Hemma igen

Det blev stiltje på bloggen, för jag behärskar inte tekniken.
Husse och jag har varit i Danmark, och uppkopplingen funkade inte. Och inte gick det då att uppdatera bloggen.

Märkligt, för jag brukar fundera och försöka skriva ganska omgående, tankarna vill liksom ut. Det gick inte, och istället fick de fladdra iväg ut över havet.
För varje dag tog hunden och jag en promenad ned till havet, satte oss en stund och lyssnade till vågorna, fåglarna, vindens sus och bara kände livet i sig, som Astrid Lindgren så klokt skriver.
Morgnar vid havet är fantastiskt!

Danmark

Där är Sverige. På andra sidan.
Marken luktar tång, vattnet rör sig och matte är glad.

Twiggy saknar sina hundkompisar tror jag, men annars är livet som ensamhund rätt okej.

Jean Dark Untold 7 veckor

Lilla U som döpts till Una av sin nya familj växer och frodas. Nu är hon sju veckor och bästa kompis med många i Vita Huset :-)

Så här ser hon ut just nu:

När man inte har biologiska syskon får man ta vad som finns.
Plattnosade glada kompisar på mattes jobb är helskoj att busa med! :-)

Oborstade raggmunkar

Idag har vi lämnat hem två hotellgäster som bott hos oss ganska länge.
De var bästa kompisar, sov sked och lekte mer än gärna ute. Skällde på de övriga hundarna, gjorde lite utfall när andra fyrbenta gick förbi deras box inne och kastade sig över sin mat när den serverades morgon och kväll.
De sov gott om natten, grävde gropar i vår gräsmatta och rusade runt som oborstade vildar på promenaderna.

Deras koppel var inte helt hela, men det gjorde inte så mycket, för de var faktiskt ganska lyhörda. De gillade att vara ute, i ur och i skur, busa,, jaga tafatt och rusa glatt, vilt och lyckligt runt.
Trots sina byrackefasoner fick jag kontakt direkt. De var faktiskt lyhörda, och vände på en femöring om jag bad dem komma.
De hörde oss kalla och kom i flygande fläng. Tungan på trekvart och lyckligt leende med leriga tassar.
Dirigerades villigt in i sin box och väntade på varsågod när det var middag. Ganska gulliga. Byrackorna.
Fast de var inte äkta byrackor. Båda var varsin ras, modell mindre brukshund. Snabba, kraftiga och sunt byggda.
Inte så vidare värst vanlig ras, men fina och brukbara.

Jag tänkte att de kanske bodde på en stor gård och var mycket älskade men levde lite hejsansvejsan.
Tja vad vet jag?
På ett hundpensionat vet man inte alltid allt om de fyrbenta kunderna.
Ganska okey.

Husse hämtade de vilda tvillingarna idag.
De kostar flera miljoner. Jahaja.
När de inte är på kollo i Vita Huset letar de kroppsvätskor från döda. Ena lilla byrackan kunde alltså hitta döda människor i vatten, på land, överallt...
Hans kompis, tiken med smajlet, hon hittar molekyler. Okey.
Vad är egentligen en molekyl? (Japp, jag är ett tekniskt missforster)
Jo, hon markerar ställen där det tex har funnits en död. Hon markerar upp till sex månader efter en död människa vistats på en plats.

SEX MÅNADER.
Jösses Amalia.

Ofta har vi Tjänstemän och kvinnor på Vita Huset. Hundar som på något vis arbetar i samhällets tjänst. Vovvar som hittar narkotika, bomber, borttappade människor.
Fyrbenta vänner som arbetar i polisens tjänst, vakthundar, blindhundar, tjänstehundar.
Fast jag jobbar med hundar varendaste dag och fast jag VET hur kapabla våra vänner är, blir jag lika imponerad när jag försöker få ihop vad det är de gör till vardags, alla våra små (och stora) kollobarn.

Jag jobbar vidare under dagen. Flinar lite och tänker på byrackorna.
Hundar är smarta.
Fångar dagen.

Tungan rätt i mun!
Det gäller att få fatt i fågelmaten, innan dagistanten kommer och skäller fy. 

Lär mer om likhundar här

Läs mer om vittring här

Snåljåpen Saga

Jag har haft turen att få tre fina flickor. Härliga, fantastiska och helt underbara!
Som alla barn är de förstås olika, och ofta förundras jag över deras olikheter, trots samma föräldrar, samma uppväxt och samma uppfostran. (Tycker jag iallafall)

En av tjejerna är galet givmild. Hon började redan som liten, sträckte fram sin lilla hand och bjöd på det hon hade.
Och var det bara en endaste liten ynka godis kvar så gav hon gladeligen bort den och verkade aldrig ledsen, utan egentligen mer glad åt att få ge.
Hon bjöd på kramar, hon bjöd på godis och hon bjöd på allt hon egentligen hade.

