Parasit är skit - Om Tritrichomonas

Tritrichomonas, även kallad "den engelska parasiten" .
Mer passande kanske "Den hemlige parasiten", eftersom det är så fult att drabbas.
 ?

Jag har fött upp katter länge. Jättelänge. Och det är nästan alltid skoj.
Att föda upp är spännande, roligt och utvecklande. Och sorgligt, tufft och arbetsamt när livet med kattungar inte blir som man tänkt sig.

För ganska många år sedan fick vi plötsligt stora problem med våra kattkullar.
Vid ca fem veckors ålder fick ungarna diarréer och trots veterinärhjälp – dietmat, avmaskningar, specialkost och en matte som slet sitt hår hjälpte inget. Ungarna dog, tynade bort framför ögonen på oss.
Detta hände i flera kullar och jag städade, barnen grät och husse tyckte katt var skit. I ordets alla bemärkelser.

Problemet fortsatte en tid och ingen veterinär kunde hjälpa. Själva stod vi handfallna och kattungarna insjuknade och några dog. Flera av de vuxna katterna blev också dåliga och livet som kattuppfödare kändes inte så vidare värst glamoröst.
Jag tog saken i egna händer och lämnade in några bebisar som gått bort till Parasitologen i Uppsala men gav nästan tappt när inte ens de kunde hjälpa. Kanske dags att sluta med uppfödning? 

Efter några sena nätter på nätet upptäckte jag information om utländska uppfödare som drabbats av samma som oss, katter med diarréer och sjuka ungar som dog som flugor.
Parasiten hette Tritrichomonas.
Jag kastade mig på telefonen dagen efter och pratade med veterinärerena på SVA. Det lät på dem som om vi bodde på minimal yta med tusen katter. Och aldrig städade.
Rådet jag fick var hemskt. Avliva samtliga djur och börja om.
??!!
Jag ringde min veterinär i Tyresö på eftermiddagen och bokade tid för att ta bort mina Gullegrisar. Och BÄSTASTE Helene Alm vägrade.
Lugnt talade hon om att detta skulle vi lösa och här skulle inga friska katter dö.

Lång historia kort.
Vi fick hjälp av Helene, och jag fick hjälp av mig själv. Vi hittade medicin, behandlade, prövade oss fram och provtog.
Och provtog. Och provtog. Placerade ut några katter och funderade mycket, massor och hela tiden på framtiden.
Läste, pluggade och lärde oss massa nytt.

Flera gånger den här tiden och speciellt efter gick jag på föreläsningar och försökte förkovra mig i ämnet Tritrichomonas. Det var inte lätt och ofta blev jag upprörd.
Mycket prat var det om smutsiga hem, överfulla kattbeläggningar och suspekta uppfödare. Mina egna tankar gick till humansidans dagis och alla löss som florerar där med jämna mellanrum.

När ens barn får löss – betyder det då att man som förälder har en icke acceptabel barnhållning? Typ skitigt hem, för många ungar och snusk i hörnen?
Njae, knappast va? :-)

Jag kontaktade SVA och vi fick till stånd ett möte.

Duktiga veterinärer och uppfödare möttes för att hitta ett bra sätt att samarbeta, ge råd och stöd till kattuppfödare.

Och nu, för kort tid sedan, kom foldern ut. Här finns råd och tips till kattägare och uppfödare.
Viktigast av allt – idag vet vi att alla kan drabbas. Enkattshushåll. Flerkattshushåll. Rena hem och smutsiga hem. Vi vet att många har drabbats, nästan hela katt-Sverige, fast nästan ingen vågar prata om det.
För det är fult, ovärdigt och smutsigt?

Och nu vet vi framförallt att det går att bli av med Tritrichomonas! :-) 

Det har resten av världen också lärt sig, Veterinär Helene Alm har föreläst i Europa och presenterat det arbete hon gjort, gällande den här fula krabaten. Jättebra jobbat, jag hoppas att ingen endaste misströstar mer, utan jobbar på och ser till att ingen endaste Tritri som vi kallar den dyker upp i våra kattlådor.

Se Artikeln/Foldern i sin helhet HÄR