De var bästa kompisar, sov sked och lekte mer än gärna ute. Skällde på de övriga hundarna, gjorde lite utfall när andra fyrbenta gick förbi deras box inne och kastade sig över sin mat när den serverades morgon och kväll.
De sov gott om natten, grävde gropar i vår gräsmatta och rusade runt som oborstade vildar på promenaderna.
Deras koppel var inte helt hela, men det gjorde inte så mycket, för de var faktiskt ganska lyhörda. De gillade att vara ute, i ur och i skur, busa,, jaga tafatt och rusa glatt, vilt och lyckligt runt.
Trots sina byrackefasoner fick jag kontakt direkt. De var faktiskt lyhörda, och vände på en femöring om jag bad dem komma.
De hörde oss kalla och kom i flygande fläng. Tungan på trekvart och lyckligt leende med leriga tassar.
Dirigerades villigt in i sin box och väntade på varsågod när det var middag. Ganska gulliga. Byrackorna.
Fast de var inte äkta byrackor. Båda var varsin ras, modell mindre brukshund. Snabba, kraftiga och sunt byggda.
Inte så vidare värst vanlig ras, men fina och brukbara.
Jag tänkte att de kanske bodde på en stor gård och var mycket älskade men levde lite hejsansvejsan.
Tja vad vet jag?
På ett hundpensionat vet man inte alltid allt om de fyrbenta kunderna.
Ganska okey.
Husse hämtade de vilda tvillingarna idag.
De kostar flera miljoner. Jahaja.
När de inte är på kollo i Vita Huset letar de kroppsvätskor från döda. Ena lilla byrackan kunde alltså hitta döda människor i vatten, på land, överallt...
Hans kompis, tiken med smajlet, hon hittar molekyler. Okey.
Vad är egentligen en molekyl? (Japp, jag är ett tekniskt missforster)
Jo, hon markerar ställen där det tex har funnits en död. Hon markerar upp till sex månader efter en död människa vistats på en plats.
SEX MÅNADER.
Jösses Amalia.
Ofta har vi Tjänstemän och kvinnor på Vita Huset. Hundar som på något vis arbetar i samhällets tjänst. Vovvar som hittar narkotika, bomber, borttappade människor.
Fyrbenta vänner som arbetar i polisens tjänst, vakthundar, blindhundar, tjänstehundar.
Fast jag jobbar med hundar varendaste dag och fast jag VET hur kapabla våra vänner är, blir jag lika imponerad när jag försöker få ihop vad det är de gör till vardags, alla våra små (och stora) kollobarn.
Jag jobbar vidare under dagen. Flinar lite och tänker på byrackorna.
Hundar är smarta.
Fångar dagen.
 |
| Tungan rätt i mun! Det gäller att få fatt i fågelmaten, innan dagistanten kommer och skäller fy. |
Lär mer om likhundar här
Läs mer om vittring här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar