Pappan säger att han är förfärlig.
Han liksom viskar det förbigående när vi ses för att byta. Han och sonen har kommit med tåget från den stora staden, och så möts vi och jag får ta över.
Han liksom viskar det förbigående när vi ses för att byta. Han och sonen har kommit med tåget från den stora staden, och så möts vi och jag får ta över.
Den unge herrn sitter i bilen och funderar över något – TJEJER! utbrister
pappan irriterat.
Han berättar vidare att den annars så söta och välartade telningen förändrats totalt. Han går ofta sin egen väg. Han sover mycket mindre och har egna små projekt här och var.
Det senaste var att skrämma några dagisbarn på T-Centralen så de fladdrade likt bowlingklot. Och häromdagen hade han tagit pappas glasögon och förstört dem. Inte ångrade sig han så värst mycket heller. Mest ledsen att han fick skäll faktiskt.
Pappan suckade och jag kände mig glad. Tonåringar är spännande!
Ena sekunden är de störst, bäst och vackrast. Och sekunden efter vill de kramas, hålla handen och behöver lite stöd. Det är nog egentligen inte alltid så lätt att vara liten inuti och rätt vad det är stor också. Samtidigt.
Ja, säger pappan, och så är det det här med tjejer. Han är ju liksom inte klok! ALLA såg på tåget vad han satt och funderade på. Ögonen for runt i skallen på honom som pingpongbollar! Och vad som hände i de nedre regionerna skall vi inte tala om!!
Alltså, vi behöver snart åka till RFSU eller nåt? Han lämnar uppgivet över sonens väska med saker, vinkar adjö till den lille. Store? Och återvänder till tåget.
Sonen och jag tar bilen tillbaka till Vita Huset.
Han berättar vidare att den annars så söta och välartade telningen förändrats totalt. Han går ofta sin egen väg. Han sover mycket mindre och har egna små projekt här och var.
Det senaste var att skrämma några dagisbarn på T-Centralen så de fladdrade likt bowlingklot. Och häromdagen hade han tagit pappas glasögon och förstört dem. Inte ångrade sig han så värst mycket heller. Mest ledsen att han fick skäll faktiskt.
Pappan suckade och jag kände mig glad. Tonåringar är spännande!
Ena sekunden är de störst, bäst och vackrast. Och sekunden efter vill de kramas, hålla handen och behöver lite stöd. Det är nog egentligen inte alltid så lätt att vara liten inuti och rätt vad det är stor också. Samtidigt.
Ja, säger pappan, och så är det det här med tjejer. Han är ju liksom inte klok! ALLA såg på tåget vad han satt och funderade på. Ögonen for runt i skallen på honom som pingpongbollar! Och vad som hände i de nedre regionerna skall vi inte tala om!!
Alltså, vi behöver snart åka till RFSU eller nåt? Han lämnar uppgivet över sonens väska med saker, vinkar adjö till den lille. Store? Och återvänder till tåget.
Sonen och jag tar bilen tillbaka till Vita Huset.
Dustin har blivit stor. Det syns.
Han har inte längre det där babygulliga utseendet, de långa ögonfransarna, det truliga lilla ansiktet och den mjuka kroppen som man bara vill krama.
Framför mig är en långbent, finlemmad yngling. Halvlångt hår som skulle kunna vara stripigt om inte ynglingens pappa insisterade på att veckobadet hålls enligt schemat.
Han har några små finnar på hakan, en lite fräck look i de mörka ögonen och rör sig med en tonårings långa, men inte alltid så gracila steg.
Han ser glad ut över att han och jag ses igen, men jag ser också något annat i hans blick. Han har fått ”tjejblicken”. :-)
Hans pappa har rätt, jag ser hur ögonen fladdrar och far efter brudar i alla tänkbara varianter. Och han hinner knappt ur bilen hemma förrän han blinkar med ögonfransarna och kråmar sig för damerna på gårdsplanen. De andra killarna fnyser han åt och går stolt förbi. Vi öppnar grinden och han får syn på Tania, vår egna unga doberDam.
Dustin skäller till, och kastar sig in till henne. Eller rättare sagt över henne. På tonåringsvis får hon en klumpig tungkyss och blir nästan mosad i en hålla-fast-jag-kan-kanske-sätta-på-dig-när-jag-ändå-är-här-KRAM?
Hundradelssekunder efter får den livsglade yngligen sig en omgång han sent skall glömma, och kommer springande i min famn och ylar av skräck och chock. ”HON BET MIG!!!!!!!!” Buhääääääää!!
Han står ett tag och funderar över livet, och efter ett tag återvänder han slokörat till sin hjärtas dam, och de leker igen.
På hennes villkår.
Han har inte längre det där babygulliga utseendet, de långa ögonfransarna, det truliga lilla ansiktet och den mjuka kroppen som man bara vill krama.
Framför mig är en långbent, finlemmad yngling. Halvlångt hår som skulle kunna vara stripigt om inte ynglingens pappa insisterade på att veckobadet hålls enligt schemat.
Han har några små finnar på hakan, en lite fräck look i de mörka ögonen och rör sig med en tonårings långa, men inte alltid så gracila steg.
Han ser glad ut över att han och jag ses igen, men jag ser också något annat i hans blick. Han har fått ”tjejblicken”. :-)
Hans pappa har rätt, jag ser hur ögonen fladdrar och far efter brudar i alla tänkbara varianter. Och han hinner knappt ur bilen hemma förrän han blinkar med ögonfransarna och kråmar sig för damerna på gårdsplanen. De andra killarna fnyser han åt och går stolt förbi. Vi öppnar grinden och han får syn på Tania, vår egna unga doberDam.
Dustin skäller till, och kastar sig in till henne. Eller rättare sagt över henne. På tonåringsvis får hon en klumpig tungkyss och blir nästan mosad i en hålla-fast-jag-kan-kanske-sätta-på-dig-när-jag-ändå-är-här-KRAM?
Hundradelssekunder efter får den livsglade yngligen sig en omgång han sent skall glömma, och kommer springande i min famn och ylar av skräck och chock. ”HON BET MIG!!!!!!!!” Buhääääääää!!
Han står ett tag och funderar över livet, och efter ett tag återvänder han slokörat till sin hjärtas dam, och de leker igen.
På hennes villkår.
Min Gudson växer. Och det är jobbigt, han behöver sova mycket. Han behöver äta ordentligt. Han behöver aktiveras massor. Han behöver upplevelser. Han behöver regler, uppfostran och en massa kärlek. Och så kommer han att bli världens bästa lilla-stora hund. Han är redan på väg :-)
Läs mer om min lilla Gudson här;
http://kenneljeandark.blogspot.se/2012/07/brollop-gudbarn-och-traditioner.html
Det är inte lätt att vara tonåring... :-)
SvaraRadera