Babyn utan mamma

Idag har jag inte varit hemma. Mellandottern ställer hund i Sundsvall och jag är med. Fast tankarna är hos Blixten.
Dotter ett och tre rapporterar. Kvällsmatningen gick fint. Nattmatningen likaså. Jag satt ett par timmar och bara var med honom.
Ute lekte han med bollen. Han sov en stund i solen och busade med höpåsen. Han tittar efter någon och ser fundersam ut. Inne är han ledsen. Han äter ganska bra. Han dricker bra. Han gillar inte vatten på fölpellets.

Lilla Skrutt.
Hela jag gör ont över tanken på att hans finaste mamma inte längre finns, annat än i vårt minne. Outgrundliga äro Herrens vägnar säger man. Och det kan jag ju till fullo hålla med om.
Hur tänkte han nu, liksom?

Inte alls förmodligen.

Huromhelst. Juliet är i hästhimlen. Juliet är inte hos oss mer. Jag säger det en extra gång, och en gång till. Nästan så det sjunker in och jag fattar vad jag säger. Och genast kommer en ond, ledsen-klump i magen. Jag slutar säga det där till mig själv och tänker på lilla Blixten istället. Hoppas allt nu går bra och han får växa upp till en ståtlig, glad och stark liten-stor hingst.
Time will tell.

Blixten i sin egna box,
extranannyn Florida i kuppen bredvid
Foto S. Lemmeke

Nattmat till lilleman.
Siameshanen Samson hänger med och håller extra sällis.
Foto L. Lemmeke