Hennes ena syster var totalt tvärtom. Hon bjöd inte på ett smack och det började hon med som yttepytteliten.
Dela med sig av plats i bilen, kakor eller en liten godisbit i en annars proppfull påse gick INTE för sig.
Nej.Nej.
N
E
J
- NEEEEEEEEEEEEEEEJ!

Såklart jag inte kunde acceptera detta beteende av mitt lilla snåla barn - jag tvingade henne att bjuda, och se... Då blev lilla fröken så ARG, RASANDE, TOKFÖRBANNAD att hon kastade hela godispåsen åt helsefyr och så var den godispåsen historia.
Ja, så kan det gå när man inte vill dela med sig... Märkligt.
(Och ja, det är bättre idag)

I vår familj idag har vi lite samma beteende på våra hundar. Några bjuder mer på sig och sitt än andra. En av de snålare är lilla väna Saga.
Hon har låååånga ögonfransar, kropp som en liten prinsessa, ögon som en älva och ett humör som en tornardo. OM hon skulle råka bli arg.

Hon blir arg (som F-N) om man bråkar med henne om mat.
Hon tycker att man bråkar med henne om hon inte får ALL mat.
Dvs. Saga delar icke.
Saga stjäl, Saga tar från andra, Saga roffar åt sig.

Aldrig i hela världen har jag sett henne dela eller ens fundera på att andra är sugna.
Förrän igår.
Och hela mitt mammahjärta smälte. <3

Vi delade ut köttbullar till hela hundflocken och alla slukade sina utom Saga. Hon stod med den runda åtråvärda köttbiten i munnen och såg olycklig ut. Pep lite och tittade på oss.
Jag började tänka katastroftankar och grunnade på om hon kanske var getingstucken i munnen? Allergisk reaktion? Kan hon inte svälja?
Hm, Saga är nog typ döende. Nu dör hon? För hon äter inte köttbullen?????

Vi gick närmare och försökte titta på henne men då sprang hon före och ville att vi skulle öppna dörren till hennes busfröbarn. Och direkt vi gjorde det hoppade hon in i valphagen och gav ifrån sig köttbullen. och så såg hon superfisk ut igen!
Men oj så gulligt!!!!!! Alla vi i familjen gjorde stora ögon, och så gav vi den lilla mammahunden en ny köttbulle. För såklart hon måste få en egen också. Men nä, samma procedur upprepade sig - in i valprummet, hopp i valplådan och varsegod!
Tredje gången samma sak.

Idag upprepade vi samma procedur. Och tyvärr kan vi bara bjuda på en dålig struntfilm, men visst ser ni sån söt liten mamma som bara älskar sina barn så mycket att hon ger det bästaste hon vet i hela världen.
För det är något visst med mammakärlek. det måste jag ju säga.

Faktiskt.

Bakar bullar

Jag bestämde mig för att baka bullar såhär på kvällskvisten.
Fram med alla ingredienser, på med ugnen och mota bort alla djur. Köksbänken är M.I.N!

Socker, mjöl, smör, ägg, kardemumma, mjölk..... Hm, har jag allt nu? Vänta, vad är det i påsen där vid vanillinsockret?
UÄÄÄÄÄÄÄÄHHHH!!!!!!
Dotterns orm ska äta, musunge. Som hon tinar på MIN KÖKSBÄNK.

Jag tror jag dör.
Japp. På riktigt.

Grisar i hundvärlden

Jag sitter i en bil och väntar på mitt resesällskap hem till Stockholm. Helgen har varit fantastiskt lärorik och inte minst rolig.
För jag tycker det är skoj att döma hund!

Nu hänger jag här och trummar på ratten, suckar över att vi kommer landa i Vita Huset långt efter midnatt och funderar samtidigt över varför vi är så grisiga i hundvärlden.

För varför ÄR vi det??

Jag fick höra att det låg snus och snusk i herrarnas sån där urinoar och damernas finns inte längre.
Damernas heter numera Trash rummet och vi har gjort det alldeles själva!!

Faktiskt börjar jag tro att många hundmänniskor är helt ouppfostrade och kanske vi ska gå tillbaka till forna dagar med bastanta matroskvinnor som dassvakter igen?

För alltså hörni,  vad ÄR det för fel på papperskorgarna? :-(

Jag ser två papperskorgar, och papper på golvet.?.

Nyttigt

Jag tror
* Att man utvecklas som uppfödare när man har mer än en ras
* Att man får mer förståelse för avel när valpar av olika raser föds upp genom din planering, händer och hjärta
* Att man blir mer ödmjuk inför sin uppgift ju mer erfarenhet man får
* Att man får mer förståelse för sin egen ras när man får uppleva andra tätt på.
* Att man blir duktigare på sitt gebit när man får insikt också i andras.
Oavsett om man håller på med lydnad/bruks/bitarbete/utställning/agility/etc etc etc

Idag har jag gått elev på Malmö Internationella hundutställning. Domaren var kunnig och lärde mig massor om de här små hundarna som jag också följt på nära håll i nästan 20 år hos en av mina närmsta vänner.

