Jag tycker det är okey och faktiskt hur mysigt som helst. De är gulliga, sällskapliga, smarta, roliga, vackra och fantastiska. De är våra vänner.
Vi har en massa olika, och alla är älskade och jag tror nog också att de älskar tillbaka.
Men nu har en speciell typ flyttat in. Utan min vetskap och definitivt utan mitt medgivande. Han eller hon eller vad det nu är har alltså kommit ändå.
Ena dottern har varit iväg och införskaffat sig den här krabaten och jag kan nog faktiskt säga att jag inte jublar.
Näe, det gör jag verkligen inte.
Förrförra sommaren råkade min bil köra över en huggorm. Medan jag satt bakom ratten? Den låg på infarten till vårt hus och jag kan medge att jag inte var ett endaste dugg ledsen.
Det var jag faktiskt inte nej.
 |
| Kul? Näe. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar