Ja, det har jag ju aldrig provat förut, så det kändes ju spännande.
Med hjälp av uppfödarna i USA fick jag kläm på alla papper – medemsskap i klubben i Sverige, och i Amerika.
Ägarändringsintyg på häst nummer ett och häst nummer två. Parningsbevis (eller vad det nu heter på hästspråk) Intyg att kontonumret jag skickade med var mitt. Stamnamnsansökan. Stuterinamn? Eller vad heter det? Bilder på samtliga hästar. Papper-papper-papper.
Nä. Jag gav upp. Glömde bort det liksom.
Det här med strutsbeteende funkar ju inte, det vet alla. Jag med.
Några månader senare blev lilla fölets mamma sjuk och vi miste henne. (Om det kan du läsa under de tio mest lästa inläggen här nedan till höger)
Nu blev det ÄNNU mer besvärligt att fylla i pappren. Men i
alla fall, jag menar; H.U.R S.V.Å.R.T.K.A.N.D.E.T.V.A.R.A????!
Jag har ju reggat kattungar och hundvalpar sen stenåldern. Och jag är ju inte utvecklingsstörd.
Eller jo, för inte fick jag till det.
Kröp till korset och fick hjälp (TACK Katarina!) pappren skickades till USA.
Väntade.
Väntade…
V
Ä
N
T
A
D
E
Fy bövelen vad jag hatar att vänta.
Som den äkta Jeanett jag är kunde jag inte stilla mig, utan var tvungen att maila USA efter en månad (Jag tycker ändå det var schysst att kunna vänta sååå länge)
”Dear Madam, bla bla bla” Gud vad dålig jag är på engelska, men det gick. Svaret kom efter någon vecka och jodå, de hade mottagit mina papper, och kunde inte alls förstå att jag var orolig. Mitt prefix på stuteriet trodde de kanske skulle funka men det måste igen en massa apparater och det tog tid. Jahaja. Ja, det får man ju förstå.
Efter ytterligare ett par veckor kliade det i fingrarna – jag skrev igen. Fick svar efter ett par dagar (!) att väntan var min bästa vän. Blixten fick än så länge heta Blixten, något officiellt fick vi ännu inte.
Näha.
Få dagar efter fick vi brev från USA! Sprang på glada hoppsasteg in i huset och kuvertet öppnades under andäktig tystnad under familjerådet. För HADE vi fått ett stam/kennel/stuterinamn på lilla Blixten också?
Texten lyste ilsket på pappret:
Vi får inte ihop ert föls födelse med dagarna ert sto betäcktes. Vänligen inkom med en förklaring och DNA prov på :
Och så rabblades det upp namn, id nr och reg nr på hingsten/stoet och vårt föl. Allt på engelska förstås.
Jaha? Nu var goda råd dyra – vårt sto var i Nangijala och inga DNA prov i världen skulle gå att ordna på henne.
Jag övervägde att strunta i hela alltet och bara helt enkelt ha två minihästar utan papper. Blandraser liksom?
Enkelt. Frestande. Billigare.
Jeanett ha blandraser? Nope, aldrig i hela universum.
Vi funderade och kontaktade återigen våra uppfödare i Danmark. De förstod heller ingenting och vi gick nogsamt igenom alla siffror, bokstäver och meningar i alla ansökningarna.
Som var skrivna på engelska i miljarder ex.
Ingen fattade fortfarande någonting.
?
Visserligen föddes lilla Blixten fem veckor för tidigt, men ändå??
Så kom ena uppfödaren på att vi kanske vänt på datumen? Nej, jag svarade envist att jag skrivit allting rätt. För det hade jag ju?
Osäkerheten gnagde i mig. Mailade USA och frågade ödmjukast. Och såklart – i Amerika skriver man datumen tvärtom.
Nytt brev inkom veckan därpå.
Dear MRS Lemmeke, Pay attention next time … bla bla bla. Jomenvisst. 9/6 i Sverige blir tydligen 6 september over there. Ojdå.
Lilleman SKULLE få en stamtavla!!
Nytt brev med STAMTAVLA kom häromdagen!!! Jag har ju reggat kattungar och hundvalpar sen stenåldern. Och jag är ju inte utvecklingsstörd.