Och jag upptäckte -igen- hur fantastiskt spännande det är att uppleva andra raser, få se deras särdrag, egenheter och speciella detaljer.
Det som gör just en ras.
:-)

Gigantrummet

Stressig dag. Packastädarastamatatvättajobbaduschaplaneraplugga.com.
Ratta bilen genom stan - KÖ. Ut på E4 och DÖ av tristess.

Framme till slut. Phu. Malmö är långt bort, för långt liksom. Träffar goda vänner, äter gott och snubblar på trötta fötter i korridorerna till rummet.
Lillhunden ser inte väggen - för den är gjord av glas. Putsad, blänkande och perfekt genomskinlig. Vi fattar till slut att man måste hålla upp nyckelkortet för att komma igenom, och släpar vidare på hundbur, koffertar och vingliga små hundar medan vi väjer för icke-hund-havande gäster som småler vänligt mot våra små.
Det känns annorlunda att gå med en liten pinnetant på 3 kilo jämfört med dobermanndamen på 35 :-) Knappast nån småler åt oss då.

Rummet hittat, vi klickar in oss och förstås har vi kommit fel.
Ett GIGANTRUM är som ett enda öppet HAV framför oss. Det ekar i rummet, det tar aldrig slut, rummet. Salen?
Ska vi verkligen bo här?
?

Vi smyger in, tänder och gör stora miner. Vattenskålar på golvet till hundarna. Mjuk bädd till de fyrbenta mitt på golvet säger "Välkommen hund".
Våra vovvar gör sig snabbt tillrätta i människosängen. Åker kana, krafsar och rullar.
Godkänt!

För en gång skull har vi inte med storhundarna. Lite tomt i mattehjärtat och nu, i det här gigantiska, gympasalsliknande Scandicoasrummet känns det nästan fånigt att vi har varsin liten yggedvärghundsplutt under täcket i fotänden.

Men fint är det :-)
Godnatt

Alla borde ha en dobermann

För de är underbara hundar.
Och världens bästa lekkompisar. Dessutom kan man vila på dem. Klättra på dem. Eller bara reta dem :-)

Länkar vidare

Idag ska jag länka vidare till ett blogginlägg som jag verkligen tycker fler borde ta till sig i sitt hunderi.
Fredrik Steen och jag tycker inte alltid samma, men de här tankarna håller jag med om varenda rad av. Jag har sett att inte alla håller med, men så är det ju i livet :-)

KLICKA HÄR och läs inlägget

Gökunge i kinesboet

Det är bra att ha kompisar, vare sig man är hund eller människa. Och såklart man inte måste vara likadan som alla andra...

Här är lilla Unni som snart ska fylla sex veckor för första gången på besök hos sina "kusiner" på dotterns rum. De fem kinesvalparna är en vecka äldre, och betydligt snabbare, busigare och kvickare i sina göromål. Men valpar är valpar, och de hade riktigt kul tillsammans :-)

Valpar till salu

Vi har fått ett återbud och har en tik kvar till salu i vår A-kull.
Lilla A Song For You är pigg, nyfiken, glad och sprallig. Hon älskar att ligga i famnen, och vill gärna gå på upptäcktsfärd i huset.
Hon är mycket lovande exteriört, så vi ser gärna att hon kommer till en utsällningshem, men det är inget måste.

Samma sak med hennes bror, som är en lycklig valp med en alltid glatt viftande svans. Hans största hobby är människor, och helst vill han vara med oss hela tiden :-)
Även han har en lovande exteriör, så förutom att vara världens bästa lilla vän ser han ut att bli en lovande utställningskille.

Vill du veta mer, kontakta oss kennel@jeandark.com
Läs också mer om kullen på vår hemsida www.jeandark.com

Jean Dark A Song For You 

Jean Dark A Song For You 

Jean Dark A Song For You 

Jean Dark A Sunday Smile

Jean Dark A Sunday Smile

Jean Dark A Sunday Smile 

CERT

Lillmatte visar fint och Twiggy står stilla på alla sina fyra tassar.
Jag febersnörvlar utanför och fotar mammastolt med mobilen

Hemma. Städat. Matat kattungar och hundvalpar.
Trött efter dagens begivenheter.
Twiggy är inte trött.
Hon har ätit:
Två par skor
En flugsmällare (var hittade hon den??)
Husses glasögon (Han vet inget)
Innehållet i kattlådan
Halva min middag (jag är ändå sjuk och orkade inte äta upp, men måste hon sno?)
Katalogen från utställningen idag
Tändaren till spisen (stulen från spishyllan, och ja jag VET att det är farligt)
Samt sin egen certrosett

Middagen för hundar ville hon inte ha.

