detta med provtagning om man vill. Det är dock dyrare och ofta gillar de att testa snällmat och lite annat smått och gott innan man alls kollar parasiter etc.

När det gäller katt är det viktigare att de får i sig mat. (Katt som svälter, blir stillsam och går undan utan att äta är en katt som ska till veterinären. Katt som inte ätit på tre dagar är akut sjuk!)
Katter skall inte svältas alls lika länge som en hund kan, och där funkar det ofta fint att ge tex kokt torsk flera ggr per dag. Samma sak med katt – kolla avföringen snarast.
Och se till att din katt dricker. (JÄTTEviktigt!)

Nedan följer husmorsråd jag fick från en av mina duktiga veterinärer:

Blanda i dietmat till magsjuk hund
1-2 matskedar socker
2 matskedar potatismjöl
1 burk morotspuré

Förövrigt råder jag hundägare att googla parasiten Giardia och läsa på om den. Den är mycket vanligare än man tror...
Kattägare kan med fördel läsa på om Giardia också, men även Tritrichomonas bör man veta om. För oss som föder upp katter och hundar är det absolut ett måste att vara medveten om dessa otäckingar, hur de lever, förökar sig och sprids.

Och inte minst hur man blir av med dem.