Far å flyg

Dottern var med till Frankrike och hon är förstås med hem också. 

Vi anländer till Charles de Gaulle (eller hur det nu stavas) i Paris och checkar in. Hon på sin flight, med mellanlandning i Oslo och sen vidare mot Arlanda. Några timmar efter mig landar hon.
Det gick inte att boka oss på samma flight när vi reste hemifrån, eftersom vi kom på lite sent att hon skulle med.
Gubben i incheckningsdisken säger med släpig röst att han vill ge mig ett förslag och jag lyssnar uppmärksamt efter att motat bort min vilja att tjuta nej direkt.
Han ser ut som Hannibal Lecters lillebror nämligen. Förslaget innebär att jag bokas om från min direktflight som är överbokad, får 150 Euro och flyger med dottern istället.
Landar förvisso två timmar senare och måste byta plan en gång. Dottern nickar glatt, det är det ju verkligen värt. 

Det fattar jag med, och bestämmer mig för att det kommer att gå fint. Okey, jag kommer att må dubbelt så dåligt eftersom det innebär TVÅ flygningar och TVÅ landningar. För den som inte vet - jag är skiträdd för att flyga...

Men det som inte dödar en stärker en visst. Hepp!

Snart landar vi i Oslo, och efter en knapp timme är det dags för nästa flyg till Stockholm. Vi kommer att vara framme tidig kväll och det är ju bra, för då hinner vi packa, fixa bilen och ordna hundar till imorgon då vi styr kosan mot Oslo där dottern tävlar och jag ska döma.

Helt sjukt egentligen.
Vi borde skicka hundarna med tåget och stanna i Norge. Flyga hem för att ta bilen och åka tillbaka.
Hur tänkte jag där liksom?