Jag förlåter henne, för idag ställdes hon ut i juniorklass på Vinthundsklubbens special och fick CERT och blev tvåa bästa tik.
Ganska bra för en som nyss var baby.

Kons(tigt)ten att registrera en häst

Ja, det har jag ju aldrig provat förut, så det kändes ju spännande.
Med hjälp av uppfödarna i USA fick jag kläm på alla papper – medemsskap i klubben i Sverige, och i Amerika.
Ägarändringsintyg på häst nummer ett och häst nummer två. Parningsbevis (eller vad det nu heter på hästspråk) Intyg att kontonumret jag skickade med var mitt. Stamnamnsansökan. Stuterinamn? Eller vad heter det? Bilder på samtliga hästar. Papper-papper-papper.
Nä. Jag gav upp. Glömde bort det liksom.

Det här med strutsbeteende funkar ju inte, det vet alla. Jag med.

Några månader senare blev lilla fölets mamma sjuk och vi miste henne. (Om det kan du läsa under de tio mest lästa inläggen här nedan till höger)

Nu blev det ÄNNU mer besvärligt att fylla i pappren. Men i alla fall, jag menar; H.U.R S.V.Å.R.T.K.A.N.D.E.T.V.A.R.A????!
Jag har ju reggat kattungar och hundvalpar sen stenåldern. Och jag är ju inte utvecklingsstörd.
Eller jo, för inte fick jag till det.
Kröp till korset och fick hjälp (TACK Katarina!) pappren skickades till USA.

Väntade.
Väntade…
V
Ä
N
T
A
D
E
Fy bövelen vad jag hatar att vänta.

Som den äkta Jeanett jag är kunde jag inte stilla mig, utan var tvungen att maila USA efter en månad (Jag tycker ändå det var schysst att kunna vänta sååå länge)
”Dear Madam, bla bla bla” Gud vad dålig jag är på engelska, men det gick. Svaret kom efter någon vecka och jodå, de hade mottagit mina papper, och kunde inte alls förstå att jag var orolig. Mitt prefix på stuteriet trodde de kanske skulle funka men det måste igen en massa apparater och det tog tid. Jahaja. Ja, det får man ju förstå.
Efter ytterligare ett par veckor kliade det i fingrarna – jag skrev igen. Fick svar efter ett par dagar (!) att väntan var min bästa vän. Blixten fick än så länge heta Blixten, något officiellt fick vi ännu inte.

Näha.

Få dagar efter fick vi brev från USA! Sprang på glada hoppsasteg in i huset och kuvertet öppnades under andäktig tystnad under familjerådet. För HADE vi fått ett stam/kennel/stuterinamn på lilla Blixten också?
Texten lyste ilsket på pappret:
Vi får inte ihop ert föls födelse med dagarna ert sto betäcktes. Vänligen inkom med en förklaring och DNA prov på :
Och så rabblades det upp namn, id nr och reg nr på hingsten/stoet och vårt föl. Allt på engelska förstås.
Jaha? Nu var goda råd dyra – vårt sto var i Nangijala och inga DNA prov i världen skulle gå att ordna på henne.

Jag övervägde att strunta i hela alltet och bara helt enkelt ha två minihästar utan papper. Blandraser liksom?
Enkelt. Frestande. Billigare.
Jeanett ha blandraser? Nope, aldrig i hela universum.

Vi funderade och kontaktade återigen våra uppfödare i Danmark. De förstod heller ingenting och vi gick nogsamt igenom alla siffror, bokstäver och meningar i alla ansökningarna.
Som var skrivna på engelska i miljarder ex.
Ingen fattade fortfarande någonting.
?
Visserligen föddes lilla Blixten fem veckor för tidigt, men ändå??
Så kom ena uppfödaren på att vi kanske vänt på datumen? Nej, jag svarade envist att jag skrivit allting rätt. För det hade jag ju?
Osäkerheten gnagde i mig. Mailade USA och frågade ödmjukast. Och såklart – i Amerika skriver man datumen tvärtom.
Nytt brev inkom veckan därpå.
Dear MRS Lemmeke, Pay attention next time … bla bla bla. Jomenvisst. 9/6 i Sverige blir tydligen 6 september over there. Ojdå.
Lilleman SKULLE få en stamtavla!!

Nytt brev med STAMTAVLA kom häromdagen!!!
USA talade om att vi inte kunde få bekräftat än att stuterinamnet godkänts, men att allt annat var klart.
Och så har vi en reggad fölbaby. :-)

Vita Husets lilla Älskling tre dagar gammal.
Han har dessutom somnat i lillmattes famn <3 

I mina ögon dock mycket mer annorlunda än att regga hund och katt. På stamtavlan står vårt sökta prefixnamn och fölets namn.
Uppfödare med, men inte vi – utan de i Danmark. Som ägde vårt sto när hon betäcktes förvisso (kanske man gör så på häst, vad vet jag?)

