Vi är på semester. På underbar, lat resande fot. Solen lyser med sin frånvaro, regntunga skyar hänger i trädtopparna och morgondimman står tät över Malmös gator när våra hundar fint travar vid min sida på morgonrastningen.
De vuxna tittar ganska intresserat på alla nya saker, men lilla frk Argentinas ögon far som pingpongbollar i skallen på henne.
Hon har lång svanhals, tittar nogsamt på allt och alla, och vrider sitt bruna huvud snabbt efter varje ovant ljud.
Vi på Jean Dark bor på en leråker i Sigtuna, långt ute på landet.
Den här morgonen vaknar vi hos goda vänner i centrala Malmö, bara ett ögonkast från havet, Turning Torso och en total stadsmiljö.
Ute på gatorna är det asfalt. Allt är platt, välskött och rabatterna är prunkande, vackra och fulla av växtlighet som inte finns i vår klimatzon. Gräsmattorna kantas av små välmålade skyltar (den som gjort dem skulle nog kunna sälja sina alster) med överkryssade hundar och arg text som talar om att hundar INTE får finnas på gräsmattorna.
När vi går förbi en för att komma ned till vattnet och Hundparken rycker Tania med sig en av bara farten, och vi måste snabbt stanna och trycka ned den igen. (Hoppas ingen såg oss!)
Hundparken, är vacker. Ändlösa, stora gräsmattor jämte havet med milsvidd utsikt. Eftersom även klasar av Canadagäss trivs här njuter jag inte så mycket av utsikten, utan försöker mest hålla mina skor rena och avstyra vår busiga valp från att stoppa alla gässens avträden i munnen………….
Medan vi försöker få våra fyrbenta att förstå att de skall rasta sig i koppel, möts vi av än den ena, än den andra vilda, glada friaren.
Hej hopp! Kommer en skuttande husky med tungan som en slips. Han är vackert svart/silverfärgad, ser glad ut, och har inga som helst betänkligheter att rusa fram och hälsa på våra tjejer.
Kineserna biter honom i näsan, och Jenna morrar irriterat över hans burdusa fräckhet. Vår lilla argentinska Tromb gillar dock den vilda skåningen och uppmuntrad över hennes glada uppsyn bestämmer han sig för att han skall bli hennes förste.
Nu känner nog jag i alla fall att min förste hundsvärson knappast skall bli en husky (!!) och den glade friaren blir nedlyft från Tanias rygg med ett stadigt nackgrepp. Där dinglar han förvånat tills hans ägare dyker upp från ingenstans, mumlande ursäkter på skånska.
Vi styr kosan hemåt, det blir inte mer rasta än såhär..
Jag är nöjd över vetskapen att vår nykomling skall få träna på att komma in i ett höghus, höra de ovana ljuden, gå i marmortrappor, och åka den minimala, pyttelilla, trånga hissen upp till vånngen ovanför molnen. Inte alla hundar tycker det är skoj.
Vår Tania har svårt att vänta medan våra ovana fingrar skall komma ihåg och fatta portkoden. När vi äntligen kom på knepet mumsar hon glatt på en stor, fin rabattrododendhron och vi flyr snabbt in med vår vilda baby.
Hon ser nyfiket, förvånad ut, och visar inga tecken på det nya hon ser. På stadiga ben hänger hon glatt med uppför trapporna, och jag hinner se hur hon viftar på svansstumpen i den lilla hissen uppåt.
Inne i vännernas lägenhet tackar vi översvallande över deras gästfrihet, goda middag, samvaro och inte minst över gästfriheten att de fyrbenta fick följa med.
Sedan tar Tromben fatt och visar Malmö hur en äkta, glad och busig Argentinsk Sigtunadobermann kan vara. ..
Våra gästfria vänners egna lilla hund hade ringar under ögonen av trötthet när vi gick. Jag kände mig som en tjatig småbarnsmamma och lägenheten bar spår av tjo och tjim även fast vi försökte hålla vår bruna busunge lugn.
Tromben gäspade stort, och stängde sina bruna klockan 02:00 efter en händelserik dag i Malmös stadsliv.
Hon älskade att bli miljötränad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar