Det var en gång en uppfödare som hade en uppfödning.
För det
brukar ju uppfödare ha. Den här uppfödaren ville så gärna ha friska hundar och
katter, glada och nöjda köpare och helst solsken hela dagen.
Så funkar ju inte livet, det vet alla. Inte den här uppfödarens liv heller.
En dag drabbades uppfödaren ganska hårt. Mer än 60% av en efterlängtad kull fick korsbandsskador. Fruktansvärt.
Uppfödaren var förtvivlad, valpköparna ännu mer förtvivlade och hundarna hade ont. Mamma till valparna togs ur avel och uppfödaren tog beslutet att inte heller avla på någon av de (få) kvarvarande friska hundarna.
Så. Sejfat för eftervärlden.
För att ta ansvar på bästa sätt i djungeln ”Vara-bra-och-ansvarstagande-seriös-ha-koll-uppfödare” hade uppfödaren förstås också en bra försäkring i ett bra försäkringsbolag.
Och alla valpköpare uppmanades alltid att se till att ha bra försäkringar på sina hundar för att vara så säkra som möjligt, OM något illa nu mot förmodan skulle hända.
Vilket det gjorde med den här kullen.
Några valpköpare hade ett bolag som hjälpte på alla vis. De betalade, hade snälla röster i telefonen och deltagande tankar kring det hela.
De gav kloka råd, berättade om och hur försäkringen klokast kunde utnyttjas och hur man som hundägare klarar av detta på bästa sätt med sin försäkrings hjälp.
Några valpköpare hade ett annat bolag. Som också hjälpte på bästa vis, fast mest sig själv.
De hade hårda röster i telefonen, oförstående ord till valpköparen som ringde och grät, frågor hur skadorna uppstått och lång väntetid innan beslut togs om pengar överhuvudtaget skulle betalas ut.
Under tiden fick hundarna vänta på operation och ha ont. (!?)
Så funkar ju inte livet, det vet alla. Inte den här uppfödarens liv heller.
En dag drabbades uppfödaren ganska hårt. Mer än 60% av en efterlängtad kull fick korsbandsskador. Fruktansvärt.
Uppfödaren var förtvivlad, valpköparna ännu mer förtvivlade och hundarna hade ont. Mamma till valparna togs ur avel och uppfödaren tog beslutet att inte heller avla på någon av de (få) kvarvarande friska hundarna.
Så. Sejfat för eftervärlden.
För att ta ansvar på bästa sätt i djungeln ”Vara-bra-och-ansvarstagande-seriös-ha-koll-uppfödare” hade uppfödaren förstås också en bra försäkring i ett bra försäkringsbolag.
Och alla valpköpare uppmanades alltid att se till att ha bra försäkringar på sina hundar för att vara så säkra som möjligt, OM något illa nu mot förmodan skulle hända.
Vilket det gjorde med den här kullen.
Några valpköpare hade ett bolag som hjälpte på alla vis. De betalade, hade snälla röster i telefonen och deltagande tankar kring det hela.
De gav kloka råd, berättade om och hur försäkringen klokast kunde utnyttjas och hur man som hundägare klarar av detta på bästa sätt med sin försäkrings hjälp.
Några valpköpare hade ett annat bolag. Som också hjälpte på bästa vis, fast mest sig själv.
De hade hårda röster i telefonen, oförstående ord till valpköparen som ringde och grät, frågor hur skadorna uppstått och lång väntetid innan beslut togs om pengar överhuvudtaget skulle betalas ut.
Under tiden fick hundarna vänta på operation och ha ont. (!?)
Lång
historia kort.
Det löste sig till slut. Ja, hundarna blev ju inte precis friska. Men valpköparna fick ersättning, om än i skilda summor, beroende på bolag.
Uppfödaren lärde sig att vara extra noga när hon ger sina blivande valpköpare råd om vilket försäkringsbolag de ska ha sina hundar hos.
Det löste sig till slut. Ja, hundarna blev ju inte precis friska. Men valpköparna fick ersättning, om än i skilda summor, beroende på bolag.
Uppfödaren lärde sig att vara extra noga när hon ger sina blivande valpköpare råd om vilket försäkringsbolag de ska ha sina hundar hos.
Även om uppfödaren INTE tycker det är okey att avla på hundar som har korsbandsskador kan den här trista åkomman bevisligen dyka upp ändå.
Även om mammahund är tagen ur avel och hennes avkommor stoppade är skadan redan skedd och de stackars valpköparna blev drabbade.
Ibland är livet lite orättvist.
Faktiskt.
<3
SvaraRadera