Hej, jag heter Blixten

Och jag är inte så gammal. Fast själv tycker jag att jag är nästan färdig. Sådär som de stora killarna borta hos grannen. Jag kan stegra mig perfekt som dem, frusta och springa miiiinst lika fort! Jag bor i en familj med många medlemmar. En del ser ut som jag och en del andra ser annorlunda ut.
Min mamma brukar säga att jag skall hålla mig till mina egna så jag försöker göra det. Fast jag vet inte alltid vilka som är mina egna?
I alla fall så har jag en tant som heter Florida. Hon är rätt okey, utom när hon blir sur. Hon blir JÄTTEsur om jag busar med henne och hoppar på henne som jag brukar göra på min mamma. Och när jag biter henne i hasorna blir hon tokarg.

Min mamma blir aldrig arg. Hon bara skakar på huvudet och blåser mig i öronen så det kittlas härligt kul.
Min mamma är jättejättefin tycker jag. Faktiskt den finaste mamman jag sett. Jag har i och för sig inte sett så många mammor, men min är i alla fall finast i världen. 

Min mamma är inte hemma just nu. De andra säger att hon har flyttat till ett ställe som heter Nangijala. Det ligger tydligen väldigt långt bort.
Jag vet att min mamma inte har flyttat dit, för hon skulle aldrig lämna mig ensam, det har hon lovat massor med gånger.

Förut en dag, vart min mamma så konstig. Hon blev trött och orkade inte prata med mig knappast. Och så fick vi åka till ett stort ställe med en massa människor i fladdriga blå kläder. De gjorde hela tiden saker med mamma och lovade att hon skulle bli bra. Sådär som vanligt. 

Fast hon blev inte det utan hon blev ännu tröttare. Och på morgonen somnade hon i halmen bredvid mig. Konstigt faktiskt, min mamma brukar alltid vara vaken när jag sover. Jag försökte i alla fall vara tyst så hon fick sova ifred. Så att hon skulle bli glad när hon vaknade och såg att jag var så stor och duktig. 

Fast mamma vaknade aldrig nångång. Och jag blev hungrig.
Som tur var kom de där nya människorna med mat som jag kunde äta. Och plötsligt kom husse och matte också. De hade med sig Tant Florida och matte var ledsen. Hon sade att jag var duktig och det visste jag ju redan förstås.
Matte klappade mamma och så sade hon sov så gott och hejdå? Jag tänkte att matte var bra knäpp, för min mamma bara sover och hon vaknar ju snart.
Men sen fick Florida säga hejdå också och efteråt blev hon jättekonstig. Allt var faktiskt jättekonstigt. Jag blev ledsen och det kändes bra att matte och Florida var där i alla fall.

Sen gick vi till bilen och det var då det hände. 
De glömde min mamma! 

Hon stannade där och jag tänkte att hon kanske kommer sen, när hon har sovit klart då? Mamma har ju ändå lovat mig att vi alltid skall vara tillsammans. Faktiskt.
Vi åkte hem och allt var konstigt. Det var inget kul i alla fall och jag kände mig ofta ledsen. Speciellt när de pratade sådär dumt om att mamma har flyttat. För det har hon inte alls! Min mamma kommer snart tillbaka och om hon har flyttat någonstans kommer hon att ta mg med dit. Det vet jag! 

I alla fall så kommer hon att bli stolt då för jag är duktig som bara den. Jag äter min egen mat och det är jag bra på säger matte. Lillmatte kommer varje natt och flera gånger om dagen och matte med. De har god mat med sig och är ganska snälla faktiskt. De brukar leka med mig och det är kul. Fast jag saknar ändå mamma…

En dag kom det en som lillmatte och matte sade skulle bli min kompis. Fast jag tyckte den dära kompisen såg konstig ut? Jätteliten och väldigt långa öron. Jag försökte smaka på henne och då blev alla arga och skrek på mig så jag faktiskt blev ganska rädd. Men hon den där Bella som hon tydligen hette, blev i alla fall inte rädd.
Och sen när mattarna gått då hälsade bara hon och jag på varann. Hon var rätt okey.
Jag tror de har trångt eller så för Bella verkar inte ha nånstans att bo? Han som heter snickare satte in ett hus till henne i min box. Undrar vad mamma kommer att säga när hon kommer tillbaka? Hon är jättenoga med vår box och vad och vem, som får vara däri. 

Jag tänker i alla fall låta Bella vara kvar än så länge. Hon verkar snäll och kanske hon kan bo hos Florida sen när mamma kommer hem från det där Nangijala? 

På natten när jag tycker det är väldigt mörkt och så, fast matte lämnar ljuset på och husse säger att det inte behövs så känner jag mig rädd. Det låtsas jag inte om, men det ÄR liksom helt svart och då längtar jag massa efter mamma. Då är i alla fall Bella bra. Hon äter hon hon med, precis som mamma låter det, fast mycket tystare. Hon är ju inte så stor men det är i alla fall skönt att sova intill någon så jag gör det hela tiden.
Bella ligger mellan mina ben, nära magen och det känns skönt inuti mig. 

När matte kommer med mat har hon med sig sin kamera och vill fota så alla får se säger hon. Men då säger jag ALDRIG I LIVET!
Jag är ju stor nu, och kan massa saker själv så jag vägrar! Ingen får se när Bella och jag sover sked i alla fall. Jag har bett Bella flytta på sig ifall jag inte vaknar när mattarna håller på med det där larvet. Och de kommer aldrig, aldrig att få fota oss. 

Matte har räknat dagarna och hon sade att mamma varit i Nangijala i sju dagar.
Det är länge det! SJU dagar! Då vet jag ju att mamma snart kommer, för hon kan ju inte vara bort mer då? Jag tittar ofta efter henne, ifall hon smyger och tänker överraska mig i boxen, eller om hon kanske har gömt sig i hagen?

Då skall jag berätta för henne om allt kul också. Min kompis Bella, och att jag får gå med på sådan där hundpromenad och minsann vara lös!!
Mattarna släpper mig på en stor äng här borta och jag springer allt jag kanfullfart med hunden Tania! Florida är jättejätteavundsjuk!

De säger att jag är så duktig och har blivit så stor och då blir jag stolt och svänger med benen och kråmar mig. Klart jag är stor! :-)

Mamma, skynda dig att komma hem från det dära Nangijala nu, så kan vi kramas jättelänge, det saknar jag. Och så kan du följa med på allt roligt vi gör också.

Puss från Blixten 

Baby Blixten
Har just ätit mjölkersättning och blivit lite geggig om munnen <3