Eller jo, för inte fick jag till det.
Kröp till korset och fick hjälp (TACK Katarina!) pappren skickades till USA.
Väntade.
Väntade…
V
Ä
N
T
A
D
E
Fy bövelen vad jag hatar att vänta.
Som den äkta Jeanett jag är kunde jag inte stilla mig, utan var tvungen att maila USA efter en månad (Jag tycker ändå det var schysst att kunna vänta sååå länge)
”Dear Madam, bla bla bla” Gud vad dålig jag är på engelska, men det gick. Svaret kom efter någon vecka och jodå, de hade mottagit mina papper, och kunde inte alls förstå att jag var orolig. Mitt prefix på stuteriet trodde de kanske skulle funka men det måste igen en massa apparater och det tog tid. Jahaja. Ja, det får man ju förstå.
Efter ytterligare ett par veckor kliade det i fingrarna – jag skrev igen. Fick svar efter ett par dagar (!) att väntan var min bästa vän. Blixten fick än så länge heta Blixten, något officiellt fick vi ännu inte.
Näha.
Få dagar efter fick vi brev från USA! Sprang på glada hoppsasteg in i huset och kuvertet öppnades under andäktig tystnad under familjerådet. För HADE vi fått ett stam/kennel/stuterinamn på lilla Blixten också?
Texten lyste ilsket på pappret:
Vi får inte ihop ert föls födelse med dagarna ert sto betäcktes. Vänligen inkom med en förklaring och DNA prov på :
Och så rabblades det upp namn, id nr och reg nr på hingsten/stoet och vårt föl. Allt på engelska förstås.
Jaha? Nu var goda råd dyra – vårt sto var i Nangijala och inga DNA prov i världen skulle gå att ordna på henne.
Jag övervägde att strunta i hela alltet och bara helt enkelt ha två minihästar utan papper. Blandraser liksom?
Enkelt. Frestande. Billigare.
Jeanett ha blandraser? Nope, aldrig i hela universum.
Vi funderade och kontaktade återigen våra uppfödare i Danmark. De förstod heller ingenting och vi gick nogsamt igenom alla siffror, bokstäver och meningar i alla ansökningarna.
Som var skrivna på engelska i miljarder ex.
Ingen fattade fortfarande någonting.
?
Visserligen föddes lilla Blixten fem veckor för tidigt, men ändå??
Så kom ena uppfödaren på att vi kanske vänt på datumen? Nej, jag svarade envist att jag skrivit allting rätt. För det hade jag ju?
Osäkerheten gnagde i mig. Mailade USA och frågade ödmjukast. Och såklart – i Amerika skriver man datumen tvärtom.
Nytt brev inkom veckan därpå.
Dear MRS Lemmeke, Pay attention next time … bla bla bla. Jomenvisst. 9/6 i Sverige blir tydligen 6 september over there. Ojdå.
Lilleman SKULLE få en stamtavla!!
USA talade om att vi inte kunde få bekräftat än att stuterinamnet godkänts, men att allt annat var klart.
Och så har vi en reggad fölbaby. :-)
 |
| Vita Husets lilla Älskling tre dagar gammal. Han har dessutom somnat i lillmattes famn <3 |
I mina ögon dock mycket mer annorlunda än att regga hund och katt. På stamtavlan står vårt sökta prefixnamn och fölets namn.
Uppfödare med, men inte vi – utan de i Danmark. Som ägde vårt sto när hon betäcktes förvisso (kanske man gör så på häst, vad vet jag?)
Jaja, Blixten heter numera Jean Dark Silver Lining och är en tväräkta Ameriansk Miniatyrhäst. För det har vi papper på J
 |
| Temporary... Jo, han får visst inte växa för mycket heller, för då får han inte behålla stamtavlan? Det blir krumelurpiller. |
 |
| Blixten, tre månader. En av bilderna i hans stamtavla och pass. Han har dock växt en del sedan dessa bilder togs :-) |
 |
| Sju månader och i full vinterskrud Fortfarande är han vår lilla Stolthet <3 Jean Dark Silver Lining |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar