Ja, det är ett intressant fenomen som utspelar sig i kaninhuset. Kaninen är inte längre singular - det är plural som gäller i buren just nu. :-)
Bella som ena dotterns ögonsten heter, fick åka och hälsa på en riktigt stilig herre - fast han var en kanin- tycke uppstod, och det gick fort kan jag lova, och när vi tre minuter (rätt, jag överdriver INTE) efter att de unga tu mötts, fick åka hem hoppades vi mao på att Bella skulle ha ungar i magen.
Det hade hon.
En knapp månad efter började hon bygga bo, samlade hö och halm och rundade det hela fint och avslutade med att rycka av sig (!) mjuk päls från buken, som det var tänkt att de små skulle ligga i. För så gör kaniner.
Och så föddes de små skära bubbelgummen. Eller vad man nu kallar dem:-)
Varmt och tryggt nedstoppade i mamma kanins runda bo ligger de där, och växer och vad de nu annars gör. Mat får de en, max två gånger per dygn, och aldrig syns de söta ungarnas lika söta, mamma där. Jag fick veta att det är så det skall vara, mamma kanin håller sig borta från boet, så att ingen otillbörlig skall bli intresserad av de små. Därför får de också mat så sällan. och de står sig tydligen på det. Märkligt. För så gör kaniner... !
För att inte störa för mycket kollar vi se små två gånger om dagen, och då är vi jättenyfikna. På bara en vecka har de fem rosa griskaninungarna plötsligt blivit söta! De har fått päls, färg och volym på sina kroppar. När jag försiktigt fingrar på dem, fnyser de och försöker borra ned sig under boet. Gulligt!
Så här ser de ut:
Helt nyfödda Som små fågelungar, bara det att de inte piper |
Nu är vi 1 vecka! |
Oj vad med päls...fort det går-de är söta :-)
SvaraRadera