Trötta mamman

Trötta mammahunden är helt slut. Hon tvättar sina små, vänder dem med sin nos, tvättar fram och bak, slickar, noppar, nosar, pussar och tröstar när de piper.
Trötta mammahunden har rödsprängda ögon, tung andhämtning och rör sig lite långsamt.
Hon är törstig, men orkar inte kliva ur sängen för att dricka. De bruna ögonen tittar uppfordrande på mig och  så på skålen. "Kan du ge mig vatten?"
Hon är hungrig, men orkar inte riktigt resa sig och äta. Vi ger mat på sängen.
Hon är kissnödig, vi lockar, pockar och tjatar. Får med oss den bruna mamman på en kissrunda, en kort. För hon vill snabbt tillbaka till sina barn.

Vi byter filtar när mammavovven är ute, tittar till de små och hinner lyfta på en eller två av underverken.
De har "nyföddskroppar". Liksom inte helt färdiga, lite tunna, men allt sitter ändå där det skall. Om bara få dagar blir de knubbiga valpar med starka ben, röster och runda huvuden. Snart.
Mamma Kia kommer in, hon stressar, låter lite orolig och tittar forskande på oss. Ni har väl inte stulit mina barn? blicken är på.
Som om vi brukar fylla fickorna med andras valpar och springa vår väg?
Hon balanserar försiktigt in på filten och makar sig ned bland sina små. Luktar på alla, och tvättar dem vi lyft på lite extra. Vår lukt skall bort. Hon tittar oförstående på husse som gör entré, "Vad gör du här??" STICK!
Han försöker med gulligaste rösten, den som hon i vanliga fall blir jätteglad av att höra, "Men heeeeeej Kia! Vad fiiiiin du är, vill du ha en godis?"
Hon ser helt oförstående ut. Tittar snabbt på mig och dottern, och spänner sedan ögonen i honom. "Försvinn".
Jo, hundar kan prata. Och husse förstår. Han går. Kia ser nöjd ut. Tvättar lite till. Tittar kärleksfullt på sina telningar. Lägger sig tillrätta och vi sitter tysta och lyssnar på de små.
De formar sina små munnar som strutar, äter och äter. Trampar med små små tassar. Somnar, och drömmer. Rycker lite. Piiiiip! Mammahund är där direkt och kollar.
Tittar på oss, "Ni har väl inte gjort något?" Och det har vi ju inte. Men vi känner oss i vägen. Släcker allt utom en liten lampa och tassar tyst ut. Kia tittar inte ens efter oss. Hon är upptagen.

Imorgon presenterar vi de små, kön, namn och antal. Vi vill vara säkra på att det verkligen är tomt i den stora, ödsliga, och just nu, lite sladdriga magen. För det blev ganska många valpar. Och vi har några vinnare i vår tävling. (Fast det gäller de som kom med gissningar INNAN de föddes (Pia-Marias sista duger mao inte) Hehe :-)