Jaja, Blixten heter numera Jean Dark Silver Lining och är en tväräkta Ameriansk Miniatyrhäst. För det har vi papper på J

Temporary... Jo, han får visst inte växa för mycket heller,
för då får han inte behålla stamtavlan? Det blir krumelurpiller. 

Blixten, tre månader. En av bilderna i hans stamtavla och pass.
Han har dock växt en del sedan dessa bilder togs :-)

Sju månader och i full vinterskrud
Fortfarande är han vår lilla Stolthet <3
Jean Dark Silver Lining 

VÅREN ÄR HÄR!

"‘Bli inte rädd Birk’, sa Ronja. ’Nu kommer mitt vårskrik!’ Och hon skrek, gällt som en fågel, ett jubelskrik så att det hördes långt bort i skogen.”"

ur Ronja Rövardotter

)
Saga och Luna :-) 

Första ståbilden :-)

Nu är lilla U förevigad för första gången på bordet. Hon fyllde fem veckor samma dag, och tyckte allt var spännande - speciellt leverpastejen :-)

Jean Dark Untold 5 veckor på dagen

e. Korad BH ZTP V 1A IPO I SE UCH DK UCH NO UCH NORD UCH 

Aragorn V Noble Line

u. Korad Jean Dark Noa Perle

Foto A. Aro 

Fotograf

Vad gör ni idag då?
Fotograferar valpar.

Lilla U fick debutstå på bordet och kusinerna i A-kullen blev kloklippta och lite borstade och även de uppställda på bord.

Knäpp/knäpp/knäpp.

Nu ska stackars dottern få in dem på något vis på dataskärmen. Själv ska jag städa och tvätta händerna, kläderna och resten av mig.
Jag stiiiiinker leverpastej.

TACK Ammi som kom för att fota Unni och TACK Felicia för bilderna av kinesbabysarna! Nu är jag spänd på resultatet!

:-)

Kinesvalparna

Våra småttingar i A-kullen är nu sex veckor, och vi har fotat dem lite lagom.... Här är några foton, dock från veckan de var fem veckor :-)

Alla är inte sålda - söker Du en pigg, framåt, social och en härligt personlig liten hund - kontakta oss, så berättar vi gärna mer
kennel@jeandark.com

Jean Dark A Sunday Smile

Jean Dark A Sunday Smile

Jean Dark Always On My Mind 

Jean Dark Always and Forever

Jean Dark A Song For YOu 

Jean Dark Annies song 

HJÄRTKLINIK I VITA HUSET!

Ett tag tappade jag sugen. För det gör man när ens ras drabbats av sjukdom.
Det som händer ofta är då att djuren blir sjuka, det är svårt att komma framåt, många slutar och resten blir osams.
Märkligt.
När man behöver varandra och samarbete som mest, slåss man istället?

Iallafall så har jag hittat min tappade sug och jag tänker absolut jobba för de raser jag brinner för och älskar. Tillsammans med människor som vill jobba mot samma mål. Kanske vi inte tar samma vägar, men vi har intentionen att våra hundar och katter ska bli sundare. :-)

Ett PS. Samarbete är när två eller fler jobbar tillsammans. Man utbyter tankar, erfarenheter och försöker hitta lösningar tillsammans.
Samarbete är INTE att en eller några talar om för andra HUR man ska jobba och vilken väg man ska gå.

--------------------------------------------------------

Vi är några uppfödare som vill försöka jobba tillsammans för den ras vi brinner för. Jobba för sin ras kan man göra på många olika sätt, både i och utanför sin klubb.
Vår förhoppning är att Världens Bästa Ras på sikt också kommer att bli en sund, frisk och stark ras igen. Det kommer att funka, men det tar tid och kraft.

Några delar i det hela är tänket vad gäller avel och uppfödning/hur vi beter oss med varandra och den andra delen är att testa.

Den 28 mars kl 16:00 kommer Lennart Nilsfors hit och UL hundar och katter:

Lennart har 30 års erfarenhet av ultraljudsundersökningar 
och har specialkompetens i hjärtdiagnostik och ultraljudsdiagnostik. 

ALLA som vill komma är Varmt Välkomna - kontakta mig dock för tidsbokning innan!
kennel@jeandark.com

Fem veckor

Tiden flyger!
Lilla U, som vi kallar Unni medan hon bor här växer och växer.
Och växer.

Hon är knubbig, lite ostadig och fortfarande sockersöt. Tur hon är såld, för annars skulle hon få stanna.... Jag släpar runt med henne på armen så fort jag kan, och alla i Vita Huset pussar lite extra på henne varendaste dag.

Idag har hon varit ute i solen och just nu ser hon ut såhär:

<3 

Men hur blev det så....?

