Alla goda ting är två

För en tid sedan kom nya bilder på vår andra lilla Prinsessa. Söt, brun och prydlig gjorde hon mig jätteglad och spänd på nästa nykomling till vår kennel.

När jag slog på datorn och fick upp bilderna slog det mig också hur otroligt lika de här två är, vår Tania och hennes lilla yngre kennelkamrat.

För mig som uppfödare är det ett bra kvitto på en stark uppfödning. Just att kunna se likheten mellan hundarna, även om de kommer från olika kullar och med helt olika föräldrar, kanske också linjer och stamtavla. Men att hundarna i alla fall är typlika, och har ett arbetsvilligt, tilltalande, framåt, nyfiket och socialt sätt.
Det tyder på en uppfödare som vet och har kunskapen att sätta sin prägel på hundar med sitt eget kennelnamn.

Vi är glada och stolta att ha fått möjligheten att ta hem dessa två fröknar, och jag hoppas mycket på dem för framtiden.

Jag vet att många -precis som jag- har varit, och är, nyfikna på världens övriga dobbisar. De skiljer sig en del från våra europeiska, men kanske ändå inte så mycket som jag trott. Vår egna Tania har en härlig, frimodig och nyfiken karaktär, hon har ett aldrig sinande intresse för arbete och samarbete och med det för ögonen blir jag förstås ännu mer nyfiken på de bästa hundarna ”over there”. Kanske kan ändå några av dem komma att passa in hos oss.

I dessa DCM tider är jag också glad över den höga åldern på Tanias och Vernas sidor. Äldre föräldrar, nu levande mor och farföräldrar (Tanias farmor fyllde t.ex. just 13 år) bådar ändå gott för mig som försöker avla och tänka mig vägar bort från vår hemska rasbundna sjukdom.

Kanske blir det bra, kanske inte. Jag är dock säker på att nytt blod aldrig skadar en ras, tvärtom!
           

Verna De Akido San