Magasinera hundar

Jag har funderat på en sak.
Häromdagen ringde en gammal valpköpare och ville prata. Hennes familj hade just mist sin gamla dobermann och ville ha en ny hund.
Fast inte en dobermann.
Trots att familjen haft rasen i över 20 år, och alla hundar blivit gamla hade de tagit beslutet att avvakta med Älsklingsrasen, som hon sade.
För de är ju så sjuka.
?
Den nya rasen skulle de ha en hund av, och sedan komma tillbaka till ”den enda rasen” när vi andra fått den på köl igen.
”Och dessutom verkar det vara mycket slitningar i klubben”

Jaha.

Den här familjen är en underbar familj, de har tagit hand om sina dobbisar på bästa sätt och även om de aldrig engagerat sig i klubbarbete har de varit aktiva med sina hundar.
Nu hade de bokat en annan bruksras, utan hjärtfel, men med hög andel belastade hundar vad gäller allergi, cancer och hudproblem.

Kort tid efter ringde en annan valpköpare. Hon hade tankar kring sin åldrande hund, och ville boka en valp till.
Hon pratade länge med glad röst om våra underbara hundar, och hur kul det skulle bli med valp i huset igen och allt de skulle hitta på.
Jag förde in ämnet på defekter och hon svarade att hon var mer än väl medveten om detta, men att dobermann ändå var hennes ras. I vått och torrt.
Om hennes hund skulle bli sjuk och dö skulle hon bli förtvivlad, men att leva utan dobermann kunde hon ändå inte tänka sig. Det var liksom ännu värre. Hon skulle då köpa en till.
Och hoppas att vi uppfödare och rasentusiaster skulle få rasen bättre under tiden.

Efter detta har jag funderat. Ja, jag funderar mycket på uppfödning, avel och genetik. På hälsa, sjukdomar och trista saker. Och på världens bästa ras och hur vår framtid skall bli. 

För mig känns det som om vi alla måste hjälpa till. Avla klokt, arbeta gemensamt så gott vi kan, dela erfarenheter och behandla varandra med respekt. 

Vi måste dock ha hundar. För om vi inte har det har vi inget att arbeta med. Det behövs flera olika individer för att bibehålla mångfalden. Och vet ni, mångfald är inte bara ett ord, det är verkligheten som vi måste arbeta med, ta till oss och ha respekt för. 

Grejen är väl också att vi måste ha valpköpare. För om vi inte har det – var skall våra hundar ta vägen? Uppfödarna kan ju knappast sitta med en massa osålda valpar, halvvuxna hundar och vänta in bättre tider?

Ett alternativ skulle kanske kunna vara att föda upp och magasinera hundarna (och katterna) ?
Om vi är fler kanske vi kan få till ett schysst pris hos Shurgard?

Om ingen köper våra uppfödda hundar – kommer det då att finnas uppfödare som kan avla oss bort från sjukdomar, bevara de positiva egenskaper våra hundar har och bredda vår genpool för framtiden?

Jag tror faktiskt att vi alla måste hjälpas åt. Uppfödare och Valpköpare.
I med och i motvind. 
Det är ju ALLAS VÅR RAS! :-)