Ofta får jag höra av andra kattuppfödare, mest lite nya, att de funderar över hur vi som varit med ett tag egentligen står ut.
De undrar hur vi står ut med allt jobb, kiss, bajs, kräks, människor som ringer-frågar-funderar-pratar-skvallrar-är-elaka-påfrestad familj-svårt att hinna med jobb och uppfödning-sömnbrist-oro-och-inte-minst-sjuka-djur-ledsna-kattungar-virus-och-elände.

Jag undrar också det ibland.

Kattuppfödning är spännande, roligt och utvecklande.
När det går bra.
När det går dåligt blir man så ledsen, så uppgiven och ofta besluten på att sluta.

I veckan vaccinerade vi våra kattbabysar, och en av ungarna reagerade på det som kom in i hans kropp. Han blev trött, ledsen och tunn. Och på bara två dagar blev vår glada, pigga och busiga lilla kille så dålig att det inte gick att rädda honom.
Som jag sagt förut, jag antar att änglarna också vill ha kattungar i himlen. Jag skulle bara önska att de inte tog våra.

Sov så gott lilla Timon - vi är så ledsna att du inte fick stanna hos oss. Så ledsna att även jag får tankar om att det nästan inte går att stå ut med att föda upp. För det är så otroligt tungt när man mister sina små.

Idag kom vi hem till en liten ängel, det var tungt. Men också till dotterns fina filmsnutt med de busiga syskonen, som även de reagerade på vaccinet, men snabbt tog sig igen.
De fladdrar runt i huset, busar, leker och river saker. På filmen ser man just det som gör att jag såklart inte ska sluta föda upp.

Såklart vi ska ha små popcorn som studsar över golvet, hänger i gardinerna och leker med oss i familjen. Såklart vi ska ha våra glädjespridare och såklart vi blir ledsna när det är tungt, jobbigt och sorgligt. Men mest är uppfödning en fantastisk resa med älskade små varelser som utvecklas från ingenting till just massor!

Idag har jag gråtit en skvätt, men också skrattat.
För så är livet med djur.




TACK Sofia för din gulliga film! Den passade verkligen att få idag! <3

Idag länkar jag vidare

Tyvärr har jag inte så mycket tid, lite synd för livet bjuder på så många roliga och intressanta saker. :-)

Jag gillar dock att läsa och jag tittar gärna på bla Memea Mohlins blogg. Häromdagen skrev hon om en rykande aktuell sak, och så länkade hon vidare till ett citat som författades av en mycket klok dansk herre på 1800-talet.

På 1800- talet...
Mmm.
Jag länkar vidare - hoppas ni också finner texten sann och inspirerande. För det är den.

Kloka Tankar Sören Kierkegaard - KLICKA HÄR

Ormen långe

Ormen har tydligen engagerat många idag. Hela min facebook är full med kommentarer. Och jo, det är ju så att jag inteinteinte gillar ormar. Men jag försöker hålla mig i skinnet eftersom den här "Saken" nu tillhör dottern och hon förstås tycker att den här ringlande lilla grejen är... Söt.

Så om ni tycker saker så skriv inte allt för elakt, för då blir hon ledsen. :-)

Idag har jag tagit mig i kragen och klappat Ormen Långe. Han-Hon tyckte jag var skitäcklig. Så jag blev iallafall inte räddast.

Förövrigt förstår jag att vi i vår familj har många djur och att det kanske inte är helt vanligt. Så vi är ovanliga.
?
Men det är okey, vi trivs med det.
Dessutom har vi faktiskt ytterligare två djur som jag inte tror jag alls har bloggat om. Ni kan ju börja gissa sort :-D

Det här med många djur

Ja, vi har ju en del djur i vår familj.
Jag tycker det är okey och faktiskt hur mysigt som helst. De är gulliga, sällskapliga, smarta, roliga, vackra och fantastiska. De är våra vänner.

Vi har en massa olika, och alla är älskade och jag tror nog också att de älskar tillbaka.
Men nu har en speciell typ flyttat in. Utan min vetskap och definitivt utan mitt medgivande. Han eller hon eller vad det nu är har alltså kommit ändå.
Ena dottern har varit iväg och införskaffat sig den här krabaten och jag kan nog faktiskt säga att jag inte jublar.
Näe, det gör jag verkligen inte.

Förrförra sommaren råkade min bil köra över en huggorm. Medan jag satt bakom ratten? Den låg på infarten till vårt hus och jag kan medge att jag inte var ett endaste dugg ledsen.

Det var jag faktiskt inte nej.

Kul? Näe. 

Bästa finaste Happy på film!

Coming soon to a TV near you.

Ja, snart kan alla se reklamen där bästa maten spelar viktig roll.
Nästan lika viktig som världens bästa katt.
Happy.

Vilken katt som är Happy ser ju alla direkt. Den finaste såklart.
Enjoy de 21 sekundrarna - och VÅGA INTE gå på toa i pausen när de kommer på TV!

Vet ni om en sak?

