Mera tänk utan-innanför ramarna

Lite mail (varför inte skriva direkt i bloggen? ) har jag fått hem, och en del tankar på Facebook och i bloggen.
Kloka tankar.
Som Kaja skriver, klart man skall våga sig utanför ramarna ibland. Det är så man utvecklas. Och såklart som Cecilia skriver, skall man inte tumma på hälsan.
Men detta att tumma på hälsan kan vara svårt – vi har alla olika uppfattning om vad som är att tumma på och kanske vad som är framåttänk.
Jag är säker på att vi inte får glömma att prata med varandra.

Charlotte skriver klokt tycker jag – SJÄLVKLART skall bärarna finnas med i ett avelsprogram. Självklart har de massor att ge också!!

Någon frågar om färger och varför man inte kan para brunt med brunt.
Svar – KLART man kan! Fast många anser att man inte kan det, och skälet skall tydligen vara att färgen blir sämre.
Det är nog mest som med all avel. Para två dåligt bruna och du får dåligt bruna valpar. Para två fint bruna och du får fina bruna valpar.

En annan sak som några har röstat igenom är detta med att man inte får para två B hundar med varandra.
För den som inte vet, A och B är fritt. (Inom SKK:s ramar får uppfödare para A och B hundar hur de vill, eftersom det är fria hundar, men aldrig med C)C och nedåt anses som HD-fel.
Då tänker jag som avlat i många år såhär;

Du har två kombinationer;

1.       Fido paras med Fia. Båda har B-höfter

2.       Sixten paras med Sara. Båda har A-höfter.

I första kullen har samtliga kullsyskon till föräldrarna röntgats, alla har A.
Sara och Sixtens alla syskon har också röntgats, några har A, men en har D och resten B.

Jag funderar vidare över fenomenet höfter. 

I bla vår ras rekommenderar man (jag skriver ”man” så stöter jag mig inte med någon specifik) att avelsdjur inte skall ha fler än ett syskon med HD-fel.
Då tänker jag så här;

Uppfödare 1 skall para. Mamma tiken kommer ur en kull om tio valpar, samtliga har röntgats.
Två har HD C resten är fria.
Ramaskri från vissa håll.

Uppfödare 2 skall också para.
Mammatik kommer ur en kull om tio också. Tre är röntgade och de har A.
Inga ramaskrin från något håll.
Inte kan man väl säga något om alla dessa syskon. Det är ju inte X fel att folk inte röntgar.
?

Missförstå mig inte nu, jag förespråkar INTE att vi skall avla på HD-fel. Men.
Jag skulle önska att alla tänkte till lite mer…
Det handlar inte bara alltid om själva djuren, utan också om deras gener och vad de kommer att GE.

Jag tycker också det är viktigt att så många som möjligt testar sina djur, med ovanstående tänk tror jag en del kanske avstår att testa allt de har. Ni vet, ju mindre resultat, ju mindre dåligt kommer ev fram.
Ähum. Är det det vi vill uppnå?

Jag fortsätter:

Kombination nr 1
Mamma  och pappa Holtertestad UA. Men de är gudbevars testade vid tre års ålder och vid fyra då de paras igen. Deras föräldrar har en drabbad stamtavla. Mormor är död i DCM och farfar är död i DCM.
Några syskon till föräldrarna har också gått bort.

Kombination nummer 2
Mamma är holtertestad och pappa (nio år) är ultraljudad.
Inga syskon är drabbade av DCM. Mor och farföräldrar lever eller blev mycket gamla och dog inte av hjärtfel. Inga kända DCM hundar i linjen.
Ramaskri – pappan är bara ultraljudad, eller kanske var han rent av otestad.

Kombination nummer 3
Mamma och pappa är holtertestade Mamma är 3 år och pappa 2.
Mor och farföräldrar vet man inget om. Någon i linjen har dött i DCM men det pratar man inte om. 

Och till sist
Tusse är en fin Siameshane. Han kommer från Långtväckistan och har inga kända släktingar i Skandinavien. Han är snygg, trevlig och sund.
Knappt någon använder honom, för han är bärare.
Av vad? Tja, de flesta vet inte, men han är ju gudbevars BÄRARE!! Det får man INTE vara. Fritt skall det vara!
Om Tusse paras med fria honor blir inga av hans avkommor sjuka. De blir fria eller max bärare i sin tur.Vi pratar PRA på siames och oriental.

Jag anser att det är fantastiskt att man som uppfödare har möjlighet att gentesta avelsdjuren. Men - vi bör fundera över vad vi förmedlar till köparna och hur vi använder oss av våra testresultat.

Och nu fladdrar tankarna vidare - mentalitet....
och bla Chinese Crested Dog.

Rasen skall vara gladlynt och aldrig bitas.
För mig är inte gladlynt skygg, blyg, rädd eller arg.

Så jag avslutar med att säga att jag tycker vi också måste tänka innanför ramarna.

Ibland iallafall...