tisdag 19 november 2013

När små hundar går sönder (För att vi människor är slarviga)

Söta ihop. Men farligt om fel saker händer.
OBS. På bilden är kopplen retuscherad

Häromdagen när jag var ute och åkte bil halkade jag in på pratradion. En radioexpert och en hundexpert pratade hund.
Det var intressant och roligt. Hund är kul!

Många ringde in och hade åsikter och min långa resa kändes plötsligt kort. Oj så många olika människor det finns. Och OJ så knasiga åsikter en del har.

Många bra råd kom från hundexperten, men också några riktigt dåliga. Tycker jag.
Tex att hundar själva skall göra upp och bestämma sin plats i flock och rang.

En som ringde in hade en ung tik av kamphundsmodell och två nyss hemkomna chihuahuavalpar. Den unga tiken pickade och pockade på ryggen av en av valparna och husse fick till råd att hundarna kunde göra upp själva, utan hans inblandning.
?

Om man är en Folkabubbla – kan man "göra upp" med ett Jas plan då? 



I mitt dagliga arbete med hundar ser jag ofta småhundar som blivit skadade av stora hundar. De har brutna ben, avslitna korsband och trasiga ryggar.
Jag kan inte fatta och begripa att vi tvåbenta låter små och stora hundar leka, umgås eller uppfostra varandra utan vår inblandning.
Hundar tänker inte på att en är stor och en är liten.
De tänker – HUND.

Här hemma har vi råkat ut för att två av våra hundar brutit benen och en har svimmat i skogen när en stor hund knuffat omkull den i sin glada framfart.
Jag har valpköpare som mist sin hund till Nangijala efter att de hamnat under stora och lekande hundar.
Vi har kunder på pensionatet som haft mindre hundar som dödats eller brutit rygg, nacke och andra viktiga delar av kroppen man måste ha om man skall leva.

Ofta stöter jag på hussar och mattar som glatt säger "Låt hen träffa alla sorters hundar, det är bra att hen lär sig att umgås och uppföra sig.
Hen är så kaxig, hen tål att bli tillsagd, hen behöver tuktas"
På vårt pensionat har vi få regler, men en av dem är att vi inte blandar stora och små hundar i fri lek, eller ens lösa tillsammans.
Detta tycker en del kunder är knasigt och de utrrycker ofta att deras små hundar är så tuffa och tål hårda tag.
Jag tänker att de nog är tuffa mentalt. Men om man väger 2-5 kilo, är det rent sagt livsfarligt att leka med hundar som väger runt 40-100 kilo.

Jag säger som min veterinär – Varför umgås med Jas plan – om du är en Volkswagen Bubbla?? 



3 kommentarer:

  1. Tack! Sådana radioexperter kanske är förklaringen till att såpass många tycker att deras sjumånaders flatte eller Ridgeback borde få leka med småhundar som de inte känner. Deras kommentar, när man säger ber dem kalla in hunden, är oftast att det inte är något att oroa sig för, den glada okoordinerade unghunden är nämligen snäll, jättesnäll ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja.... Sådant tycker man är okey tills man råkat ut för elände. Det har jag gjort, och det är verkligen inte kul. Mest eländigt.

      Brutna ben, ledsna små vovvar, kostsamt och mycket arbetsamt innan hunden blir frisk. Om den ens blir det.

      Jag tror tyvärr man måste ha varit med och sett/upplevt det, innan man förstår.
      Fast egentligen borde detta vara enkel matematik för de flesta.

      Radera
  2. Jag håller fullständigt med dej J, dom små är såå sköra i lek och dylikt med större modeller.. Om man exempelvis känner på dom små tåbenen på en Chihuahua så blir i alla fall jag lika häpen över hur tunna och små dom är.. Om man själv skulle råka trampa till med foten på en sån liten tass, så bryts dom garanterat!
    Nej, små och stora hundar ska INTE själva "göra upp", det är vår skyldighet som djurägare att skydda dom... så känner jag i alla fall...
    Även två stora i samma storlek och ras kan skada varandra under lek, jag har sett det med egna ögon :'(

    SvaraRadera