Lilla U kan gå! Hon har just upptäckt oss tvåbenta på riktigt, att det är kul med människor och att livet är spännande!

Och vi tvåbenta är alldeles förälskade. För hon är så sööööt :-)

Rasspecial. Spännande

Nu är jag på väg, nästan.
Alla sover och jag är dödstrött. Hm. Klockan är inte ens 05:00 och jag är påklädd och färdig att starta bilen. Det kan aldrig vara bra.

Eller så är det det det är. (Såg ni, tre "det" i rad)
Hundar är kul, utvecklande och iallafall får jag genom dem, en massa nya vänner, se otaliga ställen i vårt avlånga land, och världen med för den delen. Dessutom får jag lära mig massor, massor och det är alltid otroligt spännande och intressant.

Idag ska jag få lära mig mer om en fascinerande och vacker ras. Och om dryga tre timmar börjar det!

Rottweiler

Dobermann forum?

Hejsan du som skriver i min blogg.
Jag har tagit bort ditt inlägg, eftersom detta är min blogg och inte din.

Min blogg är inte heller ett diskussionsforum, även om du kanske tror det :-)
Det finns ett forum för dina knasiga påhopp, jag föreslår att du skriver där, du är ju redan medlem? Där finns likasinnade och så kan ni säkerligen ha en mer givande diskussion.

Den här bloggen är som sagt var min, och anonyma skribenter undanbedes (Även om du säkert vet att IP adressen säger ganska mycket)

Åh jag är så hungrig!

Klockan ringer tidigt, göromål och snabb frukost till barnen. Jag hann inte äta.  Dagen gråkall och fult mulen. Jag huttrar när hundarna rastas och hästarna får mat. Mysiga mumsmumsljudet följer mig när jag tar trappan i fyra steg och försöker skaka av mig kylan.  Magen knorrar (MIN mage alltså)

Jagar barnen till skolbussen.
Ut igen, vinkar hejdå med morgondimman som blöt rimfrost i håret. Ögonfransarna droppar och det gör långhåriga valpen också. Vi darrar lätt bägge två. Fast det är vår. Och magen påminner om att den är tom.

Mycket på jobbet. Ibland händer det olyckor på ett hundpensionat.
Det är förstås inga riktiga olyckor, med plåster och blod, utan på ren svenska en som bajsar eller kissar på golvet. (Eller fler)
Idag är det bajsfest i Vita Huset.
Och jag är slaven.

Dobermannhanen tittar nedlåtande på vädret och mig som släpar ut honom. Klämmer fram en droppe kiss och vill gå in. Vi går in.
Retrievrarna leker i leran ute och vill inte gå in. Efter en halvtimme släpar jag in dem och blir lika lerig jag.
Byter skor och strumpor (Varför går jag ut i Foppatofflor?????!!!!)

Bär ut den lilla vavvan på armen och tvångsrastar. Hon ser sur ut men gör vad hon skall och går irriterat med på kissrundan. Hoppar över vattenpölarna och skakar på sig varannan minut. Vi hatar regn hon och jag.
Inne blir det fotspår efter oss i foajén. Leriga.
Retrievrarna har bajsat inne, för de glömde göra toalett i lerleken ute.
Torkar lera och bajs. (och svär)
Retrivrarna ser nöjda ut. Det gör de alltid…

Jag drömmer om en kaffe latte. Min mage också.

Grand danoisen har kissat inne medan han väntat på sin tur. Klockan är drygt 08:00 och han har kissat en O.C.E.A.N.
Jag hämtar skyffeln och skyfflar upp eländet. Halkar med med min fångst på väg till slasken och har gulddropparna överalles. Gult är fult.
Tur jag har regnkläder på mig.

Rastar oförtrutet vidare. Torkar kiss. Plockar bajs. Matar hundar.
Schäfern hetsäter och spyr över hela boxen. Äter upp hälften innan jag hinner ta det och ger ny fräsch mat lite senare.
NÅGOOOOON som vill köpa ett hundpensionat?? !!

Matar kanariefåglarna och till sist så kattavdelningen. Mjaumjau.

Det blev sent idag, ingen fika utan ut och gå med hundgästerna. De skäller irriterat och vill motionera.
Promenadhalka i leran med långa armar. Hundarna drar och jag glider efter. Magen kurrar lite. Jag säger åt den att vi fryser och drömmer om varmt te. Chai Te på Wayne´s Coffe med cheesecake…. Eller en rostad macka med ost och varm choklad?
Mmmmm. Rottweilern kastar sig fram och skäller på travhästen som blåser förbi. Jag håller i för glatta lite och bränner av mig fingrarna samtidigt. Varför kan inte bara folk ha mjuka skinnkoppel?? Fanihelvetesjävlarsjävlar vad ont det gör! Rottisen ser nöjd ut och jag tror jag också jagar på den stackars hästen med alla mina ord som väller ur munnen. Vi klafsar vidare på vår regngråa väg.

