Det här med babianarmar....

Jag har tänkt på en sak.
Människokroppen är ju en finurlig grej. Alla har en, och den är uppbyggd på samma vis. Små detaljer skiljer oss, färger, vikter, längder etc etc. Men i det stora hela är vi lika. Extremiteter på samma vis, två fötter, händer, öron, en näsa och för många, kärleken till hunden.

När jag var sex år gammal fick jag min första hund. En sheltie, hett efterlängtad. Och även om det inte var en sådan ras jag mest av allt ville ha, dög hon fint att ha som sin alldeles egna bästa vän.
Där och då började också mina allra första hundpromenader, något min kropp vant sig vid och inte klarar sig utan, sedan dess.

Mina hundar och jag har promenerat över stock och sten. På ängar och i skog, längs och i vatten. I kallt och varmt väder, i regn och i sol.
Vi har promenerat i hela Skandinavien, många delar av Europa men mest av allt varendaste dag hemma i de stora skogarna.
Om jag någon gång, missar, eller avstår ett par tre dagar får jag nästan abstinens. Att leva utan att gå hundpromenad kan jag inte tänka mig!

Med lite hjälp från svärsonen fick jag fram att timmarna sedan Sascha kom, den där första lilla truliga sheltien som flyttade in i vår familj, har jag promenerat 13 870 dagar.
Nästan 21 000 timmar. (Skottår inräknat)

Minst hälften av dessa timmar har jag haft en glad dobermann med mig. Och mer än hälften av alla gånger kan inte en glad dobermann gå ordentligt i koppel. De drar.
De drar än hit, och än dit.
De rycker och gör okordinerade rörelser.
De kastar sig framåt, eller bara springer i stora lovar runt en.
Eller bara segdrar någonstans…

Hela tiden sitter min arm fast i andra änden. Mest högerarmen.
Ibland får jag ont i armbågen, axeln och handen. Men det är inte så farligt:-)

Jag har dock funderat på en sak. Hur lång kan en arm bli? Om den blir dragen i mer än den andra?
Om den blir dragen i i typ 42 000 timmar (baserat på att jag lever dubbelt så länge till…) mer än den andra armen jag har?
Kanske måste jag ha en kista som är specialdesignad när jag dör? Med extraplats för en längre arm?
Fast vid närmare eftertanke har jag aldrig sett en medmänniska med längre högerarm, och det finns ju många hundägare därute.
Men kanske inte så många med tokiga dobbisar?

Tja, så kan tankarna gå hos en hundägare som jag. Nu skall jag ut på ytterligare en 1.5 timmars tur. Och fundera mera på onyttigt vetande. :-)