Ratta bilen genom stan - KÖ. Ut på E4 och DÖ av tristess.
Framme till slut. Phu. Malmö är långt bort, för långt liksom. Träffar goda vänner, äter gott och snubblar på trötta fötter i korridorerna till rummet.
Lillhunden ser inte väggen - för den är gjord av glas. Putsad, blänkande och perfekt genomskinlig. Vi fattar till slut att man måste hålla upp nyckelkortet för att komma igenom, och släpar vidare på hundbur, koffertar och vingliga små hundar medan vi väjer för icke-hund-havande gäster som småler vänligt mot våra små.
Det känns annorlunda att gå med en liten pinnetant på 3 kilo jämfört med dobermanndamen på 35 :-) Knappast nån småler åt oss då.
Rummet hittat, vi klickar in oss och förstås har vi kommit fel.
Ett GIGANTRUM är som ett enda öppet HAV framför oss. Det ekar i rummet, det tar aldrig slut, rummet. Salen?
Ska vi verkligen bo här?
?
Vi smyger in, tänder och gör stora miner. Vattenskålar på golvet till hundarna. Mjuk bädd till de fyrbenta mitt på golvet säger "Välkommen hund".
Våra vovvar gör sig snabbt tillrätta i människosängen. Åker kana, krafsar och rullar.
Godkänt!
För en gång skull har vi inte med storhundarna. Lite tomt i mattehjärtat och nu, i det här gigantiska, gympasalsliknande Scandicoasrummet känns det nästan fånigt att vi har varsin liten yggedvärghundsplutt under täcket i fotänden.
Men fint är det :-)
Godnatt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar