En förlossning

Jag fick se en förlossning igår, och den kändes ...
stor.
Under åren vet jag inte hur många förlossningar jag egentligen fått uppleva, alla stora på sitt sätt. Men detta var mäktigt vad gäller olika betydelser.

När våra små föds kommer de i alla möjliga och omöjliga tillstånd.
En del försöker dia nästan innan de kommit ur sin fosterpåse. En del behöver några minuter att ta igen sig innan de vaknar till liv så att säga.
Och en del är nästan halvdöda. Dem försöker vi slunga igång, massera och vi nyper dem ganska oömt i nacken.
För den oinvigde ser det hårdhänt ut, men det behövs lite bestämda tag för att få igång en liten som liksom inte vill.

Och när jag ser den här filmen.... Ja, nog fattar jag att en elefant tål hårdare tag än en kattunge/hundvalp. Men, visst var det här lite annorlunda.
Duktig mamma, kvinnor kan! :-)

Idag har jag träffat Tore

Som egentligen heter Jean Dark Throfee, och är en dobermannvalp på dryga fem månader.

Tore kom hit med sina kompisar och matte Cia för en fotoseans. Det är ju inte helt lätt att fånga valpar på bild, men nu hade vi en bra handler, en bra fotograf, en bra matte och en bra hund - Tore :-)

Förutom allt det här braiga, så var Hundguden på bra humör - vi ställde upp vår glada babyvalp, knäppte korten medan matte spelade Allan i buskarna, och 34 sekunder senare - VOILA! Bilden var klar. Vi blev lite snopna, utrustade med TID, TÅLAMOD och GODIS som vi var,
men ibland skall det vara lätt också :-)

Och jag blir så glad och STOLT när jag får träffa sådana här underbara valpar. Glada, positiva och dessutom snygga!
Plötsligt blev den här leriga novemberonsdagen en bra dag.
Indeed.

Tack CIA för att du tar så fint hand om dina hundar, och Tack Ammi för dina fantastiska foton!

Jean Dark Throfee 5 månader
e. Lux Ch ZTP V1A Dark De La Vallée De La Seine
u. Korad Jean Dark Kia Ora

Semester

Ja, vi har semester, vår vanliga, årliga, härliga och soliga vecka i Dejlige Danmark.
Tillsammans med bästa vännerna och en hel hög med hundar har vi hyrt ett hus nära havet som vi fyllt med god mat och skratt. Mest är vi förstås ute och samlar minnen till resten av året.

Uppdateringarna den här veckan blir nog lite si som så. Men snart är jag back J

Dejlige Danmark

Dottern och hennes ögonstenar

Stillsam morgonpromenad

Och en stilla solnedgång




Klicka här och se våra strandvovvar njuta av kvällen

Gummibarnen - Bildbomb

Många har undrat över våra gummibarn. Och de mår förstås fint, växer, utvecklas och är ursöta. Sphynxkatter är speciella katter, alltid glada, vänliga och enormt sociala. De passar fint i barnfamiljer, eller egentligen i vilka familjer som helst, bara man har tid för en kärlekstörstande liten nakenkatt :-)

Våra sphynxar badar bastu med husse (inte med mig, för jag avskyr den där enorma värmen) och sitter med även om han och kompisarna dricker öl och eldar på med värme. Ju mer desto bättre tycks nakenfisarna tänka, och sitter envist kvar och njuter!
De sover under täcket om natten, och kommer och vill kramas när vi ser på TV.

Förutom det jagar de tafatt över hela huset, rotar i mina klädskåp, stjäl mat värre än de värsta korparna, retar hundarna och dricker gärna husses vatten direkt från hans glas. Inte så populärt....

En av VÄRLDENS bästa kattraser. Helt objektivt! :-)

Jean Dark Yul Brynner

Jean Dark Yannick Noah

Jean Dark Yohio

Jean Dark Yoko Ono 

TACK Felicia Lemmeke för superbilder, som alltid

Bildbomb - Lilla Fölbabyn Blixten

Idag är det fyra dagar sedan vårt lilla babyföl föddes, ensam i hagen med duktiga mamma Juliet, fyra veckor för tidigt.
Vi (jag) letar efter fel, sjukdomar och tecken på att han skall bli sjuk och dö. För inte kan väl en liten Tuss födas sådär, alldeles för tidigt och bara må bra?

Och medan jag oroar mig över framtiden skuttar Blixten som vi kallar honom för medan vi funderar på ett ordentligt namn, runt i solen i vår trädgård och praktiserar uttrycket "Feeling good" :-)

Döttrarna har fotograferat honom, och visst ÄR han alldeles underbar?
(Bilderna är tagna lite olika mellan hans första och tredje dag på jorden, så han kan vara lite olika stor)

Blixten
ca 10 kg och 51 cm,
ungefär som en whippet i storlek :-) 

Så här snygg är en hästbaby från sidan

Amerikanska Miniatyrhästar skall helst ha ett arabliknande huvud

Knappt född - men ÄLSKAR att springa! 

Och springa....

Jag kan sväääääääva! 

Fast ibland hamnar långa ben alldeles fel

Gräs är inte så gott, men jag låtsas att jag gillar det, och ser stor ut :-)

Hej, vem är du? 

Ibland vill vi inte gå in i stallet, och då får jag åka i famnen,
mysigt och nästan somnar jag med en gång....
Människoslavar är bra att ha :-)

Äta gräs i solnedgången med mamma är mysigt 

TACK för bilderna, Linn och Felicia Lemmeke!

Vill Du läsa om Blixtens förlossning, klicka här
http://kenneljeandark.blogspot.se/2013/06/mamma-du-kan-sluta-oroa-dig.html

Häst/Hundkompisar

Ja, vår knasiga lilla häst fortsätter att vara dödsförälskad i familjens dobermann Tania. Så fort vi närmar oss hagen, stannar Florida upp och tittar noggrant på hundarna. Ser hon Tania i röran kommer hon galopperande så snabbt hennes små ben kan bära henne. De liksom trummar över åkern, och hon ser jätteglad ut. Det roliga är att Tania springer henne till mötes, viftar på hela sin svansknopp och hoppar över staketet in till sin havremoppekompis.

Ja, men huuuuuur gulligt är inte det? Hela mattehjärtat bara smälter<3

Häromdagen umgicks duon, och dottern förevigade träffen. Så nu blir ni fotobombade. :-)

"Hej, visst är det väl du?" 

Tjoho! Vi har saknat varandra :-)

Nu springer vi en vända

Och vi springer lite till

Och benen blir fulla med spring:-)

Vi springer så fort vi kan!!

Det är härligt att leva!

Kramas lite...

"Hej Kompis"

Fotograf
Duktiga Linn Lemmeke

Bubblor och Bild

Igår var det sol. Sol och varmt, vilket var tur för vi fick celebert besök.

Fotografen Linda Berggren som fotar barn, bröllop och lite till, ville testa att föreviga våra fyrbenta igen, och denna gång i vatten.
Fint, klart vatten med mycket ljus.

Vår POOL!

Husse sade nej. Inga, inga hundar i poolen i alla fall. Nej, nej och åter nej.

Men idag sken solen, och husse var på bra humör och vi fick fota hundar. 
I poolen:-)

Allt var fixat, undervattenskamera, dykardräkt, tyngder, handdukar, hundleksaker, köttbullar, videokamera och en massa annat man tydligen måste ha när hundar skall fotas i och under vatten.

Ja, vi hade poolen och hundarna också. Bara ett litet aber – våra annars helt tokbadglada hundar har aldrig fått vistas i vår stora badpöl ute, och de såg alla ganska skeptiska ut när vi drog fram en trappa och bjöd dem att hoppa i.

Ingen visade sig vara sugen, och våra helt galna bilder, de som vi trodde vi skulle få, uteblev.

Men med lock och pock, godis, leksaker och VATTEN blev flera av våra fyrbenta intresserade, och Linda och jag fick plötsligt lön för mödan.

Lönen med största L:et kom när katten Grisen bestämde sig för att testa det roliga. (Fast hon var måttligt imponerad när hon insåg att man blir J.Ä.T.T.E.B.L.Ö.T i en pool)

Att hon var en så duktig simmare visste jag inte, antagligen inte hon heller, och när vi fiskade upp henne och bäddade in henne i en stor, varm handduk surade hon upprört. När hon sprang in i huset var hon dock ren, klorrdoftande och ilsket söt. Hon satte sig på säkert avstånd på terassen och studerade oss nyfiket, säkert funderade hon över de otroligt korkade hundarna, som simmade och simmade.

Eftermiddagen gick fort, och plötsligt var vi färdiga. Efter lång tid i vatten var det skönt att duscha, klä sig varm och få mat i magen.

Och jag kan konstatera att fotografer är ett segt släkte. Vad gör man inte för sin konst:-)

Vanillas små fötter

Bröllop, Gudbarn och Traditioner

Jag gillar bröllop.
Jag gillar vita, långa prinsessklänningar. Böljande släp, spetsar och hemlighetsfulla slöjor.
Jag gillar romantik.
Jag gillar vackra kyrkor, ringar på fingrarna, gäster och häst och vagn.
Jag älskar helt enkelt bröllop!

