Jag kan simma!

Den lilla hunden tittade fundersamt ut över det oändliga. Det luktade annorlunda. Det var grönblått ungefär. Det rörde sig i ett böljande svep, och rullade upp över hennes tassar. 
Hon smakade på det, och förvånades ytterligare - det smakade salt! Inte alls gott. Så märkligt att hon var tvungen att smaka lite till. Fortfarande lika illa. Hennes människor skrattade högt och pekade på henne; ”Titta, hon dricker!” ”Titta, vad söt hon är!” 

Den lilla hunden såg sina andra fyrbenta vänner bli helt vilda av lycka. Ja, hon hade förstått redan för någon kilometer sedan, att de rörde sig mot något angenämt, den stora svarta började nämligen studsa på toppen av klorna, gå sidlängs och stressa för att komma framåt.
Mattes armar for än hit, än dit, och de mindre hundarna hade nästan leenden i ansiktena. De vindade alla åt samma håll, hon också, men hon kände inte igen den annorlunda doften.

De andra hundarna tog sats i sanden, sådär så det yrde kring tassarna och sprang ut i vattnet. De plaskade, hoppade, dök och simmade! Det såg roligt ut och den lilla hunden ville också prova. Hon drog i kopplet för att komma efter sin stora svarta kompis som redan simmade världsvant bland vågorna.
Människorna skrattade och kopplade loss henne. För ”Nåja, hur långt kan en valp som aldrig sett havet komma?” Den lilla hunden sprang så fort hennes bruna små fötter bar henne, hoppade över de brusande vågorna, och kastade sig ut i Kattegatt. Stora fyrfota språng bar henne framåt, och hon jublade ”JAG KAN SIMMA! JAG KAN SIMMA!!” Och så försvann botten under henne och hon sjönk under ytan. Hennes tvåbenta matte ropade lönlöst däruppe på land, och husse kommenterade torrt att ”dyra importvalpar kanske borde vänja sig vid det vilda havet i långkoppel”.
Äldsta dottern gjorde sig redo att kasta sig i och simma efter den lilla hunden när hennes huvud dök upp igen. Med världsvana tag simmade den lilla hunden med högt huvud och pigga ögon efter sin kompis ut i havet. Letade efter pinnar, njöt av livet, vattnet och att bara vara.
Så ”lärde” sig den argentinske Tromben att simma.

Eller. Ja, det kunde hon ju redan:-)