Det Älskliga Väsendet

Det regnar i Danmark. Haglar och hamrar på taken.
Vi sitter inne och fasar för att vi snart skall packa bilen.

Nåväl. Alla hundar är klara och slutrapport kommer när jag har surat klart.
En hund kvar och det är Twiggy, vår greyhoundvalp.
Hon går sist i dag, och vi har tagit vårt pick och pack och satt oss i vinthundshallen.
Här är tyst och ganska disciplinerat. Vinthundsaktigt.
Hundarna ligger på tjocka kuddar i öppna hagar.
Vi dobermannmänniskor glor så vi tappar ögonen.
Tänk att man kan ha hundar så?! Tänk att ha en dobermann så.... Hahaha! Jag ser framför mig hur våra dobermann skulle göra.... Hua.

Vinthundmänniskorna tittar på oss också. En dobermann hoppar och välter en Cola. En annan dobermann skäller och vill busa med en kompis. Vår tredje är en valp och hon kan iallafall inte stå still. Hm. Det blev visst lite livat i den här hallen.
Vi packar snabbt upp och vovvarna får vila i sina burar. Lugnet sänker sig och vi äter lunch.
Jag noterar att alla greyhounds har hagar, utom min. Hm.
Nu är ju ändå vi också vinthundsmänniskor kommer jag på, och bestämmer att vår greyhound också skall ha öppet tak.
För greyhounds är ju nobla och lugna och så.
Det vet man ju.
Och så öppnar jag till Twiggy och njuter av raden med greyhounds. Ganska kort. För min, ni minns hon med det Älskliga väsendet, hon liksom schappade.
Thank you and godbye.