I många år har jag hoppats få gå, njuta, uppleva och gråta en skvätt när någon närstående gifter sig, men det verkar inte inträffa. Inte än i alla fall.
Mest skiljer de sig. Folket jag känner. Eller bara är sambo, särbo, delsbo och allt vad det nu heter.
De lever i synd helt enkelt. :-)

När jag nu funderar efter så gillar jag också detta med barn, släkt och allt annat som hör till också. Traditioner helt enkelt. Kanske därför jag tycker det är skoj med monarki, där bjuds det ju på inslag av allt detta….

Hursomhelst. För ett tag sedan blev jag upplyst om att jag skulle bli Gudmor.
G.U.D.M.O.R.
Wow, det kändes stort! Äntligen skulle jag få ta del så där lite extra av en liten parvel. Låna ibland, njuta av och bara lämna tillbaka när det blev jobbigt.
Spännande kändes det. Och kul!

Hans pappa berättade det sådär i förbigående att jag var utsedd. Till och med väldigt förbigående. På Facebook faktiskt. Hmm…
Men nu har jag inget annat Gudbarn, så jag hängde inte upp mig i detaljer. Mina döttrar börjar bli stora, de tycker jag är töntig om jag vill pussa dem, kramas offentligt eller bara frågar för mycket. Tjatar, som de säger.
Det skulle ju bara bli fantastiskt att få rå om en liten, och dessutom en kille!!

Jag såg fram emot det, njöt av tanken och spänningen att få ta hand om och vara bredvidansvarigextra för en kille som jag alltid drömt om. Jag har ju inga egna sådana.

Så närmade sig dagen, eller rättare sagt helgen, han skulle komma för första gången.
Hans pappa hörde av sig, och vi diskuterade mat, skötsel och bara sådär allmänt hur den lille Prinsen skulle ha det för att må bäst medan han var hos oss.
Faktiskt skulle han få bo hos mig i två nätter, och det kändes skoj!

Jag hämtade honom vid tåget en eftermiddag. Liten, världsvan och tillitsfull bar jag honom in i bilen, och även om han blev lite rädd när våra stora dobbistjejer skällde gick det bra.
Han såg glad ut när jag pratade hela vägen hem, och smekte honom på det ulliga lilla huvudet.
Tänk att pojkar kan vara så söta? Med långa ögonfransar? Han såg ut som en liten tjej nästan, sockersöt, mjuk och babygo. Jag kände att jag aldrig ville lämna tillbaka honom.
Alltid ha den där mjuka kroppen här, alltid det duniga huvudet och de sötaste av söta ögonfransarna att titta på.
Att han skulle bli en finnig tonåring med långa ben och egen vilja slog mig inte. I alla fall inte just då.
Jag njöt istället av att bara få vara Gudmor. :-)

Den Lilla Prinsen tillbringade sina två dygn i godan ro hos oss. Han vandrade från famn till famn (alla ville ju pussa, krama och bara njuta av den lilla sötaste ungen) han lekte på den sommargröna gräsmattan och sov tungt mellan bus, mat och kel.
När helgen var slut (och jag med) åkte han hem till sin trygga pappa igen, och vi i Vita Huset längtar redan till nästa Gudmorsstund.

Tusen tack Martti för att jag får ha din Dustin - även om jag nog mest är en tjejmamma, så är det fantastiskt att få låna sina drömmars drömmar då och då. Och din lilla plutt är alldeles underbar!

Foto Sofia Lemmeke

Får man trilla av stolen

Idag har bästa fotgrafen varit här. Vi har fotat valparna.

Kias tjocka, gulliga, truliga små 4-veckors babysar har äntligen kommit upp på benen, börjat äta mat och kommunicera med omvärlden.-)

Utrustade med leverpastej, tålamod, ett trimbord och den ömma hundmodern i säkert förvar på tomten med tre grisöron, började vi ställa upp de små femlingarna. Det var ytterligt spännande, för vi har aldrig haft dem på bord, och jag har inte haft så stor koll på exteriören hittills. De små har mest fått vara glada små hundvalpar, blivit pussade på och bara beundrats av oss tvåbenta.

Men nu var det alltså dags, och den ena efter den andra Kia/Pando avkomman "vecklade ut" sig på bordet, och visade sig vara hur fin som helst!

19 minuter tog det att föreviga de små, och när vi tittade på resultatet höll jag på att trilla av stolen. Vilka valpar!!
De ser otroligt fina ut, och vi väntar med spänning på deras vidare utveckling.

(Läs mer om valparna på vår Valpsida/Dobermann)

Fortsättning följer.....:-)

Jean Dark Signature 4 veckor

Jean Dark Salming 4 veckor

Jean Dark Storm 4 veckor

Jean Dark Sweetheart 4 v

Jean Dark Snö Of Sweden 4 v

Storm, Signature och Salming

Sweetheart och Snö Of Sweden