Hem och byta hundar. Nu kan fler gå med och taxen, cockern och spetsarna travar på. Retrievrarna leker på gården medan vi promenerar. En kvartett clowner som fladdrar genom lervälling och vattenpölar med glada leenden.
Efter halva promenaden ser spetsarna annorlunda ut, taxen har bytt skepnad till en form av grådassig korv, och cockern behöver badas…. Jag fryser som en gris och vi vänder hemåt.
Hemma – huttrar - hu och fy.
Torkar vovvar, tvättmaskinen kör så det ryker och svabbar golv.
Tränar lite leta med några som vägrar-vägrar gå ut och låter dobermannen springa på vårt löpband. Han ser glad ut. Jag funderar på att springa med, bara för att få värmen. Det som låter är mina tänder – de skallrar….
Lunch. Jag är H.U.N.G.R.I.G

Alla hundar har inte fått sitt, hinner inte. Jobbar.
Telefonen ringer men allt är blött, kan inte prata. Lyssnar på radion och hundens andhämtning i badet. Ibland är lugna favoriter bra. Drömmer om varm mat. Varm, mjuk mat i magen.
Magen svarar med att vrida sig inuti, tarmen knorrar och det känns som en binnikemask bor där inne. Det stämmer förstås inte, det kan man se på min kroppshydda, men det känns som om jag snart svälter ihjäl.
Kan man äta hundmat?

Hänger upp de drypande kläderna, tömmer stövlarna (HUR kom vattnet dit?) av med våta byxor och springer upp i underkläder. Smutstvätt i maskinen smutsiga jag tvätt – check! Varma kläder på. FrYSeRFrYYyyyyyYYYySeR i alla fall!! 

Glömt att handla lunch. Suck. Havregrynsgröt tre minuter senare magen full. Rap. Klockan sprang sin kos och jag efter.
Tillbaks på panget.  Solen skiner!!!!!
Ut med alla hundar, rastgårdarna fylls av glada skall och blöta tassar.
Tar med afghanen och pudlarna på promenad. Jagar asfalten och allt det torra nästan maniskt. Värmen kommer smygande. Sprider sig inuti som soligt, varmt, mjukt, snällt. Hundarna travar på bredvid mig och noterar inte smällen. Inte jag heller. Jag njuter av värmen. Jag fryser inte. Sol och havregrynsgröt is da shit.

PANG!
Himlens portar öppnar sig och tre sekunder senare vet jag exakt hur afghaner ser ut under kostymen. Jag VILL INTE VETA det!!
Tio sekunder fryser jag som en gris igen. Allt är blött och jag med. Till och med skelettet fryser. På riktigt. Längtar efter min varma kaffe latte. Och grillad varm kyckling.

Vi springer hem! Dyngsura, våta och lite rädda för åskan. På pensionatet surrar radion välkomnande och efter att hundarna blivit torkade bestämmer vi oss för att vara inne.
En innedag. Bra val! 

Tvättmaskinen surrar, jag skurar golv och aktiverar hundar. Förutom magen som blivit hungrig igen känns livet ganska bra.
Resten av dagen är fuktig och inte helt varm. Det går inte när ALLT blivit vått….  Men jag torkar, försöker göra mysigt och längtar till middagen, arbetsdagens slut och ett varmt bad.

Efter jobbet blir vår middag tillagad i ett huj. Ena dottern skall på bio och den andra till ridskolan. De äter snabbt, och jag tar emot en försenad kund. Suck. Tänk om folk kunde hålla sig till våra öppettider?
Hon ler lätt, lämnar över sin hund och konstaterar att ”Det är ju så BRA att lämna hunden i Vita Huset, då slipper man stressa som en tok med de här fåniga tiderna. Jag menar ni BOR ju ändå i huset!”
Jag tar trappan i tre språng, min mage skriiiiker efter middag. Döttrarna skriker också, från bilen. ”Mammaaaaaaaaaaaaaaaa!!!!! KOM NU DÅ!”
Vi kör till stationen och på vägen hem släpper jag av den yngsta i stallet. Hon kramas snabbt och säger att hon ställt upp min middag på bänken.
Jag ler fånigt, MIDDAG snart!

Trötta steg i den mulnande dagen som är på upphällningen. Hemma.
Hundarna tar glatt emot i hallen och vår fina dobermann har spaghetti i ansiktet. Resterna av köttfärssåsen återfinns på kineserna och på golvet ligger salladen.
Jag som var så hungrig.....

Knaprar på en torr macka, känner att jag hatar hundar (i alla fall mina egna) och städar lite i huset.
Snart är det dags för kvällsrastning av Vita Husets Hund och Kattpensionat, hämta barn på olika aktiviteter och sedan är det helt legitimt att ta död på dagen. ZZZZZZova.
Tomorrow is another day. 

Förhoppningsvis med frukost ;-)